Amanda

Att inte ha något inplanerat tidigt om mornarna hjälper inte dygnsrytmen särskilt mycket kan jag ju lova. Men när resten av huset börjar slå sig till ro så brukar jag också börja dra mig mot sängen. Man vill ju inte bli en såndär som sitter uppe hela nätterna och sover bort hela dagen sedan. I och för sig innebär detta att jag får betydligt fler timmars sömn än de andra stackarna, som sedan ska upp om mornarna medan jag kan ligga kvar och sova, men det kan nog bara vara nyttigt som omväxling.

Det där med sovmornar är dock ganska relativt. I våras kunde jag sova till bortåt tolv, ett de få dagar då jag inte hade något planerat förrns på eftermiddagen (Vilket möjligtvis kan ha berott på att jag inte sov så mycket annars...) men nu brukar jag vakna av mig själv (eller av sjukligt morgonpigga personer som får för sig att ringa okristligt tidigt) i alla fall innan tio.

Och vart vill jag komma med detta då? Ingen aning. Jag konstaterar bara att jag nog ska krypa till kojs nu så att jag i vanlig ordning vaknar hyffsat tidigt och hinner iväg och träna under dagen. För sedan ska jag träffa Elin för att gå ut och ta del av karlstads nöjesliv, och efter det, ja då blir det defenitivt en okristligt tidig morgon... till och med med en van morgonmänniskas mått mätt (och med tanke på att allt innan tolv kan tyckas okristligt efter en utekväll med Elin så säger det väl endel...).

För mig gör det ju inte direklt någon större skillnad, förutom att människorna runt omkring mig plötsligt är försvunna dagtid. Fullt upptagna med jobb och pluggande och sådant där... För mig innefattar planerna för dagen inga fler åtaganden än en promenad iväg till Friskis och Svettis om en stund. Där väntar ett lunchpass (eller snarare frukostpass för min del...) på jympagolvet och sedan en promenad hem igen. I alla fall några timmar av dagen som går åt alltså och jag kan konstatera att fördelen med vardagar är att man ju faktiskt hinner iväg och träna, till skillnad från på helgen då man är fullt upptagen med annat.

Några av de roligaste enskilda händelserna som jag varit upptagen med i helgen då är väl hur vi på fredag natt invaderade klätterställningen i mariebergsskogen och hängde där tills Lovisa halkade på en dränkt gräsmatta och blev lite väl lerig, eller hur vi, på väg över sommaro samma natt, träffade på en mystisk figur lutad mot en vägg, som skrämde livet ur hela gänget (oklart fortfarande vem han var och vad han gjorde där mitt i natten) och dessutom även hur vi, ryktesvägen, fick stifta bekantskap med Robins gode vän Torben. Hur jag och Maja på lördagen komhem till Lovisa efter att ha ätit kräftor med Majas lillasyster med vänner och möttes av Robin. Iklädd morgonrock. På den gode Torbens rekomendation. Eller hur jag och lillebror ägnade söndagen åt att inhandla tapeter till hans rum, som jag nu helt plötsligt har lovat att tapetsera om.

Sitter hemma hos Maja och tittar på någon skräckfilm om spindlar som muterar och blir gigantiska. Därav bloggandet... För har jag en liten laptop i knät kan jag alltid titta på den när filmen blir för vidrig.

Annars idag så har jag mest spenderat tid ute i regnet. Och stundvis faktiskt i uppehållsvädret som överraskade oss alla en stund mitt på dagen. Har varit med familjen på Lillerud, tittat på hunduppvisning och kaninhoppning, köpt närodlade grönsaker och närproducerad ost, fikat och klappat djuren. Hunduppvisningen var något av det roligaste jag sett på länge, ett frestyleprogram där en sjukt duktig pudel med tillhörande matte gestaltade ett rymningsförsök från ett fängelse. Och efter att ha varit ute så mycket känner jag mig nu dessutom berättigad att bara sitta i en soffa framför tvn hela kvällen med vännerna. Inte helt fel!

Och jag har egentligen inte något intressant att skriva. Så att blogga idag känns dömt på förhand till att misslyckas. Men å andra sidan; hur skulle jag kunna låta bli?

Har hur som helst spenderat hela dagen med Maja. En tur ut till stallet, en tur in till stan och så en massa lungt slappande (och även lunch, som hennes lillasyster så snällt bjöd på) hemma hos henne mellan varven. Efter allt det där lungna slappandet är jag emellertid helt slut men ska se till att få i mig lite energi i form av middagen som strax står på bordet så att jag orkar hålla igång hela kvällen också. Planen var att gå ut och supa ett par i förhand utvalda offer under bordet, men då offren av någon anledning (...) backade ur så blir det nu helkväll hemma hos Samuel istället. Trevligt värre (hoppas jag).

Under hela min uppväxt har jag fått lära mig att det är rätt artigt att titta på den man pratar med. Och väluppfostrad som jag är så gör jag ju allt som oftast det. Men ibland blir det allt lite tokigt ändå... Som när man till exempel försöker sig på att gå och prata samtidigt.

Idag har jag alltså stiftat närmare bekantskap med en (hård...) träskärm. Försökte sedan intyga för alla oroliga åskådare att det visst inte var någon fara med mig och att det hade gått bra men fick ge upp det när jag sedan drog handen över ögonbrynet och helt plötsligt fann mig själv ha mycket rödfärgade fingertoppar. Så kan det gå alltså och nu har jag ett ytterst tjusigt jack ovanför ögonbrynet vilket kompleteras av en värkande arm (efter att sedan ha gjort ett misslyckat försök att avyttra lite mer blod på claratappen) och en elakartad träningsvärk i benen (efter gårdagens spinningpass). Känner mig verkligen på topp idag!

Ost är inte riktigt min favoritmatvara om man säger så. Smält ost till exempel, blir ju bara klibbig och äcklig och lägger sig som en tjock hinna över allting (speciellt över pizza, som folk av någon dum anledning envisas med att förstöra med litervis av ost...). Riven ost i mat förstår jag mig inte heller riktigt på, möjligtvis om den tillagas ordentligt och bara existerar i små mängder, men annars utgår även det. Dessertostar däremot, med kex och päron, brukar helt klart vara uthärdligt och jag har även börjat lära mig uppskatta vanlig, tunt hyvlad, ost på smörgås. I alla fall under förutsättningen att det är grevéost. men det där med att lyckas hyvla tunna skivor är inte alltid det lättaste... speciellt inte om någon misshandlat den stackars osten med ett rivjärn.


Denna stackaren hittades i vårt kylskåp...

Efter att ha täljt bort halva osten gick det dock att hyvla den och nu, när jag laddat upp med rostade ost och marmeladmackor så känner jag mig (nåja, nästan...) redo för att åka iväg och testa på spinning. För mig verkar det nästan lika absurt som löpband, jag menar, man kommer ju ingenstans? Då kan man väl lika gärna ge sig ut och springa, eller i detta fallet cykla, en tur? Men efter upprepade påtryckningar så har jag i alla fall fått för mig att ge det en chans och mamma och jag har in oss på ett pass om någon timme. Spännande.

För att kompensera för att jag hade fullt upp igår har dagen än så länge spenderats hemma, där det tagits det väldigt lugnt. Det mest ansträngande jag gjort hittills var nog att slänga ihop en avocadosoppa (som faktiskt blev riktigt god!) eller att gå ut och hämta posten. Annars har jag mest suttit med näsan i en bok, klistrad framför tv eller datorskärmen eller druckit te (nu måste alla bli sjukt förvånade va?).

En annan sak som jag hunnit med när jag inte haft så mycket bättre för mig är att konstatera att jag, efter att ha träffat en före detta pojkvän i helgen, insett att jag fortfarande har en massa känslor för honom. Allt som jag var så trött på innan det tog slut, som att vi aldrig hittade på något eller att han inte riktigt verkade lägga märke till mig längre var ju sånnadär saker som inte märktes när vi gick och tog en fika. Så från och ha gått och tyckt att det, även om det är sorgligt att det inte funkade längre, var bäst att det blev som det blev så saknar jag honom just nu riktigt ordentligt och börjar nästan önska att saker och ting vore annorlunda. Riktigt frustrerande eftersom jag vet att det inte kommer hända.

Som tur är har jag nu i alla fall rätt bråttom iväg till stallet, där jag förhoppningsvis får en chans att komma på andra tankar om jag nu lyckas ta mig dit utan att bli dränkt utav regnet som faller ned här utanför.

Idag har en hel hög med folk börjat skolan, men däribland icke jag. Trots det är jag nu, redan innan klockan tio, helt och hållet utpumpad och vågar inte ens sluta ögonen av rädsla för att jag ska falla i omedelbar sömn.

Vad som har varit så otroligt ansträngande kan jag inte sätta fingret på, men jag gissar att det är kombinationen av aktiviteter som pågått hela dagen. Upp tidigt för möte med jobbcoatch och efter det promenad in till stan för att möta upp Maja och skaffa oss bil som sedan användes flitigt under dagen. Det blev en tur hem till henne för att äta lunch och sola vid poolen, en tur till Örsholmen för att äta kakor och sola på stranden och slutligen en tur ut till Forshaga där vi pysslade i stallet var ute och red en sväng. Efter det drog vi hem till Maja igen och åt tacos och sedan promenerade jag hem och hamnade här (vilket dock troligtvis inte blir långvarigt eftersom jag redan längtar efter sängen).

Mamma deklarerade för någon vecka sedan, när vi satt och grillade och drack rosé, att nu var minsan rosésesongen (och således sommaren) över för denna gång. Idag har vi istället kräftskiva och jag kan konstatera att nu, nu är hösten här.


Middagen, som inleddes med champagne och snittar, vilket följdes av rödbetssallad och lite olika pajer (bland annat kantarellpaj som blev sjukt god!) och sedan kräftor, kronärtskocka och vitlöksbröd och avslutades med kladdkaka, äppelkaka med citronkräm och kaffe. Är det såhär hösten ser ut kan jag nog stå ut med det!

Satt barnvakt åt 8åriga lillebrodern ikväll och kom fram till att om jag inte kunde lämna huset för att umgås med vännerna (unless lillebrodern kom med, vilket kanske varit mindre lyckat) så fick väl vännerna komma hit. Sagt och gjort kom gänget hit och lagade (och åt) tacos innan några av dem drog vidare mot Winnerbäcks spelning på Sandgrund och vi andra beslutade oss för att gå och hyra film.

Med fyra tjejer och en Pontus som försökte enas om vad vi skulle se är det kanske inte en högoddsare att gissa på att det blev en såndär typisk tjejfilm (men tack och lov inte Sex and the City 2!) som valet slutligen föll på, även om det mer berodde på en otroligt imponerande rollista än på en särskilt gripande baksidestext (vad är det korrekta, klatschiga ordet jag söker där?). Med bland annat Julia Roberts (då kan ju inte filmen gärna bli annat än bra), Anne Hataway (som gjorde sig riktigt bra i sin roll), Jessica Alba (är hon verkligen så snygg?), Aston Kutcher (han däremot är så snygg, men ändå så... vad är ordet? ointressant...), Taylor Swift (sötast och... blondast i hela filmen, som vanligt), Eric Dane (med imponerande magmuskler) och Taylor Lautner (som denna gång inte förvandlades till varg) i rollerna så kunde vi ju bara inte låta bli att hyra filmen.

Men bra var den faktiskt trots mina farhågor när jag läste om den, och när den var slut följdes den sedan av slutet på både Recident Evil (för att kompensera det otroligt tjejiga i Valentine's Day) och Sagan om Ringen (mixat beroende på vart de bra, alternativt för läskiga, scenerna var). Var lite kul att se hur skrattandet åt första filmen övergick till andra reaktioner när vi började titta på de andra. Men när jag hade Maja på ena armen och hon skvatt till på grund av någon plötsligt uppdykande zombie och jag var den som blev utskrattad av Pontus, som satt lutad mot andra armen, för att jag rykte till så var plötsligt zombiefilmer riktigt underhållande de med. 

Hur som helst så blir man rätt sömnig av en massa filmtittande så efter att alla nu dragit sig hemåt igen så ska jag se till att få lite sömn.

När jag kom hem förut så kommenterade min mor genast hur uppåt jag såg ut. Vet inte om det möjligtvis kan ha berott på att jag dansade (eller snarade ramlade...) ner för hela trappan eller kanske på att jag inte fällde en enda sarkastisk kommentar på de hela 30 sekunder jag pratade med henne men någonting i mitt uppträdande var det tydligen som fångade hennes uppmärksamhet.

Hur som helst kan jag konstatera att det var otroligt underhållande att komma iväg på aerobics förut. När jag först kom dit hade jag svårt att hitta en parkering, och hittade sedan en längst in inklämd i ett hörn och var tvungen att snirkla mig in dit och väl inne på anläggningen så fanns inga spår av Lovisa. Men efter bara några minuter dök (till min stora förvåning ska jag väl säga) en viss liten kines upp istället och ganska snart hittade vi även Lovisa gömd i omklädningsrummet. Efter hetsiga disskutioner angående viktiga angelägenheter så som bank-IDn och liknande så drog sedan passet igång vilket följdes av tankar så som:

"Okej, nu ska jag sätta den här foten där, och hoppa åt det hållet. Sen ska jag vifta lite med armen. Och ojdå! nu skulle jag visst ha trippat ditåt. Men det här går ju riktigt bra, eller vänta lite! Vad gör hon med fötterna egentligen? Är det meningen att jag också ska göra så? Hur lyckas alla andra göra så?"

Eller

"Det här är ju riktigt kul! Att vi inte gör det oftare? Och titta på Yi, hon ser ju nästan lika bortkommen ut som mig! Eller oj, där är ju jag i spegeln, jag ser nog vid närmare eftertanke ungefär tio gånger mer bortkommen ut, haha"

Need to say that där var en hel del skratt, i alla fall från mitt håll, under hela passet och att jag troligtvis kommer ha träningsvärk i ett år framöver? Nej, det är nog underförstått...

Igår kväll fann jag mig själv plötsligt sittandes längst ut på sandgrundsudden, trots grått väder och diverse regnskurar som varnande hade tittat förbi tidigare under dagen. Vi slapp dock undan regn när vi väl infunnit oss, kanske på grund av Yis och Linneas soldans, kanske på grund av högre makters medlidande med oss, vem vet, men kylan slapp vi däremot inte undan. Så invirade i de miljoner filtar som förutseende nog släpats med från olika håll (eller snarare dragits dit av Maja, när vi ringde henne i panik eftersom det började bli kallt innan hon dykt upp) så satt vi där och njöt av sommaren (eh?), gick lös på Linneas matsäck, sjöng en massa otroligt fina (...) sånger och fuskade i kortspel.

När jag sedan cyklade hem i sällskap med Maja blev jag inbjuden på frukost och efter en promenad i morse så blev det både scrambled eggs, fil och müsli och självklart en massa te. Sedan blev Maja mirakulöst nog brunhårig innan vi tog en tur ned på stan och jag inhandlade lite nya (delvis vita!) kläder. Efter en så ansträngande dag så tänkte jag sedan att det skulle bli skönt att komma hem och bara vara ett tag, men de planerna får läggas på hyllan ett tag. För nu, nu blir det aerobics med Lovisa!

Dagens frukost

Hela dagen har jag känt mig så rastlös, har velat komma iväg och träna, men det enda som har blivit av är en promenad. Var faktiskt förbi F&S en sväng och köpte ett nytt träningskort, men någon träning blev det av någon anledning inte. Dels var det inte så många roliga pass som gick och dels, vilket väl är den största anledningen, så håller jag på att hosta lungorna ur mig. Tror inte resten utav medlemmarna (eller jag själv heller för den delen) hade uppskattat om det plötsligt legat ett par sönderhostade lungor på golvet och även om jag faktiskt hade fått för mig att göra ett strongt försök att placera dem där (på golvet alltså) så känner jag på mig att mamma skulle ha hindrat mig med näbbar och klor om jag ens nämnt det.

Så istället har jag under dagen knaprat halstabletter, ätit någon slags tabletter mot hosta som hittades längst in bland en miljon andra askar med tabletter i garderoben (nu när apoteksmonopolet är upphävt planerar vi nämligen att starta eget här...) och framför allt druckit litervis med honungsberikat te. I detta nu gör jag faktiskt det sistnämnda, samtidigt som jag bänkat mig framför Åter till Cold Mountain och håller tummarna för att jag ska må bättre imorgon.

"Ska vi verkligen packa ned det där? Det kanske blir skrynkligt!"

Jo men Yi, vi håller liksom på att flyttar åt dig här. Att packa ned saker ingår liksom i konceptet. Speciellt om det är en sådär tusen olika klädesplagg som inte riktigt får plats att hängas upp ett och ett med plastskynke runt i er lilla bil under flytten.

Nu har vi hur som helst fyllt både ett par väskor och en stor flyttlåda med noga utvalda plagg ur Yis garderob, som förövrigt innehåller fler kläder än ett mindre land använder på ett år. Kanske blir det så att jag nästa gång jag åker upp till Stockholm får se till att medtaga ett stycke strykjärn för att gottgöra att någon strumpa eller ett par bomulls t-shirtar blivit lite veckade efter att vi så omilt stuvat ned dem, men i övrigt tycker jag att vi gjort ett gott dagsverke. Även om en hög, i storlek jämförbar med K2, av kläder fortfarande väntar på slutgiltig dom angående hurvida de ska få följa med eller inte.

Förutom det där självklara att vita kläder av någon oförklarlig anledning drar till sig ungefär tio gånger mer smuts än andra kläder så tar det även, i alla fall i detta hus, ungefär tio gånger så lång tid att få bort smutsen från dem igen. I just detta specifika fall tänker jag på en tröja som jag köpte i Stockholm förra veckan.

Insåg att det faktiskt kan vara riktigt snyggt att överge det antingen svarta eller väldigt färgglada jag annars brukar ha på mig och trivdes riktigt bra i tröjan. Dock drog jag på mig en liten fläck choklad på bussresan hem och kastade således tröjan i tvättkorgen, där den nu fortfarande ligger. Numera har den även fått sällskap av en annan vit tröja som jag lånade av mamma i fredags, men annars är det väldigt tomt på ljusa kläder i tvättkorgen och jag kan ju inte gärna dra igång en tvättmaskin med bara två tröjor i.


Källan till alla mina bekymmer...

På grund av detta sluter jag mig till att jag måste inhandla fler ljusa kläder till garderoben, vilket leder till överkonsumtion och inte är speciellt bra för miljön, eller alternativt bli en riktigt miljöbov som tvättar två plagg åt gången i maskinen och även då sliter på miljön. Vilket bryderi!

Planerna för igår ändrades radikalt, då det inte blev något "laga mat och titta på film" som Lovisa sagt. Pastasallad stod nämnligen nästan redan på bordet när jag kom hem till Filip och ett par kycklingar satt på varsin ölburk på grillen. Och efter middagen (som förövrigt var något mer mättande än chokladmuffins) så blev det ingen film heller (falsk marknadsföring Lovisa!). Var riktigt sugen på att se Mamma Mia, eftersom jag fortfarande inte sett den, men det blev det ju då ingenting av och istället får jag väl se till att hitta någon att se den med och någon som har den att låna ut vid senare tillfälle.

Istället gick vi och bröt oss in i Jespers just då väldigt obebodda hus och bänkade oss på hans inglasade veranda med en väldigt lång omgång TP som gavs upp när vi var för trötta för att hålla ögonen öppna längre och för sega för att orka tänka ut ens en tillskymmelse till korrekta svar på frågorna.

Varierad och näringsrik kost!

Men jag räknar med att det blir något matnyttigare att äta senare ikväll eftersom Lovisa bjöd in mig till Filip för att, direktciterat "laga mat och titta på film". Så jag kanske klarar mig ändå.

Regnet smattrade mot plåttaket på dansbanan där bord var uppställda och folk satt och njöt utav god mat. Under kvällen förvandlades smattret till en klart lysande regnbåge och efterhand övergick folk till något att dricka, handklappande och till att sjunga med litegrand i låtarna. På menyn för min del stod en otroligt god ceasarsallad med kyckling, en oemotståndlig cheesecake med hallonsås och kaffe till det, samt dels giftgrön dels illröd cider med lite popcorn till.

Café Augusts charm och gemytliga atmosfär och Dublin Fairs genuint trevliga och medryckande musik avnjöts i trevligt sällskap i form av bland annat kusinen som jag inte träffat på ett bra tag nu, med kille och ofödd bebis i släptåg och resulterade i en mycket trevlig kväll!

Att jag redan är hemma (vilket alltså bloggandet indikerar) och har varit det en stund vet jag dock inte om jag vågar erkänna. Har fått upprepade påtryckningar via sms om att jag faktiskt borde komma förbi stan en sväng och titta in på krogen, men så länge jag har suttit på café August så har jag ju faktiskt inte haft tid. Men att publicera detta och således erkänna att jag alldeles strax ska gå och lägga mig istället för att dansa (eh? hade nog inte hänt ändå) hela natten känns lite riskfyllt. Återstår att se om jag drar på mig blåtira och utslagna tänder imorgon om någon berörd person tittar in på bloggen och uppdagar mitt svek.

...är att folk ska upp igen på fredag morgon.

Nyss hemkommen från Madde där vi grillat ikväll. Kände inte riktigt för att krypa till kojs det första jag gjorde när jag kom innanför dörren men å andra sidan börjar jag faktiskt bli ganska trött. Hur som helst har kvällen varit fantastisk. Förutom att solens oväntade uppdykande gav guldkant åt tillvaron och att Madde har en otroligt söt liten fyramånadersvalp som ränner omkring i huset så kändes det bra att hinna träffa folk lite innan de åker. Att det blev en grillkväll till innan sommaren är till ända kändes också trevligt och att världen är full av så otroligt fina människor som de där filurerna jag tillbringat kvällen med känns helt underbart.


Bild tagen: Genom glasvägg.
På: skrattande människa och människa som försöker att inte skratta.
I: ovanligt fenomen kallat solljus.

Hela sista året på gymnasiet var fullt av bruncher under de fredagsförmiddagar vi hade fria och brunch har sedmera blivit något av en grej i vårat gäng. Och inte undra på det. Mysigt sällskap, en massa tid som helt enkelt spenderats på att bara ha det sjukt trevligt och massor av utsökt lite lättare mat av något slag. Det har varit müsli, youghurt och fruktsallad, hembakat bröd med massor av pålägg, amerikanska pankakor med lönnsirap, sallader, varma mackor, te eller varm choklad och så den ständigt återkommande nutellan. Kort sagt en stor variation av riktigt god mat beroende på vad vi varit sugna på.

Idag körde vi igen, fast gymnasiet är slut sedan flera månader och jag kunde inte låta bli att bli otroligt nostalgisk. Tycker att nu när sommaren snart är över så borde vi dra igång igen. Minst varrannan fredag. Är det för mycket begärt att folk ska komma tillbaka från USA, England, Frankrike och Sveriges alla hörn bara ett par gånger i månaden så? Vi kan ju till och med köra på samma rullande schema som förra året, en förmiddag hos Madde i USA, nästa hos någon i Stockholm, sedan tar vi en fredag någonstans i Europa.
Sounds good to me.

Te och amerikanska pannkakor. The klassic combination

Hela skogen är full av blåbär. Men vad gör man? Jo man åker till Bergvik och köper dem frysta istället. I och för sig innehöll förpackningen hälften hallon också, och det var dem vi egentligen ville åt eftersom alla förpackningar med bara hallon var väldigt slut (och den förpackningen vi faktiskt hittade var den sista som överhuvudtaget innehöll hallon alls) men det kändes ändå en smula märkligt. Positivt är ändå att antalet myggor i frysdisken var lika med noll och att antalet minuter det tog att plocka bären också nästan var lika med noll.

Nu ska jag i alla fall ta och baka lite smulpaj utav de frysta bären och det är väl ungefär det mest intressanta på hela min dag. Har haft så fullt upp den senaste veckan att det är skönt att bara hinna ta det riktigt lugnt en stund. I och för sig lämnar det lite mer utrymme än önskvärt över till att tänka, och även till att av och till sakna en viss före detta pojkvän, men det är väll smällar man får ta.

I morse satte jag mig (trots gårdagens motvilja mot dylika färdmedel) på cykeln och trampade iväg mot mariebersskogen där jag mötte upp den sköna Helena (okej, jag vet, betoningen blir fel, men ändå) för att gå runt och titta på djuren.

Måste erkänna att vi betedde oss ungefär som ivriga sjuåringar när vi sprang runt och hälsade på alla söta små djur, klappade på några av dem och fotograferade de flesta (tills mitt kamerabatteri dog i alla fall).

Det mycket trevliga sällskapet samt favoriten bland ulltottarna vi fotade.

Från vänster: Kaniner, Minigris, Undulat (ifall någon skulle undgå att känna igen dem)


Vi hittade även en söt ponny som stod och betade så fint under en gammal ek


Får (need to say more?)

Sen åt vi även glass innan vi vandrade in till stan igen, men vid det laget var min kamera död och jag fick ingen chans att fotografera de vackra (och mycket goda) skapelser vi beställde in.

Mötte upp Yi på stan igår, men någon fika blev det faktiskt inte. Tillbringade någon timme med att titta på medan hon jobbade och sedan promenerade vi runt lite och kikade in i en och annan affär innan vi gick vidare hem till henne där vi pratade om allt och ingenting, flyttpackade lite åt henne (nio par skor, och då hade hon ändå väldigt många fler som skulle med...) och blev bjudna på middag av hennes mor. Tydligen inte något speciellt avancerat utan lite vardagsmat så, men för mig som sällan äter med pinnar ens så var det en kulinarisk upplevelse.

Sedan var det någon sammankomst hos en gammal klasskompis och innan det middag hos Lovisa, men jag kände inte riktigt att jag var så pigg på en stor folksamling utan ville mest ta det lugnt och ringde sålunda upp en gammal kompis som var i stan istället och skickade iväg Yi själv. Planerade en lugn kväll framför tvn, så döm om min förvåning när han inte hade någon tv... eller någon dator heller för den delen (den hade tydligen redan packats ned och skickats iväg) så vi tog en lång promenad istället, hamnade vid vattnet, blev myggbitna och gick sedan hem till lägenheten han haft över sommaren, bara för att upptäcka att han inte ens hade kortlek. Ny promenad, till ICA för inhandlande av kortlek blev följden och sedan var jag otroligt social (och halvslummrande) resten av kvällen, medan han flyttstädade en del. Måste säga att det är otroligt rogivande när andra går och plockar och man själv inte behöver göra någonting.

Så fort jag kom hem sedan så föll jag sedan död ned i sängen (efter snabbt besök på facebook och chattande med Helena) och väcktes för någon timme sedan av telefonen som ville ha uppmärksamhet.

Tittar ut och ser att det har slutat regna. Att himlen inte är fullt så grå som förut. Tänker att man kanske skulle ta och cykla ned till stan där jag ska träffa Yi för en kaffe och trevligt umgänge. Men... å andra sidan är det ju jobbigt! Jag vet inte vad det är men bara tanken på att sätta sig på en cykel känns motig. Jag har vant mig vid kollektivtrafik och promenader. Har ingen ork att rota fram cykeln ur garaget. Vill inte tvingas cykla hem i kväll ifall det regnar då. Först och främst är det nog så att jag inte står ut med tanken på att det blåser.

Så vid närmare eftertanke blir det nog en busstur. Hur hemskt tråkigt det än verkar att klämma in sig på en buss. För någon bil har jag ju faktiskt tyvärr inte och att promenera hinner jag helt enkelt inte även om det framstår som bästa alternativet. Har slösat bort för mycket tid med att sitta vid datorn för det...

Denna får stanna hemma idag...

Har haft en underbar helg med en om än något tråkig avslutning. Åkte ju som sagt ut till Stockholms skärgård i onsdags, tillbringade onsdag till fredag där med fem kompisar och fick under fredagskvällen förstärkning av tre till tills idag. Det har varit en blandad kompott av skärgårdsliv, mys i stugan och shopping inne i storstan och vi har hunnit med en hel del.

Vi har konstaterat saker som hur många personer man får in i en kvadratmeterstor dusch (4). Hur billigt man kan leva i fem dagar utan att det lider någon nöd på en (under 200 kr, exklusive shopping och tunnelbana). Hur länge man i normal samtalston kan sitta och prata sex på en fullsatt buss innan man inser det olämpliga i det (en halvtimme). Hur många mygbett det går på varje plockat blåbär i skärgården (3). Hur jäkla dyrt det skulle vara att hyra bil i en dag (nästan 3000, exklusive bensin...) för att slippa undan den hemska kollektivtrafiken och dessutom självklart ha det otroligt underbart.

Nu mer än någonsin inser jag hur otroligt mycket jag kommer sakna mina vänner om några veckor (det är så kort tid kvar!) när de kommer spridas som frön i vinden. Jag är livrädd för att bli lämnad ensam kvar här och vill helst inte ens tänka tanken på att de försvinner till världens alla hörn. Till råge på allt så har det dessutom precis spruckit med pojkvännen och även om det inte kändes oväntat så känns det ändå sorgligt att det är över och bidrar ju inte direkt till att jag kommer känna mig mindre ensam.

Men upp med hakan och ta tillvara på veckorna som är kvar är planen nu. Fika med Yi imorgon. Lunch med Elin på tisdag. Avskedsfest för en hel hög med människor på torsdag och förhoppningsvis en tur med Helena till mariebergsskogen för att klappa alla små söta djur i slutet av veckan.

Vid tio imorse lämnade bussen (punktligt och bra, till skillnad från förra bussresan jag försökte genomlida) busstationen i Karlstad med destination Stockholm. I sista minut fick jag dock reda på att Linnea övergivit oss till fördel för tåget men å andra sidan så kom Yis mamma förbi med hennes Mac, för vidare leverans till Yi, så jag och Samuel klarar oss riktigt bra här på bussen (som lämpligt nog har internet ombord).

Nu bär det av till huvudstaden och diverse söta vänner. Ska bara lägga med något att äta under resan och fixa håret först. Vid närmare eftertanke ska jag nog göra det nu på en gång. För jag har nog lite bråttom.

Återträffen med bloggen blir inte sådär väldigt långvarig. Imorgon åker jag nämligen till Stockholm med ett gäng kompisar (eller ja, några är redan där och några kommer på fredag så under själva åkandet blir vi nog inte något stort gäng). Det blir en långweekend (onsdag-söndag) i skärgården och säkerligen även med en del turer in till stan också (där vi dessutom har övernattningslägenhet att tillgå om det skulle vara så).

Har inte haft någon aning om vad vi ska ha för oss i hufvudstaden, men efter att ha smsat Yi och Jesper för råd angående packning så drar jag slutsatsen att vi ska:

• Bada (Jesper propagerade för badkläder)
• Shoppa (Yi tyckte inte att överdrivet mycket kläder var nödvändigt)
• Se på film (Även om jag tyvärr inte har några att packa ned)

Nu är jag fortfarande inte så mycket klockare angående vad jag borde packa, och att packa för resor inom Sverige är ju dessutom sjukt svårt (man måste ju vara beredd på allt från snöstorm eller en dag på beachen till en utekväll på någon fancy klubb) men jag har i alla fall slängt i en tvätt så att jag har något att välja på när jag väl kommer mig för att dra fram en väska.

Nu var det att länge sedan jag bloggade, men jag har faktiskt (hur otroligt det än låter...) haft annat för mig.

Som att:

• Hjälpa pojkvännen att flytta.
• Sitta och mysa framför diverse filmer och ett och annat tv-spel i en högst provisorisk soffa (byggd av stolsdynor och kuddar) på golvet i pojkvännens lägenhet.
• Låtsats att det faktiskt är lite sommar och grilla med mor och yngsta lillebrodern (den andra brodern drog pappa med på veckoseglats på de sju haven).
• Träffa min jobbcoach och diskutera en massa oväsentligheter.
• Gå på stan en smula.
• Försöka ta tillvara på de ynka solstrålar som faktiskt kikat fram då och då genom att sitta ute och läsa (mamma kom hem med en hel hög böcker från akademibokhandeln häromdagen, då steg hon högt i aktning!)

Och nu senast:

• Kika in hos mormor för en kopp te och lite fika på väg hem från pojkvännen.