Amanda

Städade undan lite snabbt på mitt rum häromdagen, och vet med bestämdhet att jag hittade min USB-sladd liggandes någonstans. Jag vet även att jag flyttade på den, till ett lämpligare ställe, och nu är den stora frågan bara vart?

Har vänt upp och ned på halva rummet i mina idoga försök att hitta den där jäkla sladden, men den är ändå spårlöst försvunnen. Det är ju inte utan att man börjar undra om den krupit (eller kanske snarare ringlat) iväg någonstans på egen hand, för så väl kan jag väl ändå inte ha gömmt den av misstag?


Efterlyses!

Var nere på stan en liten sväng idag, och hittade flera saker som jag vill ha. Bland annat ett par jeans som jag föll en smula för i affären. Den del av mig som ville köpa dem hamnade dock i en liten dispyt med den mer förnuftiga delen av mitt huvud:

Jag behöver ett par jeans
- Jaha, men varför just dessa och inget utav alla de paren i garderoben?
Men de i garderoben är inte lika snygga!
- Nej, men de duger i alla fall!
Men! De här jeansen får min midja att se jättesnygg ut!
- Och? Det är inte som att du kommer springa runt i jeans och BH särskilt ofta ändå. För det mesta kommer du ha en tröja som slutar nedanför jeanslinningen. Och då spelar det ju ingen roll!
Men de kostar bara 400! Det är inte särskilt mycket för ett par jeans!
- Nej, men det är ändå pengar, som du borde använda till annat!

Annat avser förövrigt en hel lista av saker som jag helt klart måste ha.

• Ett par stövlar att ha i vinter.
  (det börjar faktiskt bli rätt akut)
• Helst även ett par skor att ha i vinter
  (om jag nu inte vill gå i klackar hela tiden)
• En extern hårddisk till min dator
  (Har inte insett förrns nu hur dyra sådana är!)
• Helst även en ny, liten dator
  (Axel ringde och väckte mig igår efter att ha varit på föreläsning, kom förbi och drack kaffe, imponerades av tapetserandet och, framför allt, stoltserade med sin nya mini-pc, som gav mig ha-begär)
• Någon slags mysig stickad tröja/poncho att ha i vinter
  (hallå! jag vill väl inte frysa ihjäl heller?!)
• En tatuering på foten
  (vilket väl blir ungefär lika dyrt som allt det andra tillsammans...)

Så istället för att köpa jeansen gick jag med på en kompromiss med mig själv. Ska till Stockholm i helgen och antar att det kanske finns en liten möjlighet att det eventuellt blir lite shopping där (eller vem försöker jag lura? Jag ska ju bo hos Yi, så självklart blir det shopping!). Så jag struntar helt enkelt i att köpa något innan dess, ser vad helgen resulterar i och tar sedan upp saken till omprövning igen på måndag.

Den enda som inhandlades idag var således tre clementiner för 1.50:- styck, vilket faktiskt inte kändes som ett inköp som jag med fördel kunde skjuta upp tills i helgen.

Om någon någonsin undrat hur någon någonsin kunde komma på det där med att skära sig själv med rakblad så tror jag att jag nu kan upplysa denna någon om att den någon som kom på idén måste varit snickare. Efter att ha tapetserat ungefär ett halvt rum, med snedtak, så kan jag konstatera att det är i princip ogörligt att skära till tapetvåder i lagom längd och i rätt vinkel utan att samtidigt skaffa sig skärsår lite här och där. Passande nog så har jag ett stockholmsbesök inplanerat till helgen, vilket ju ger mig en möjlighet att bege mig till Sergels torg och visa upp mina blessyrer för andra likasinnade där.


Den halvan av lillebrors rum som inte är tapetserad (om nu inte detta framgår...)


Och såhär snyggt blir det efter att rakbladen varit i farten.

Efter att ha jobbat hela veckan var det lite extra trevligt med helg nu. Inte kunde den ha börjat bättre än den gjorde heller. Tänkte ju för ett par veckor sedan att jag skulle försöka ta mig iväg och träna efter jobbet och det har jag faktiskt också gjort! I fredags så var det dans som stod på schemat och väl där så träffade jag Linnea, Lovisa (som är i stan över helgen) och Samuel, vilka sedan även kvällen spenderades med (även om Samuel inte dök upp förrns frammåt natten). Vi kom fram till att den ultimata fredagskvällen tillbringar man på ICA, fem minuter innan stägningsdags (tack och lov att de stänger så sent) med att köpa smöööör och läsa lapparna folk nålat upp på anslagstavlan (riktigt underhållande läsning). När ICA sedan stängde bakades det äppelpaj (hela anledningen till att inhandla smöör), kokades te och pratades en hel massa hemma hos Lovisa. 

Igår sov jag sedan i en halv evighet och när jag väl vaknade så blev det en hel del målat i lillebrors rum, fika hos numera 91-årig gammelmormor och en kväll hos Filip, med Star Wars (som knappt tittades på alls) på tvn, ännu mera te och många smulor prat och skratt. Bästa sättet att förklara ordet kex är att beskriva dem som söta oblater (eh?) och Linnea och Lovisa har bevisat att de har någon slags telepatisk kontakt. Linnea ville få fram ordet fräknar och började således med att skrika "Pippi, pippi!". "Långstrump?" frågade då Lovisa varpå Linnea svarade "Ja, ansiktet!" och där så gissade Lovisa rätt. Läskigt!

Idag har jag bara varit sådär söndagsseg som man är på just söndagar. Har tapetserat, tagit en promenad (råkade även få med mig några kantareller hem) och tränat och nu sitter jag nedsjunken i soffan, tittar på film och dricker ännu fler koppar te.

Efter att tatueringar varit på tapeten några gånger vid fikabordet de senaste veckorna så har de börjat fylla mina tankar allt mer. Har aldrig haft någon tanke på att skaffa någon, eftersom jag inte har haft någon som helst aning om vad den i så fall skulle föreställa eller ens var den i så fall skulle sitta (och att ha en tatuering bara för sakens skull så att säga tycks mig mycket dumt...).

De senaste veckorna så har tatueringar i alla fall funnits där i bakhuvudet. Så när jag för några dagar sedan var och tränade, och såg en tjej som hade en otroligt snygg tatuering på ankeln och det slog mig plötsligt att; det är ju det perfekta stället att tatuera sig! Lagom diskret, på ett ställe där den går att dölja. Men ändå inte så att den hela tiden är dold av hundra lager kläder (i alla fall om man bortser från svensk vinter...). Vad jag i så fall skulle vilja ha på ankeln är dock ännu oklart. Något slingrande och rätt... betydelselöst? Något som är enbart dekorativt alltså. En blomsterranka kanske? Fast i så fall i gråskala. Det tåls att funderas på, men tanken är hur som helst väckt (och dessutom lockande)!



Vill inte ha något som går ned så långt på foten som denna gör och mönstret är inte heller helt rätt, eller ens lite rätt för den delen. Men det är något med den som jag gillar, något med intrycket den ger, som känns rätt.

Skulle ned på stan på jobbet idag och insåg att den trevliga passaten vi brukar använda var ute och åkte. Grabbade således första bästa bilnyckel i nyckelskåpet och gav mig ut för att leta efter tillhörande bil. Väl jag fann den i garaget insåg jag dock att jag fått tag på enda bilen på hela nwt som är nyare än 5 år, nämligen en automatväxlad Saab Turbo.

Har aldrig förut kört en Saab och defenitivt inte bil som inte har manuell växel och kunde till en början inte ens starta den (bra där...). Tog mig sedan hackigt, ryckigt och med andan i halsen ut ur garaget och ned till stan där jag till min lättnad fick byta bort den mot en lättkörd Golf.

Där borde det hela sluta lyckligt eftersom jag faktiskt undvek att ens repa dataavdelningen pärla (som tydligen mest används till okynneskörning under lunchen om jag förstått det hela rätt...). Men nejdå, någon halvtimme senare så ringer en kollega och vill bli hämtad... i Saaben som jag trodde jag blivit av med för all framtid.

Efter att jag tagit mig ned till stan fick jag i alla fall förklarat för mig att man ska lägga i D, som i driving, när man kör. Och när jag senare hämtat upp min kollega fick jag dessutom veta att när man kör automat, så kör man bara med en fot. Det enda jag inte riktigt förstår med bilen numera är hur tusan man vevar ned rutorna... och hur man hanterar pekskärmen till radion (skräll att just datakillarna har en sådan i sin bil...) korrekt. Men hur som helst är jag riktigt stolt över att jag lyckades bemästra den där jäkla saaben utan vägledning, även om det var en skräckinjagande upplevelse.

När jag kom hem för en liten stund sedan möttes jag, hör och häpna, av en tyst, mörk och tom villa. Inte för att det slog mig med häpnad direkt, eftersom jag råkade veta redan innan att mina föräldrar lämnat staden för Göteborg ett tag, att äldsta lillebror slitit sig ifrån WoW (!) för att titta på film hos någon kompis och att åttaåringen i huset är bortlämnad till mormor och morfar, där jag för övrigt själv spenderat de senaste timmarna med att äta paj och gratulera mormor på födelsedagen. Men något underligt känndes det ändå. En tom lägenhet är ju liksom bara tyst och mörk, men ett tomt hus, det är så... ensligt.

Efter att ha tänt lite lampor, dragit på radion och rumstrerat om lite i köket för att få till en middag och en matlåda tills imorgon så känns det dock inte lika obebott längre och att kunna sjunka ned i soffan i lungn och ro är riktigt trevligt.

Hade det ganska lungt på jobbet efter lunch idag. Allt som skulle göras var i prioncip gjort på förmiddagen så jag gick mest och plockade, klistrade lappar på kuvert, och satte mig till och med med en kopp kaffe och ett korsord en stund.

Sedan gick jag ut i tvättstugan för att plocka ur maskinen och plötsligt var det en himla massa saker som dök upp. En kollega ringde och ville ha hjälpa att flytta ett skrivbord ned för en läskigt brant, riktigt smal gallertrappa och sedan till andra änden huset. Under tiden vi började med det så ringde både hans och min telefon både en och två gånger och från att ha gjort nästan ingenting ett tag så fanns det plötsligt tusen saker att göra. All pappersinsamling skulle köras iväg och slängas. Internposten skulle fixas, en himla massa loka-vatten skulle hämtas i entren och köras (med sparkcykel, sjukt kul!) till ett förråd och plötsligt hade jag jobbat över en halvtimme. Väl hemma kommer jag nu på att tvätten fortfarande står kvar i tvättstugan, varken vikt eller upphängd. Men den hinner väl knappast mögla tills imorgon, eller?

Mycket har man hunnit med i helgen, efter bragden att lyckas koka äppelmos helt själv. Åkte nämligen hem till min blivande Irlandresenär igår kväll och tillbringade sedan kvällen med att hjälpa henne packa lite (och titta på medan hon själv packade mycket...), skratta åt hennes orm som var på utflykt i köket, spela någon slags klurigt, moraliskt frågespel och äta både kladdkaka och cheesecake (nu är jag mätt för flera dagar framöver...).

Kakel med ormskinnslist, nya modeflugan?

Sedan åkte vi iväg ned till Sundsta och lekte dunken i mörkret med en hel hord gymnasieelever av vilka jag är svagt bekant med högst två. Kallt, blött och ett jävligt kul sätt att spendera en lördagskväll, utan tvivel! Efter att frusit av oss de flesta vitala kroppsdelarna så tog vi sedan en tur ned till stan, i akt och mening att skaffa oss ett något varmare ställe att "hänga" på. Men då klockan var strax innan ett upptäckte vi till vår förtvivlan att de flesta ställen var på gång att stänga och bestämde oss således för att på äkta fjortismanér gå till Burger King istället. Fastnade dock på torget en stund innan vi han ta oss så långt. Där var det full aktivitet i valtälten och vi kunde inte låta bli att förundras över att partierna orkade vara ute och propagera inför fulla ungdomar en lördagsnatt, om än natten innan valet. 

Well, för mig så ändrade det i alla fall ingenting att vi tillbringade en halv evighet med några berusade MUFare, för idag så var jag och röstade som planerat ändå. Även om det kanske var planerat att göras lite tidigare på förmiddagen. Men då det blev en sen natt igår så blev det även en sen morgon idag och nu kommer jag ha ett helvete att ställa tillbaka dygnet tills imorgon (vilket i och för sig inte är något jag fäster någon större vikt vid).

Lagade äppelmos förut. So far, so good. Det blev faktiskt riktigt gott och nu står det en hel burk med äppelmos i kylskåpet. Nylagat och gott som det var när jag precis lagat klart det så tänkte jag ju då att jag kanske dessutom borde äta lite mos. En lämplig lunch så. I alla fall om man skulle ha någonting mer till.

Sagt och gjort så bestämde jag mig för att laga mannagrynsgröt till. Och där någonstans så sket det hela sig totalt... Har folk någon aning om hur svårt det är att koka upp mjölk?! Har nu två kastruller med vidbränd mjölk på diskbänken och en spis som är vit snarare än svart, med brända fläckar här och där runt plattorna. Men skam den som ger sig! Tredje gången gilt så blev det allt gröt utav det hela och jag fick min lunch till slut. 

Skam den som ger sig

När jag kom ut ur duschen förut så fick jag höra att jag minsann var helt svart under ögonen, att jag såg ut som en riktig panda. Jo, insåg jag då, det är min nya mascara som varit i farten. Den är liksom vattenfast...

Ty i mascarornas förtrollade rike är det nämligen så att en mascara som inte är vattenfast, ja den försvinner ju när man duschar, utan några större missöden. En mascara som är vattenfast däremot, ja den sitter kvar i ansiktet. Förflyttar sig bara lite längre ned under tiden man duschar, tills den sitter under ögonen istället för runt dem...

Jag, innan jag kom över en flaska sminkborttagningscremé...

Ja, själv tänker jag inte lägga ut några bilder, så rubriken kanske är missvisande. Men just nu sitter jag i alla fall och tittar på bilder från utlandet. Från England och USA närmare bestämt.

Facebook är en riktigt trevlig uppfinning skulle jag faktiskt vilja påstå. Möjligheten att skapa fotoalbum och visa dem för sina vänner, den är underbar! Möjligheten att tagga folk i fotona, den är helt fantastisk! Men nu är det ju då inte jag som skapat album där, utan mina vänner Madde och Emma. Och jag sitter och kollar igenom korten från deras respektive nya hemland. Kommenterar en del. Skrattar åt deras egna och andras kommentarer om fotona. Beundrar de fina vyerna och storstadsbilderna.
Blir sjukt sugen på en utlandsresa...

...så får väl mina vänner stå för lustigheterna.

Hade en väldigt lång lunchrast idag, Och utan att ha något att göra så blir en sådan lätt lite tråkig. Som tur är har jag ju facebook i mobilen och fick mig flera goda skratt, bland annat när jag såg Jespers kommentar på en statusuppdatering jag skrev igår.



Beklagade mig nämligen över att jag kört vilse, när jag skulle till mormor och lämna tillbaka hennes bil efter att ha varit och tränat. Körde dessutom fel även idag kan jag ju tillägga, när jag skulle till stallet dit jag bara kört en sådär fem miljoner gånger. Men jämfört med detta så är min tankspriddhet vid ratten kanske inte så farligt...

Kom på en så fin idé förut när jag var iväg på aerobics. Tänkte att jag skulle åka och träna varje dag efter jobbet nästa vecka. Hurtigt värre va? (okej, kanske inte, men för att vara mig så!) Och hade jag bestämt mig för det och sedan misslyckats någon utav dagarna hade jag ändå känt att det vore okej. Men att jag redan nu, innan veckan ens börjat, får se min fina idé gå i stöpet känns inte okej!

Det som ställer till det för mig är att jag slutar klockan fyra och alltså vill gå på pass vid halv fem, fem någon gång. Så vad går det för pass på Friskis & Svettis vid halv fem, fem nästa vecka då? På måndag går det spin medel och yoga vid halv fem, mitt kort täcker inte spinning och yoga känns inte tillräckligt ansträngande. Fem börjar sedan ryggjympa, vilket inte heller känns helt rätt. På tisdag ser i och för sig schemat roligare ut, men då ska jag ju och rida. På onsdag går jympa junior och jympa bas vid fem. Haha? Torsdag blir det nog skivstång (vilket jag inte varit på på flera månader, får se om jag kollapsar...) som är något av en nödlösning och på fredag blir det absolut dans. Men jag kan inte förstå att det inte ligger några aerobicspass alls runt fem om dagarna!

Tog en tur ut till Bergvik idag, för att inhandla lite kläder. Ett par väldigt vanliga, väldigt enkla, svarta t-shirts, ett par jeans och kanske några stövlar/stövletter att ha i höst/vinter var vad jag letade efter och två olika svarta t-shirts inhandlades också. Jeans var det värre med eftersom alla jeans var antingen alldeles för dyra eller helt gräsliga, i många fall både och dessutom. Stövlar hann jag inte ens titta på. Däremot inhandlades en blå trekvartsärmad tröja, en handväska (!), väldigt enkla örhängen som räcker till alla fem hålen i örsnibbarna, en minimal foundation att ha i väskan, ett par trekvartslånga träningsbyxor (I storlek XS, precis som båda t-shirtsen, vad är detta? Jag blir ju rädd! Nu har väl ändå trenden med pösiga kläder gått liiiiiiite för långt?) samt en röd scarf/halsduk.


Dagens inköp

Har alltså spenderat en hel massa pengar och har ändå inte köpt varken jeans eller stövlar, vilket väl är de enskilt dyraste inköpen jag tänkt göra till höstgarderoben, och det jag dessutom verkligen behöver! Så nu får det väl bli en runda på stan någon dag efter jobbet istället då, för att se om jag har bättre tur där.

Åkte till Lovisa vid sextiden igår och träffade alla före detta Karlstadbor som var i staden på besök. Mycket kärt återseende (även om jag träffade både Lovisa och Yi igår också) med andra ord! Kom sedan hem igen vid halv två eller något och ramlade direkt i säng. Nu frågar mamma vad vi gjorde igår och jag vet inte riktigt?

Jag menar, vi lagade ju middag.

Men, i över sju timmar?

Okej, någon timme till att bestämma vad vi skulle laga. Sedan någon på att gå iväg och handla, springa runt i affären och sedan gå tillbaka. Sedan nästan prick en timme på att faktiskt laga maten (kycklinggryta med kokosmjölk och grönsaker i, till ris, vilket skulle få tre stjärnor i michelinguiden om jag fick bestämma!). Och efter det ägnade vi ju ett bra tag åt att äta maten. Liten paus och sedan började efterätten (karamelliserade äpplen i ugn, med vaniljglass, också sjukt gott!) och flera liter té tillagas. Och så skulle ju även det ätas.

Och under tiden allt det där pågick så uppdaterade vi oss om allt det senaste i varandras liv. Dessutom skulle ju pungbehåring, gigantiska tumörer i de nedre regionerna, styva bröstvårtor, siamesiska tvillingar och dubbla moderkakor (känns som att ämnena på något vis har en gemensam nämnare, och jag kan verkligen inte förstå varför...) diskuteras mellan turerna. Så vid närmare eftertanke så är sju timmar för en middag kanske inte så otroligt ändå...

Jag har numera konstaterat att NWT-koncernen äger en fruktansvärd massa kaffeautomater. Automater som kan brygga allt från kaffe till varm choklad. Automater som används flitigt under dagarna.

Efter några dagar på jobbet har jag i alla fall lärt mig hur man lägger upp dagarna och begränsar sig så att endast tre koppar valfri kaffeautomatdryck intages. Två på förmiddagen och en på eftermiddagen. Jag menar, man vill ju inte dricka för mycket kaffe, tänk att bli koffeinberoende liksom (och dessutom medför ju för stort kaffeintag ett väldigt spring till damrummet...) men att ersätta det med varm choklad känns inte som en sådär jättebra idé heller, för även om någon kopp är gott så blir det tröttsamt i längden och dessutom är det ju fruktansvärt onyttigt till råge på allt.

Nu håller jag i alla fall på att prova mig igenom utbudet och trycker på alla de där knapparna där det står helt befängda saker. I eftermiddags provade jag således den ultimata kombinationen; kaffe mocca. Innehåller både kaffe och choklad. Gör en både hög på socker, koffeinberoende och kissnödig. Kan det bli bättre? Kanske om jag säger att denna fruktansvärda kombination dessutom var god...

Har ätit något så häftigt som het majssoppa till middag idag. Tillagad utav en jäkligt häftig estet! Har även umgåtts en del med hennes löpande, och därför konstant jamande, katt. Suttit och tittat på She's the Man. Och även druckit te med smak av Piña Colada. Haft en riktigt mysig kväll med Elin med andra ord!

...och jag tänker gå och lägga mig!

Jag ska sova innan klockan tio alltså!
När hände det senast?
När jag var sju?
Eller sjuk?

Annars tycker jag att elva, tolv någon gång är en passande tidpunkt att uppsöka sängen. Och jag har egentligen inget emot att lämna den vid tjugo över fem heller. Det är bara det att det kanske inte riktigt är en hållbar kombination i längden och just nu får det min kropp att skrika efter sömn. Så godnatt världen!

Pappa har tänt grillen och dukat ute på verandan.
Och jag kan se två fel i den meningen direkt!

För det första: Har tänt grillen. I imperfekt alltså. Och klockan är bara fem, på eftermiddagen! Visserligen ska jag iväg till stallet strax, men jag kan ju äta när jag kommer hem. Jag menar, herregud, fem? Då kan man väl inte äta heller?

För det andra: Dukat ute. Hallå? Det är september för tusan! Då barrikaderar man huset, drar upp värmepumpen till max, tänder en brasa och framför allt, äter inomhus. Det är tur att jag ska till stallet, för då kan jag skylla på det när jag gör en brådstörtad sorti för att slippa frysa ihjäl.

Just nu sitter jag här och ler för mig själv... Ler? Bara sådär? Kan inte vara normalt va? Ni (ja, alla ni... fyra? som kommer läsa detta...) måste undra om en intagning på dårhus är nära förestående... Men nej, jag har bara haft en riktigt bra dag!

Det började i morse med ett oväntat telefonsamtal. För ett par veckor sedan ringde Lovisa och berättade att hon, via sin moster (som av sin grannes systerdotters lärares hund... eller nej, inte riktigt så långsökt kanske) hört att de sökte någon som kunde hoppa in ibland på serviceavdelningen på NWT. Jag ringde alltså dit och fick komma dit ett par dagar i förra veckan för att se hur det var. I morse så ringde de igen och vi bestämde att jag ska vara där resten av veckan och dessutom kanske det finns möjlighet att hoppa in en del framöver! Inte helt fel kan jag ju säga!

Efter det togs det en promenad iväg till Friskis & Svettis där det blev ett lunchpass på jympagolvet. Bara att promenera den biten och få röra lite på sig är ju inte helt fel och att dessutom träna sedan gör ju det hela helt toppen!

Uppåt efter träningen så gick jag ut i solskenet och promenerade in mot stan. Mötte upp Pontus och gick iväg till Subway (där människan aldrig tidigare varit! what a shame!) för att få tag på lite lunch som sedan avnjöts på en bänk i solen vid älven. Efter lite shopping (hårfärg inhandlad!) och någon timme fördriven på diverse bänkar i mitt i city så var dock solskenet spårlöst försvunnet och vi promenerade bort till busstationen där jag tog bussen hemåt.

Knappt innanför dörren insåg jag att det serverades mat hemma, slängde i mig lite kvällsmat, tog en kopp kaffe på det och sedan bar det iväg med mor och yngsta lillebrodern till stuvbutiken där vi tittade på golv till lillebrors sovrum som jag lovat att tapetsera om och sådär.

Väl hemma igen så såg jag sedan att jag hade ett missat samtal från en helt underbar lite kines. Ringde upp henne och blev sedan, till min förvåning, sittandes i telefon i en trekvart, avhandlandes allt som hänt de senaste veckorna i Stockholm respektive i lilla Karlstad. Och även om dagen hade varit helt hemsk fram tills dess så hade jag ju inte kunnat låta bli att bli glad efter det samtalet. Och efter som dagen inte varit det minsta hemsk så gjorde det mig helt euforisk.

Så kort sagt har det varit en bra dag och den avslutas just nu med att sitta och titta på A Lot Like Love (vilket rubriken på inlägget ju liksom antyder), dricka te och överanvända utropstecken. Sämre kan man ju ha det!

Fick förut för mig att jag nog kanske borde städa mitt rum (vilket görs kanske en gång vart tredje halvår eller så...) och satte genast igång att röja undan på golvet. Medan jag ändå höll på tänkte jag att jag kanske dessutom skulle passa på att vädra och ställde således upp båda fönstrena på vid gavel. Något jag annars bara brukar göra på sommaren eller när jag förutseende nog befinner mig långt därifrån. Nu förstår jag varför jag inte brukar vädra medan jag själv är i rummet. Det är nämligen iskallt och jag börjar tappa känseln i tårna...

Men fint blir det i alla fall!

Men dagen har i alla fall varit riktigt solig och fin. En sådan perfekt höstdag då kylan ligger i luften men solen ändå skiner och regnet uteblir totalt. Jag och Maja stuvade in oss i bilen vid 12 och åkte raka (nåja...) vägen till Töreboda, där det visade sig att Majas moster har sommarhus. Det var alltså därför det var vår destination... Där ser man...

Hur som helst var huset ett riktigt mysigt ställe liggandes vid Göta kanal, innehållandes väldans trevliga männsikor och ett par sjukt söta hundar så även om det var oväntat så var det allt annat än ovälkommet. Där åts det lunch, kelades med hundarna, pratades och skrattades en hel del, åktes flakmoped och skrattades ännu en hel del mer innan vi vände åter mot Karlstad. Denna gång med Maja vid ratten och grön skylt på bakluckan eftersom ju målet med hela resan var att hämta upp Majas handledare.

Allt som allt... jag har träningsvärk i magen efter mycket skratt, mår otroligt fint och har haft en riktig toppendag!

Töreboda är tydligen ett ställe i Sverige. Ett ställe som jag dock inte har någon aning om vart det ligger. Inte heller vet jag vad det finns att göra där, men någonting ska vi väll kunna hitta på, jag och Maja. Om inte annat så får vi ju lite sightseeing i Sverige under bilfärden och kan stanna och luncha på något trevligt ställe.

Det hela började med att Majas moder åkte till Kina. Under tiden hon har varit borta har vi således använt hennes bil flitigt och nu ska vi alltså återigen göra det, och dessutom avsluta turen med att plocka upp bilägaren själv, vilket är huvudanledningen till att just Töreboda blev destinationen. Så, off we go! För här ska mycket miljöfarligt bilande hinnas med innan dagen är över!

Egentligen hade jag tänkt att lite vitsigt skriva om allt roligt som hände Elin och mig igårkväll. Bönsoppan Elin lagade. Shottarna som smakade halstablett. Fördelar och nackdelar med ett trångt dansgolv (vilket då skulle följas av ett antal punkter...). Det absurda i att bli ivägdragen från innan nämnda dansgolv av en komplett främling som beställt in halva baren till sitt bord. En nattlig (väldigt kort...) promenad som slutade med lång pratstund (för Elins del, jag var nog mest rätt tyst...) med mer än lovligt berusad affärsman och slutligen högen med högst orginella komplimanger från förut nämnda affärsman.

Men eftersom jag kom hem efter två inatt och var uppe innan halv sju (och således inte fick särskilt mycket till sömn) så känner jag inte riktigt att jag kan formulera det på ett sådant där sätt som får alla att vrida sig i skratt över det hela på det sättet som det fick mig att vrida mig i skratt så jag ska nog helt enkelt ta och försöka ta igen lite förlorad sömn istället. Om bara min övertrötta hjärna ville sluta tänka i 180 (vilket dummt nog alltid tycks bli följden av för lite sömn?) och ge mig lite lugn och ro!