Amanda

• Den är perfekt att torka naglarna med.
  Att gå runt med torkande naglar är annars en plåga, man vågar inte göra någonting eller röra sig ut fläcken ju!

• Den är bra om man vill torka en tröja inför kvällen.
  Hallå, torktumlare är väl fett överskattat!? Och orka starta torkskåpet för en (1) enstaka liten tröja?

• Den fungerar faktiskt att torka sitt nyduschade hår med.
  Nu blev hela värden stum av häpnad...

• Den blåser varmt
  Vilket är ett plus om man bor i ett hus där temperaturen brukar ligga på en sådär -10'c ungefär hela tiden

Baka kladdkaka hade jag tänkt att göra ikväll. Tänkt alltså. Först ska jag bara städa lite. Och kanske slänga i en maskin tvätt. Och så funderar jag på att åka och dansa ikväll också. Fast det hinner jag nog kanske inte. Inte med sådan marginal att jag kan göra det utan att känna mig otroligt stressad, vilket jag för tillfället försöker undvika så gott som det går. Det kanske blir en promenad, i regnet, istället? Vi får se.

I vilket fall så gissar jag att jag kommer stå här och baka kladdkaka klockan elva ikväll efter att ha hunnit med ungefär hälften av vad jag tänkt göra (vilket innefattar en del plugg, att laga kvällsmat, att möjligtvis även äta kvällsmaten och lite annat smått och gott) och sucka över att jag inte kan planera bättre.

Att jag ligger här och fryser nu är ju inte heller så välplanerat. I vanliga fall brukar jag försöka skjuta upp det tills jag är med Christoffer, då han brukar vara sådär otroligt söt och värma mig. Men nu befinner han sig alltså inte i närheten och att frysa är plötsligt inte det minsta roligt.

För ett par minuter sedan så tittade en kompis förbi. En väldigt trött kompis. En tjej som ska upp runt fem imorgon för att åka till Göteborg. En människa som stannade i ungefär en halv minut. En stackars varelse som tänkt sova för flera timmar sedan.

Jaha? Nödvändigt? tänker säkert min stora läsarkrets nu...

Men det vill jag ändå påstå att det var! Anledningen till att hon kom förbi var nämligen att hon skulle hämta en bunt papper som jag mer än gärna blev av med. Det är svårt att föreställa sig hur tjock en bunt papper blir redan efter tiotalet sidor och hur många buntar man än kommer över så blir man lika förvånad varje gång. Denna bunt var runt 40 papper tjock och nu när jag äntligen överlämnat den i trygga (?) händer så känner jag att en tyngd lyfts från mina axlar. Både bildligt och bokstavligt talat.

Vi håller på att bygga ett trädäck här hemma. Snickrar, målar, sågar och har oss. Sedan, här om dagen, så började vi disskutera vilken höjd räcket skulle ha. Mamma gick ut för att mäta och jag ock pappa pratade vidare. Jag påpekade att det ju måste vara lagom högt för att man ska kunna sitta på det (ja, vafan, möbler är väl överskattat?) och pappa tyckte att det viktigaste var att drinkarna skulle stå bra där. Sedan kom mamma in, utan att ha hört vårt samtal, med orden "det blir perfekt att ställa blommorna på".


Så här är alltså grunden till vårat räcke, som inte kommer ha någon som helst dekorativ eller insynsskyddande funktion och inte heller är till för att hindra folk från att ramla av altanen. Vår nya utemöbel helt enkelt.

Jag trodde att sommarn var på ingång. Men jag insåg just att jag har väldigt fel. När jag vaknade imorse var hela världen vit. När jag gick ut så slog snön emot mig i form av stora flingor. Det var inte långt till gråten vill jag lova.

En stackars snöig buske utanför dörren

Nu ser jag inget annat alternativ än att råna en bank och emigrera till något varmare ställe. Australien ska vara trevligt har jag hört. Eller kanske Sydamerika? Det ska ju tydligen vara billigt att leva där dessutom.

Jordgubbe!



Pappa hade tydligen varit på hötorget idag och sprungit på någon försäljare som lurade på honom en låda jordgubbar. Eftersom han så gärna ville att jag skulle ha dem (eller möjligtvis för att det inte gick att flyga in en kursledare från England till kursen han skulle på...) så avslutade han sin stockholmsvistelse (sen när försvann han ens dit?!) lite tidigare.

Vilket osökt leder oss till min nuvarande situation, då jag mitt i natten sitter här och knaprar jordgubbar och nybakta kanelbullar i sällskap av en kopp te och en dator full av skolarbete. Bästa sättet att plugga på helt klart.

Jag tänkte ilustrera ämnet jag har just nu med en bild. Undrar jag om någon kan gissa vad det är för ämne det gäller? Som ytterligare ledtråd kan jag nämna att det är mitt absoluta favoritämne, alla kategorier... Finns ingenting jag längtar efter mer än måndagarna, så att jag äntligen kan få ha detta fantastiska ämne. Sitta instängd i en urtristsal i flera timmar och rabbla totalt meningslösa verb och repetera gramatiska formler. I och för sig i trevligt sällskap, men det är å andra sidan det enda possitiva jag kan komma på.

Le drapeau tricolore.

Varför är de inte lite längre, de där helgerna? Kan inte förstå detta. (Känns som att det är det återkommande ämnet i min blogg varje söndag... hmm...)

Denna helg har i alla fall utnyttjats effektivt. En mysig fredagsförmiddag med den där trevliga pojkvännen, följt av en jäkla massa projektarbetande inledde helgen. Sedan blev det lördag med massor av shopping på stan, först med mamma och sedan med Madde. Hittade både snygg klänning och jacka i vitt och nu vill jag köpa exakt samma plagg fast i svart också. Men förutom att jackan inte fanns i svart (har ni hört något så dumt?) ville min mor av någon underlig anledning inte sponsra det...

Efter att ha vinkat av mamma inhandlade jag och Madde diverse presenter till Yi, som vi sedan spenderade hela kvällen hos. Kinesisk middag som vi med lite (eller ganska mycket...) hjälp lyckades laga. Mysigt värre.

Idag fortsatte projektarbetandet och sedan tog jag igen all den där träningen som jag inte hunnit med i veckan genom att promenera iväg till friskis och köra ett par pass där. Och nu ska jag avsluta hela helgen med en kopp te och lite vånda över morgondagen (det är ju måndag herregud!).

Efter att ha cyklat iväg i blåsten i eftermiddags hamnade jag i en verkstad med mina projektarbetsvänner. Där borrade jag bland annat fram en hög metallspån, storleksmässigt i klass med Kebnekaise, kapade stänger med en livsfarlig armkapningsmaskin, fick skjuts på en sparkcykel runt på ett öde och nedsläckt lager, drack vaniljte och hittade de häftigaste toalettdörrshandtag jag någonsin sett. De lyste grönt när toaletten var ledig och rött när den var låst. Otroligt fascinerande!

Nu kom jag precis hem i tid för att äta tacos framför programmet som går här hemma (eller vart än mina föräldrar nu befinner sig en fredagskväll) i princip varje fredag; Så ska det låta. Bland annat den där norrmannen som vann melodifestivalen förra året är med och jag kunde inte låta bli att fastna för låten Sometin' Stupid som de sjunger just nu.

Tog en promenad hem från pojkvännen förut. Solen sken, fåglarna kvittrade och det var varmt... eh... eller vänta nu lite. Solen sken visserligen och inifrån såg vädret jättehärligt ut. Men när man väl kom ut så blåste det ruskigt kallt. Falsk marknadsföring av väder skulle jag vilja kalla det. Lurendrejeri på hög nivå.

Nu ska jag leta fram vantar och halsduk igen och sedan ta och cykla iväg.

Sitter i en instängd datasal, med hemskt konstgjort ljus, folk som pratar sådär jobbigt högt, en akustik som förstärker alla jobbigt höga ljud och absolut noll motivation att plugga. Tänk vad härligt det hade varit att sitta ute i solen istället!

Jag har i alla fall bara två lektioner kvar och sedan ska jag bege mig hemmåt och sätta mig ute i solen ett tag. Det låter väl inte så tokigt? I och för sig är de två lektionerna en aldeles för lång filosofilektion som börjar om aldeles för länge och sedan en fysiklektion (och för er icke insatta kan jag berätta att fysik är hemskt...) och jag betvivlar inte att även datorn kommer sitta ute i solen när jag väl kommit hem så att jag kan plugga lite.

Usch vad jag känner mig omotiverad just nu.

Jag smsade mamma i eftermiddags precis efter att jag slutat, för att fråga om hon ville följa med och träna. Svaret jag fick var dock inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Mamma föreslog en joggingrunda istället.

Ursäkta?
En joggingrunda?
Jag?

Vi var faktiskt ute och sprang en del förra året jag och min mor och mamma springer i precis lagom tempo. Dessutom behöver man inte ta sig någonstans för att kunna träna. Perfekt! I sådär tio minuter kanske... sedan orkar inte mamma mer, jag börjar tycka att det är sjukt tråkigt, skorna börjar skava och solen går i moln. Tja, jag kom helt enkelt fram till att det finns en anledning till att jag inte är ute och springer särskilt ofta.

Någon dag när det är fint väder och jag har fått min just nu väldigt trasiga telefon fixad (så att jag återigen kan lyssna på musik via den) tror jag dock att jag ska ge det en chans till. Frågan är bara om det blir en längre tur i och med att jag inte har någon med som ger upp efter en liten stund eller om det blir en kortare tur för att jag själv ger upp fortare utan sällskap. Återstår att se.

Alla dessa joggare som kommer fram nu i takt med att våren tittar fram är dock för mig fortfarande ett mysterium. Hur kan man faktiskt tycka att det är kul?

Vi grillar här, som synes...

Vädret är underbart. Solen skiner. Fåglarna kvittrar. Kan det bli bättre?
Tja, det skulle väl i så fall vara om jag inte satt och pluggade samtidigt då.

Jag var förövrigt och grillade igår också. Det vill säga, min gourmetkock till pojkvän stod ute på en balkong och grillade åt mig medan jag satt inomhus i en soffa och umgicks med hans vänner... Behöver jag ens nämna att han är ett riktigt kap? ;)

Solen skiner. Fy vad underbart!

Egentligen skulle jag... ja, en jäkla massa saker i alla fall. Innan jag ska iväg till mormor för att kidnappa hennes bil om en liten stund. Men då måste jag ju flytta mig från solfläcken i soffan. Vilket vore rätt trist. Alltså struntar jag i alla dedär sakerna en liten stund och fortsätter lata mig i solen.

Mamma hävdar bestämt att jag var katt i mitt förra liv.
Förstår verkligen inte vad hon menar...

• Gå inte ut osminkad, ofixad och med halvsunkiga mjukiskläder bara för att du tror att det enda dagen bär med sig är pluggande. You might as well end up hos någon söt, numera 18-årig, kines som bjuder på tårta och visar film.

• Få inte för dig att gå och träna när det passar dig tidsmässigt. Antingen hamnar du på något urtrist baspass eller på ett förödande jobbigt intensivpass.

• Ta för guds skull inte bilen till träningen, för då måste du faktiskt ta med den hem igen. Fast du är full av energi och helst vill ta en promenad eller i alla fall en cykeltur.

• Varannan vatten din jävla idiot! Att enbart ha intagit vätska i form av några små skvättar kaffe och te under dagen ökar yrselanfallen med en sådär 100% under nedvarvningen efter ett intensivpass.

• Sitt inte och blogga utan strumpor. Fötterna blir ruskigt kalla!

Nu har jag suttit hemma hos Madde i en sådär tre och en halv timme med mina projektarbets-vänner. Börjar bli ruskigt trött och ganska hungrig och inser att det kanske snart är dags för en lunch(brunch?)-paus.

Vad gör vi då? Jag sitter och bloggar. Maja sitter och pratar i telefon. Adam står mest och ser förvirrad ut. Maddes lillasyster och dennes vän underhåller oss med sång från övervåningen och Madde själv står i köket och diskar. Till vårt försvar måste jag dock säga att vi fått en hel del gjort också, men nu börjar somsagt orken tryta.

Funderar på att stänga ned datorn (för mycket strålning är väl aldrig bra?), ge upp skrivandet för stunden och se till att få lite lunch i mig. Men först ville jag ju bara att hela världen skulle få veta vad duktiga vi varit idag.

Jag kan nämligen inte gå och lägga mig... för mitt nymålade nagellack är inte torrt än.

Det är verkligen oerhört förfärligt!

För att kunna handskas med detta ohyggliga problem sitter jag här och fördriver tid istället. Dels så dämpar det ju min ångest över detta världsproblem lite och dels så får ju faktiskt naglarna en chans att torka lite. Smart va?

Så just nu sitter jag och lyssnar på musik. Bland annat en outsägligt fin låt som Elin skickade till mig i somras efter att vi varit ute en natt och promenerat på kyrkogården, blivit kolossalt myggbitna och suttit i varsin gunga utanför någon förskola och diskuterat bland annat värdspolitik (eh? killar...) och bra musik. 

Så lyssna vettja: Face Down

Nu hänger jag inte riktigt med här...

Klockan har liksom ställt om sig?

Den är helt plötsligt mitt i natten!

Förstår inte riktigt vad som hänt. Alldeles nyss var det ju soligt ute och nu är det helt plötsligt alldeles mörkt. IT-teknikern jag brukar anlita sitter och tittar på något tråkigt faktaprogram från eh... UR? tror jag. Annars hade jag definitivt bett honom checka datorn. Se om det var någon bugg eller så som gör att klockan bara hoppar sådär. Möjligtvis blir jag tvungen att lämna in telefonen på lagning också. Såhär kan man ju liksom inte ha det!

Snön ligger förvisso delvis kvar, men även den håller ju på att smälta bort och jag inser att våren är på ingång här i vårat frusna land:

• Lillebror hittade utslagna snödroppar i trädgården förut.

• Jag har kunnat sitta ute i solen och värmen (!) och läsa hela eftermiddagen.

• Jag har massor utav vårkänslor (Eller va? Varför säger man så? Jag hade väl varit lika lycklig och kär även om det hade varit någon annan årstid?)

• Jag har haft fönstret öppet hela dagen och rummet är fortfarande inte iskallt.

• Jag har bytt till sommardäck på bilen (finns det något ultimatare vårtecken?)
  

Lillebror (den av mindre modell) är ledig från skolan skärtorsdagen till ära och min far har tagit ledigt för att vara hemma med honom. Så en sedvanlig torsdagsförmiddag i lugn och ro i ett tomt hus är ju bara att glömma, men å andra sidan är det rätt mysigt såhär ändå. Från källaren hörs ljudet av en liten människa som sitter och pratar med både sig själv och datorn och i vardagsrummet står radion på och tidningen prasslar hemtrevligt. Att det i köket dessutom finns nybryggt kaffe är ju inte heller helt fel.

Om en stund ska jag fixa iordning en smula lunch åt mig, om inte pappa har några andra planer, och efter det (eller, ja, om ett tag i alla fall...) så bär det iväg till skolan några timmar innan mamma kommer och plockar upp mig. Då ska vi nämligen iväg på yoga eftersom mamma följt mitt exempel och skaffat medlemskort på friskis (Se nu vad du satt igång lovisa!) och tyckte att yoga lät sådär lagom jobbigt. Jag som redan provat på det hela en gång känner mig redan som värsta experten när mamma vänder sig till mig med frågor om vad man ska ha på sig och så vidare.