Amanda

Jag och pojkvännen promenerade iväg till Bergvik förut, och inhandlade bland annat dammsugarpåsar och en kartong med... just det... dammsugare!

Tja, dammsugarpåsarna kan gärna pojkvännen få, så tar jag ansvar för dammsugarna.
Låter väl ganska rättvist så?

I föregående inlägg så skrev jag ju lite kort om hur jag hade lovat mig själv att gå till jobbet när jag började sent, som idag. Igår gjorde jag det i åtta graders kyla och höll på att avlida när jag väl kom fram. Idag så bangade jag helt när jag såg att termometern visade på tretton minus. I och för sig kan det nog vara nyttigt att ge upp sådana knäppa planer och istället ta det lite lungt en morgon som denna. Har träningsvärk i hela kroppen och känner mig rätt allmänt utsliten, även om det är bättre nu än det var igår när det enda som höll mig uppe var ren viljestyrka.

Nu ska jag istället ta bilen, och inser att jag nog måste gå ut och frosta av den rätt strax. Det är liksom en såndär sak som man lätt glömmer att ta med i planeringen. Igår till exempel, så skulle vi och dansa, och ville vara ute i god tid för att få platser på passet. Vi han i och för sig trots att jag, förutom att vara sen från början, fick ägna en halv evighet åt att skrapa rutor. Men det var allt på håret. 138 platser är det på passet om jag inte mins fel. Sju var kvar när vi kom, och den sista i vårt gäng på 4 fick med nöd och näppe den absolut sista platsen. Pjuh.

Slöt ett litet avtal med mig själv. Alla dagar då jag börjar senare än tio ska jag gå till jobbet. Och visst, promenader är ju mysigt och nyttigt och sådär. Och jag vill gärna ut i det fina vädret, trots kylan. Men det tar ju en sån jäkla tid! Det finns ju en miljon andra saker som jag också vill hinna nu på morgonen, men nejdå, för nu måste jag gå...

Att börja klockan elva en onsdagsmorgon är helt klart slöseri med tid. Om man inte utnyttjar tisdagskvällen innan den där sena onsdagsmorgonen ordentligt vill säga... Förut kände jag i och för sig att det hade varit ett effektivt uttnyttjande av tid att bara gå och lägga sig vid nio, och sedan sova djupt, ända tills nio igen, imorgon bitti, men det hade ju varit så tråkigt!

Istället så var det en tjejkväll i biomörkret som stod på tapeten. En bio som började ungefär i samma veva som jag egentligen kanske borde ha somnat, det vill säga vid kvart över nio. Men vad gör det? Livet är för kort för att sovas bort, även om jag nog ska göra ett försök till att göra även det sistnämnda snart. Men först vill jag bara rekomendera dels hela grejen med bio, vilket ju är så otroligt mysigt, och dels själva filmen, som också var otroligt mysig och gullig och sådär.

Men nu ska jag krypa upp i min egen säng (för första gången på nästan en vecka), och sedan sova som en stock i flera timmar.

Godnatt!

Gick omkring och sjöng på Magnus Ugglas Astrologen hela förmiddagen utan att komma på vad det var för låt, eller framför allt vem som gjort den. Att det sedan vissade sig vara Uggla kändes en smula otippat. Men bra är den hur som helst!

En annan sak som också är bra: morotskaka!
Mamma hade gjort fruktsallad häromdagen. Med någon slags philadelphiatopping istället för att ha glass eller grädde eller så till. Och så fort jag smakade på den där toppingen blev jag ju naturligtvis så otroligt sugen på morotskaka. För ärligt talat, finns det något godare? Betvivlar det starkt! Hur som helst hade jag alltså gått och suktat efter en morotskaka i flera dagar när vi i förmiddags skulle fika på jobbet. Och gissa vad det bjöds på om inte morotskaka? Om inte helgen verkade bra nog som det var så blev den definitivt gjord då!

Igår så var det ju nästan lite vårigt ute. I och för sig med betoning på nästan, men ändock! Och med tanke på hur besvärligt det är att ta bussen till jobbet (Det tar ju sån tid! Och sen kommer man ändå antingen alldeles för tidigt, om man åker en timme innan man börjar, eller alldeles för sent och skäms litegrand.) så fick jag därför för mig att jag istället skulle cykla till jobbet.

Sagt och gjort så satte jag mig på en cykel halv sju i går morse. Så långt inga problem. Kom till jobbet välbehållen och i god tid. Så långt inga problem. Slutade elva, tittade ut, insåg att det var otroligt fint väder och tog en mysig promenad hem. Så långt definitivt inga problem. Sen började jag igen klockan elva i morse och tog därför en mysig promenad tillbaka till jobbet. Så långt inga problem. Slutade sedan jobbet vid fyra och skulle då få med cykeln tillbaka hem. Och där pratar vi problem!


Tummen ned för fint väder,
som förleder en att bruka dessa!

Hade det inte varit så fint väder igår hade jag för det första aldrig cyklat till jobbet och för det andra inte tagit en promenad hem och lämnat cykeln på jobbet så att jag idag, på två hjul, var tvungen att korsa isgata efter isgata och stå ut med puckelpister och oplogade trottoarkanter. Då hade jag istället kunnat sitta på en beskedlig buss hem. Så ve och fasa över det där våriga som låg i luften igår! Usch och fy på det!

Att veta med sig att man inte behöver gå upp klockan fem kommande morgon är både bra och dåligt. Att jag vet det innebär ju att jag kan njuta av kvällen till fullo, utan att känna att jag nog kanske borde sova. Men å andra sidan så är jag ju så dålig på att komma i säng när jag inte verkligen måste. Det finns ju liksom så många saker här i välden som är så mycket roligare än att sova!

Bland annat har jag ägnat flera timmar åt min söta lilla laptop, lillebrors gammla headset, en väldigt ickefungerande webcam och en kopp te (närmare bestämt ett lapsang souchong som jag inhandlade tidigare idag, inte fel det!), en kombination som jag tror att folk i vardagligt tal brukar kalla att skypa. Tidigare idag möblerade jag dessutom om mitt rum, slängde ut tvn och placerade ett sött litet bord med två tillhörande stolar vid fönstret istället. Perfekt om jag vill ha kafferep eller något här... Men snyggt blev det!

(Men å andra sidan, vem har egentligen lust att vara effektiv på en måndag?)

Dagen har hittills tillbringats med att göra ungefär ingenting. Och att ta det lugnt en smula. Och naturligtvis slappa lite. Efter allt hårt arbete var jag således tvungen att ta en tupplur i soffan förut också, för att vila upp mig. Och nu sitter jag här vid datorn och gör ingenting vettigt alls. Igen. (Jag bara hoppas att datorn inte somnar. Igen. För det har den roat mig med flera gånger idag, mitt i mina viktiga simsspel...)


Ungefär såhär har det sett ut hela dagen.
Och just därför får min söta medbrottsling agera stand in som fotomodell.
(För när man bara tar det lugnt så är man ju rätt osminkad...).

Nu ska jag dock rycka upp mig lite tänkte jag. Borsta håret. Byta om till något vettigt. Åka och kidnappa pojkvännen från jobbet och sedan åka och träna. Bara för att känna att jag gjort någonting vettigt idag liksom.

I fredags, när jag var ledig, så vandrade jag iväg till affären, i hopp om att hitta något att äta till lunch och kvällsmat åt mig och pojkvännen. Och efter att ha inhandlat det så tyckte jag väl att efterträtt och något att ha att äta framför en film sen på kvällen väl kanske också vore gott...

Tja, fruktsalladen som var tänkt som efterrätt blev inte tillagad och uppäten förrns igår (och dessutom till yoghurten i morse) och grönsakerna med dipp till, som jag hade tänkt ha till någon mysig film på kvällen får istället bli tilltugg till någon mysig film nu ikväll.


Ser väl inte helt fel ut va?

Och medan jag ägnat flera år (typ...) åt att få in bilden från pojkvännens kamera, in i hans dator och sedan redigera den med något konstigt program lite (och dessutom skriva detta) så har han tydligen hunnit plocka fram både ost, kex och vin. Så nu får det väl bli myskväll framför TVn idag istället då. Tja, jag klagar inte!

Har knappt märkt att jag faktiskt lyckades jobba fem timmar idag. Hade för det första sovmorgon och började tio... Äntligen så fick man sig lite sömn! Sedan så blev det lunch med Maja och Jesper och dessutom en, eller ett par, promenader i det fina vintervädret för att ta sig till och från McDonalds, där ceasarsallad avnjöts. Efter jobbet blev det sedan ännu en promenad, och ett stopp i en seconhandbutik där vi (ehm... Jesper) provade frackar innan vi begav oss till vårt slutgiltiga mål; Bowlinghallen!

Är det något som jag inte kan så är det att bowla, men idag så lyckades jag med konststycket att sätta fem strikes, varav två av dem i rad, och dessutom ta hem segern (även om jag förlorade två av tre set...)!


Så idag är jag nöjd!

Det hade gärna fått snöa flera meter mer. Det hade gärna fått fortsätta vara sådär förjävligt kallt... Men att snön däremot smälter bort är inte det minsta trevligt!

Körde hem ifrån Kristinehamn igår natt. Vattenplanade ungefär halva vägen, låg mitt emellan filerna så fort det fanns två att välja på, hade vindrutetorkarna i bott och körde i 70, 80 km/h på dubbelfilig motorväg. Att ta sig till och från bilen var rena helvetet och att vi fick för oss att gå från restaurangen där vi var och åt och till huset där resten av kvällen tillbringades var rent ut sagt hemskt.

Dessutom har jag fortfarande inte hunnit med att åka ut och åka skidor i vinter, och nu är ju all snö antingen isig eller borta, så att klaga på snön är faktiskt något som jag tar tillbaka. Att jag klagar på slasket däremot, kommer jag nog aldrig tycka var lite förhastat.

Jag ser det snöar, jag ser det snöar.
Det var väl roligt. Hurra!
Nu blir det vinter, nu blir det vinter.
Som vi har önskat. Hurra!
Då tar vi kälkarna fram och vantarna på
Och sen vi åker i backen. Hej hå, vad det gå!

Eller så är det kanske inte alls så mycket hurra över det hela längre förresten.
Nu tycker jag faktiskt att världen är vit nog!

När man jobbar måndag, är ledig tisdag och sedan börjar vid lunch på onsdag. Däremellan dessutom spenderar sena kvällar med sina fina vänner som är hemma över "jul" och nån gubbe som man hux flux råkat snubbla över. Innan dess har firat både nyår och jul och haft sig. Då, då blir världsbilden helt förvrängd.

Veckan rullar liksom inte på sådär som den brukar göra. Att det är onsdag nu känns lite skumt, att jag strax ska till jobbet fast jag redan varit vaken jättelänge och det dessutom är ljust ute känns väldigt skumt.

Ja, för det är det väl brukligt att önska folk såhär idag?

Själv har jag haft en hur mysig natt som helst, mestadels hemma hos Filip. Eller kväll kanske man ska säga? För även om det rent tidsmässigt ju var natt så låter det så fel att säga att man haft en trevlig natt ju...

Hur som helst så innehöll kvällen (eller natten?) en riktig dundersupé, massor av bra (haha?) musik, lite improviserade charader och mycket improviserad dans, en tur ut i hamnen för fyrverkerier, djupa diskussioner om olika ölsorters fördelar (eller de obefintliga sådana?) lite livemusik och sådär och sedan bar det av tillbaka till Filip. Mycket fotograferande blev det sedan där, med en helt underbar kamera med vidvinkelobjekt, mycket sittande (oklar hur bra det gick?) i soffan, många roliga drinkkreationer, mycket skratt och till och med det obligatoriska teet, lagom till frukost. Framåt morgonen sedan bar det iväg för lite sömn och nu sitter jag och dricker te, diskuterar Axels kvinnopreferenser över MSN och väntar på att få fruktsallad eftersom någon tyckte att frukost vore en bra idé.