Halloween?
Alla helgona däremot har vi uppmärksammat lite idag, vi var till kyrkogården hela familjen och (efter att jag spenderat 20 minuter med att hitta en parkering...) besökte diverse gravar. Tyvärr så var det inte riktigt mörkt än när vi var där, men ändå så är det så otroligt vackert med alla ljusen! Det blir verkligen en speciell känsla när man vandrar runt där bland gravarna och minns det som varit.
Speciellt en anekdot kommer jag väl aldrig sluta få höra. Det var nämligen så att min (inte biologiskt, men dock) morfars far gick bort samma vår som jag fyllde fyra. Lillebror som fyller år en och en halv månad innan mig fyllde ett det året och hade som seden bjuder lite kalas och blev firad av släkt och vänner. Däribland morfars far. Men när jag lite senare fyllde år och hade kalas så hade han gått och dött! Fy så elakt utav honom! Så orättvist att han kom till lillebror men inte till mig, kunde han inte ha trillat av pinn vid en lämpligare tidpunkt...? Ojojoj, så arg jag var!
Efter att ha lämnat kyrkogården så bar det i alla fall av till faster där det var födelsedagsfirande på gång och serverades middag. Och jag misstänker att far och faster är släkt, för om det är någon som lagar så god mat som pappa gör så är det hon! Det serverades potatisgratäng och hjortstek med nötter och soltorkade tomater och vid sidan av det en hel massa goda sallader och jättegott olivbröd, även det med nötter. Sedan blev det daimtårta och kaffe, så tro mig när jag säger att jag nu, flera timmar senare, fortfarande är proppmätt!
På tal om dessa flera timmar senare förresten. Vad har jag för mig en lördagskväll om inte sitter vid köksbordet och tittar på Gossip Girl som en annan fjortonåring? Med en kopp te och trevligt sällskap så har jag ingenting att klaga på! Trevliga sällskapet är förövrigt mamma, som upplysningsvis sitter och spelar pokémon på lillebrors nintendo DS. Så om jag beter mig som en fjortonåring så kan jag ju i alla fall trösta mig med att hon beter sig som att hon vore sju!
Föräldrar kan allt vara rätt bra att ha ibland...
...och jag har världens bästa!
Vem satte sig i en bil och kom och hämtade mig och vännerna vid halv tre igårnatt efter halloweenfesten på Koriander om inte min söta moder? Och inte ens en smula protesterande trots den sena timmen och trots att vi klämde in fem personer i baksätet på vår lilla volvo. Idag har vi dessutom farit till biblioteket en sväng, (eftersom jag imorse innan Helena for hem lovade henne att lämna tillbaka Fucking Åmål som vi såg i tisdags) lånat böcker (på mammas kort...), farit förbi macken och köpt godis och chips samt hyrt en film. Trots att hon är jobbig som fan ibland så är hon allt bra bäst!
Och när vi kom hem hade pappa lagat middag! Åh vad gott det var med riktigt mat! Efterlängtat som tusan kan jag ju säga. Till lunch igår blev det nudlar och sedan var Frida söt nog att tvinga i oss lite pasta hemma hos Maja innan det bar iväg mot festen och idag blev det också nudlar till lunch. Så påväg från biblioteket förut kännde jag plötsligt ett hugg i magen och insåg att jag var jäkligt hungrig. Men som tur är har jag ju då somsagt inte bara världens bästa mamma utan även världes bästa pappa! Så sent omsider så fick blev det oxfilé och potatisgratäng här hemma. Mums!
Pappa var förövrigt ganska bäst i månag också, och kom och hämtade mig och en kompis uppe vid universitetet mitt i natten. Så nu kan mina föräldrar lungt konstatera att jag är skyldig dem en hel massa stjutsande och jag kan lungt konstatera att det med all säkerhet kommer utkrävas på lördag.
Men nu ska jag gå ned i källaren, gosa ned mig med en mysig filt, en kopp te, lite godis och en bra film! Hoppas att alla mina kära läsare har en fortsatt bra dag!
Finns det något godare...
Sitter här och avnjuter ovan nämnda kombination och väntar på ett par vänner som ska dyka upp här om ett tag. Sedan ska vi dra iväg till ytterligare en vän för lite förfestande, förberedelse osv... och sedan är det dags för studentfestande på Koriander. Alla förutsättningar för en trevlig kväll alltså!
Dagen däremot... Ja den har varit lugn kan man lungt säga. Kom hem vid femtiden imorse från Emma, där vi haft svensk kväll, med svenska filmer, svensk mat och svensk musik. Och så gjorde Yi ett ytterst svenskt spel! Gick i stort sett ut på att alla skulle avslöja sina innersta hemligheter... Awesome! I alla fall så blev det somsagt en lugn dag idag, med sovmorgon ända till klockan 12 och sedan har jag bara hängt här, städat rummet så att det ska vara beboligt när vi kommer hem inatt, lyssnat på en hel del musik och suttit vid datorn och inte gjort något vettigt. Tja, man måste ju ta det lungt ibland också.
Saker blir bättre med tiden?
Fast det gick bättre än jag förväntat mig. Man hör ju att första gången så blir det inte så bra... Och bra och bra kanske är en övedrift (jag fick ju inte 2,0!), men riktigt skapligt i alla fall. Mattedelen var nog en utav anledningarna till att dagen kändes mindre seriös, här får man höra att den är knivig som fan och så är den riktigt överkomlig? 19/22 rätt och tid över att powernappa (ohja, här våldtar vi det svenska språket så att det står härliga till...) får en att undra om de som skrev provet hade en väldigt tråkig dag på jobbet och kände för att skämta litegrand? Ironi i dess renaste form? För inte kan det ha varit på riktigt va? Inte när jag kom dit och förväntade mig det konverterade resultatet (alltså inte 22/19 då, utan kanske 3/22 eller liknande) men lyckades såpass bra?
Diagramdelen gick om möjligt ännu bättre men svenskan och engelskan gick väl tyvärr sådär. Slutade med en sådär 3/4 rätt på hela provet och tanken har väckts att göra det igen. Någon gång.
När jag sedan återvände hem så blev jag skälld på så fort jag kom innanför dörren. Bokstavligt talat alltså. Morbror och lillkusinen var nämligen här i sällskap med sin lurviga vovve som jag sedan satt och såg på tv med i flera timmar för att hämta mig efter dagens strapatser. Något som senare visade sig vara helt onödigt eftersom jag ändå drog till Yi efter middagen och kom hem i totalt halvdött skick vid tre eller något sådant. Efter att ha haft en jättemysig kväll. Charader och förklarande bilder är sjukt underhållande. Och två tjejer (speciellt när de två tjejerna är Maja och jag) som försöker lasta ur en cykel ur en för liten bil, mitt i stan, mitt i natten... tja, behöver jag säga att vi skrattade som fan? (men fick ut den tillslut!).
Chips är, bara så att ni vet, en livsnödvändigt och jag tackar gud för att Hagahallen har öppet ända till 11 på kvällarna. Förövrigt har Yi nästan lika många fleesefiltar som jag (!),(okej, kanske inte, men nästan!) och en mycket trevligare soffa (även om halva kvällen spenderades på golvet) och Lovisa har (hade...) god choklad!
Vuxen man känner sig då...
Ikväll fick jag följe hem av en söt liten tjej på tretton vårar. Vi gick där på Ruds mörka cykelvägar och diskuterade djupa ämnen varvade med en del skratt emellanåt och jag kunde konstatera hur otroligt lätt det var att prata med henne. Hon var liksom en kopia av mig för några år sedan! Så jag fick ett utmärkt tillfälle att känna mig äldre, ansvarstagande och dela med mig av min livserfarenhet, samtidigt som jag kännde att vi låg på precis samma nivå.
Och varför jag vandrar omkring på Rud om fredagskvällarna i sällskap med trettonåringar då? Jo, efter att ha börjat dagen med flera timmars mysigt brunchande hos Lovisa (om jag överlever morgondagen så blir det nog ett bildkryddat inlägg om det då) och sedan spenderat ett par jätteroliga timmar på stan med Paulina så åkte jag hem till Maja, där jag hängde ett tag, disskuterade morgondagens prov, onsdagens fest och diverse andra ämnen, spelade blokus och provsmakade Majas middag. Där var då även denna tjejen, som är vän med Majas bortresta lillasyster och som Maja tydligen kidnappat när de träffats ute på gatan och när Maja sent omsider fick nog av oss och körde ut oss så var det trevligt att slippa ta sig hem i mörkret helt på egen hand.
Men nu ska jag verkligen sova! Ska ju upp jättetidigt imorgon! Då är det nämligen dags för högskoleprovet, som börjar så okristligt tidigt som 8.20. En lördag. Hemskt!
Storhandling!
Letade igenom frysen förut, efter blåbären som jag var så säker på fanns där. Men nej, de var tydligen försvunna och uppätna sedan länge så istället fick jag skynda mig iväg till konsum (vilken tur att det finns närbutiker!) innan de stängde. Men som bekant så går det ju inte att kila iväg till affären och bara köpa något lite snabbt sådär.
Mamma ville ha lite frukt åt lillebror, pappa behövde tydligen en ananas till någon hittills okänd maträtt och när jag ändå var där kunde jag ju lika gärna köpa lite mango att kompletera blåbären med (vi tänkte nämligen smoothies till den traditionella fredagsbrunchen imorgon),(vilket för övrigt var i princip det enda som blev tänkt under fysiklektionen förut...),(förutom clementiner är jag nog lite smått beroende av parenteser...),(är mango och blåbär förövrigt gott i smoothies?!),(jag hoppas det!).
Studiebidrag? Va? Vad sa du?
Men det är faktiskt bara en massa livsnödvändiga saker pengarna går till. Som min mobilräkning på 440 kronor (då är det i och för sig för 3 månader och dessutom utgjorde en anslutningsavgift för telia över halva beloppet så det är inte så hemskt egentligen) som förfaller den 30e. Eller ett på besök på Bodaborg på måndag som går på 250 kr (Blev inte så dyrt som det kunde ha blivit i alla fall! Tack vare att Emma har god övertalningsförmåga, haha) exklusive transport och mat och allt sådantdär tjafs. Studentfest på Koriander på onsdag är ännu en livsnödvändig sak, vilket ger tillfälle att bränna ännu mer av mina ickeexisterande pengar. Speciellt som jag och Paulina ska gå på stan på fredag och införskaffa något att ha på oss, vilket väl tyvärr inte heller är gratis (men i alla fall riktigt kul, och dessutom en chans att lära känna Paulina bättre. Trevligt med nya bekantskaper så ^_^).
Men vafan, man lever ju bara en gång. Så jag får väl se till att leva sparsamt någon annan månad istället, så att jag förhoppningsvis kommer upp i +/- noll innan året är slut (säger Amanda och går och överför ännu lite mer pengar till kortet...).
Upplysningar...
Intresset för det europeeisk upplysningslitteratur avtar, intresset för vad som händer på det världsomspännande internetet tilltar. Boken ligger tyvärr bortglömd någonstans men jag ska vara stark, jag ska läsa lite i den innan det är dags att dra iväg mot samhällskunskapen. Jag vet ju att jag kan återgå till alla interessanta händelser på internet under den lektionen istället. Om det överhuvudtaget blir någon lektion vill säga...
Afternoon tea.
I vanliga fall brukar ju söndagar bli över när veckan är avklarad. Det blir tid till att komma ikapp med skolarbete (okej... jag planerar i alla fall in att jag ska göra en massa skolarbete varje söndag...) tid att ta det lungt och sova igen alla veckans förlorade timmar med sömn eller tid att umgås med familjen.
I går avnjöt vi (ett litet sällskap trevliga vänner) dock söndagseftermiddagen på ett nytt sätt. Vi har ju haft fransk-kvällar, ska ha svensk kväll under lovet och gårdagen tillbringades då alltså i engelsk anda. Bilderna får tala för sig själva (håll pekaren över dem föreslår undertecknad), även om de bara porträtterar en bråkdel av godsakerna. Defenitivt något som kan tänkas stå på dagordningen igen framöver!
Cookies!
Och inte några sådanadär tråkiga digitala cookies, utan riktiga, verkliga kakor som går att äta, på riktigt! Eftersom jag för tillfället går fyradagarsveckor i skolan så måste man ju hitta på någonting att göra om fredagarna också, och eftersom jag ska hem till Yi lite senare och typ... ehm... jag har faktiskt ingen aning om vad vi ska göra måste jag erkänna. Vi ska tydligen fika i alla fall så då tänkte jag att tja, varför inte baka lite kokoskakor?
Så kokoskakor blev det! 
Idag gjorde jag något jag aldrig gjort förut...
Jag var på friskis och svettis!
Jag har sagt så länge att jag ska följa med dit... någon gång... någon annan gång... och likväl har det aldrig blivit av. Men idag när skoldagen var över och vi var påväg ut i friheten, diskuterandes Lovisas kvällsplaner så halkade vi in på ämnet träning, vilket ju är så otroligt tråkigt att utföra själv. Helt plötsligt hörde jag mig själv säga att det kanske vore roligt att följa med till friskis och svettis ändå vilket slutade med att både jag och Emma lite senare på kvällen befann oss på ett jympapass medel i sällskap med Lovisa. Riktigt skojjigt måste jag ändå medge att det var och nu sitter jag här och överväger att skaffa någon slags tiogångers-kort och haka på dylika aktiviteter flera gånger.
Vem vet, jag kanske till och med skaffar sådandär... vad heter det? kondition?
Hur går kvällsmat till @ this place?
Att sitta ned hela familjen på en gång är väl lite överreklamerat?
Här fick mamma för sig att laga pankakor vid fem-sex tiden, vilket sedan yngsta lillebror och hans små vänner satte i sig. När de var klara kom äldre version lillebror motvilligt upp från källaren och sitt WoW-spelande så att han och mamma kunde äta lite pankakor de också. Vid det laget började jag, som tyvärr slarvat med lunchen (idag blev det inte ens några nudlar, bara ett par koppar te... näringsrikt och trevligt så), bli lite hungrig jag med. Men pankakor? Nej, så lågt skulle jag inte sjunka. Istället högg jag in på clementinerna som mamma köpte hem igår och väntade på att pappa skulle komma hem från bergvik.
När han äntligen dök upp vid sjutiden så höll jag på att förgås av hunger och högg in på ytterligare en clementin, som han hade köpt med från affären, medan han ställde sig och lagade lövbiff med pommes frites och avocadoröra åt oss. Tänk vad mycket trevligare än pankakor! Sedan var det äntligen middag vid halv åtta och jag insåg att i framtiden kanske jag ska försöka att äta även frukost och lunch om dagarna...
För att kompensera bristen på mat under dagen håller jag just nu även på att laga lite äppelpaj, eftersom pappa, framåt åttatiden fick för sig att det vore gott. Hmm... kanske från hans sida av släkten som jag ärvt min goda framförhållning?
Fördelen med att gå ut en fredagkväll:
Det är ingen som förväntar sig att man ska hjälpa till att dra tonvis med grus till bygget i trädgården sedan på lördagen!
Så nu ligger jag här i lugn och ro, tuggar på chokladen som mamma har bekostat (när jag med ett lidande uttryck råkade nämna att jag var så sugen på choklad) och tittar på medan mor och bror sliter hårt i trädgården. Åh, vad det är synd om mig...
En annan klar fördel med besöket på arena igårkväll är att det just nu går att ligga raklång på min soffa, eftersom alla kuddarna ligger i en stor hög på golvet. (Vilket i och för sig kanske säger endel om att jag borde ha färre kuddar i soffan vanligtvis?). Jag fick nämligen besök av Helena igår, som först kom hit och lagade mat med mig innan vi, efter en sväng förbi Frida, drog ned på stan. Sedan följde hon med hem igen och bosatte sig i min soffa. Och det är alltså därför alla kuddarna nu ligger på golvet. Funderar på att låta dem ligga kvar där, det är ju så skönt att kunna sträcka ut sig här med laptopen.
Fast nu hade jag ju tänkt skriva ett interessant inlägg om gårdagen istället för att disskutera inredningsdetaljer, men jag antar att alla interessanta detaljer ändå hade fått vänta tills på måndag, så jag kan ju lika gärna sammanfatta kvällen lite kort istället, så att jag sedan kan återgå till inredningsfunderingarna.
Var ju somsagt på arena igår då alltså, med en massa söta människor, eftersom de har bartömning i helgen. Vi hade jävligt kul och det blev en otroligt lyckad kväll. Så, that's it! Fin sammanfattning så. Nu måste jag stänga ned detta och gå och duscha om jag ska hinna se ett avsnitt av stolthet och fördom innan det är dags att dra iväg för kvällen (hallå vart tog dagen vägen?!).
Bara så att ni vet...
Dessutom lyckades jag lösa lunchproblemen riktigt bra idag, om ni vill ha mer interessant information. Pappa var nämligen hemma under förmiddagen, så jag kunde äta lite utav omeletten han lagade (okej, omelett igen... men den var i alla fall riktigt god). Efter det så lekte jag taxi och stjutsade iväg honom till Kristinehamn där jag sedan stannade ett tag så att Axel fick ett tillfälle att bjuda på på lunch han också. Efter några koppar kaffe i hans kökssoffa så ringde mamma från Skoghall och det är där jag knyter ihop inlägget med inledningen. Hon ville nämligen att jag skulle komma och hämta henne från jobbet, vilket jag, snäll och timid som jag är, naturligtvis gjorde. Passade även på att planera kvällen under vägen och kan konstatera att mobiltelefoner inte går bra ihop med vägkanter, lastbilar eller 70-skyltar. Ännu en sak allmänheten bör veta så...
I alla fall, för att hålla mig till ämnet, så satt jag ute på E18 och funderade över bästa vägen till Skoghall när jag plötsligt kom på mig själv med att svänga upp på avfarten mot Färjestad. Det verkade vettigt i ungefär två sekunder... Sedan fick jag ju snällt finna mig i att köra igenom hela centrum för att komma till korsningen vid sjukhuset där jag lite smått panikartat ringde min kära mor som, efter att ha försäkrat sig om att jag inte krockat bilen eller något sådant hemskt, under högljuda skrattsalvor förklarade vägen från Bergvik (dit jag faktiskt hittar...) till Skoghall.
Tja, ett gott skratt förlänger livet säger man ju, så nu kanske jag får ha min mor kvar ytterligare några år...
Sovmorgon i all ära...
...men lunchen börjar bli lite av ett problem.
I genomsnitt kanske jag äter lunch på skolan en sådär tre gånger i veckan, men vissa veckor blir det betydligt mer sällan. Och visst, det är jättetrevligt med långa sovmornar, men det leder ju i sin tur till att jag måste fixa lunchen själv. Vilket är kul kanske tre dagar om året.
Vad som brukar stå på Amandas meny:
- Nudlar
- Nudlar med kokade grönsaker
- Kokade grönsaker med nudlar
- Stekta ägg
- Stekta ägg på smörgås
- Omelett
Är det någon som börjar se ett mönster? Och jag har inga bra ideér på hur jag ska göra för att bryta det mönstret. Det är inte så att jag inte kan laga mat, för det kan jag faktiskt, riktigt hyffsat. Det är bara det att jag finner det så otroligt tråkigt och meningslöst att laga mat när det ändå bara är jag som ska äta den. Och dessutom så otroligt tråkigt att äta den när jag är själv. Då slänger jag hellre ihop något enkelt som bara tar ett par minuter och som mättar hjälpligt, så att jag sedan kan ägna resten av förmiddagen åt att göra något annat meningslöst intället.
Måndagsmorgon...
Måndagsmornar är väl allmänt älskade utav hela mänskligheten? Och jag är inte något undantag. Jag älskar verkligen måndagsmornar! Den bästa tiden på hela veckan! Helt underbara!
I morse låg jag och snoozade i en timme... Och hur tidigt jag vanligtvis går upp om jag kan ligga och snooza en timme och sedan ändå hiunna äta frukost, kolla facebook, klä på mig och komma i tid till skolan är ingenting jag vill kommentera... Jag behöver helt enkelt tid att vakna på mornarna.
Dagen började i alla fall bra, med klassråd där det skämtades hej vilt. Eller vänta, det var nog inga skämt, även om det verkade som det. Det är vår högt älskade rektor som varit i farten igen! Trots det så brast hela klassen ut i unisont skratt när vi fick höra att det även i fortsättningen kommer finnas möjlighet att skriva långa prov... och att de proven hädanefter kommer att ligga på fredagseftermiddagar. Underbart!
Rektorn ventilerade även sina åsikter om möjligheten att söka ledigt... De möjligheten ska i princip inte existera i fortsättningen. Speciellt inte om man är över 18, för då borde man vara såpass ansvarstagande att man inser att studierna blir lidande om man är borta en dag. (för att vara såpass ansvarstagande att man fixar skolgången trots några timmars frånvaro då och då, som absolut inte går att ta igen ska man tydligen vara över 40 eller något sådant). Våran kära, mycket ansvarstagande, rektor tog även till sig våra klagomål och lovade att vidarebefodra dem... till någon annan... i mars... eller om ett eller ett par år...
Som kronan på verket är all stödundervisning, från och med iår, indragen, med motiveringen att folk missbrukade den... De kom helt enkelt dit för att de ville höja sina betyg... Och det går ju absolut inte för sig!
Men nog om skämtet som kallar sig rektor, nu är det back to study franska. Om jag inte somnar först... Vilket var otroligt nära på fysiken förut. Vaknade dock till lagom till lunchen och passade då även på att upptäcka vilka utroligt matchande fotbeklädnader jag har på mig idag. I mitt halvsovande tillstånd i morse så hittade jag tydligen inte ett par stövlar, utan två. Så nu är högerstöveln och vänsterstöveln en smula omatchande. Ny modefluga på G?
Fredag hela veckan? ^_^
Städning gör en dock otroligt hungrig så när klockan började dra iväg mot tolv så drog jag iväg till Jesper där det serverades otroligt goda amerikanska pankakor med lönnsirap, stekta ägg med bacon och nypressad juice. Sämre brunch har man ju då defenitivt ätit så jag hoppas verkligen att vi, när kemin stämmer (haha, det är bara jag som skrattar åt mina ordvitsar va?) gör detta till en vana. Nästa gång är Lovisa på tur för att få sitt hus invaderat tror jag (och ingen orkar cykla hit va? nä, därför hoppar vi att stöka till i mitt kök) och det blir interessant att se vad som ersätter pankakorna då.
För att förbränna alla sirapskalorier så hoppade vi efter maten runt ett tag på en sådandär häftig dansmatta. Jag kännde mig riktigt duktig där ett tag, men Jesper och någon utav hans småsystrar (jag tror att jag vet vem utav dem det var!) utklassade oss andra totalt. Men har har ju säkert övat i hemlighet, så jag ska inte bli knäckt... inte bli knäckt... buhu, jag var inte bäst! (och i skrivandets stund ligger jag på golvet och stortjuter över detta)
Sedan blev det även (i alla fall för mig och Maja) en långpromenad in till centrum där vi misslyckades totalt med att fixa det vi skulle fixa men istället satte oss på donken med Isa och åt paj. På vägen hem passade jag dessutom på att fixa lite hårfärg så snart är min hemska utväxt ett minne blott!
Men för att återknyta till inledningen så har kvällen känts en smula underlig. Jag känner mig tom på något vis. Inte på ett bra vis, men inte på något dåligt vis heller. Det känns lite som att jag bara flyter runt i en dimma här hemma just nu och att allting bara är nästan verkligt. Som att om jag blundade en liten stund så skulle allting se annorlunda ut när jag öppnade ögonen. Som att om jag sträckte ut handen och försökte röra vid någonting så skulle handen bara gå rakt igenom.
Vilket osökt får mig att tänka på filmen jag just såg. Just like heaven. Ligger jag egentligen i koma någonstans måntro? Nej, kanske inte, men filmen var i vilket fall fruktansvärt bra!
Jag hoppas bara att jag känner mig bättre i morgon. Men å andra sidan så finns det väl inga tvivel om det egentligen. För då får jag ju träffa en massa underbara människor, och fan vad kul vi ska ha! Jag får ta och påminna mig själv om det istället för att sitta här och undra vad som plötsligt försatte mig i en stämning som jag nästan hunnit glömma existerade. Vid närmare eftertanke behöver jag faktiskt tänka på imorgon kväll en hel del. För vart får man tag på vitt smink till exempel?
