Halloween?
Ja, vad gör man på halloween egentligen? Halloweenparty så att det stod härliga till var det ju redan i onsdags, vilket var sjukt kul! Men ungefär där så känner jag att det får räcka med halloweenfirande. Klä ut oss och se läskiga ut gör vi ju titt som tätt ändå och bus eller godis känns rätt pasé.
Alla helgona däremot har vi uppmärksammat lite idag, vi var till kyrkogården hela familjen och (efter att jag spenderat 20 minuter med att hitta en parkering...) besökte diverse gravar. Tyvärr så var det inte riktigt mörkt än när vi var där, men ändå så är det så otroligt vackert med alla ljusen! Det blir verkligen en speciell känsla när man vandrar runt där bland gravarna och minns det som varit.
Speciellt en anekdot kommer jag väl aldrig sluta få höra. Det var nämligen så att min (inte biologiskt, men dock) morfars far gick bort samma vår som jag fyllde fyra. Lillebror som fyller år en och en halv månad innan mig fyllde ett det året och hade som seden bjuder lite kalas och blev firad av släkt och vänner. Däribland morfars far. Men när jag lite senare fyllde år och hade kalas så hade han gått och dött! Fy så elakt utav honom! Så orättvist att han kom till lillebror men inte till mig, kunde han inte ha trillat av pinn vid en lämpligare tidpunkt...? Ojojoj, så arg jag var!
Efter att ha lämnat kyrkogården så bar det i alla fall av till faster där det var födelsedagsfirande på gång och serverades middag. Och jag misstänker att far och faster är släkt, för om det är någon som lagar så god mat som pappa gör så är det hon! Det serverades potatisgratäng och hjortstek med nötter och soltorkade tomater och vid sidan av det en hel massa goda sallader och jättegott olivbröd, även det med nötter. Sedan blev det daimtårta och kaffe, så tro mig när jag säger att jag nu, flera timmar senare, fortfarande är proppmätt!
På tal om dessa flera timmar senare förresten. Vad har jag för mig en lördagskväll om inte sitter vid köksbordet och tittar på Gossip Girl som en annan fjortonåring? Med en kopp te och trevligt sällskap så har jag ingenting att klaga på! Trevliga sällskapet är förövrigt mamma, som upplysningsvis sitter och spelar pokémon på lillebrors nintendo DS. Så om jag beter mig som en fjortonåring så kan jag ju i alla fall trösta mig med att hon beter sig som att hon vore sju!
Alla helgona däremot har vi uppmärksammat lite idag, vi var till kyrkogården hela familjen och (efter att jag spenderat 20 minuter med att hitta en parkering...) besökte diverse gravar. Tyvärr så var det inte riktigt mörkt än när vi var där, men ändå så är det så otroligt vackert med alla ljusen! Det blir verkligen en speciell känsla när man vandrar runt där bland gravarna och minns det som varit.
Speciellt en anekdot kommer jag väl aldrig sluta få höra. Det var nämligen så att min (inte biologiskt, men dock) morfars far gick bort samma vår som jag fyllde fyra. Lillebror som fyller år en och en halv månad innan mig fyllde ett det året och hade som seden bjuder lite kalas och blev firad av släkt och vänner. Däribland morfars far. Men när jag lite senare fyllde år och hade kalas så hade han gått och dött! Fy så elakt utav honom! Så orättvist att han kom till lillebror men inte till mig, kunde han inte ha trillat av pinn vid en lämpligare tidpunkt...? Ojojoj, så arg jag var!
Efter att ha lämnat kyrkogården så bar det i alla fall av till faster där det var födelsedagsfirande på gång och serverades middag. Och jag misstänker att far och faster är släkt, för om det är någon som lagar så god mat som pappa gör så är det hon! Det serverades potatisgratäng och hjortstek med nötter och soltorkade tomater och vid sidan av det en hel massa goda sallader och jättegott olivbröd, även det med nötter. Sedan blev det daimtårta och kaffe, så tro mig när jag säger att jag nu, flera timmar senare, fortfarande är proppmätt!
På tal om dessa flera timmar senare förresten. Vad har jag för mig en lördagskväll om inte sitter vid köksbordet och tittar på Gossip Girl som en annan fjortonåring? Med en kopp te och trevligt sällskap så har jag ingenting att klaga på! Trevliga sällskapet är förövrigt mamma, som upplysningsvis sitter och spelar pokémon på lillebrors nintendo DS. Så om jag beter mig som en fjortonåring så kan jag ju i alla fall trösta mig med att hon beter sig som att hon vore sju!
Kommentarer
Postat av: Lovisa
Du är inte den enda som beter dig som en fjortonåring...
Gossip Girl är bra!
Postat av: Pernilla
visst är dom! :D
nej, nvsp blir nog rätt bra. ;D
Trackback
