5 saker man kan göra...
...istället för att plugga fysik.
- Titta på house
4an, 20.00 på tisdagar, Bättre serie får man leta efter! - Pimpla te på universitetet
Görs med fördel med någon som egentligen också borde studera flitigt. Speciellt bra är om bussarna dit/tillbaka krånglar, då kan man döda ännu en timme som borde ha spenderats med näsan i en bok. - Vara i stallet
I Love it. Finns det något bättre sätt att glömma alla sina bekymmer fysikprov på än att tillbringa tid i en sådan harmonisk (...) miljö? - Vaccinera sig
Tar i och för sig inte så mycket tid från själva pluggandet, men går det förjävligt imorgon har man i alla fall en god anledning att trippa ut baklänges efter halva provet. - Blogga
Det säger sig väl självt vad nödvändigt detta inlägg är?
Vad som i alla fall främjat mitt fysikpluggande idag är att jag äntligen hittat min borttappade kidnappade räknare efter två veckors huvudräkning. Av någon mystisk anledning så låg den i Lovisas skåp... Jag förstår inte vad detta kan bero på! Det känns som att gömma nyckeln helt plötsligt nått en högre nivå och tro mig när jag säger att någon kommer få betala för detta!
Fysikpluggande är ett bra sömnmedel...
Finns det något som förvirrar en så till den milda grad som en tupplur? I morse så var jag uppe och hoppade så fort klockan ringde, hade fixat te och frukost innom tio minuter och var efter en halvtimme påklädd och klar. Jag kunde inte låta bli att bli oerhört förvånad, för det måste vara den första gången på länge som jag inte fortfarande ligger och snoozar en halvtimme efter det att klockan ringt. Att hinna med en tupplur innan bussen gick var inga problem och just den tuppluren vände inte upp och ned på min värld så otroligt mycket, men sedan blev det en till en stund efter att jag kommit hem i eftermiddags och nu känner jag att hela min världsbild är rubbad. Att sova ett par timmar var förvisso skönt, men att jag nu känner mig nyvaken och förvirrad är mindre roliga. Dessutom vet jag ju med mig att det kommer bli svårt att komma i säng i tid inatt. Fy på mig!
Såhär nyvaken ser jag alltså ut nu...
I'm alive!
Innan jag dog han jag i alla fall uppleva den första riktigt ordentliga snön här i Karlstad. Visst har det snöat litegrand förut, men inatt när vi skulle hem från Jesper, där vi tillbringat kvällen med film, Itoy, chips, grönsaker och dipp, så var det helt vitt på marken! Och som det säkert går att gissa, eftersom det inte är särskilt långsökt, så ledde ju detta naturligtvis till ett nattligt snöbollskrig. Även om inte vinter direkt är min favoritårstid så måste jag ju erkänna att snöbollskrig är otroligt roligt! Att springa runt i yrande snö, under massor av skrattande, och kasta snö på varrandra. Finns det någonting som mer får en att känna sig som en femåring igen? Nej, jag tror inte det.
Nu är ju snön borta, och när jag förut åkte in till telia, för att få min mobil att fungera igen, så gick det återigen att köra i normal hastighet istället för att sakta slira runt i snön som igårnatt. Men att det nu istället regnar ställer jag mig inte värst possitiv till och jag tänker absolut spendera de närmaste timmarna innomhus, innan det blir dags att traska iväg till morfar på middag. När jag sedan väl kommer dit så är väl inte oddsen så höga för att de har en varm brasa tänd, som man kan sjunka ned framför och glömma att det är mörkt och kallt ute och att den fina vita snön tyvärr försvann lika snabbt som den dök upp.
Beautiful day
Nu har jag tillbringat någon timme eller så med att först läsa morgontidningen (med en kopp te till, underbart!) och sedan sitta här vid datorn, så nu är det väl dags för lunch då. Lunch som pappa håller på att laga tilll. Krabba, färsk pasta och bacon tror jag att det blir. Annat än nudlarna eller omeletten det hade blivit om jag varit hemma själv det!
Dagen fortsätter väl säkert i samma lugna tempo ett tag till och sedan i kväll någon gång (Note to self: släng iväg ett sms och fråga när) så ska jag hem till Jesper. Vi ska nämligen leka DJ:s på något slags playstation spel eller något sådant. Det var någon kamera inblandad i alla fall, även om jag inte förstod hälften. Det blir väl helt enkelt till att se vad det blir när jag kommer dit. Och känner jag mina vänner rätt så blir det mest en massa sittaochprataochskrattaisoffan ändå.
Förtäljer intressant information här.
Av någon anledning blev jag otroligt sugen på picnick nyss. Bara möjligheten att lite opretentiöst dra ihop ett stort gäng och dra ned till någon strand och bara hänga där. Det går ju inte nu längre. Det finns ju ingenstans att vara! Visst kan man åka hem till någon kompis och fika några stycken. Men då måste man ju planera det lite mer noggrant. Man kan inte bara bjuda med folk lite åt höger och vänster och sedan se vilka människor de drar med. Åh, vad jag saknar sommaren!
Men nu är det ju snart jul i alla fall och jag och mamma har som vanligt inteligenta konversationer:
Jag: Vad ska vi göra i jul?
Mamma: Jag vet inte.
Jag: Men vi är hemma (i Karlstad, red anm.) eller?
Mamma: Jag tror det.
Jag: Och vi ska inte bort på annandagen?
Mamma: Men hur skulle jag kunna veta det?!
Ja för att du är min mamma och jag förväntar mig att du har koll på allt kanske?
Det känns bra att jag och mamma ligger på ungefär samma nivå när det gäller planering. Och på annanagan kanske jag har planer i alla fall. Då kanske jag ska gå på hockey nämligen. Bara sådär. Det är nog de randomplaner jag gjort med längst framförhållning på länge. Intressant!
Ännu en sak som är sjukt intressant (förutom att jag alltid får för mig att stava intressant som inte-(re)-sant, how comes?) är att mina för långa byxben blir om möjligt ännu mer för långa med decimeterhöga klackar till. Jag förstår inte?! Gick i platta skor under dagen och trampade lite på byxbenen, så när jag skulle ned på stan så tänkte jag ta ett par andra skor för att undvika det, men hjälpte det? Nej! Inte då. Jag tampade på de jäkla byxorna i alla fall och nu kunde jag inte ens vika upp dem, eftersom det inte hade varit snygg till skorna jag hade på mig. Vilka problem alltså!
Nästa intressanta sak gäller lammkött. Otroligt intressant faktiskt! Och så internt att ingen ändå skulle förstå om jag försökte förklara. Eller lite kanske. Att berätta att det kom in några nior förut när vi hade fysik kanske förklarar det mesta. Men hela det roliga, hela det faktum att Emma inte förstod vad vi menade med uttrycket. Alltså, förutom bilden av oss i sidenpyamas och tandborste på någon okänd tågstation någonstas i Europa så var det det roligaste på hela eftermiddagen. Och nu förstörde jag hela detroliga genom att försöka förklara det... Precis som att dansa på rosor på franska...
Det skrämmer mig att veta...
... att jag kan göra precis vad jag vill med mitt liv.
Speciellt som jag inte ens vet vad jag vill.
Sitter och kvällsfilosoferar här med en kopp te och ett skolarbete som inte blir skrivet. Och inser plötsligt att om jag bara ville så skulle jag kunna få mitt liv att se helt annorlunda ut på bara några dagar. Jag kan välja en väg och gå den. Jag kan välja en annan väg och gå den istället om det behagar mig mer.
Det är så lätt att tänka att så här är det. Det här är mitt liv. Men så är det ju faktiskt inte. Jag skulle kunna sticka iväg någonstans just nu. Jag skulle kunna skapa mig ett nytt liv i ett fjärran land. Jag skulle kunna lägga mig ned och säga "nu vill jag inte mer". Möjligheterna är oändliga. Men det är inte jag.
Därför ska man ju tydligen bestämma sig för vad man vill ha ut av livet. Vad man vill göra. Som att det inte är nog med att bara vara. Jag trivs i min tillvaro. Men skulle jag trivas lika bra i någon annan tillvaro? Bättre? Sämre? Herregud, hur ska jag kunna veta det?!
Det är i alla fall en smula kvar utav gymnasietiden, en liten tidsfrist då jag kan vila på redan fattade beslut. (I alla fall beslut angående vissa aspekter av livet). Det är som lugnet innan stormen och jag njuter av att ha det så. För att skjuta saker på framtiden känns lite som min grej. Och jag tröstar mig med att det inte finns någonting som är hugget i sten. Även om jag ibland önskar att jag hade en dröm. Något att eftersträva. Något att vilja ha mer än allt. Det skulle vara så mycket enklare då. (Men besvikelsen kanske skulle ligga närmre till hands?)
Men ändå.
Jag vill ju bara vara jag.
Bara vara lycklig.
Är inte det ett mål i sig?
1-0 till mig i så fall!
Barnvakt
Jag och lillebror sitter i soffan och tittar på någon urtråkig serie som går på disney XD (åh, vad jag hatar den kanalen! Inget ont om Disney, för disneyfilmer är ju underbart, men de visar ju bara skit där! Dessutom ser det ju ut som att de är en smiley i namnet, vilket är otroligt frustrerande när man ska blogga. Folk kan ju få för sig att man är helt oseriös och använder smilysar i blogginläggen... fy så hemskt! Mitt anseende kan ju komma att sjunka som en sten! Vad hände med gamla hederliga bolibompa liksom!?).
Jag skulle nog kunna ägna ett helt inlägg åt att ösa skit över en oskyldig tv-kanal, men jag tror jag skippar det. Istället kan jag berätta att jag och pappa var till ÖoB förut. Lillebror hade nämligen en kompis här och de lät värre än en hel flock galna papegojor så vi fann det bäst att fly huset hals över huvud. Det är nämligen bästa sättet att handskas med barn! Lämna dem fria att föra oväsen bäst de vill (och andra lillebor var faktiskt hemma, så ungarna var ju inte helt utan uppsyn). Helst inte på mornarna dock, då vill man ju sova! Speciellt på söndamornarna och absolut speciellt efter en lördagskväll ute.
På tal om det så blev gårdagen riktigt lyckad. Trodde ju inte att jag skulle känna någon av Emmas kompisar, förutom Robin då (som var med till frankrike och därför får räknas som en gemensam vän och inte Emmas kompis!) och var ju lite småorolig att göra bort mig totalt och hamna helt utanför eller något annat hemskt, men nejdå! Hennes vänner var jättetrevliga och två utav dem var dessutom gamla bekanta! (tänk vad världen är liten!) En utav dem en gamal pojkvän till en kompis och den andra en kille jag inte sett på flera år, så jag kände inte ens igen dem först! Men sedan ägnade vi kvällen åt att återuppliva gamla minnen...
Men nog om det, nu ska jag gå och se vad det finns för något i kylskåpet som dels går att tillaga, dels går att äta och dels går att tvinga i lillebror... Jag tror dock att det sista kravet tyvärr decimerade antalet användbara produkter till noll.
Oops!... I Did It Again.
Vad gör man en lördagseftermiddag om inte shoppar? Jag och mamma for till Bergvik förut, för att köpa snygga vinterskor till både henne och mig. Men hade de några snygga vinterskor? Nej! Eller i alla fall inte sådana vi var ute efter. Högklackade stövlar/stövletter finns det ju tyvärr allt för många snygga i butikerna och mamma fick i princip dra mig därifrån (okej, nu överdrev jag, efter senaste inköpet på en fronten så är jag rätt nöjd) och att gå och dräggla över snygga klackskor som man inte har någon som helst användning av är ju inte heller helt fel.
I skrivandets stund har jag och mamma i alla fall nyss kommit hem med "skor". Mina i form utav en polotröja och hårfärg, hennes i form utav parfym och medeciner. Dessutom han vi med att sätta oss och fika en stund (fördelen med att shoppa med föräldrar; förutom att de gärna vill köpa vinterskor åt sina barn så bjuder de gärna på fika). Riktigt lyckad shoppingtur alltså! (förutom den lilla, obetydliga detaljen att vi inte hittade några skor...)
Nu rotar jag igenom garderoben efter något att ha på mig ikväll, eftersom jag och Emma (och säkert en massa andra, Emma har koll, jag har ingen aning, läskigt!) tänkt gå ut ikväll. Men först blir det lite hembakad pizza! Ciao!
Ska iväg och handla chips... och pringles...
Ännu en tur ut i regnet och kylan blev det dessutom förut, när jag i förmiddags trotsade vädergudarna och cyklade hem till Jesper för brunch. Eftersom jag, när jag tittade på klockan, fick för mig att jag hade bråttom och inte skulle hinna ta bussen (hade behövt åka in till stan och byta nämligen) så fick jag ställa mig och rota i husets alla garderober efter regnkläder istället. Trevligt värre!
När jag sent omsider kom fram så kunde jag konstatera att jag lätt hunnit ta bussen i alla fall, eftersom ingan annan var där. Så jag slog mig ned vid Jespers köksbord, uppdaterade mig med hjälp av en dagstidning om vad som händer runt om i världen och efter en liten stund dök Lovisa upp. Ytterligare lite senare kom Emma, Madde och Lama intraskandes... Men ingen Jesper?
Allt fick sin förklaring när han dök upp ytterligare lite senare med Yi i släptåg (Jag menar, när Yi är inblandad är ju förseningar snarare regel än undantag) och vi kunde börja laga iordning lite varm choklad åt oss. Med marsmallows och grädde! Så otroligt gott! Till det blev det mackor; rostbiff, grönsaker, avokade och bröd (Lite deg, lite örter och massor med nötter, kan det bli bättre?) som jag bakade igår innan bion (tummen upp för sena bio-filmer, annars hade jag aldrig hunnit). Jag kan ju bara säga att bröllopsfotografen rekomenderas starkt och att det defenitivt var värt att trotsa vädergudarna för en så god brunch, i ett så trevligt sällskap!
Jag ger upp!
Vad gör man då?
Jo det förstår ni, det har Amanda en lösning på!
Tillfällig minnesförlust när den är som lämpligast!
-Ojdå, skulle jag redovisa denna veckan?
-Trodde att jag var i den gruppen som ska göra det nästa vecka!
(obs! fungerar bara när man har redovisningar i halvklass!)
(om ni nu skulle få för er to try this at home, kids)
Dessutom har jag något annat som jag verkligen måste ta tag i morgon. En sådandär sak som jag skjutit upp hela veckan. Något jag egentligen inte vill göra alls. Något sjukt läskigt! Och har jag ingen redovisning imorgon så har jag ju inte heller någon svenska och kan därför förhoppningsvis ta itu med detta. Åh, vad jag kommer ligga och vånda mig inatt! Men jag är ju expert på att förneka saker så jag ska försöka spendera resten av kvällen med att låtsas som ingenting så visar det sig förhoppningsvis imorgon att det inte är någonting heller.
Smart inlägg!
Sitter (som vanligt...) i skolbiblioteket och "pluggar".
Lovisa har konstaterat att det bara är 7 veckor kvar till jullovet, 35 skoldagar för henne! 28 för mig... Underbart! Fast då är ju i och för sig 7 av de dagarna måndagar... Usch!
Halloween?
Alla helgona däremot har vi uppmärksammat lite idag, vi var till kyrkogården hela familjen och (efter att jag spenderat 20 minuter med att hitta en parkering...) besökte diverse gravar. Tyvärr så var det inte riktigt mörkt än när vi var där, men ändå så är det så otroligt vackert med alla ljusen! Det blir verkligen en speciell känsla när man vandrar runt där bland gravarna och minns det som varit.
Speciellt en anekdot kommer jag väl aldrig sluta få höra. Det var nämligen så att min (inte biologiskt, men dock) morfars far gick bort samma vår som jag fyllde fyra. Lillebror som fyller år en och en halv månad innan mig fyllde ett det året och hade som seden bjuder lite kalas och blev firad av släkt och vänner. Däribland morfars far. Men när jag lite senare fyllde år och hade kalas så hade han gått och dött! Fy så elakt utav honom! Så orättvist att han kom till lillebror men inte till mig, kunde han inte ha trillat av pinn vid en lämpligare tidpunkt...? Ojojoj, så arg jag var!
Efter att ha lämnat kyrkogården så bar det i alla fall av till faster där det var födelsedagsfirande på gång och serverades middag. Och jag misstänker att far och faster är släkt, för om det är någon som lagar så god mat som pappa gör så är det hon! Det serverades potatisgratäng och hjortstek med nötter och soltorkade tomater och vid sidan av det en hel massa goda sallader och jättegott olivbröd, även det med nötter. Sedan blev det daimtårta och kaffe, så tro mig när jag säger att jag nu, flera timmar senare, fortfarande är proppmätt!
På tal om dessa flera timmar senare förresten. Vad har jag för mig en lördagskväll om inte sitter vid köksbordet och tittar på Gossip Girl som en annan fjortonåring? Med en kopp te och trevligt sällskap så har jag ingenting att klaga på! Trevliga sällskapet är förövrigt mamma, som upplysningsvis sitter och spelar pokémon på lillebrors nintendo DS. Så om jag beter mig som en fjortonåring så kan jag ju i alla fall trösta mig med att hon beter sig som att hon vore sju!
Föräldrar kan allt vara rätt bra att ha ibland...
...och jag har världens bästa!
Vem satte sig i en bil och kom och hämtade mig och vännerna vid halv tre igårnatt efter halloweenfesten på Koriander om inte min söta moder? Och inte ens en smula protesterande trots den sena timmen och trots att vi klämde in fem personer i baksätet på vår lilla volvo. Idag har vi dessutom farit till biblioteket en sväng, (eftersom jag imorse innan Helena for hem lovade henne att lämna tillbaka Fucking Åmål som vi såg i tisdags) lånat böcker (på mammas kort...), farit förbi macken och köpt godis och chips samt hyrt en film. Trots att hon är jobbig som fan ibland så är hon allt bra bäst!
Och när vi kom hem hade pappa lagat middag! Åh vad gott det var med riktigt mat! Efterlängtat som tusan kan jag ju säga. Till lunch igår blev det nudlar och sedan var Frida söt nog att tvinga i oss lite pasta hemma hos Maja innan det bar iväg mot festen och idag blev det också nudlar till lunch. Så påväg från biblioteket förut kännde jag plötsligt ett hugg i magen och insåg att jag var jäkligt hungrig. Men som tur är har jag ju då somsagt inte bara världens bästa mamma utan även världes bästa pappa! Så sent omsider så fick blev det oxfilé och potatisgratäng här hemma. Mums!
Pappa var förövrigt ganska bäst i månag också, och kom och hämtade mig och en kompis uppe vid universitetet mitt i natten. Så nu kan mina föräldrar lungt konstatera att jag är skyldig dem en hel massa stjutsande och jag kan lungt konstatera att det med all säkerhet kommer utkrävas på lördag.
Men nu ska jag gå ned i källaren, gosa ned mig med en mysig filt, en kopp te, lite godis och en bra film! Hoppas att alla mina kära läsare har en fortsatt bra dag!
Finns det något godare...
Sitter här och avnjuter ovan nämnda kombination och väntar på ett par vänner som ska dyka upp här om ett tag. Sedan ska vi dra iväg till ytterligare en vän för lite förfestande, förberedelse osv... och sedan är det dags för studentfestande på Koriander. Alla förutsättningar för en trevlig kväll alltså!
Dagen däremot... Ja den har varit lugn kan man lungt säga. Kom hem vid femtiden imorse från Emma, där vi haft svensk kväll, med svenska filmer, svensk mat och svensk musik. Och så gjorde Yi ett ytterst svenskt spel! Gick i stort sett ut på att alla skulle avslöja sina innersta hemligheter... Awesome! I alla fall så blev det somsagt en lugn dag idag, med sovmorgon ända till klockan 12 och sedan har jag bara hängt här, städat rummet så att det ska vara beboligt när vi kommer hem inatt, lyssnat på en hel del musik och suttit vid datorn och inte gjort något vettigt. Tja, man måste ju ta det lungt ibland också.
Saker blir bättre med tiden?
Fast det gick bättre än jag förväntat mig. Man hör ju att första gången så blir det inte så bra... Och bra och bra kanske är en övedrift (jag fick ju inte 2,0!), men riktigt skapligt i alla fall. Mattedelen var nog en utav anledningarna till att dagen kändes mindre seriös, här får man höra att den är knivig som fan och så är den riktigt överkomlig? 19/22 rätt och tid över att powernappa (ohja, här våldtar vi det svenska språket så att det står härliga till...) får en att undra om de som skrev provet hade en väldigt tråkig dag på jobbet och kände för att skämta litegrand? Ironi i dess renaste form? För inte kan det ha varit på riktigt va? Inte när jag kom dit och förväntade mig det konverterade resultatet (alltså inte 22/19 då, utan kanske 3/22 eller liknande) men lyckades såpass bra?
Diagramdelen gick om möjligt ännu bättre men svenskan och engelskan gick väl tyvärr sådär. Slutade med en sådär 3/4 rätt på hela provet och tanken har väckts att göra det igen. Någon gång.
När jag sedan återvände hem så blev jag skälld på så fort jag kom innanför dörren. Bokstavligt talat alltså. Morbror och lillkusinen var nämligen här i sällskap med sin lurviga vovve som jag sedan satt och såg på tv med i flera timmar för att hämta mig efter dagens strapatser. Något som senare visade sig vara helt onödigt eftersom jag ändå drog till Yi efter middagen och kom hem i totalt halvdött skick vid tre eller något sådant. Efter att ha haft en jättemysig kväll. Charader och förklarande bilder är sjukt underhållande. Och två tjejer (speciellt när de två tjejerna är Maja och jag) som försöker lasta ur en cykel ur en för liten bil, mitt i stan, mitt i natten... tja, behöver jag säga att vi skrattade som fan? (men fick ut den tillslut!).
Chips är, bara så att ni vet, en livsnödvändigt och jag tackar gud för att Hagahallen har öppet ända till 11 på kvällarna. Förövrigt har Yi nästan lika många fleesefiltar som jag (!),(okej, kanske inte, men nästan!) och en mycket trevligare soffa (även om halva kvällen spenderades på golvet) och Lovisa har (hade...) god choklad!
