Amanda

Upprop i måndags. Nervös Amanda konstaterade att ingen överhuvudtaget ropades upp (och nu undrar hon förbryllat varför det i så fall heter just upprop?!) men att det faktiskt verkade finnas trevliga människor och inte bara en massa kostymnissar med backslick och snobbig utstrålning i min lilla (jag har ingen aning om hur många vi är, 100? 120? 150?) ekonomklass. Sedan fick vi faddrar att ty oss till i dessa svåra tider, en rundvandring (där vi fick se ungefär tre saker, nu lär jag ju hitta!) på universitetet och sedan en trekvart att ta oss hem och byta om inför kvällen på. Dröm vidare... Tar mig en trekvart att cykla till universitetet enkel väg... Fixade istället lite cash i bankomaten (vilket alla andra också verkade gjort, för igår var den avstängd på grund av kontantbrist) och sedan hängde jag och några av mina nyfunna klasskamrater i solen utanför universitetet i väntan på de lymlarna som faktiskt bor på campus och faktiskt hann hem (gå och dränk er!).

Efter att ha mött upp med alla blev vi utrustade med snygga t-shirts, pannband och vattenflaska och således redo för vårt nya liv så har vi sedan sprungit runt och lekt, sjungit skrikit och gud vet vad både måndag och igår kväll (även om tisdagskvällens runtspringande blev av inne i stan). Igår hade vi dessutom första skolgrejjen, vilket råkade vara ett heldagsseminarium som, trots att det inföll tidigt, efter en lång dag och sen kväll visade sig vara riktigt intressant. Nu är jag pepp för att plugga!

Som rubriken säger, jag har sluppit undan i flera månader nu, men inte längre. För nu är den här. Måndagsångesten. Ångest är kanske i och för sig inte rätt ord. För att gå upp på morgonen för att jag faktiskt har något för mig under dagen känns riktigt bra (notering till mig själv när jag läser detta igen efter en månad med tidigt mornar - jag visste inte bättre!). Men någon slags skräckblandad förtjusning och en skopa nervositet bär denna måndag definitivt med sig.

Sitter och tittar på yr och SMHI, ska jag cykla (det är ju lika bra att gå ut starkt, eftersom jag faktiskt bestämt mig för att en hel del cyklande ska det bli i höst) eller ska jag ta bilen (det är ju faktiskt första dagen, en gång spelar väl ingen roll, tänk om det regnar på mig). Letar igenom garderoben (vad ska man ha på sig egentligen?) och ömsom knappar på datorn, ömsom vandrar runt och vet inte riktigt vad jag ska ta mig för. Kunde inte uppropet inträffat vid nio på morgonen (förmodligen hade det i och för sig inte uppskattats från annat håll) istället.

Nu mullrar det för övrigt ute, och en del av mig säger att jag inte borde ha så dåligt samvete om jag fick för mig att ta bilen. Men sedan tittar jag ut, solen skiner (i alla fall tillfälligt) och mitt samvete säger att det säkert bara är grannen ovanför som möblerar om och att jag ju faktiskt, om det skulle behövas, har en regnjacka.

Men detta torde bli sista inlägget angående min (av mig) omdiskuterade klädkammare. Egentligen borde väl där ha funnits en "före-bild" också, att jämföra med så att det verkligen framgår vilken förbättring detta är, men någon sådan har jag tyvärr inte. Dessutom är jag inte helt säker på att jag hade vågat lägga ut en sådan även om där funnes en... Det är en sak att nämna att det varit stökigt (för att uttrycka det milt) men får någon se kaoset som rådde innan på bild så kan jag tänka mig att de ser snett på mig resten av livet.

Hur som helst, ingenting på golvet (förutom en matta, men det känns som en godkänd sak), allting sorterat så att jag nu vet vart det finns och framför allt inte drösar utav skräp överallt. Förlåt att jag tjatar, men jag är så stolt över mig själv (och Patrik) som faktiskt lyckades iordningställa detta! Det enda som saknas nu är en vägghylla (för i måste ju faktiskt ha någonstans att ställa framtida skräp och onödiga prylar också!) på vänster sida om dörren, där det finns hur mycket utrymme som helst i höjdledd men inte särskilt mycket längs golvet.

Alltid lika trevligt att hälsa på folk som har både bröd och pålägg hemma. Speciellt när personerna i fråga själva inte är hemma och man kan frossa ohämmat.


Har förutom att frossa ohämmat dessutom städat ur garderoben som pappa har tjatat på mig att göra något åt sedan jag flyttade i april... Har inte riktigt vågat ta itu med den, men efter ett par dagars rensande i klädkammaren hemma (jag är så nöjd nu!) så kände jag mig uppgiften mogen. Jisses vad tomt det blev!

Nu: stallet!

Efter en liten sovmorgon och en cykeltur iväg till återvinningsstationen på Våxnäs där det står några myrornakontainrar som jag fyllde på med fem kassar utrensade saker (att jag fick med allt på cykeln var högeligen förvånande, en kasse i cykelkorgen, två sidokorgar på pakethållaren med varsin kasse i och så en kasse på vardera styre) så blev det nästan en hel timmes matlagning innan lunchen här. Fick nämligen hem en ICA-buffé tidning häromveckan, och hittade i den ett recept på en italiensk kycklinggryta i stil med coq au vin som jag bara var tvungen att provlaga.

Polla alla Cacciatora med tärnad (har ingen potatispress, katastrof!) potatis och sallad

Tog visserligen inget kort på bara maten, eftersom jag så gärna ville få med blommorna Patrik kom hem med till mig igår, när jag var mitt uppe i att rensa ur klädkammaren (Efter att ha gett mig blommor och pussat lite på mig så slängde han sig sedan in i rensandet med full energi och efter bara ett par timmar, lagom till vår tvättid, var vi i princip klara. Min sambo är bäst!). Men jag kan i alla fall säga att det blev otroligt bra, och dessutom står det nu två portioner till i kylen tills imorgon.

Med lite modifikation så tror jag att detta kan vara en rätt som passar mig som handen i handsken, och dessutom något som går utmärkt att göra storkok på för att ha i flera dagar eller frysa in. Ibland är det allt väldigt roligt att laga mat!

När jag var i städtagen igår så slogs jag av idéen att det skräpfyllda förvaringsrum som går under det tvivelaktiga namnet "datarum" (att där ens finns någon dator ifrågasätter jag starkt...) skulle kunna ställas iordning och kanske till och med erbjuda utrymme för att bedriva studier i höst.

Så idag så tänkte jag ta itu med saken. För att ha någonstans att göra av allting som förvaras i datarummet så behövdes det dock göras en räd in i klädkammaren och städas och skapas förvaringsutrymme där först och det är alltså därifrån alla saker som nu står i hallen (och köket, och vardagsrummet, och till och med i datarummet som alltså blivit ännu mer överfullt istället för motsatsen...) kommer ifrån. Har dessutom varit nere två vändor till återvinningsstationen och ändå flödar lägenheten över av saker. Att så mycket kunnat rymmas i den endast några kvadratmeter stora klädkammaren är för mig ett mysterium...

Så snart pojkvännen kommit hem och gått igenom alla sina saker (och förhoppningsvis rensat ur hälften) ("överraskning älskling, jag hittade på något roligt för dig att sysselsätta dig med ikväll mellan varven till tvättstugan, nu blir du allt bra glad va?") så ska jag försöka att ställa tillbaka det på ett mer utrymmeseffektivt vis.

Sedan (någon gång i mars alltså...) så ska jag börja med det ursprungliga projektet att faktiskt skapa i alla fall någon kvadratmeter synlig golvyta i, och kanske till och med iordningställa, det där förbannade datarummet.

Emma var här och hämtade de där luddiga små sakerna som fäller som bara den och vars avrammlade hår jag misstänker klonar sig självt flera gånger i minuten bara för att kunna lägga sig som en tjock matta över hela lägenheten i förmiddags. Efter som katterna dessutom är obevekligt livrädda för damsugaren så brukar den där tjocka katthårsmattan i regel inte åtgärdas innan katterna är i säkert förvar hos sin matte och så även idag. Men så fort katterna var utanför dörren så tänkte jag att jag bara skulle damsuga av lägenheten lite.

Nu, flera timmar senare så har jag putsat alla fönster i hela lägenheten (inklusive dem i glasdörren till vardagsrummet) och dessutom speglarna, diskat en hel del (bland annat kompostbehållaren som det var alldeles för länge sedan någon åtgärdade och lamporna i vardagsrummsfönstret!), gjort det jag ursprunglingen tänkt och damsugit, dessutom dammat, börjat städa ur datarummet (också kännt som förråd nummer tre, ett nere i källaren och en stor klädkammare räcker tydligen inte för mig och Patrik) litegrand, vilket ledde till en mindre omstrukturering av garderoben (när jag hittade en låda höst/vinterkläder som inte blivit uppackade sedan flytten...).

Där någonstans blev jag avbruten av Patrik som lockade med middag och ett avsnitt av Star Trek, och efter det så fastnade vi visst i soffan. Men det tycker jag nog å andra sidan att jag kan unna mig efter dagens slit.

Nu ser man både ut genom fönstren och reflektionerna i dem. Undrens tid är inte förbi.

Nu när jag har kommit igång med träningen lite smått igen efter semestern och varit på gymmet hela en och två halva gånger (1+½+½≠2) sedan förra måndagen så tänkte jag att det kanske var dags att komma igång med annat än att bara träna på konditions- och styrkemaskiner. Missförstå mig inte, maskiner är väl trevliga (vågar inte skriva annat, då skulle de säkert bara börja krångla som hämnd), men det finns mer inspirerande sätt att träna.

Så glad i hågen går jag in på friskis hemsida för att fastställa dag och tid för mitt favoritpass, step-up. Konstaterar att det går på tisdagskvällar och går in i schemat för att se när det drar igång. Inte idag, inte nästa vecka, inte veckan därpå... nej, jag kan inte hitta det på hela höstterminen. Tänker att det nog blivit något fel i schemat och klickar tillbaka till startsidan för att skriva och fråga... när jag ser en liten notis om att step-up passen utgår under hela hösten.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra istället. Någonting mer än att hänga i gymmet måste det nog vara, annars är jag rädd att jag kommer tröttna på träningsmaskiner rätt omgående. Men vad vet jag inte riktigt. Funderar på att prova på Ki-box, vilket jag faktiskt tänkt göra ett bra tag nu. Danspassen är ju ett annat alternativ, men det är inte lika kul som step-up. Skivstångspass kanske jag kan klämma in någonstans också, men egentligen så är det någon slags konditionsträning jag är ute efter.

Å andra sidan så kanske det inte blir ett problem framöver, när studierna drar igång och jag sitter med plugg upp över öronen. Fast får jag plugg upp över öronen kan det ju i och för sig vara bra att ha något att bryta av med... Jaja, jag får väl se om jag kan prova mig fram till något så småningom.

Efter ett anonymt tips från Patriks bror om att det skulle hållas antikmässa i Ransäter under helgen och att han skulle dit med fru och dotter så beslutade jag och Patrik att vi kanske skulle ta en tripp några mil upp i landet och besöka mässan vi också. Så sagt och gjort så var vi på antikmässa i förmiddags. Tror att det inhandlades både det ena och det andra på andra håll, men vi för vår del var egentligen inte ute efter att köpa något och lyckades ganska bra med att inte göra det heller.

Patrik hittade i alla fall en räv som han föll för, men tyvärr (jag gråter floder....) var den för dyr. Istället så köpte han sig ett halvkilo marknadsgodis åt sig och en 5-kronorsklubba (sedan klagade han lite över hur dyr i drift jag är) åt mig.

En hel del antika bilar (och några traktorer) fanns att spana in. Hittade en nästan likadan traktor som den min morfar har och blev lite nostalgisk och sedan hittade jag en liten röd cab som fick mitt hjärta att bulta riktigt hårt.

Innan Patriks semester så var jag hyfsat trött på det där med att vara ledig om dagarna och inte ha någonting för mig. Vilket ledde till en tillfällig svacka när jag inte heller orkade ta mig för att göra någonting. Men efter fyra trevliga veckor med honom så är jag tillbaka på banan nu, återigen peppad att fylla dagarna med roliga saker.

Så när Helena i en statusuppdatering på facebook lät undslippa sig att hon snart åker hem till Uppsala igen efter sommaren så insåg jag att det inte fanns någon tid att förlora och planerade snabbt in ett besök i mariebersskogen.

Förra året så strosade vi också runt där några dagar innan Helena drog, spanade in djuren, fotograferade lite och avslutade med en varsin glass på glasserian. Så det är ju nästan tradition nu! Glassen skippade vi dock till förmån för varsin tårtbit och kaffe på naturum.

Fotograferade gjorde vi i alla fall. Bland annat mängder av fjäderfän, varav några av dem imponerande nog var viga nog att lägga benen på ryggen.


En sovande och väldigt hårig liten gris och en chinchilla som såg misstänkt lik Yoda från Star Wars ut hittade vi också bland hagarna.

Efter en mysig eftermiddag med Helena bland djuren och vid fikabordet så tog jag mig dessutom iväg och tränade och nu är jag nästan lite förbluffad över att jag lyckats fylla och min dag så väl, och faktiskt uppskatta min ofrivilliga ledighet ordentligt för en gångs skull. Det var ju inte alls särskilt svårt!

Nu är Patriks fyra veckor långa semester slut och det känns som att den gick väldigt fort (vilket väl i och för sig inte är en dålig sak, för det var fyra helt underbara och jätteroliga veckor). Så nu är han tillbaka på jobbet och jag är återigen ensam hemma om dagarna och leker hemmafru.

Och får jag säga det själv så börjar jag bli riktigt duktig på det nu också, nu när jag bara har tre sysslolösa veckor kvar innan skolan börjar. Idag har jag både städat, varit ute ett par timmar och promenerat/plockat blåbär och kantareller, avslutat det oplanerade semesteruppehållet från träningen med tio minuter (man måste ju börja försiktigt!) på crosstrainern, kommit ut från duschen lagom till att Patrik bjöd in mig till en lunch i stan, gått från dyblöt och ofixad till nästan presentabel på under fem minuter och sedan cyklat in till stan på rekordtid, lunchat med både Patrik och hans bror med familj, gått på stan lite, kokat upp och frusit in kantareller, diskat, skaffat ett fasträntekonto (börsen gör mig alldeles skakig ju!), frusit in blåbär och så gosat en massa med fjantkatterna. Inte dåligt på en enda dag va? Och när Patrik sedan kommer hem så hörde jag dessutom något om att vi skulle iväg och träna på riktigt.

Detta är minen som dyker upp i min pojkväns ansikte när han surfar runt lite på sin galaxy tab och inser att jag inte har uppdaterat min blogg på länge och att han således inte vet vad vi har haft för oss de senaste dagarna.

Så för att upplysa honom om det så har vi varit och badat nästan varje dag hela veckan (superhärligt!). I fredags fick vi dessutom sällskap av min mor och min nioåriga lillebror som kände sig övergivna av resten av familjen, som var ute och seglade. Det hela slutade med att jag avslöjade för min mor att jag har gått runt och varit sugen på grillspett ett tag, för att senare i samma mening bjuda in mig själv och Patrik på middag lagom till pappa kom hem från de sju haven och kunde grilla åt oss.

På något sätt måste budskapet ha gått fram, för grillspett, det fick vi. Utsökt goda var de också. Som alltid när pappa står vid grillen. (och så grillkorv till mina feshliga småbröder, om någon undrar vad i hela fridens namn den gör där mitt bland all den goda maten)

Förutom maten fanns det dessutom annat som imponerade, sedan jag flyttade har nämligen altantaket växt sig något större... Och jag tycker att det är helt underbart härligt! Inför nästa säsong är det nästan så att jag överväger att skaffa mig en egen vinranka, att ha på balkongen.

Jag har varit och shoppat! Shoppat!!!

För någon som aldrig någonsin köper mer än ett plagg per tur på stan oavsett hur många timmars letande och provande som läggs ned så känns ett par jeans (! finns det något som är mer svårshoppat!?) en ordinär top (på rea!) och ett par skor som en väldigt bra dagfångst. Även om jag dessutom egentligen hade velat hitta en axelremsväska (när handväskan inte riktigt räcker till), några snygga blusar/toppar och en kavaj också.

Men eftersom sambons semester tar slut på måndag så får jag väl passa på att gå på stan lite mer de kommande veckorna också, och hoppas att jag lyckas checka av hela min inköpslista (helst utan att råka köpa massa annat som jag inte ska ha under tiden) innan slutet av augusti (och till pojkvännens stora glädje utan att dra med honom runt i affärerna, även om han är hur mysig som helst att gå och shoppa med).

Tanken är nämligen att hinna förnya garderoben litegrand innan höstterminen börjar (bra med en deadline!). Vilket väl bara kommer leda till att jag sedan när den väl börjat inser att alla klär sig mycket snyggare än jag och att jag måste byta ut hela garderoben igen. Men det är ett senare problem. Och definitivt inget problem alls förens jag faktiskt kommit mig för att skaffa mig en garderob som passar mig någorlunda väl.

Men nu ska jag sova. Och drömma om kläder som till skillnad från de miljontals som finns i affärerna faktiskt är snygga, bekväma och passar mig.

En bild säger mer än tusen ord sägs det ju, så egentligen behövs det väl inte mer än denna bild för att beskriva min och Patriks kväll igår.

För någon vecka sedan hittade jag nämligen en sån där bambumatta som man har för att rulla sushi-rullarna (som tydligen kallas Maki-sushi) i skafferiet och blev genast väldigt sugen på att göra sushi. Så igår efter att vi haft en mysig picknick vid stranden och sedan tagit en lång simtur så åkte vi förbi affären och köpte sushi-ingredienser för en bättre betald direktörs årslön. Väl värt pengarna kan jag i efterhand konstatera, och dessutom finns det hur mycket saker som helst kvar tills nästa gång vi planerar att göra sushi. Så kommer vi faktiskt oss för att laga sushi ytterligare en gång blir ju kostnaden per portion helt plötsligt bara en fjärdedels direktörs-årslön.

Själva tillagningen var en trevlig process bara den och sedan satte vi oss framför tvn, på golvet (i alla fall jag, Patrik satt lutad från soffan och över bordet... vilket är anledningen till att vi sällan äter på tv bordet annars...) vid vårat låga tv-bord i äkta japansk maner, åt sushi och sedan glass och tittade på en anime serie som Patrik köpte hem häromveckan. Hur mysigt som helst!

Förut ikväll kände jag mig inte helt 100 om man säger så. Näsan kliade, halsen kliade och jag kände mig mest liten, ynklig och allmänt misserabel. Pojkvännen försökte lindra med både choklad och te men det enda jag tar sugen på var chokladglass. Och inte dög den vi sedan hade i frysen heller, nej det skulle vara Ben&Jerrys minsann. Och jag som inte ens är ett särskilt stort fan av Ben&Jerrys... Visserligen gott. Men kanske inte Så gott som alla påstår. Min underbara sambo erbjöd sig till och med att åka och köpa ett paket, men då sa jag faktiskt stopp. Men suget kvarstår och imorgon får jag nog ta och ge mig ut och leta glass.

Så vad har jag lärt mig av detta då? Jo, att även om frysen är proppfull borde den alltid innehålla ett paket Ben&Jerrys, man vet aldrig när man kan komma att känna sig så ynklig att man behöver ett.

Varför göra något småskaligt när man kan göra det ordentligt? Jag och Patrik skulle bara cykla iväg till skutberget och ta ett litet dopp förut. På vägen dit råkade vi dock cykla förbi djurkliniken och gick in och fick oss en vetrinärtid åt ena katten som springer runt här och beter sig allmänt knäppt (ännu mer allmänt knäppt än vanligt alltså...).

Sen när vi kom fram blev det inte riktigt det där snabba doppet vi tänkt oss utan när vi kom upp ur vattnet konstaterade vi förvånat att vi visst badat i över en timme.

Möra och ordentligt svalkade skulle vi sedan bara titta in på Ikea lite snabbt på vägen hem och köpa några skärbrädor... vilket naturligtvis slutade i en ordentlig shoppingtur och en trekvart på resturangen, med både lunch och en väl tilltagen efterrätt.

Det som inhandlades var bland annat en hylla att ställa vattenkokaren på, som tack vare ett par plantor murgröna dessutom blev rätt tjusig, ett duschdrapperi, ett dussin drinkglas och så självklart några skärbrädor.  

När vi stod i kassan fick jag mig dock en smärre chock då jag insåg att vi hade ju för tusan cyklat till Ikea. Men med lite tejp och god vilja så löste sig det där med frakten hem ändå...