Amanda

Idag när vi kom hem från träningen så låg det ett paket till mig i brevlådan.

Gissa om jag blev glad! Att få paket en vanlig måndag är ju inte helt fel. Att få paket vilken dag som helst är ju liksom roligt (att man sedan både beställt och betalat det själv spelar ju inte såå stor roll...). Vad som låg i paketet när jag väl kom mig för att slita upp det var ju visserligen ingen överraskning, men de passar bra i en hög på soffbordet och jag hoppas att de dessutom ska vara läsvärda (annars kan jag nog lungt säga att jag gjorde bort mig som beställde hela serien på en gång...).

Nu har jag och göra ett tag...

Jag och Patrik köpte häst idag, ett sådant där impulsköp som verkade väldigt klokt och genomtänkt just då, i stundens hetta.

Hur skulle man kunna motstå en sådan sötnos liksom?

Men sedan stängde Patrik in den stackaren på en yta som djurskyddslagar säkert inte tycker är tillräcklig. Och jag tyckte så synd om honom att vi bestämde oss för att vi kanske inte var lämpade som hästägare ändå...

Så nu ska vi iväg till kusinen, som bor på landet, i ett mysigt hus omgivet av fina hagar och mycket gräs. Lämpligtvis fyller kusinen 5, så vi tänkte passa på att göra oss av med hästen där, och samtidigt äta lite tårta.

Ni vet de där pizzorna som man köper på pizzeria? De där som man tänker att man aldrig någonsin kommer kunna efterlikna om man försöker sig på att baka dem själv? Well, jag och Patrik lyckades strålande med att baka sådana igår kväll, om jag får säga det själv!

Patriks pizza
(och ja, den ligger faktiskt på en tallrik...)
(notera för övrigt hjärtformen... gulligt va?)

Och jag försökte mig på en inbakad pizza.
Var inte helt säker på att det skulle bli bra, men det blev otroligt gott!

Och så lite efterrätt naturligtvis... Bara pizza blir man väl inte mätt på heller...?

Vet inte hur många filmer som genom åren producerats med det namnet, men häromåret såg jag själv en av dem, som jag vill minnas var riktigt bra. Nu sitter jag och tittar på ytterligare en, som halvvägs in i filmen (ja, då behövs det faktiskt en koka te/besöka toaletten/gosa lite med datorn-paus, när man inte tittar på reklam-tv så måste man lära sig att ta tillvara på ||-knappen) verkar riktigt lovande den också.

Hur ofta händer det för övrigt att man börjar titta på film vid tjugo över sju på morgonen? I min värld är det nog en förstagångshändelse i alla fall. Men att gå upp när Patrik går upp (eller snarare någon halvtimme senare, när han har hunnit göra sig iordning och jag hunnit ligga och dra mig ordentligt...) är så mysigt, för då får jag ju liksom börja dagen med att äta frukost med, och pussa hejdå på, min alldeles underbara pojkvän.

När filmen sedan låg på soffbordet, eftersom jag hade planer på att titta på den redan igår, och jag dessutom hade en kopp te i handen och inga riktiga planer, var ju filmmorgonen ett faktum, och inte direkt ett oangenämt sådant heller.

Av någon anledning så blir möbler slitna efter ett tag. Och slitna möbler ser av någon orsak så fula och... och... slitna ut!

I badrummet har vi hur som helst haft en pall stående, så att katterna ska ha någonstans att sitta och fåna sig medan vi borstar tänderna (fast det är i och för sig en helt annan historia...). Den där pallen har dock sett ut att ha sett sina bästa dagar för länge sedan så häromdagen så fick jag för mig att den kanske vore snyggare i lite ny mundering. Lite blå färg eller så... Så döm om min förvåning när pojkvännen kom hem idag på lunchen och föreslog att vi kanske skulle ta och måla om möblerna, i köket.

I eftermiddags cyklade jag således och mötte honom när han slutade jobbet och sagt och gjort så cyklade vi sedan vidare till stuvbutiken och fick oss lite färg och penslar.

Nu återstår bara den där lilla petitessen att applicera färgen då...

Trodde att jag kidnappade mina småbröder förut... men tji fick jag!

Istället visade det sig att det var jag som blev kidnappad av dem. Vi har således ägnt eftermiddagen åt att spela spel, på Patriks wii och på Patriks dator.

Super Mario är ju faktiskt riktigt kul, till skillnad mot till exempel Minecraft. Ifall någon nu skulle behöva en spelrekomendation, eller i fallet Minecraft, en spel-o-rekomendation.


Sedan gav jag igen och tvingade ut bröderna på en promenad.
(hur mycket det nu blir promenerat när man har en katt i släptåg...)


Varpå det naturligtvis började regna och vi fick söka skydd.
(Och retirera in, tillbaka till Minecraft...)

Ojdå, jag råkade visst...


Ojdå, jag råkade visst...


Ojdå, jag råkade visst...

Skyller på att det där med självskanning är relativt nytt för mig, och då är det ju liksom inte så lätt att hålla koll på vad man råkar (och råkar glöma att) plocka med sig när man promenerar omkring i de ändlösa gångarna på storköpet.

Karlstad Kommun och orienteringsklubben här i stan fick visst någon idé om att placera ut kontroller över hela stan i fjol, för att de tjocka värmlänningarna skulle rulla ut och röra på sig. Eftersom konceptet med en flera månader lång orienteringstävling (?) tydligen visade sig vara lyckat så kör de med samma grej i år. Fick en karta neddimpande i brevlådan i förra veckan och eftersom några kontroller ändå låg på väg hem till mor och far och sedan på väg till stallet så gick mina tankar i stil med; Man va fan, varför inte liksom?

Fyra kontroller senare kände jag mig ganska nöjd med mig själv och igår passade jag på att ta ytterligare två på väg till och från gymmet, trots att det innebar en omväg. Idag har jag således tittat ut en helt ny väg hem till mor och far (där jag förvarar mina ridkläder) och ska passa på att ta ytterligare några stycken innan jag sticker till stallet.

Orienterade visserligen en kort period i min ungdom, men att jag skulle bli ett sådan kontrollfreak nu känns ändå lite otippat.

Efter en dags intensivt... eh... hmm.... Ja, vad har jag egentligen haft för mig idag? I det närmsta ingenting känns det som. Något måste jag ju uppenbart ha gjort eftersom jag var uppe strax efter sex i morse och klockan nu visar på snart tre, men att det varit något vettigt betvivlar jag...

Hur som helst, efter en dags intensivt, nåja... någonting? så känns det som att det börjar bli dags att dra sig mot gymmet nu. See you later, Aligator!

Första dagen i mitt nya liv - som hemmafru. Har hunnit med att tvätta lite, äta lunch med Patrik som kom hem med thaimat från viken (mums!), dricka kaffe som Patrik hann koka innan han stack tillbaka till jobbet, tvätta lite till, klappa på katterna, sitta vid datorn, spela sims och... hmm... det var nog allt...

Just nu känner jag att livet är väldigt besvärligt och att dagen varit otroligt tuff.

Vintern rasat, Nu grönskar det och Sköna maj välkommen i all ära, men detta är nog att kallaste dagen på länge. Jag och Patrik promenerade iväg och köpte honom en cykel förut och efter att han ägnat ett par timmar åt att montera den så är han nu ute och testcyklar. Själv ligger jag i soffan och fryser, längtar efter 30-gradig värme, eller möjligtvis efter att han ska skippa cyklandet och lägga sig här bredvid istället, så att jag slipper hacka tänder och frysa tårna av mig.


Ungefär såhär skulle jag vilja påstå att vardagsrummet känns just nu...

Funderar på om frysandet möjligtvis beror på att jag inte kommit mig för att äta något sedan frukost, så nu sitter jag i alla fall och knaprar i mig lite godis, med en varm laptop i knät, och hoppas att något av det ska hjälpa.