Amanda

Jag har precis... eller ja... inte väldigt precis... kanske för någon timme sedan... eller kanske till och med två... Struntsamma! Jag har varit och tränat och kom hem för en liten stund sedan Punkt. Hoppade in i duschen, hade lite extra balsam i håret och en halv flaska hudkräm på de där två sandpapperliknande utskotten som jag tror brukar gå under benämningen ben. Varför nu någon skulle ha något intresse av att veta hur torra mina ben blir på vintern... Aja.

Nu känner jag mig i alla fall sådär nyduschad, avslappnad och fräsch, vilket väl kanske var det jag egentligen ville komma till. Och poängen med hela inlägget tror jag var den att jag ville poängtera hur mysigt det är att sjunka ned i soffan med en kopp te och nytvättat, jättemjukt hår när man är helt slut efter ett träningspass. Och hur dumt det är att man egentligen borde lägga sig och sova istället. För då hinner man ju liksom inte njuta av att träningspasset är slut!

Vaknade i morse... Eller ja... tidigare i morse och var något så enormt sugen på te. Visst brukar jag alltid dricka te på morgonen, men detta var ett sug utöver det vanliga. Att frukosten som jag blivit så duktig på att äta på senaste tiden och brukar vara sugen på när jag vaknat till inte känns det minsta lockande är däremot förvånande. Nu sitter jag i alla fall här med en stor kopp te, ingen frukost och en dator i knät. Tänk vad lite det ska till för att känna att världen är ett bra ställe att leva på!

När jag satt på bussen hem förut så blev jag plötsligt varse hur långsamt det gick. Eller... inte gick överhuvudtaget! Bussen stod nämligen stilla. Någon smart människa i liten bil hade fått för sig att gena över stenbron, och helt bortsett från det faktum att vägen vid de bägge brofästena är byggd för att passa enbart för bussar... Så bilen satt fast och bussen kom således inte förbi. Mycket om och men, och många backade meter senare så kom jag i alla fall, via en liten omväg, hem till slut.

Fort ned med ett par smörgåsar i magen, på med ridkläder och iväg till stallet var det som gällde väl hemma. Men tji fick jag, för när jag kom till stallet var ridpasset jag skulle på inställt till förmån för teori och jag kände att jag inte riktigt orkade sitta i ett kallt stall i en halvtimme och vänta på att teoripasset skulle börja. Så in i bilen och hem igen och nu sitter jag här med hårfärg i håret och ett huvud som känns lika tungt som... någonting mycket tungt! Fattas bara att håret blir grönt nu.

Något som det ryker stora kvantiteter av här hemma just nu är russin. Något som är ett måste i morgongröten men som övriga familjen av någon anledning har fått för sig att de ska ha i glöggen istället. Nu går det således åt flera paket i veckan och förut var de helt plötsligt helt slut. Katastrof med andra ord.

Jag, som varit och tränat hela kvällen och sedan kommit hem helt slut, slängt mig i duschen lite snabbt och sedan och dragit på mig mjukiskläder insåg detta några minuter innan affären hundrafemtio meter bort stängde. Så vad gör man då? Jo, på med vinterjacka och stövletter över sov t-shirten och de rosa mjukisbyxorna och sedan iväg till affären med blött hår och osminkat ansikte. Undrar vad de bakom kassan tänkte egentligen, när jag kom dit två minuter i tio och köpte enbart ett paket russin för 9.90:-?

Well, nu är dagens goda gärning i alla fall gjord, jag har fått lite frisk luft och jag slipper dessutom gå till jobbet utsvulten imorgon bitti, eftersom jag nu kan äta min morgongröt som vanligt. Så nu kan jag äntligen med gott samvete gå och lägga mig. Godnatt!

Jag har precis fått ett nytt projekt! Eller skapat mig ett nytt projekt kanske man snarare ska säga? Att jag inte alltid är sådär jättebra på att genomföra mina projekt sedan är något jag kanske inte behöver nämna här direkt... (så tyst med dig nu Amanda!) men detta är en sak jag inte kan göra annat än att genomföra. För nu har jag bokat vissa relevanta delar i planen och jag har dessutom en dedline. Perfekt för någon som lätt blir distraherad av annat!

Vågar inte skriva ut allt för mycket här, eftersom det ju, som kanske framgår av rubriken, är en skattjakt det handlar om, och jag vill ju inte att någon ska kunna fuska! Men jag tror ändå att ungefär halva min vänskapskrets redan fått ta del av första ledtråden, bara för att jag kände mig tvungen att kolla av svårighetsgraden lite.

Hur som helst kan jag ju säga att detta med att fixa ledtrådar, blanda in medkonspiratörer och att försöka få allt att klaffa perfekt är otroligt underhållande. Kom på idén så sent som idag, och ska inte genomföra den än på ett tag, men har ändå nästan hela upplägget klart för mig. Nu vill jag mest av allt sitta uppe hela natten och finslipa detaljerna, men jag inser att jag faktiskt har någon månad på mig att göra det och kanske borde prioritera sömnen istället...

Kom till middagsbordet och möttes av detta förut...

Okej?

En... fisk?

Och den ska man... äta?

Detta var av de maträtter jag som liten tyckte var absolut roligast att äta, att man fick pilla bort skelettbitar från fisken hela tiden eller att den då brukades serveras med hiskeligt god remouladsås till kan ha haft med saken att göra. Idag serverades den utan rempouladsås, vilket var ett stort minus. Men å andra sidan så drack vi (eller i alla fall inte jag?) aldrig Riesling till den när jag var liten och ett glas av det godaste vita vin som finns och lite grönsaker och potatis till gjorde att maten plötsligt smakade lite bättre.


Lite bättre så...

Hur ska man hinna med allt man vill hinna med här i världen? Att blogga till exempel, det har jag inte hunnit på länge nu. Men jag har liksom jobbat hela veckan. Och sedan kommit hem, och sedan har det varit step up (i måndags), storhandling med pappa (i tisdags), dans (i onsdags) och igår så var det överraskningsfest för Linnea som fyllde titton år.

Ja, ni läste rätt, titton. Det är ett finare ord för nitton och ett halvt. Och alltså en jättebra anledning till en födelsedagsfest! Årets första juleskum, ischoklad, pepparkaka med ädelost, julmust (ja, ni fattar grejen) åts först till fika. Sedan var det middag och efter det tårta (gissa om jag rullade hem sedan...? Fast det gjorde jag i och för sig även bokstavligt talat, eftersom jag blev hämtad med bil framåt natten). Vad som dessutom var hur kul som helst var att två små söta människor från huvudstaden, som jag inte träffat på en halv evighet, kom hem!

Imorse var det å andra sidan inte sådär jättelockande att gå upp för att åka till jobbet. Men det är väl smällar man får ta och gårdagskvällen var definitivt värd det flera gånger om. Dessutom är det ju helg nu och alltså kan jag nog sova i alla fall lite längre än vanligt imorgon bitti, för att kompensera.

Ikväll däremot känner jag för att bara göra ingenting. Men det hinner jag inte riktigt heller. För nu ska här banne mig dansas hela natten lång. Eller i alla fall en bit av kvällen. Men först ska jag sjunka ned i soffan och titta på svt-play, på ett program som gick redan i måndags men som jag fortfarande inte hunnit se. Jag kan inte låta bli att undra; vart tar dagarna vägen?

Jag skulle sova innan tio ju. Jag skulle vakna pigg och utvilad imorgon. Jag skulle inte bli sittande med massa saker som är mycket roligare än att sova.

Jag är en dålig människa!
En hemsk människa!
En usel människa!
En människa utan någon som helst självdisciplin!

Men nu är ju klockan redan över tio så nu är det ju för sent att göra något åt det...

Hade tänkt att ta lite kvällste efter träningen och sedan gå och lägga mig. Men jag och mamma kunde inte låta bli att smaka denna suspekta dryck som pappa köpte hem tidigare idag och den fick således ersätta teet.



Utlåtande:

Jag: Smakar som smält engelsk lakrits...

Mamma: helt OK, men vanlig glögg (eller den med konjak) är bättre.

Smakpanelen alltså ganska enig!

Lakritsglögg är ingen hit.

Eftersom det är måndag morgon så är jag, i likhet med många andra svenskar, vaken nu trots att klockan är mitt i natten (eh... ja nästan i alla fall). Resten av huset sover dock fortfarande sött och jag kan inte säga annat än att jag är en smula avundsjuk. Hade hellre legat kvar och sovit någon timme, men ska istället strax ge mig ut i kylan och vintermörkret på cykeln. Inte sådär jättelockande precis måste jag erkänna...

Sitter nere i källaren, nedbäddad under flera lager täcken och uppallad och inklämd mellan kompisar och kuddar. Vi tänkte ha haft filmkväll igårkväll, men så blev det inte riktigt. Istället blev det bara kväll. Utan film. Vi inledde starkt med middag (något så avancerat som tacos...) och sedan så... eh? Hmm.... va?

Ja, egentligen gjorde vi nog faktiskt ingenting vettigt efter det. Kokade te mitt i natten, spelade lite kort och så fort alla bestämt sig för att det nog kanske var dags att bädda ned sig på golvet i källaren och eventuellt försöka sova så hade Elin och Maja uppvisning i salsadans. Perfekt recept för mysig fredagskväll alltså.

Nu i morse vaknade jag sedan först vid åtta när Filip skulle upp och iväg på en tur till Boda Borg, sedan strax innan nio när jag låg och störde mig i ungefär en halvtimme på att alarmet på Majas telefon lät från övervåningen. Efter det att jag väl kommit mig för att gå upp och stänga av det och sedan somnat om igen så var det någon som ringde vid tio (vem gör något sådant!?) och ungefär då så gav jag upp och vaknade. Efter lite påtryckningar från en morgonpigg Linnea.

Nu har vi hunnit få i oss lite frukost och alltså bäddat ned oss igen.

För att se den där filmen som vi aldrig kom oss för att se igår.

Animerad barnfilm föll valet alltså på och trots att jag sett den förut måste jag erkänna att den är rätt rolig.

Pratade lite med Axel häromdagen och konstaterade att det vore trevligt att äta lunch någon dag (I och för sig brukar det vara, om inte nödvändigtvis trevligt så i alla fall hyfsat nödvändigt att äta lunch varje dag...). Igår så smsade jag honom således för att spika en lunch idag och han undrade i sin tur var vi skulle äta. Efter att ha tänkt över frågan en stund så konstaterade jag att det får bli en lunch här hemma.

Anledningen till det?
Jo, jag får eventuellt hem ett par hantverkare att hålla koll på någon gång under dagen.

Anledningen till att Axel således kommer förbi?
Jo, för att hålla koll på mig.

Hallå? Vänta lite här nu va!? Är det verkligen så illa så att jag inte kan låta bli att flirta med varenda snygg singel som råkar befinna sig i närheten? Eller är det kanske snarare så att varenda hopplöst fall i närheten nödvändigtvis dras till just mig?

Att Axel varit närvarande flera gånger när det sistnämnda inträffat kanske hur som helst förklarar saken. Så jag antar att jag ska känna mig tacksam över att jag har en så omtänksam och beskyddande (i alla fall nästan-)kusin.

Nu återstår det bara att vakna till (utifall hantverkarna är morgontidiga människor), dra på mig något presentabelt (utifall hantverkarna är medelålders människor med ölmage och grått skägg) och sedan försöka komma på vad i hela fridens namn jag kan tänkas överraska Axel med i matväg.

Nu bär det av till Färjestad för att hämta upp Maja.

Sedan åker vi till Rud och hämtar Elin och Anna.

Efter det så ska vi allihop iväg och dansa.

Och sedan ska alla hem igen.

Åh vilken tur att mina kära föräldrar råkar ha en fulltankad bil som ändå bara står och inte gör någon nytta på garageuppfarten. För jag tror ärligt talat att en promenad runtom i hela stan inte hade varit så populärt just nu...

Sitter och tittar på första avsnittet av SVTs nya serie, ung & bortskämd, på SVT play. Måste erkänna att jag skrattar högt lite då och då och dessutom kan jag inte låta bli att förundras över att människor faktiskt kan vara så totalt inkapabla att ta hand om sig själva. Att det är en smula överdrivet för att göra intryck på tittarna tvivlar jag inte på, men det framgår ju ändå hur otroligt hjälplösa människorna i serien är.

Själv kan jag nog faktiskt erkänna (även om det tar emot!) att jag ibland är en smula bortskämd. Jag bor hemma och får en massa saker serverade på silverfat. Jag är van vid att föräldrarna sköter det mesta i hushållet och dessutom ställer upp som chaufförer lite då och då. Att det är de som betalar maten jag äter, elen och internetet som gör det möjligt för mig att sitta här och skriva detta och dessutom den ofantliga mängd varmvatten som brukar gå åt när jag duschar.

Men å andra sidan så är jag ändå inte helt handikappad när det kommer till att sköta ett hushåll. Jag vet hur man går till väga. Och jag omsätter det faktiskt i praktik lite då och då också. Jag tycker att det är kul att laga mat och gör det ibland, är det något jag vill ha tvättat relativt omgående är jag inte sämre än att jag drar igång en tvättmaskin, jag umgås med diskmaskinen ibland och det händer dessutom nog oftare än tvärtom att det är jag som skjutsar mina föräldrar.


Efter lite tittande på detta så känner jag mig som en riktigt välartad tonåring.

(och ännu bättre: efter att mamma såg det tycker även hon att jag är riktigt välartad.)

Och min dag då? Jodå, det blev jobb 7-16. Sedan så hämtade jag lillebror på fritids. Efter det så begav jag mig ut i snökaoset (ehm... det är så de under hela dagen på radion omnämnt de cirka två millimetrarna snö som fallit) och hämtade pappa på jobbet och så åkte vi och handlade mat innan jag lagade jag middag till mig och pappa och lunchlåda tills imorgon. Inte så pjåkigt va?

(Visserligen blev jag avsläppt på lillebrors fritids efter det att mamma hämtat mig på jobbet. Och det var ju naturligtvis pappa som betalade när vi handlade. Men ändå...)

Jag är ingen vintermänniska. Jag kan tycka att vinter är jättemysigt i lagom doser, och jag har absolut inget emot en skidresa eller en fjällsemester i trevligt sällskap. Jag gillar att vara ute och leka i snön (med undantag för pulkaåkning...) och jag tycker att mössa och halsduk är bland de mysigaste plagg som finns. Men jag föredrar sommaren och värmen.

När det är kallt ute blir varje steg utanför dörren ett stort projekt. Man måste pälsa på sig, och sedan pälsa på sig lite till. Och när man väl kommer in igen så måste man få av sig alla femton lager ytterkläder illa kvickt, innan man kvävs eller svettas ihjäl. Att gå in i en affär i full vintermundering är bland det dummaste man kan göra, om man inte tar en extra kundvagn till vinterkläderna, men ändå så gjorde jag just det idag.

På grund av en illasinnad förkylning kändes inte träning som ett bra alternativ för dagen men att bara sitta inne en hel dag skulle jag aldrig klara av, trots utmattning till följd av förkylning. Istället tog jag en promenad bort till ICA Välsviken och köpte hudkräm, eftersom min varit slut i över en vecka till följd av vintertorr hud. Dessutom köpte jag en miniflaska schampo att ha i träningsväskan. Inga akuta inköp med andra ord, men ändå någonting som kunde förmå mig att gå utanför dörren trots kylan utanför.

Var i stallet idag, för en ridlektion. Det var kallt ute och jag var trött, och kände mig inte det minsta peppad för att åka iväg någonstans överhuvudtaget. Men väl jag kom över tröttheten och kom iväg så kändes det bättre, och som alltid så blev jag på riktigt bra humör väl framme i stallet.

Vad gjorde vi idag då? Inte så mycket vettigt måste jag till min besvikelse erkänna. I alla fall inte så mycket vettigt som jag kände att jag faktiskt fick ut något av och lärde mig något på. Tyvärr. (dock gör det idag till undantagsfall)

En sak som i alla fall var hemskt intressant var när vår ridlärare bad oss att avsiktligt rida fel, att sitta ned på fel sittben i traven (fast det säger väl inte någon något, så länge denne inte är hästmänniska förstås). Det är verkligen en sådan där sak som man bara inte gör. Att rätta till sig själv om man rider på fel sittben sker reflexmässigt, utan att man egentligen tänker på varför man ska sitta på ett visst sittben. Det är som att växla i bilen, har man fel växel så byter man illa kvickt, innan man ens hinner reflektera över att det är fel eller vad som skulle hända om man fortsatte köra på fel växel (detta gäller ju då inte om man råkar hamna i en såndär jäkla automatbil). Men nu red vi alltså fel ett tag, och det kändes verkligen konstigt och fick en att inse varför man gör som man gör när man gör rätt.

Det får mig att tänka att det kanske inte gör så mycket om jag tillämpar den principen lite då och då i verkliga livet också. Gör lite misstag här och där, för då vet jag ju i alla fall hur jag inte ska göra nästa gång. Just nu inkluderar dock ett av de misstag jag är mest sugen på att göra ett banklån på i alla fall en halv miljon och jag inser att det kanske vore lite dumt... Tyvärr.

Eller glöm den ironiska anstrykningen i rubriken. Jag är faktiskt rätt duktig på själva sovandet. Det är mer det där med att komma till den punkten då jag faktiskt lägger huvudet på kudden och blundar som är problemet.

Ikväll har jag faktiskt en vettig anledning till att det dragit ut på tiden i alla fall. Har varit och firat faster som fyller år. Ätit riktigt god middag och supergod tårta (som alltid när faster bjuder på kalas). Suttit med hjärteknipande söt lilen fyrakilosklump med världens minsta fingrar i famnen. Haft en jättetrevlig kväll!

Att jag fortfarande är vaken någon timme efter hemkomsten är dock en helt annan sak...

Handlingsplan

Chefen smsade just (vid halv 11 på kvällen, ja) och frågade om jag hade lust att jobba imorgon. Vände och vred på det, fram och tillbaka och försökte att på något sätt pressa in det i mitt redan fullspäckade schema, men fick tillslut inse att det nog inte var möjligt (såvida jag inte lär mig att vara på två ställen samtidigt) och istället avböja.

Usch!

Jag är en sådan där person som inte tycker att det känns riktigt bra att säga nej till saker. Vill gärna hinna med allting och lite till och vara alla till lags. Dessutom så vill jag ju jobba. Förutom Aha-upplevelsen jag fick den 25e, när jag plötsligt, av ännu oklar anledning, hade en massa pengar på kontot, så trivs jag med att ha fullt upp och att ha något att göra om dagarna. Tycka vad man tycka vill om lågavlönade jobb som inte kräver någon som helst utbildning, men jag trivs dessutom också riktigt bra på jobbet och med människorna där.

Men inget jobb imorgon alltså. Då ska jag istället börja dagen som barnvakt, sedan finns det halvklara planer på att äta lunch på stan med föredetta pojkvännen och så blir det väl eventuellt lite shopping också (dock inte till mig, det har det blivit så att det räcker och blir över i flera år under helgen och efter jobbet idag) och sedan någon form av träning. Får jag tag på Elin kanske det blir i sällskap av henne, eller så blir det med kollegorna när de slutat jobbet. Efter det finns det tusen saker som jag har tänkt att jag borde göra, med det återstår att se vad som blir gjort. Skönt med en ledig dag hursomhelst, för sedan blir det eventuellt jobb ända fram till lördag.