Att lära sig av sina misstag.
Var i stallet idag, för en ridlektion. Det var kallt ute och jag var trött, och kände mig inte det minsta peppad för att åka iväg någonstans överhuvudtaget. Men väl jag kom över tröttheten och kom iväg så kändes det bättre, och som alltid så blev jag på riktigt bra humör väl framme i stallet.
Vad gjorde vi idag då? Inte så mycket vettigt måste jag till min besvikelse erkänna. I alla fall inte så mycket vettigt som jag kände att jag faktiskt fick ut något av och lärde mig något på. Tyvärr. (dock gör det idag till undantagsfall)
En sak som i alla fall var hemskt intressant var när vår ridlärare bad oss att avsiktligt rida fel, att sitta ned på fel sittben i traven (fast det säger väl inte någon något, så länge denne inte är hästmänniska förstås). Det är verkligen en sådan där sak som man bara inte gör. Att rätta till sig själv om man rider på fel sittben sker reflexmässigt, utan att man egentligen tänker på varför man ska sitta på ett visst sittben. Det är som att växla i bilen, har man fel växel så byter man illa kvickt, innan man ens hinner reflektera över att det är fel eller vad som skulle hända om man fortsatte köra på fel växel (detta gäller ju då inte om man råkar hamna i en såndär jäkla automatbil). Men nu red vi alltså fel ett tag, och det kändes verkligen konstigt och fick en att inse varför man gör som man gör när man gör rätt.
Det får mig att tänka att det kanske inte gör så mycket om jag tillämpar den principen lite då och då i verkliga livet också. Gör lite misstag här och där, för då vet jag ju i alla fall hur jag inte ska göra nästa gång. Just nu inkluderar dock ett av de misstag jag är mest sugen på att göra ett banklån på i alla fall en halv miljon och jag inser att det kanske vore lite dumt... Tyvärr.
Vad gjorde vi idag då? Inte så mycket vettigt måste jag till min besvikelse erkänna. I alla fall inte så mycket vettigt som jag kände att jag faktiskt fick ut något av och lärde mig något på. Tyvärr. (dock gör det idag till undantagsfall)
En sak som i alla fall var hemskt intressant var när vår ridlärare bad oss att avsiktligt rida fel, att sitta ned på fel sittben i traven (fast det säger väl inte någon något, så länge denne inte är hästmänniska förstås). Det är verkligen en sådan där sak som man bara inte gör. Att rätta till sig själv om man rider på fel sittben sker reflexmässigt, utan att man egentligen tänker på varför man ska sitta på ett visst sittben. Det är som att växla i bilen, har man fel växel så byter man illa kvickt, innan man ens hinner reflektera över att det är fel eller vad som skulle hända om man fortsatte köra på fel växel (detta gäller ju då inte om man råkar hamna i en såndär jäkla automatbil). Men nu red vi alltså fel ett tag, och det kändes verkligen konstigt och fick en att inse varför man gör som man gör när man gör rätt.
Det får mig att tänka att det kanske inte gör så mycket om jag tillämpar den principen lite då och då i verkliga livet också. Gör lite misstag här och där, för då vet jag ju i alla fall hur jag inte ska göra nästa gång. Just nu inkluderar dock ett av de misstag jag är mest sugen på att göra ett banklån på i alla fall en halv miljon och jag inser att det kanske vore lite dumt... Tyvärr.
Kommentarer
Trackback
