Amanda

Efter att ha haft en massa släkt här som fikat och firat mor och bror som fyller år i veckan så har jag och en viss liten hårboll dragit oss tillbaka och sitter nu med datorn och kikar på facebook och bloggar lite istället. Lite avkoppling efter allt stimmande som har varit så. Nu har alla gäster i alla fall åkt hem, utom ovan nämnda och nedan porträtterade sötnos som fick för sig att hon och hennes familj skulle stanna på middag.

Min bror har beställt en dator, för nio och ett halvt tusen. Den var på rea och kostade ursprungligen tolv tusen. Tolv tusen! För en dator?!

Själv blev jag en smula inspirerad så jag sitter jag också och kollar på datorer för tillfället (även om jag tyvärr inte behöver någon just nu...). Jag hittar jättesöta små datorer för mellan två och ett halvt och fyra tusen. Söta alltså. Finns det något annat att gå på när man ska skaffa dator eller? Tror fan inte det.

---

Förövrigt ställer jag min inte längre lika frågande till tolv tusen. Snubblade just över de små Macböckerna för mellan tio och femton. Det är hög "vill ha"-faktor där alltså.

Trots att jag egentligen är svag för röda datorer (och Appels röda datorer är avskyvärt fula...) så kan jag inte låta bli att dreggla lite.

Det är ju helt underbart att vid halv tolv tiden sätta sig ned med en riktig frukost (i detta fall en tallrik fil med äpple, apelsin, russin och vindruvor samt den obligatoriska koppen te) och läsa morgontidningen.

I och för sig så inträffade väl denna frukost flera timmar efter det att jag vaknade och jag har haft förmiddagen full med att skriva på ett samhällsarbete som måste vara klart till klockan 4 (nu har jag lite ångest här...) och att söka jobb (det är ju totalt hopplöst!). Men ändå, jag är lite ledig i alla fall. Trevligt, trevligt.

Idag har jag gått luciatåg... Gör inte alla människor det i februari?

Dessutom har jag och pappa varit ute och åkt skidor. Trots all snön var det faktiskt längesedan nu och det var underbart väder att komma ut i. Så värst långt blev det inte, en halvmil fick räcka idag, men med tanke på promenaderna jag tagit under dagen så vill jag nog ändå påstå att jag fått min beskärda del dagsljus.

Nu sitter jag och tar igen mig med datorn i knät och OS på tvn och väntar otåligt på att det dels ska bli kvällsmat (När man har annat för sig än att äta lunch om dagarna så börjar man önska att man vore lite bättre på att faktiskt äta frukost...) och dels ska bli imorgon. Att faktiskt se fram emot en måndag känns i och för sig lite underligt, men efter att inte ha träffat honom på ett tag så längtar jag liksom efter att träffa dendär oerhört förtjusande pojkvännen jag har.

I föregående inlägg nämnde jag lite i förbigående mina misstankar om hur mina föräldrar försöker spara bensinpengar genom att höja alkoholhalten i sin dotters blod såpass mycket att den överstiger tillåtna gränsvärden för bilkörning (oklart fortfarande hurvida champagne eller bensin betingar högst literpris).

Nu har mamma dock kommit med en ny strategi...
"Självklart får du låna bilen älskling... om du skottar fram den först."

Nu ska jag ta en promenad till Jesper.

Framför datorn. Klockan nio. En fredagskväll.

Men efter den gångna veckan måste jag ändå säga att det är berättigat. Skulle egentligen ha lekt med Maja ikväll, men efter att ha tränat (jag, Emma och Lovisa var på ett skivstångspass, intressant upplevelse) och sedan tillbringat en och en halv timme med att ta mig hem ifrån friskis (okej, jag erkänner, mer än halva den tiden spenderades i omklädningsrummet med att prata) och efter det blivit serverad tapas med champagne och potatisgratäng och lamm med rhônevin (dvs försuttit min chans att få låna bilen. Är detta en medveten strategi från föräldrarnas sida för att spara bensinpengar? Måste vara så!) så var jag inte allt för besviken när hon av någon anledning fastnat på Hammarö.

Nu ska jag istället ta min bok, min kaffekopp och mitt glada (trötta?) humör och gå och umgås (dvs sitta i samma soffa som med varsin bok, varsin dator, varsin kaffekopp och något program på på tvn) med mamma.

Samhällskunskap igen, datorsal igen. Hela världen häpnar.

 

Efter denna lektion är det i alla fall bara två lektioner kvar, först filosofi och sedan fysik. Fysiken bådar inte direkt gott men dagen känns ändå uthärdlig. Det är ju ändå bara lite drygt tre timmar tills vi slutar liksom (helt plötsligt lät det väldigt mycket). Sedan blir det hem och plugga biologi (är planerna i alla fall) en stund innan det bär iväg till stallet och sedan även en stunds pluggande när jag väl kommer hem igen. En lika fullspäckad dag som gårdagen, bestående av en heldag i skolan, två timmars träning och en del effektiv bortkastning av tid, ser det alltså ut att bli.

 

Nejmen ojdå… kommer jag att vara död ikväll? Ytterst sannolikt måste jag säga. Och ändå är det bara tisdag än så länge. Hur ska jag överleva veckan?! Det får väl gå på kraftreserverna ifrån helgen (som förövrigt var sjukt trevlig), vetskapen om att det snart är helg igen och det faktum att man snart kan se fram emot sportlovet.

 

Så ja, vid närmare eftertanke överlever jag nog. Hoppas jag.

(=Kristinehamn, men man får väl ta seden dit man kommer och citera Pernilla)

Här har jag hunnit med att konstatera att hela melodifestivalen egentligen går ut på huruvida de tävlande har snygga magar (?) eller inte. Förra omgången, när jag satt med några kompisar hemma hos Lovisa var hon helt lyrisk över sångaren (Jesuskopian....) i Pain of Salvation och hans fantastiska mage (han hade ju förfan linne på sig Lovisa!) och idag vad de stora frågorna från Pernillas sida hurvida Anders och Eric hade några snygga magar.

Jag har även under kvällen hunnit med att förolämpa pappa ordentligt ("men mamma, du har ju så sjukt dåligt smak när det gäller killar" vilket då syftade på Anders som mamma var lite smått lyrisk över och inte min far som satt bredvid), konstatera att Kristinehamn är väldigt litet (när jag och Pernilla var ute och gick frågade första människan vi mötte om inte vovven vi hade i koppel var rektorns hund? jomenvisst, klart lilla hårbollen är välkänd med en sådan husse), ännu en gång förvånas över min äldsta kusins sovvanor (han låg och sov när vi dök upp vid fem...) och med hjälp av mamma göra moster alldeles förskräckt när hon kom in mitt i ett samtal vi hade med hennes dotter om vikten av att alltid ha med sig egna kondomer... Om man åker till Haiti typ.

Nu ska jag snart åka och lillkillen vid min sida är väldigt angelägen om att få tillgång till datorn, så tack och hej för idag!

Min dator, min otroligt söta, älskvärda, underbara lilla dator är på dåligt humör idag. Först och främst så vill hon inte ansluta till internet. Vilket jag i och för sig snarare vill skylla på våran router än på min fina laptop. Utöver det så är laddningssladden helt sönderskavd, vilket leder till att om man har tur så kan man ibland få den att funka i ungefär fem minuter i sträck, om man har tur alltså.

Därför sitter jag nu i en iskall källare, på en seg, stationär, inte en hundradel så trevlig dator och hoppas på att pappa snart ska komma hem och fixa routerhelvetet (eftersom den lägger av minst en gång i veckan känner jag mig berättigad att använda sådana hårda ord...).

Att jag skulle kunna strunta i att använda datorn förstår jag förstås, men förutom att göra sådana nödvändiga saker som att kolla facebook och folks bloggar osv var det ju faktiskt saker jag tänkte jag skulle fixa idag! Dock tror jag att jag avstår från att beställa hem saker från internet på denna dator, det känns inte riktigt bekvämt, och att försöka söka jobb när alla dokument ligger på min dator går ju fan inte heller.

Så för att lugna mina högst irriterade känslor angående datorer så stänger jag nog ned denna en stund och går upp och fixar lunch (eh... frukost) istället.

Dagen idag har än så länge varit riktigt härlig. Den började bra med en sovmorgon och sedan tog jag en promenad till badhuset där dagens första lektion tog plats. Vi hade idrott alltså, och idag var vi och simmade. Något som, när det involverar hela Nvsp3B, är både ganska roligt, hyfsat ogenomförbart och otroligt underhållande. Om man betänker att det knappt går att simma tio meter utan att simma in i någon, sparka någon, råka skvätta vatten på någon eller dylikt så är det ju lätt att tänka sig hur otroligt fort det går att simma någon kilometer.

Hur som helst så fortsatte sedan lektionen i maklig takt tills jag när jag skulle gå upp insåg att jag knappt kunde stödja på knät. Det gick i och för sig över rätt snabbt, men ändå. Hur lyckas man? Ska inte simmning typ... vara bra för lederna?

Efter att ha plaskat runt på badhuset återstod av skoldagen bara lunch och en kort fysiklektion. Jag var helt paff när vi slutade, för det kändes verkligen som att vi skulle ha ett antal lektioner till. Men icke då... Istället blev det en till promenad, hem denna gången och nu ligger jag i soffan framför datorn och funderar på att åka iväg och träna om en liten stund. Frågan är bara : orkar jag resa mig härifrån?

Torkade äppelklyftor
Torkad ananas
Torkad melon

Helt okej:

Torkad papaya
Torkade jordgubbar

Inte gott:

Torkade aprikoser

I torsdags när jag var och handlade på Wallinders (Nu har jag handlat där tre dagar i rad, vad är detta? Är det på Norrstrand man ska ställa sig i bostadskö kanske?) så köpte jag förutom alla de saker jag egentligen skulle ha med mig hem även en påse torkad frukt för att ha något att sitta och gnaga på under kvällen. Idag hittade jag den i skafferiet och helt plötsligt förstår jag inte hur jag kunnat leva ett helt liv utan torkade äppelklyftor. Det är sjukt hur gott det är alltså. Nästan bättre som godis än choklad (vilket säger en del...). Jag är helt såld alltså.

En lång och ansträngande dag skulle idag avslutas med en tur förbi Madde. Artig som jag är så tänkte jag först ringa och kolla att det faktiskt passade, vilket plötsligt blev väldigt svårt när hon inte svarade på sin mobiltelefon.

Hurfan bär man sig åt då? Jo, man ringer hem till Madde!

Man börjar med att bläddra bland kontakterna på mobilen, för att leta efter det efterfrågade numret. Efter att väl hittat det så inser man ju såklart att man bara har numret till hennes mobil, som hon inte svarar på. Alltså letar man fram en uråldrig skolkatalog, där man slutligen hittar numret och kan lägga in det på mobilen.

Efter att väl ha fått tag på numret så slogs jag plötsligt av tanken "kan man ringa såhär sent?". Klockan var ju faktiskt efter nio. På den tiden jag brukade ringa från vår hemtelefon var nio nämligen väldigt sent.

Mina tvivel angående tiden följdes av fler gamla vanor som tydligen sitter i än.
Som att, när Maddes mor svarade, svara med "Hej det är Amanda, är Madde hemma?" på riktigt tioåringsmanér.

Sedan följer den riktigt pinsamma biten:

När jag väl fick prata med Madde blev självklart första meningen "Hej, är du hemma?". Att det var en otroligt dum fråga kom jag givetvis på så fort jag ställt den men Madde fick i alla fall sig kvällen skratt.

Nu har jag i alla fall dumpat ungefär femtioelva (läs: tre) par skidor med tillbehör på Färjestad så nu kan jag med gott samvete gå och lägga mig.

Bon nuit!

liXxåHm vI hAR aLLtZå zHamHellzKunZkhapZLäKtIon!

ZåååÅååå kUul!

jA tRoR jA dÖöÖR fÖr aTt d E Zå ZpHäÄnanNde!

XoXo

Kan man gå och lägga sig och sova fast klockan bara är halv elva? Jag har då aldrig lyckats med något sådant själv i alla fall och betvivlar att jag kommer hinna göra det ikväll heller. Även om det just nu känns ganska lockande. Jag är faktiskt redan trött. Trots att klockan inte ens är halv elva. Vad är det som hänt?

Att det är måndag och att jag var och tränade för en liten stund sedan kanske har med saken att göra... kanske. Vetskapen om att det kommer bli sjukt jobbigt att gå upp imorgon när jag ska till skolan okristligt tidigt (halv nio...) och att det inte ens kommer underlättas av nöjet att få vakna bredvid en snygg, minst lika nyvaken kille bidrar också till att jag inte ser fram emot att behöva vakna, så kanske lite sömn verkar vara ett vettigt alternativ.

Först ska jag bara fixa... och så ska jag... och... hmm...
Plötsligt inser jag vad omöjligt det är att sova så tidigt om man är mig.

Godnatt i alla fall!