Förtydligande
Eftersom jag mötts av ett par oförstående reaktioner tänkte jag bara passa på att förtydliga vad som försigår här mitt i allt flyttstök
(dvs alla två klädhögar som ligger mitt på golvet)
(vilket utgör en stor kontrast mot alla andra klädhögar som alltid brukar ligga på mitt golv)
(ärligt talat har nog rummet snarare inte varit såhär städat på länge)
Jag tänkte alltså flytta hemmifrån. Från och med på fredag är jag officiellt sambo med någon gubbjävel som jag träffade på gymmet för bara några månader sedan och gör mamma överlycklig genom att göra mitt rum tomt och med möjlighet till att bli den tv-hörna hon alltid önskat sig.
(dvs alla två klädhögar som ligger mitt på golvet)
(vilket utgör en stor kontrast mot alla andra klädhögar som alltid brukar ligga på mitt golv)
(ärligt talat har nog rummet snarare inte varit såhär städat på länge)
Jag tänkte alltså flytta hemmifrån. Från och med på fredag är jag officiellt sambo med någon gubbjävel som jag träffade på gymmet för bara några månader sedan och gör mamma överlycklig genom att göra mitt rum tomt och med möjlighet till att bli den tv-hörna hon alltid önskat sig.
Vart skulle något vara om inte rakt framför näsan på en...
I lördags så upptäckte jag att mina nycklar var borta, ett problem som jag snabbt avfärdade med att jag glömt dem hemma i torsdags (vilket f.ö tyder på att jag använder nycklar ytterst sällan... intressant). Messade därför min mor och far och bad dem lägga ut nycklarna ifall jag skulle vilja komma hem... Vilket visade sig bli ett problem när de skrev tillbaka och talade om att de inte hittade nycklarna.
Under helgen har de sedan tydligen vänt upp och ned på både mitt rum och hallen i jakt på ett par försvunna nycklar och jag har varit väldigt fundersam över vart i helskotta de kunnat vara. Har letat i alla fickor, vänt ut och in på handväskan, kollat på jobbet och till och med ringt till gymmet och frågat om de legat kvarglömda i något skåp där, men inte då. Igår kom jag i alla fall hem en sväng på väg till träningen, för att titta runt lite, och innan jag ens gått innanför dörren så ser jag dem. Hängandes på nyckelkroken i hallen...
En stor eloge till min mor och min far för ett väl utfört eftersöksarbete!
Att jag tydligen inte lyckats slarva bort dem som befarat kändes i alla fall väldigt skönt, och när jag slutade jobbet strax innan elva så åkte jag och ställde bilen hos Patrik och promenerade hem (en promenad som f.ö tar prick åttiotvå minuter om någon ville veta) för att kunna använda mina återfunna nycklar. Eftersom lillebror inte kom hem förrns nu var det nog tur att nycklarna återfanns, så att jag slapp sitta ute i kylan och vänta. Istället har jag hunnit med att fylla elva flyttkartonger och städa hela mitt rum...
(...eller så var det sista eventuellt enbart önsketänkande och något som jag hade planerat att göra. En Ikeabag står i alla fall på golvet och jag har en hel hög med kläder att stoppa i den, så en liiiiiten bit på väg är jag...)
Under helgen har de sedan tydligen vänt upp och ned på både mitt rum och hallen i jakt på ett par försvunna nycklar och jag har varit väldigt fundersam över vart i helskotta de kunnat vara. Har letat i alla fickor, vänt ut och in på handväskan, kollat på jobbet och till och med ringt till gymmet och frågat om de legat kvarglömda i något skåp där, men inte då. Igår kom jag i alla fall hem en sväng på väg till träningen, för att titta runt lite, och innan jag ens gått innanför dörren så ser jag dem. Hängandes på nyckelkroken i hallen...
En stor eloge till min mor och min far för ett väl utfört eftersöksarbete!
Att jag tydligen inte lyckats slarva bort dem som befarat kändes i alla fall väldigt skönt, och när jag slutade jobbet strax innan elva så åkte jag och ställde bilen hos Patrik och promenerade hem (en promenad som f.ö tar prick åttiotvå minuter om någon ville veta) för att kunna använda mina återfunna nycklar. Eftersom lillebror inte kom hem förrns nu var det nog tur att nycklarna återfanns, så att jag slapp sitta ute i kylan och vänta. Istället har jag hunnit med att fylla elva flyttkartonger och städa hela mitt rum...
(...eller så var det sista eventuellt enbart önsketänkande och något som jag hade planerat att göra. En Ikeabag står i alla fall på golvet och jag har en hel hög med kläder att stoppa i den, så en liiiiiten bit på väg är jag...)
Flyttar
Klockan visar på alldeles för mycket om man jämför med vad det känns som att den är. Sommartid är förvisso hoppingivande och positivt och något som borde uppskattas, men själva omställningen... huuu! Min värdefulla skönhetssömn blir ju lidande.
Nu är jag i alla fall uppe och pigg, har fått i mig lite frukost och till och med hunnit adressändra. Det där med att flytta var visst inte så jobbigt, alla tunga kartonger som jag alltid misstänkt att man skulle behöva släpa på har helt lyst med sin frånvaro och istället behövdes bara några klick på internet. Smidigt! Gissar dock att det där med kartongerna kommer senare... när jag inser att det kanske inte räcker med rena kläder för enbart två dagar i taget och att en bok inte räcker för att stilla läslusten för alltid.
Nu är jag i alla fall uppe och pigg, har fått i mig lite frukost och till och med hunnit adressändra. Det där med att flytta var visst inte så jobbigt, alla tunga kartonger som jag alltid misstänkt att man skulle behöva släpa på har helt lyst med sin frånvaro och istället behövdes bara några klick på internet. Smidigt! Gissar dock att det där med kartongerna kommer senare... när jag inser att det kanske inte räcker med rena kläder för enbart två dagar i taget och att en bok inte räcker för att stilla läslusten för alltid.
Revolutionerande
Jag insåg just att vitsen med att ha kall soppa, som ska stå i ett kylskåp tills imorgon, i en termos är helt obefintlig. Att det nu står en petflaska med orange sörja i, istället för colan som omslaget antyder att den ska innehålla, i kylskåpet må kanske få folk att höja på ögonbrynen, men jisses vad revolutionerande det känns att slippa allt besvär som en termos innebär, i form av mer disk och mindre plats i handväskan och istället kunna dyka upp med en colaflaska till lunchen imorgon.
Så vuxet
Eftersom det är så fint väder ute så tänkte jag ta mig en liten promenad och sagt och gjort så begav jag mig ut i solen. Kom på att det vore ju ett ypperligt tillfälle att handla lite lunch och masade mig i väg till närmaste köpcentrum. Först inhandlades lite vindruvor och annan frukt i en butik, där jag, när jag drog mitt medlemskort, fick priset reducerat från 42 till 25 (!) kr. Helt plötsligt kände jag mig väldigt vuxen och duktig som hade medlemskort och allt.
Sedan fortsatte promenaden till nästa affär, där köttfärs och diverse annat inhandlades till lunch och där jag sedan lyckades tänka att man ju faktiskt skulle kunna laga en stor portion så att man får lite över till kvällsmaten också och dessutom köpte några pitabröd med tanken att då kan man ju äta köttfärs någon mer dag framöver också. Fy så ekonomiskt och vuxet och förståndigt osv, osv, osv.
Nu när jag vid halv fyra faktiskt dessutom har hunnit med att äta lunchen så ska jag ta och bege mig hemåt, följa med lillebror någonstans dit han skulle på utflykt med sitt fritids och sedan så bär det av mot stallet.
Sedan fortsatte promenaden till nästa affär, där köttfärs och diverse annat inhandlades till lunch och där jag sedan lyckades tänka att man ju faktiskt skulle kunna laga en stor portion så att man får lite över till kvällsmaten också och dessutom köpte några pitabröd med tanken att då kan man ju äta köttfärs någon mer dag framöver också. Fy så ekonomiskt och vuxet och förståndigt osv, osv, osv.
Nu när jag vid halv fyra faktiskt dessutom har hunnit med att äta lunchen så ska jag ta och bege mig hemåt, följa med lillebror någonstans dit han skulle på utflykt med sitt fritids och sedan så bär det av mot stallet.
Snooze slår till igen.
Sov nästan en timme längre än jag hade tänkt mig idag, på grund av att denna funktionen är så lockande. Frukost får alltså intagas på jobbet senare och mitt hår får väl se ut som ett jäkla kråkbo, men egentligen är ingen skada skedd. Brukar ändå bara lalla runt och göra ingenting och bara försöka vakna om mornarna.
Att jag var så trött är väl inte så konstigt egentligen. Igår så jobbade jag några timmar på morgonen och sedan var jag ju vaken och uppe och hade hela dagen framför mig, så då vad det ju bara att köra igång. Först gick jag tvärs över gatan, till Karolinen, och lämnade plasma, vilket verkligen var på tiden nu. Alldeles för länge sedan jag avnjöt den goda varma chokladen och smörgåsarna och kakorna som de brukar servera där med andra ord. Efter det promenerade jag in till stan, och sedan tillbaka med outrättat ärende för att hämta bilen, åke hem för att äta lite och sedan åka ut till Väse och dricka kaffe med kusinen och mina två söta sjuklingar till kusinbarn. Att jag äntligen kom iväg dit var verkligen på tiden, det har vi pratat om ett tag nu och jag har inte sett dem på alldeles för länge!
På väg hem därifrån ringde jag sedan min mor, la fram planer om att åka och simma och blev lovad att hon skulle börja med maten. Sagt och gjort stod det en soppa på kokning när jag kom hem och sedan begav vi oss iväg och simmade 1500 m. Känns så otroligt kort när man skriver det, men det tog ändå ett tag, så sedan åkte vi in till stan och köpte med oss varsin semla hem, vilket vi tyckte att vi var väl värda.
Att jag var så trött är väl inte så konstigt egentligen. Igår så jobbade jag några timmar på morgonen och sedan var jag ju vaken och uppe och hade hela dagen framför mig, så då vad det ju bara att köra igång. Först gick jag tvärs över gatan, till Karolinen, och lämnade plasma, vilket verkligen var på tiden nu. Alldeles för länge sedan jag avnjöt den goda varma chokladen och smörgåsarna och kakorna som de brukar servera där med andra ord. Efter det promenerade jag in till stan, och sedan tillbaka med outrättat ärende för att hämta bilen, åke hem för att äta lite och sedan åka ut till Väse och dricka kaffe med kusinen och mina två söta sjuklingar till kusinbarn. Att jag äntligen kom iväg dit var verkligen på tiden, det har vi pratat om ett tag nu och jag har inte sett dem på alldeles för länge!
På väg hem därifrån ringde jag sedan min mor, la fram planer om att åka och simma och blev lovad att hon skulle börja med maten. Sagt och gjort stod det en soppa på kokning när jag kom hem och sedan begav vi oss iväg och simmade 1500 m. Känns så otroligt kort när man skriver det, men det tog ändå ett tag, så sedan åkte vi in till stan och köpte med oss varsin semla hem, vilket vi tyckte att vi var väl värda.
Sjuklingar
Jag och Patrik hade storslagna planer för dagen... eller i alla fall planer för en mysig kväll, middag ute och ett biobesök. Men igårkväll började Patrik bli krasslig den jäveln, och nu sitter jag och funderar över ifall han har drunknat i det varma bad han hällde upp åt sig för en halv evighet sedan.
Själv så börjar jag också känna av min hals och funderar över om det där som gör att kroppen känns helt mör och värkande är träningspassen den senaste veckan, och speciellt skivstångspasset igår som jag, min mor och Patrik var på eller om det snarare beror på att jag också håller på att bli sjuk.
Så nu har dagens planer reducerats till att ta en promenad i det härliga vädret för att handla något gott att äta och sedan satsa på en lugn filmkväll. Om jag nu inte blir sittandes och spelar Sims hela dagen och tycker synd om mig själv istället.
Själv så börjar jag också känna av min hals och funderar över om det där som gör att kroppen känns helt mör och värkande är träningspassen den senaste veckan, och speciellt skivstångspasset igår som jag, min mor och Patrik var på eller om det snarare beror på att jag också håller på att bli sjuk.
Så nu har dagens planer reducerats till att ta en promenad i det härliga vädret för att handla något gott att äta och sedan satsa på en lugn filmkväll. Om jag nu inte blir sittandes och spelar Sims hela dagen och tycker synd om mig själv istället.
Åh, ljuva sömn!
Antalet timmar jag jobbade idag kan räknas på ena handens fingrar, med god marginal. Klockan tio satte jag mig ned och tog en kopp kaffe med mina kollegor, efter arbetstid och allt och sedan var arbetsdagen abrupt slut och jag stod där, mäkta förvånad och oförmögen att greppa det faktum att jag hade en hel massa ledig tid framför mig.
För att utnyttja tiden väl och avverka några punkter på den mentala "att göra"-listan så tänkte jag lite snabbt titta in i centrum på vägen till gymmet. Det enda som skulle göras där var att fylla på mitt väldigt sinade lager med sminkateraljer, så att jag även i fortsättningen ska kunna lura min omgivning att tro att jag faktiskt ser helt okej ut ändå. Men att bara kila in i första bästa affär, greppa första bästa foundation och sedan åka vidare lät sig tydligen inte göras. I ett skyltfönster jag gick förbi fanns nämligen en så snygg röd skjorta som jag bara kände mig tvungen att kila in och prova, och på väg till provrummet fanns naturligtvis en hel massa snygga kläder. Skjortan satt tyvärr inte helt perfekt och klänningen jag hittade låg lite över min, för resten av månaden, väldigt ynkliga budget. Men en kavaj som jag snubblade över blev jag däremot helt blixtförälskad i och inhandlade på stört.
Där kan man ju tycka att dåså, då återstod ju bara att köpa foundation och åka vidare. Men nejdå. Den skulle ju naturligtvis provas ut noggrant, så att jag slipper lägga ännu en mörkt orange eller askgrå foundation på tork i sminklådan bara för att de såg okej ut i affären. En sak som jag inte kan förstå är varför alla foundations som säljs här i Sverige är så mörka? Det är vinter, jag är blek. Men knappast bland de blekaste människorna i landet. Så svårt borde det väl inte vara för mig att hitta en medelljus foundation. Provade mig runt bland märkenas allra ljusaste färger och kom fram till att många märken inte ens hade färger som inte krävde att jag penslade på ett tjockt lager och sedan framstod som lätt gyllenbrun. Till slut hittade jag i alla fall en som jag tror ska bli bra och åkte glad i hågen vidare till gymmet.
Tränade en stund, vilket var otroligt intressant och händelserikt, eller inte. Det mest spännande som hände var att ryggmaskinen jag ville använda var konstant upptagen fast gymmet var nästan öde. När jag gjort allt annat och det ändå stod två tjejer där, till och med efter min vattenpaus, så gav jag helt sonika upp, slängde in handduken och åkte hem.
Och är det inte underbart när barn är sjuka? 8-åriga lillebror har tillbringat de senaste dagarna med att äta chips och titta på tv istället för att vara i skolan och mina föräldrar har varit hemma och skött markservicen. Så när jag kom hem vid lunch så var min mor hemma, i full fart med att slänga ihop en pizzadeg som jag sedan fick en bit av. Efter några drag med en kavel och efter att ha slängt på några redan upphackade pålägg så hade jag således en riktigt god lunch bara sådär och sedan kunde jag och mamma sjunka ned med varsin kopp kaffe framför topmodel-reprisen på tv innan jag tog med en välbehövlig eftermiddagslur.
För att utnyttja tiden väl och avverka några punkter på den mentala "att göra"-listan så tänkte jag lite snabbt titta in i centrum på vägen till gymmet. Det enda som skulle göras där var att fylla på mitt väldigt sinade lager med sminkateraljer, så att jag även i fortsättningen ska kunna lura min omgivning att tro att jag faktiskt ser helt okej ut ändå. Men att bara kila in i första bästa affär, greppa första bästa foundation och sedan åka vidare lät sig tydligen inte göras. I ett skyltfönster jag gick förbi fanns nämligen en så snygg röd skjorta som jag bara kände mig tvungen att kila in och prova, och på väg till provrummet fanns naturligtvis en hel massa snygga kläder. Skjortan satt tyvärr inte helt perfekt och klänningen jag hittade låg lite över min, för resten av månaden, väldigt ynkliga budget. Men en kavaj som jag snubblade över blev jag däremot helt blixtförälskad i och inhandlade på stört.
Där kan man ju tycka att dåså, då återstod ju bara att köpa foundation och åka vidare. Men nejdå. Den skulle ju naturligtvis provas ut noggrant, så att jag slipper lägga ännu en mörkt orange eller askgrå foundation på tork i sminklådan bara för att de såg okej ut i affären. En sak som jag inte kan förstå är varför alla foundations som säljs här i Sverige är så mörka? Det är vinter, jag är blek. Men knappast bland de blekaste människorna i landet. Så svårt borde det väl inte vara för mig att hitta en medelljus foundation. Provade mig runt bland märkenas allra ljusaste färger och kom fram till att många märken inte ens hade färger som inte krävde att jag penslade på ett tjockt lager och sedan framstod som lätt gyllenbrun. Till slut hittade jag i alla fall en som jag tror ska bli bra och åkte glad i hågen vidare till gymmet.
Tränade en stund, vilket var otroligt intressant och händelserikt, eller inte. Det mest spännande som hände var att ryggmaskinen jag ville använda var konstant upptagen fast gymmet var nästan öde. När jag gjort allt annat och det ändå stod två tjejer där, till och med efter min vattenpaus, så gav jag helt sonika upp, slängde in handduken och åkte hem.
Och är det inte underbart när barn är sjuka? 8-åriga lillebror har tillbringat de senaste dagarna med att äta chips och titta på tv istället för att vara i skolan och mina föräldrar har varit hemma och skött markservicen. Så när jag kom hem vid lunch så var min mor hemma, i full fart med att slänga ihop en pizzadeg som jag sedan fick en bit av. Efter några drag med en kavel och efter att ha slängt på några redan upphackade pålägg så hade jag således en riktigt god lunch bara sådär och sedan kunde jag och mamma sjunka ned med varsin kopp kaffe framför topmodel-reprisen på tv innan jag tog med en välbehövlig eftermiddagslur.
Gammal och grå
Min lillebror. Min lilla, lilla lillebror fyller 17 idag. Det kan han väl inte göra heller? Han är ju bara barnet! Att jag dessutom är tre år äldre än honom och alltså snart borde fylla 20 kan ju inte heller stämma. Så gammal är jag ju inte!
Att jag och andra lillebrodern spenderade eftermiddagen med att baka kakor hjälper inte direkt heller. Jag fick omvärdera synen på min lilla bebis och inse att han faktiskt är ganska stor nu. Kan läsa recept själv och till och med hantera ugnen utan att bränna sig. Hanterar min sarkasm och ironi utan problem och ger till och med tillbaka med samma mynt. För vettiga konversationer. Uppför sig som en riktig människa.
Så, nu blir det snart pension då...
Att jag och andra lillebrodern spenderade eftermiddagen med att baka kakor hjälper inte direkt heller. Jag fick omvärdera synen på min lilla bebis och inse att han faktiskt är ganska stor nu. Kan läsa recept själv och till och med hantera ugnen utan att bränna sig. Hanterar min sarkasm och ironi utan problem och ger till och med tillbaka med samma mynt. För vettiga konversationer. Uppför sig som en riktig människa.
Så, nu blir det snart pension då...
