Vart skulle något vara om inte rakt framför näsan på en...
I lördags så upptäckte jag att mina nycklar var borta, ett problem som jag snabbt avfärdade med att jag glömt dem hemma i torsdags (vilket f.ö tyder på att jag använder nycklar ytterst sällan... intressant). Messade därför min mor och far och bad dem lägga ut nycklarna ifall jag skulle vilja komma hem... Vilket visade sig bli ett problem när de skrev tillbaka och talade om att de inte hittade nycklarna.
Under helgen har de sedan tydligen vänt upp och ned på både mitt rum och hallen i jakt på ett par försvunna nycklar och jag har varit väldigt fundersam över vart i helskotta de kunnat vara. Har letat i alla fickor, vänt ut och in på handväskan, kollat på jobbet och till och med ringt till gymmet och frågat om de legat kvarglömda i något skåp där, men inte då. Igår kom jag i alla fall hem en sväng på väg till träningen, för att titta runt lite, och innan jag ens gått innanför dörren så ser jag dem. Hängandes på nyckelkroken i hallen...
En stor eloge till min mor och min far för ett väl utfört eftersöksarbete!
Att jag tydligen inte lyckats slarva bort dem som befarat kändes i alla fall väldigt skönt, och när jag slutade jobbet strax innan elva så åkte jag och ställde bilen hos Patrik och promenerade hem (en promenad som f.ö tar prick åttiotvå minuter om någon ville veta) för att kunna använda mina återfunna nycklar. Eftersom lillebror inte kom hem förrns nu var det nog tur att nycklarna återfanns, så att jag slapp sitta ute i kylan och vänta. Istället har jag hunnit med att fylla elva flyttkartonger och städa hela mitt rum...
(...eller så var det sista eventuellt enbart önsketänkande och något som jag hade planerat att göra. En Ikeabag står i alla fall på golvet och jag har en hel hög med kläder att stoppa i den, så en liiiiiten bit på väg är jag...)
Under helgen har de sedan tydligen vänt upp och ned på både mitt rum och hallen i jakt på ett par försvunna nycklar och jag har varit väldigt fundersam över vart i helskotta de kunnat vara. Har letat i alla fickor, vänt ut och in på handväskan, kollat på jobbet och till och med ringt till gymmet och frågat om de legat kvarglömda i något skåp där, men inte då. Igår kom jag i alla fall hem en sväng på väg till träningen, för att titta runt lite, och innan jag ens gått innanför dörren så ser jag dem. Hängandes på nyckelkroken i hallen...
En stor eloge till min mor och min far för ett väl utfört eftersöksarbete!
Att jag tydligen inte lyckats slarva bort dem som befarat kändes i alla fall väldigt skönt, och när jag slutade jobbet strax innan elva så åkte jag och ställde bilen hos Patrik och promenerade hem (en promenad som f.ö tar prick åttiotvå minuter om någon ville veta) för att kunna använda mina återfunna nycklar. Eftersom lillebror inte kom hem förrns nu var det nog tur att nycklarna återfanns, så att jag slapp sitta ute i kylan och vänta. Istället har jag hunnit med att fylla elva flyttkartonger och städa hela mitt rum...
(...eller så var det sista eventuellt enbart önsketänkande och något som jag hade planerat att göra. En Ikeabag står i alla fall på golvet och jag har en hel hög med kläder att stoppa i den, så en liiiiiten bit på väg är jag...)
Kommentarer
Trackback
