Omegle

Idag har jag varit och firat min söta kusin som nyss fyllt 3. Massor av kakor och tårta och även väldigt goda målarkritor kom vi fram till jag och hon. Den bruna smakade choklad, den svarta lakrits, den gula banan osv. mycket smaskigt helt enkelt!

Men det var inte det jag tänkt skriva om. Istället hade jag tänkt ägna inlägget åt att lovprisa den nya webbchatten Omegle. För den som inte redan provat på tjänsten så är det en väldigt underhållande sida. Man behöver inte registrera sig någonstans utan det hela går ut på att man får prata med helt okända främlingar, från hela världen. Men bara klickar på en knapp och så hamnar man i ett chattfönster med någon.

Jag tror inte ens att jag behöver nämna att där finns hur många som helst som bara är ute efter camsex och använder frasen "asl?" (jag har fått förklarat för mig att det ska betyda age/sex/location? på cyberspråk) så fort man kliver in i chattfönstret. Dessa brukar i regel inte ha något vettigt att säga och chattfönstret stängs snabbt ned.

Men under kvällen, sedan jag fick länken, så har jag faktiskt haft ett par interessanta disskutioner. Det fanns endel roligt folk att prata en väldig massa strunt med. Började chatta med en tjej från Korea, som nu bor i Canada och blev fast i säkert ett par timmar. Efter som tiden inte är densamma i Canada skulle hon dock iväg och bowla nu men jag lade till henne på msn. Så nu får jag se till att chatta mycket och höja engelskabetyget nästa år. Ingen behöver nämna att det kan vara precis vem som helst och säkert en gammal gubbe (jag förstår mig inte på småtjejer som råkar ut för pedofiler på internet, alla vet ju att man ska se upp) men jag tycker att det är kul att prata med folk man inte känner, som inte vet en massa om en redan.
 
//Amanda


Grymt söt är vad han är!


Mamma och pappa åkte på konsert i mariebergsskogen så nu sitter jag och denna sötnos och kikar på Natt på Museét, äter chips samt gör slut på husets förråd av läskedrycker.
Idag är defenitivt en solig dag, även om filmen är en smula läskig...
// Amanda





I <3 Sovmorgon

Sovmorgon, och vad kan man säga om det? Det är helt underbart att det snart är sommarlov, att vi har fler och fler kurser som i princip är avklarade, att vi haft sovmorgon flera mornar denna vecka och att det antagligen kommer fler. Jag längtar så tills torsdag eftermiddag. Då har jag gjort båda de resterande proven (Naturkunskap A och Kemi A, usch och fy!) och kan bara fram emot sommarlovet (Och grillakväll med alla franska-barn på kvällen dessutom!). Ett litet moln på den klarblå himlen är väl i och för sig att mitt första IG sitter och väntar vid horisonten. Kemi A är helt enkelt bara ingenting för mig. Hur ska man göra förresten, när man fått IG? Det är en ny upplevelse för mig och jag vet inte riktigt hur jag ska reagera. Får väll hoppas att provet går vägen så att jag slipper klura ut det.

Men nu ska jag äta lite frukost, och sen blir det skola (och Kemi. Fyfan vad jag hater det!)
// Amanda

Spöregn och solsken.

För visst är det underligt vad ombytliga saker är? Kom hem som en dränkt katt för några timmar sedan, efter att ha cyklat hem från stan i hällande regn. Har bland annat varit på Sverige-Amerika centret på studiebesök och sedan har jag varit på biblioteket och fått veta att anledningen till att jag inte kan låna böcker på mitt kort är en övertrassering på 180 kr. Hur kan det hända? Jag som är duktig på att lämna tillbaka saker i tid. Nu blev det i alla fall inte att läsa Jakaranda utan det får jag vänta med tills dess att jag antingen fixat lånekortet eller kan låna den någon annanstans (eller övertala mamma att låna den...).

Så fort jag kom hem blev det dock strålande sol, både utomhus och humörmässigt. I alla fall ett tag. Sedan började det dugga litegran när det gäller humöret. För vem började prata med mig på msn? Jo, mitt ex. Jag kanske inte borde bry mig så mycket, men det är svårt att låta bli. När han undrade vad jag gjorde och när jag sa att jag haft ett par interessanta msn-disskutioner så fick jag höra att "Du sa att jag skulle kämpa för dig, men om du redan börjar flörta tycker jag inte det är någon idé att kämpa". Jag hade pratat med några kompisar! Varför reagerar han så? Allt jag sagt om att kämpa för mig är förövrigt att jag tyckte att det var tråkigt att han gjorde som han gjorde, att jag var sårad över att han inte fann mig värd att kämpa för. Och jag har inte bett honom kämpa! (bara sagt att om han nu brydde sig, och älskde mig som han sa att han gjorde till och med efter det att jag dumpat honom så kunde jag inte förstå varför han inte gjorde det). Och vem är han att prata om att flirta dessutom? Vem var det som flirtade som en jävla idiot, som fann sådant vara viktigare än mig? Och tjejen han har, eller vad hon nu är... Det gick ju jäkligt fort. Så jag tycker inte att han ska säga någonting. Fast kanske var det inte meningen att säga någonting heller, kanske ville han bara logga in på msn för att visa mig hur bra han har det utan mig.

// Amanda

Blä för ont i nacken.

Kom hem från stallet för ett tag sedan och efter en dusch och ett mål mat sitter jag nu här. Hade det jättetrevligt i stallet, även om galloppombytena blev något misslyckade när det inte ens fungerade med vanlig gallopp... Men men, det kan ju inte gå bra varje gång och en tur till stallet gör mig nästan alltid på riktigt bra humör, oavsett hur dåligt det går. Något som dock gör mig på mindre bra humör är att min nacke är jättestel. Inte bara sådär litegran som den är ibland, utan nu gör den verkligen ont. Tror att det delvis kan bero på ridningen samt simningen igår. För det är ju farligt att motionera...

Men nu är jag ju i alla fall singel, så är det någon som vet vart man kan ragga upp en massör? Gärna ikväll och gärna utan att jag behöver röra mig särskilt långt från soffan. Sedan ska han helst vara jäkligt snygg, trevlig, ha humor och vara bra på att laga te. Det är väl inte för höga krav eller?

// Amanda

Inställd fysik och besvärliga skoluppgifter.

Idag hade vi tydligen inte någon fysiklektion på morgonen. Och det hade jag missat. Jag och Magnus satt där helt förvirrade och undrade varför ingen kom, eller ens svarade i telefonen när vi ringde (hade hela våran klass blivit brutalt avrättade kanske?) Tillslut så fick jag tag på Lovisa, som satt och åt frukost och kunde ge mig klara besked om att fysiken var inställd.

Jaha, vad gör man då då? Vi vandrade iväg mot biblioteket, där det verkade stört omöjligt att få tag på en dator. Tillslut var ändå lyckan med mig och jag kunde lägga beslag på en fyrkantig skärm med tillhörande dator. Jippie! Så nu sitter jag här, tycker lite synd om Magnus som ännu inte fått tag på någon dator, undrar hur i hela fridens namn jag kunnat missa det alla andra tydligen uppfattade igår samt skriver på reflektionsuppgiften om Estetisk verksamhet som ska in idag. (Även om det nog blir via mail ikväll snarare än när jag går iväg till Sundsta om en liten stund).

// Amanda

Baigner dans la piscine.

Min snart sjuåriga bror kan vara väldigt envis när det är så. Väldigt envis. Är han något bortskämmd måntro? Sladdbarn som han är. Idag ville han åka till badhuset i alla fall, så vad gjorde vi? Jo vi åkte till badhuset, jag, mamma och han. Fast det var egentligen på tiden, för mamma har lovat honom en tur dit sedan jättelänge (since forever, hur översätter man det egentligen?). Så just det kanske inte var ett uttryck för hur bortskämmd han är. Förlåt, jag tar tillbaka. Det var snarare ett bevis på hur bra min moder är på att skjuta upp saker. Så då vet jag vem jag ärvt det av i alla fall.

Simmade flera meter gjorde jag i alla fall, bara för att jag är så otroligt duktig... (*alla applåderar*) Allvarligt så blev det nog en hel del varv i bassängen, så nu är veckans motion avklarad... Dessutom så är nog all veckans irritation på brorsan uttömd sedan jag försökte passa honom en liten stund medans mamma simmade lite.

Det var jätteskönt med en simtur, och sedan så har kvällen nu avslutats med ännu ett spännande avsnitt av House. Så trots att jag känner att vissa saker idag blev lite konstiga så känns det som en bra dag trots allt. Och dessutom har jag äntligen en bok att läsa! Som jag bara har läst typ tio gånger redan... Men, men... Nu ska jag sätta mig i soffan, bredvid mamma som spelar Batman på brorsans Nintendo DS, och läsa den efterlängtade boken. Hoppas att även ni har en trevlig kväll.

// Amanda

Underbara vänner och sött folk på msn

Det känns så skönt att veta att det finns folk som bryr sig. Att jag, oavsett hur jag är och beter mig ibland, får jag stöd när jag behöver det. Att jag har så fina vänner, som läste och komenterade. Som sa att jag gjort rätt. Har dessutom precis haft en lång msn-konversation med en supergullig tjej som även hon brydde sig och det gjorde att allting känns lite bättre nu.

Jag vet att det besvärligaste kommer bli att sova i natt. Jag hatar det, hatar att gå och lägga mig utan att få höra hans röst och veta att allt är bra och att jag är trygg. Jag saknar de gånger han var här och jag somnade med hans armar omkring mig, saknar att det känndes så rätt. Men det är bara att vänja sig. Hoppas bara att jag kommer kunna känna dendär känslan av tilit för någon igen. Nu känns det otänkbart, jag hade ju så fel om Honom, varför skulle jag ha rätt om någon annans avsikter då, nästa gång det händer? Kommer jag alltid gå och undra vad som är sant och vad någon bara försöker lura i mig? Igår natt blev det i alla fall inget sovet och i natt behöver jag verkligen sömn för att klara provet i morgon. Jäkla fysik!

// Amanda

Den där värkande känslan i maggropen...

...den vill bara inte försvinna. Den person som jag återigen blev kär i, som jag faktiskt litade på, oavsett vad han trodde, han bryr sig inte längre. När vi gjorde slut förra gången så började jag leva, började jag må bra. Men sedan kom han tillbaka och jag kommer ihåg vad han hade för msn-medelande i över en månad efter det: "Jag ska inte kasta bort den sista chansen, utan jag ska visa att jag var värd den<3" . Och det gjorde han, till en början. Men sen så kastade han bort den ändå. Chansen som jag så villigt gav honom. Oavsett vad han gjort eller inte, även om jag är nästan säker på att han gjort det, så var det inte då, utan när han började anklaga mig för att vilja veta saningen som han kastade bort sin chans. När allt gick ut över mig bara för att jag ville veta. Men är det så konstigt då, att jag ställer frågor och vill ha svar? Att jag tycker att jag kan ha rätt till några minuter av hans tid när han så frikostigt delar med sig av den till alla andra, andra tjejer vars problem betydde så mycket mer, andra tjejer som minsann var värda hans hjälp när han struntade i mig. Han bevisade att han inte längre var den jag blev tillsammans med, utan den människan jag var så glad över att slippa förra gången det tog slut.

Även om jag ser fördelarna, många fördelar dessutom, med att det blev som det blev så kan jag inte sluta tänka på hur det var. Jag kommer ihåg hur han berättade för mig en gång om hur intresset för personer gick i perioder, att han märkte det på personer omkring honom med samma diagnos. Och det är verkligen som han berättade för mig att det var, jag har bara inte tänkt på det så mycket förut. Om det beror på diagnosen eller om det bara är han, det vet jag inte, men allt gick i perioder. Det var som att han hade flera sidor, bytte personlighet så som andra människor byter kläder. Och jag visste aldrig vad jag skulle förvänta mig...

Det är nu jag börjar undra varför jag bloggar. Är det för att skriva av mig? Eller för att jag vill att alla andra ska läsa om mitt fantastiska liv? Kan jag skriva vad som helst, eller tycker folk att jag är underlig då? Och bryr jag mig i sådana fall? För egentligen undrar jag hur allt kommer bli sen, tänk om det blir som förut, igen? Det har hänt för mycket genom tiderna för att jag ska våga säga något defenitivt. Och vad tycker människor om det i så fall? Alla måste ju tycka att jag är ytterst velig, som inte ens vet vad jag själv vill. 

Men detta är bara förvirrade tankar från en ytterst förvirrad liten flicka, som nu ska gå och plugga fysik i stället.
// Amanda

Jordgubbar och öppna takluckor

Även om jag är lite förvirrad just nu så har jag haft en helt underbar dag. Vissa saker spelar helt enkelt ingen roll längre, medans andra gör det och gör mitt liv helt fantastiskt. Som picknick med familjen, mormor och morfar, morbröderna och kusiner. Jättemysigt ute i skogen och dessutom så fick jag mina efterlängtade jordgubbar till slut. Snacka om lycka, för det har jag längtat efter och velat ha i över en vecka nu.

Eller fick och fick förresten... Åkte till Wallinders och handlade, och bara det var väl en upplevelse i sig. Det är verkligen trevligt att ha körkort, väldigt användbart så... Speciellt  när det är sommar och sol och man kan fara runt med öppen tacklucka och musik på hög volym. Och dessutom införskaffa jordgubbar på bara några minuter. Så okej, hur nödvändigt det är för min del kan väl disskuteras, i alla fall just nu. Men eftersom det är sommar och livet är härligt så bryr jag mig just nu inte om att jag är en hemsk miljöbov utan njuter utav det i högsta grad.

// Amanda

Afraid to ask...

...because I'm not sure I want to know the answer.

I'm not sure if it's worth it anymore.

Fest och rabarberkakor

Nu har det inte blivit bloggande på över ett dygn, vad är detta? Kanske beviset för att jag inte är skapt att ha en blogg. Jag har i och för sig haft annat för mig än att sitta vid datorn. Som att igår vara hos Maja, som fyllde 18 för ett par veckor sedan (Grattis gumman!). Som vanligt när hela gänget samlas blev det en hel del pratande, tjatrande, snackande... You name it. Maja presenterade oss även för sin (relativt) nyfunna pojkvän. De var jättesöta tillsammans måste jag säga, och jag är så glad för hennes skull. Man kan ju inte vara annat än glad när kompisarna ser så strålande lyckliga ut. i alla fall när man vet att man själv kan se precis lika lycklig ut, annars kan det ju vara lite knepigt detdär. Även om man är hur lycklig som helst för kompisarnas skull så känner man sig så miserabel själv. (Och jag är så glad över att det inte är så just nu, glad att jag mår så jävla bra)

Vad vi gjorde tror jag jag låter ett par bilder ilustrera. Om jag har gjort rätt så kommer det till och med upp en bildtext om man håller pekaren över dem. Håller jag på att bli ett tekniskt geni måntro?
Yi försöker stjäla alla de livsfarliga hallonen från den goda kladdkakan Maja bakat...Twisterspel är inte alltid så lätt... Det blev mest till att sitta på rumpan och åka ut, även om Yi var en riktig hejare på detdär.Festvärdinnan var upptagen på annat håll under kvällen. Så söta dom är!Folket försöker hamna med på kort...
Sista bilden ilustrerar väll i princip hela kvällen, då vi satt ute på Majas altan och svor över att infraröden inte fungerade så jättebra. Ett helt lass med filtar hade vi ju i alla fall och vissa verkade dessutom ha trevligt sällskap...

Idag har jag haft en välförtjänt sovmorgon och sedan har jag tagit det lungt, slappat lite samt vilat upp mig. En väldigt häldelselös dag med andra ord. Har i alla fall börjat baka rabarberkaka, som nu står inne i ugnen och väntar på att bli klar.
 
 Det är ett under att den ens blev till då både bröder och mödrar var inne i köket och kastade lystna blicker på smeten, så håll tummarna för att den blir bra nu när jag skyddat den med mitt liv.

// Amanda

Tristessen smyger sig på.

Sitter här, faktiskt utan en kopp te (även om jag gärna skulle vilja ha en), och vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Om ungefär en timme hade jag tänkt att ta mig iväg till Maja som ska ha lite fest. Kanske blir det grillning, jag har i alla fall för mig att jag hört något sådant och det vore i så fall riktigt mysigt. Men somsagt så är det en stund kvar och jag har ingen aning om vad jag ska göra tills dess. I vanliga fall hade jag nog slagit en pling till älsklingen, men han är hos en kompis och har annat för sig så jag får väl försöka hitta på något annat. Kanske gå och slå in paketet som jag var nere på stan och inhandlade i sällskap med Frida och Madde förut. Vi var riktigt effektiva och duktiga och jag hade det kul nere på stan i sisådär en halvtimme eller något innan jag styrde kosan hemmåt. Vi hittade i alla fall något bra och nu håller vi bara tummarna för att Maja håller med om det.

// Amanda


Fysikplugg och söta sms

Fast så mycket fysikplugg blev det inte. Gjorde ungefär en sida repetitionsuppgifter, samtidigt som jag ständigt fann nya irritationsmoment, så som yngsta brorsans dåliga tv-pogram, mammas ständiga kommentarer om att "nej, nu blev det fel" (För tro det eller ej, mamma läser precis samma kurs som mig på distans, så vi satt och pluggade tillsammans) och min penna som aldrig ville fungera. Efter en stund gav jag upp och började städa istället. För mig så är det liksom så att när jag är duktig och städar så väger det upp att det inte blev så mycket pluggat och jag känner mig ändå riktigt nöjd med mig själv. Kanske någon form av förnekelse? Vad vet jag. I alla fall så finns det fler dagar att plugga på och jag känner att jag ändå har hyfsad koll på vad jag håller på med. Mitt o-pluggande ledde i alla fall till att jag nu har ett väldigt fint och välstädat rum och mitt under städandet blev jag dessutom avbruten av telefonen som klickade till. Det visade sig att min pojkvän hade fått för sig att skriva ett par långa sms till mig eftersom vi knappt pratat på hela dagen. Han är så otroligt bra på att formulera sig fint och få mig att känna mig uppskattad. Så nu sitter jag här, med en kopp te (känner att det är ett återkommande ämne i min blogg, men jag gillar te), och läser igenom smsen ännu en gång och känner mig riktigt lycklig. Varför kan inte alla dagar vara såhär?

// Amanda

Mission Accomplished

Jag var helt chockad i morse. Mållös, skakad, paff, förstummad, förbluffad, synynymerna skulle kunna rulla på i en evighet utan att helt kunna beskriva det chocktillstånd jag befann mig i. Min familj, min "jag ska bara, om fem minuter" familj, kom iväg på utsatt tid... Alltså, det är nog första gången i världshistorien det händer måste jag säga. Blir spännande att se om det någonsin händer igen, eller om detta var en engångsföreteelse.

Väl framme i Väse var det ju då somsagt marknad på gång, riktigt mysigt. Vi träffade flera bekanta figurer, bland annat kusinen och hennes söta lilla bebis som jag nog till stor del har att tacka för att vi kom iväg så tidigt. Hade inte de varit där hade det nog varit stört omöjligt att väcka brorsan. Sen så gick vi omkring och kikade litegranna, det blev massor med onyttigheter, så som sockervadd, marknadskarameller och munkar på menyn, även om munkarna inte blev inmundigade förens lite senare då vi blev bjudna hos kaffe hos morfar som bor i närheten.

Hos morfar stannade vi sedan ett tag, och det är så härligt att vara på landet på sommaren! Lekte med deras tre små flasklamm, som håller på att lära sig gå i hagen med de andra fåren, kastade en hel massa boll med vovvarna samt klappade katter och blev helt hårig. Sådant gör min kattalergiker till pappa jätteglad vill jag lova.

Har försökt lägga in några bilder i inlägget också, som är tänkta att vara representiva för dagen. håll tummarna för att det går vägen!
Brorsor med sockervaddÄr skor ätbara måntro?
// Amanda


Tidiga mornar och sovande bröder.

Efter som det är Väsemarten idag, och efter som att jag vill dit så blev det att gå upp lite tidigare idag. Kusinen skulle vara där redan tio och då vill man ju inte vara sämre. Dock har jag ett litet problem... Brorsan, som också ska med, ligger fortfarande och sover och jag hade tänkt åka om en sådär tjugo minuter. Får se hur det går med det.

Först ska jag i alla fall få i mig en god kopp te (tror att det står Earl Grey på menyn idag) och någon slags smörgås, beroende på vad som finns hemma.
//Amanda

Studiedag, Helgdag, Lovdag.

Det är verkligen skönt med lite ledigt nu. Även om det kanske inte blir så mycket ledigt i slutänden med all fysik som jag tänkt hinna plugga inför provet på tisdag (fast å andra sidan känner jag mig själv tillräckligt väl för att veta att det nog snarare är pluggandet som får ge plats åt helgen än tvärtom). Dessutom har jag redan hunnit vara i skolan under ledigheten, för att, som jag nämnde i förra inläggen, skriva franskaprov. Det gick väll sådär men jag är nöjd.

I övrigt idag (även om dagen knappt börjat) har jag bara tagit det lungt, ätit lite kall paj som blev över igår samt kännt en stor avsky mot msn som får mig att verka helt knäpp bara för att... att... äsch, jag gillar inte skiten speciellt mycket just nu kan man väl i alla fall lungt säga.

Jag funderar dessutom allvarligt på att försöka laga till något till lunch, men kan verkligen inte komma på något som jag kan tänka mig att både laga och äta. Har en vana (eller ovana?) att vandra runt i köket jättelänge innan jag börjar laga mat. Vänder upp och ned på hela kylen, skafferiet och frysen men hittar ändå inga råvaror som jag vill använda. Om jag väl hittar något så har vi inte rätt tillbehör hemma. Är det dagens I-lands problem kanske? I vilket fall som helst så brukar det sluta med nödlösningar, ofta någon av följande:

  • En kopp te
  • Snabbnudlar
  • Bakpotatis med någon slags Crème fraîche-gegga
  • Omelett

Nu är jag rätt trött på allt detdär utom te, och te kanske inte är den perfekta lunchen, så nu vet jag ärligt talat inte vad jag ska göra.
Håll tummarna för att jag kommer på något. // Amanda


Bubblor

Nu har jag, efter mycket slit och många fula ord om blogg.se, lyckats ändra lite på designen. Är ju inte direkt något proffs (utan en direkt nybörjare) men med lite övning (så som att ändra designen litegrann hela tiden) så kanske det blir bra till slut. Man kan ju i alla fall hoppas...

Men, att sitta vid datorn mer idag är egentligen mer än mitt stackars huvud klarar av, har sådan otrolig huvudvärk. Ska dessutom upp imorgon också, för att göra franskaprov trots att vi har studiedag (men har man varit sjuk så har man...). Dessutom har jag ju, bara idag, lyckats prestera TRE hela inlägg. Vad är det här? Bor det en ouptäckt liten bloggerska innom mig eller något? (Eller är det bara nyhetens behag...?) 

Efter så många inlägg tycker jag i vilket fall att jag förtjänar att krypa ned i sängen och vila mitt trötta huvud. Ska bara försöka övertala min underbara pojke att ringa, så att jag kan ligga och prata med honom ett tag. (Kanske att han kan tänkas tycka synd om mig och vara sådär extra söt om jag säger att mitt huvud håller på att gå sönder?)

Nu ringde han förresten (telepati, eller vaddå?) så godnatt // Amanda

En hälsning ifrån skolan.

Sitter i skolbiblioteket och väntar på att tiden ska gå. Om tjugo minuter är det historia, vilket idag betyder filmvisning, slutet av Saving Private Ryan. Måste säga att jag innan vi började se den var väldigt negativt inställd men nu ser jag fram emot att få se hur den slutar. Får se om Lovisa läser detta också, gjorte ju reklam för min snygga blogg förut (Så om du hittade hit, så hej på dig Lovisa!).

Får bli ett kort litet inlägg, för nu ska jag gå och se hur det går i schackkampen som pågår här intill.
// Amanda

Morgon, och skola om 65 minuter.

Helst vill man bara krypa ned i sängen igen, eller vira en tjock filt omkring sig och sjunka ned i soffan med en bra bok (Vilket jag i och för sig ändå inte har någon... Bra bok alltså, soffor har jag flera stycken). Men icke, istället springer man runt och försöker packa idrottsgrejer samtidigt som man fixar med alla andra onödiga saker som man borde ha gjort igårkväll. Men sköt man upp dem då kan man ju lika gärna skjuta upp dem nu med, så när idrottsgrejerna väl är lokaliserade och nedpackade blir det nog en lugn frukost med en kopp te och tidningen (Jag älskar när jag börjar senare än alla andra i familjen och tidningen faktiskt är ledig!). Dessutom kan jag ju nu skryta om en blogg med två (hela TVÅ! It's amazing!) inlägg.

// Amanda

Ja, då var man här då.

Alla andra har ju bloggar... Så därför borde jag skaffa en, väl? Eller hur det nu var med grupptryck och allt sådant.

Dock tycks idén vara emot mig redan från början, hemsidan (som jag förövrigt inte förstår mig på) bara krånglar, min annars så underbara  lilla dator har ingen lust att göra som jag vill och dessutom så står TVn på och drar min uppmärksamhet från detta.

Men godkväll i alla fall, alla kära läsare (om jag förstått bloggvärlden är det standardfrasen när man inte har några?). Nu ska jag fortsätta se skräppogram på TV tills telefonen ringer och sen är det nog läggdags. Får se om jag lyckas fortsätta skriva här sedan. Borde kanske hålla tyst om att jag har en blogg tills jag i alla fall sett om jag är en sådan människa som klarar av att leverera inlägg. Eller så skickar jag en länk till alla och har tröttnat om en vecka. Vi får se :)

Kram från den nya stjärnan på blogghimlen // Amanda

RSS 2.0