Amanda

Fast så mycket fysikplugg blev det inte. Gjorde ungefär en sida repetitionsuppgifter, samtidigt som jag ständigt fann nya irritationsmoment, så som yngsta brorsans dåliga tv-pogram, mammas ständiga kommentarer om att "nej, nu blev det fel" (För tro det eller ej, mamma läser precis samma kurs som mig på distans, så vi satt och pluggade tillsammans) och min penna som aldrig ville fungera. Efter en stund gav jag upp och började städa istället. För mig så är det liksom så att när jag är duktig och städar så väger det upp att det inte blev så mycket pluggat och jag känner mig ändå riktigt nöjd med mig själv. Kanske någon form av förnekelse? Vad vet jag. I alla fall så finns det fler dagar att plugga på och jag känner att jag ändå har hyfsad koll på vad jag håller på med. Mitt o-pluggande ledde i alla fall till att jag nu har ett väldigt fint och välstädat rum och mitt under städandet blev jag dessutom avbruten av telefonen som klickade till. Det visade sig att min pojkvän hade fått för sig att skriva ett par långa sms till mig eftersom vi knappt pratat på hela dagen. Han är så otroligt bra på att formulera sig fint och få mig att känna mig uppskattad. Så nu sitter jag här, med en kopp te (känner att det är ett återkommande ämne i min blogg, men jag gillar te), och läser igenom smsen ännu en gång och känner mig riktigt lycklig. Varför kan inte alla dagar vara såhär?

// Amanda