Amanda

En av de saker jag verkligen fått dille på är thaimat. Jag menar... finns det någonting godare? Dessutom är det ju, om man får tro det man hör, också relativt nyttigt. Och så går det att variera i det oändliga. Inga negativa sidor alls!

Kontentan av mina cravings är dock att min stackars pojkvän får stå ut med att behöv äta danna underbara mat lite titt som tätt. Som idag, när jag gick iväg till Viken och köpte thaimat, tvingade iväg honom från jobbet under hans lunch och sedan åkte hem till en av hans vänner och hennes tvååriga son där han sedan behövde stå ut med maten jag inhandlat. Jag förstår att det var jobbigt för honom att behöva genomlida något sådant, men jag tycker ändå att det var strongt av honom att stå ut med det hela utan speciellt många sura miner.

Nu återstår att se om det hela håller i sig när jag möter upp honom på friskis när han slutat jobbet och sedan tvingar på honom mitt sällskap under tiden han tränar. Först ska jag bara ta mig för att masa mig upp ur soffläget och promenera iväg.

I många tider har ju folk gett detta epitet till hunden.
Men jag skulle vilja hävda att det är inkorrekt.

Nu för tiden tillbringar jag de flesta av veckans dagar hemma hos pojkvännen istället för hemma hos mig själv. Pojkvännen som för övrigt har två stycken jättesöta, lurviga och ytterst underhållande katter.

Men det är inte katterna som jag nu istället vill tilldela detta epitet heller, även om det kanske verkade så. Nej, efter mycket tid här med katterna så skulle jag istället vilja säga att människans bästa vän är denna:

Nu ska jag alldeles strax krypa ned i min nybäddade säng tänkte jag. En säng som dessutom varit nybäddad i flera veckor. Fördelen med att aldrig sova hemma är ju liksom den att man inte behöver känna någon fruktansvärd ångest när man inte bytt sängkläder på flera veckor, för under de många veckorna som man haft samma snygga påslakan och örngott (och samma rätt intetsägande svarta lakan) så har man ju bara hunnit ägna max 14 timmar, eller kanske ungefär två nätter, åt att smutsa ned dem litegrand.

Så. Sova nu alltså. I nybäddad säng. Underbart!

Har streckkollat på House idag. Med några avbrott för bland annat en drygt tre timmars promenad/shoppingtur som resulterade i kattmat och ett par leksaker, ännu en shoppingtur som gick betydligt fortare och resulterade i betydligt mer. Framför allt mat. Sedan matlagning. Morotskakebakning. Gardinbyte i pojkvännens kök. Städning. Facebookande. Bloggläsande. IKEA-surfande (mitt nya projekt är pojkvännens sovrum, jag ska bara figurera ut hur jag ska kunna smuggla ut möblerna ur varuhuset utan att någon märker det så är det klart sen) och ett livsavgörande beslut om vilken telefon jag har tänkt att skaffa mig som ersättning för den jag oturligt nog dödade i fjol (visst låter det länge sedan? Vilken tur att jag tar tag i detta nu!).

Allt som allt han vi med hela tre avsnitt (tror jag?). Nästan som en hel långfilm ju. Gud vad mycket tid som spenderas i tv-soffan egentligen! Imorgon får det bli bättring...

Nästa sak på listan över saker jag definitivt ska ha.
Får se om jag kan schemalägga lite tid åt att skaffa en på... onsdag morgon?
Då verkade min kalender ha ett hål i sig. (förutom sova-biten... men strunt samma!)
Toppen!

Hemma från Stockholm och efter att ha genomlidit en dag på jobbet, med en till framför mig alldeles strax så inser jag att jag nog är ganska... sliten! Stockholm har varit så kul, att komma tillbaka till jobbet kanske inte lika upplyftande. Men inget av det har hur som helst gett den där välbehövliga vilan. Istället har jag, förutom men efter i lördags när jag halkade och slog i armen, nu även ont i ryggen, som på något sätt bara fick för sig att börja bråka i onsdags kväll. Så nu tycker jag att det är hög tid att jag tar hand om mig själv lite, får rätsida på min kropp, slutar knapra ipren och känner mig lite piggare. Önskar bara att min rygg höll med om det hela...

Efter jobbet ska jag och pojkvännen i alla fall promenera (eftersom hans bil är och minglar på bilverkstaden) iväg till friskis, och träna för första gången på en vecka. I och för sig har träningen ersatts med många långa promenader i Stockholmsregionen, men nu börjar jag sakna känslan av att verkligen ta i, svettas och vara helt slut efteråt. Det kanske inte gör så mycket för ryggontet, snarare förvärrar det, men det är väl i så fall smällar man får ta. För å, så mysigt det ska bli att sjunka ned i soffan sen ikväll efter träningen och titta på någon mysig film!

Jesper smsade i morse och undrade om jag hade lust att, för att citera "promenera iväg och handla mat". Så fint väder som det var och i så skriande behov av mat som jag var så tyckte jag alls inte att det lät som någon tokig idé. Men som alla bra idéer så slutade den inte där, utan väl färdighandlade så gick vi hem till Jesper, där jag fick gå husesyn i hans nya lägenhet och sedan äta lite av maten som vi handlat och avsluta med semlorna och kaffet som vi föll offer för i butiken.

Mätta och glada promenerade vi tillbaka hit och lämnade av maten som jag och Patrik ska äta senare ikväll och sedan bar det av ut i solen för ännu mer promenerande och ännu mer handlande, även om det denna gång inte blev av mat. Så att promenera iväg och handla mat resulterade alltså istället i heldag på söder. Ja, jag klagar inte.

Blir nästan lite sugen på att skaffa en hatt som denna ju!

När jag redan vid tio över åtta satt bänkad framför nyhetsmorgon, med frukosten färdig att intagas så var jag faktiskt lite imponerad av mig själv. Jag var ju uppe så tidigt! Nu, en sådär tjugo minuter senare, så har jag redan fått sms av två olika kompisar som velat börja dagen med att önska en fin dag, alla hjärtans dag till ära sådär. Och jag inser plötsligt att åtta, halv nio inte är så värst tidigt. Speciellt inte en måndag.

För övrigt så inser jag att röda apelsiner, även om de inte smakar så annorlunda än de vanliga gula, gör sig otroligt bra till frukost. Färgglatt och fint!

I morse så hatade jag inte snö fullt så mycket som jag gjorde häromdagen (då jag fick skotta fram bilen flera gånger om...). Nej snön var snarare tvärt om väldigt trevlig och gjorde världen sådär läskigt vacker att man skulle kunna svimma bara vid blotta åsynen.

Jag och Patrik tog tillfället i akt och tog en härlig morgonpromenad till tågstationen, vilket resulterade i att jag sedan kunde sitta och njuta av kaffe och chokladbollar, torkade äppelbitar och en bok i knät, som jag, flera veckor efter införskaffningsdatum äntligen hade tid att börja läsa. Allt detta samtidigt som jag fick en tretimmarsvisning av Sveriges, just nu, otroligt vackra, vita, gnistrande natur.

Några timmar har vi sedan gått och strosat på stan, shoppat en hel del (jag), halkat och slagit i armen något så fruktansvärt (jag) och sedan fått ett akut begär till pizza (Patrik). Så nu har vi dragit oss tillbaka till hans lägenhet och bänkat oss framför melodifestivalen. Först med varsin pizza, nu med varsin dator...

Satt och bläddrade i kokboken som jag fick av mor och far i julklapp när jag snubblade över en vit chokladmousse med hallonsås. Receptet inehöll kesella, vilket jag inte har någon aning om vad det är men glad i hågen pallrade mig iväg till affären för att köpa.

Men si där gick jag på en nit, för någon kesella hade de minsann inte. Istället fick det bli philadelphiaost, vilket faktiskt också blev bra! Enda kruxet var att det blev aldeles för lite. Någon mer vit choklad hade jag dock inte så då fick det bli ett lager mörkchokladmousse också. Hallonsåset har jag inte gjort än, men så mycket som jag krånglat med den nu så hoppas jag för guds skull att det blir bra!










Och såhär var det meningen att den skulle ha sett ut...

Efter att i olika omgångar skottat fram två olika bilar, fastnat med den ena på plan villagata, stått i oändliga bilköer, kört i 50 på motorvägen, insett att enda vägen i hela Karlstad som var plogad var grusvägen till stallet (tack gode Gud för det lilla!), på egen hand försökt få loss en parkerad Volvo (som stod fastkörd just när jag hade bråttom iväg), gett upp och bytt till pojkvännens bil som stod just bredvid (och var tvungen att backas ut i uppförsbacke, det gick tydligen, men Volvo på plant underlag... nejdå... Eh?), ägnat en dryg timme åt taxiverksamhet som normalt hade gått på fem minuter, för femtioelfte gången under dagen fått inse att bilar visst kan fastna mitt på en rak, fin, oguppig gata utan hinder och sen skottat lite parkeringar så känner jag att JAG HATAR SNÖ!

(sista minuten till södra halvklotet någon?)

Man tycker att man har så mycket tid över när man inte börjar förrns vid elva på förmiddagen. Min plan var att hinna iväg och träna lite snabbt till och med. Men när jag tittade ut genom fönstret så tappade jag helt lusten. Det är snö överallt och precis allting är vitt. En sån förmiddag när man hellre sitter inne och myser och lever på att man ju faktiskt dansade igår. Trots ett stort man(kvinno-)fall bland mina dansande vänner. Maja skulle spela volleyboll och om jag förstod det hela rätt så åt de andra pizza och tyckte synd om sig själva av olika anledningar. Istället träffade jag Sara, som för första gången fått för sig att hon nog borde pröva på den där dansen hon också. Dock upptäckte jag det inte förrns efteråt, när jag var påväg hem och hon påväg till omklädningsrummet. Så observant man kan vara!

Vad jag vill få fram är i alla fall att jag ju då tränade igår och därför bara har suttit inne och myst hela förmiddagen idag istället. Nu, någon timme innan jag börjar jobbet, så kommer jag på att jag kanske borde försöka bli packad också. Helst ganska rejält packad dessutom. Men då jag inte ens kan komma på vad jag ska bli packad med så är det hela ganska besvärligt. Stockholmsresan på lördag får nog ske helt utan bagage...

Gårdagen var otroligt underhållande!

Först gick vi till Tempel och fick oss varsin utsökt bit mat, lite dricka och sedan dessert och kaffedrinkar. På väg till nybyggda CCC var vi sedan alltså, trots halt väglag och en liten bit att gå, på mycket bra humör hela gänget, som bestod av mina kollegor och mig.


Väl framme blev det bara bättre, även om underhållningen inte föll alla i smaken. Uppsättningen komiker var riktigt bra komponerad, med bland annat Messiah Hallberg, som är otroligt bra och Nour El Refai, som för min del kunde anses som kvällens höjdpunkt, och dessutom enda kvinnliga komikern på scen.

Insåg just att jag blir hemskt världsfrånvänd när jag inte är hemma. Sitter otroligt lite vid datorn, hinner inte kolla facebook ordentligt. Bloggar aldrig och har inte koll på någonting.

Att jag har skaffat som vana att dessutom inte vara hemma mer än mellan ungefär tisdag kväll och torsdag morgon (när Patrik är i Stockholm...) och ibland lite snabbvisiter då jag inte ens hinner slå på datorn, leder därför till att jag har ytterst dålig koll på ungefär allting. Ikväll hade jag således behövt flera timmar vid datorn för att komma ikapp efter vistelsen hos pojkvännen, men har jag tid med det? Nopes. För ikväll ska jag på Raw Comedy Club på CCC och innan dess ska jag hinna ned till stan för att gå ut och äta med mina fina kollegor.

Stackars datorn får väl ligga ensam och avstängd på skrivbordet ikväll igen då...

Kom hem förut, efter att ha bott hos pojkvännen över helgen... eh... eller ja... sen i torsdags... Hur som helst så såg jag fram emot att nu ikväll för en gångs skull inte överhuvudtaget behöva involvera mig i matlagningen och ändå få någon riktigt god, hemlagad mat. HA! Tji fick jag där. Pappa har köpt hem semlor och tänkte ställa sig och laga soppa till det. Eller ja, som huvudrätt innan det. Påssoppa... med sparrissmak...

Motiveringen till det är att mina två kräsna småbröder faktiskt äter det. Men jag då? Förutom att jag är riktigt hungrig, så åt jag faktiskt påssoppa så sent som till lunch... (varma koppen med tomat och chilismak, mycket godare men inte riktigt mat). Jag hade ju liksom räknat med att pappa skulle laga mat men nu får jag väl ändå ställa mig och laga någon kvällsmat. Om jag inte tar ett par mackor istället, men det känns, förutom lite uttjatat, inte riktigt som något man vill äta till semlor.


Mums! Eller inte...