Amanda

När man dricker lite sånthär:

Så kan det gå såhär...

Fast jag kan i och för sig avslöja att trots att innehållet i glasen ter sig snarlikt så var det egentligen bara Patrik som egentligen kunde skylla på det. Själv fuskade jag och körde på samma linje som Patriks 3åriga brorsdotter:











Äppeljuice

Ändå så tog även jag årets första dopp såhär dagen efter midsommar. Näck dessutom, för vi skrattade rått åt idén att ta med badkläder upp till Ekshärad igår morse när vi åkte hit. Det skulle ju helt säkert vara för kallt för att bada ändå!

Förutom badkläderna fick vi i alla fall med oss det mesta man kan tänkas behöva för en midsommarhelg. Sill (som mig veterligen fortfarande står i kylskåpet... alla andra hade tydligen också handlat) och potatis, massor av gott att grilla, en del gott att dricka och så ett par jordgubbscheesekakes.

Så igår var det midsommarfirande så att det stod härliga till. Vi var inne en sväng till hembygdsgården där Patriks små brorsdöttrar fick dansa och leka kring midsommarstången (men där jag tyckte att de åldersdiskriminerade något väldigt och riktade sig enbart till barnen, jag ville ju också dansa ju!) och sedan... tja, då åt vi. Sill och potatis med den nästintill obligatoriska midsommarsnapsen (det kom inte ens jag undan igår), massor av gott som Patrik grillat och sedan det viktigaste: Mängder av jordgubbar.

Avslutade sedan dagen med några avsnitt av Timmy Lamm
Så sammanfattat har jag alltså en riktigt trevlig midsommarhelg!

Jag förstår inte detta. Förstår verkligen inte. För ett tag sedan köpte jag mig ett paket mannagryn med intentionen att jag skulle börja äta mannagrynsgröt till frukost. Och det har jag faktiskt gjort lite då och då också. Men detta med att laga den?! I mikron har det gått hyfsat bra, förutom att den alltid svämmar över och kladdar ned hela mikron. Men de få gånger jag har försökt att koka på spisen bränner den bara fast (men när Patrik gör det blir det jättebra, hur konstigt är inte det, det är ju för tusan samma spis!). Dessutom blir det alltid så lite gröt, det spelar ingen roll hur många portioner man gör så får man ändå bara en lite miniportion.

Men idag så! Idag hade jag den fiffigaste lösningen någonsin! Jag skulle göra gröten som vanligt i mikron, men i en hög plastskål så att det inte skulle kunna svämma över.
Och... det funkade!

Problemet då? Fast jag tog i med råge och verkligen hade i så mycket mjölk och mannagryn att jag trodde att jag skulle få tvinga i mig gröt även till lunch så blir det såhär...

Miniportion i botten av skålen...

Hårtussarna sitter fortfarande kvar i mattor, kläder och gardiner (och allt annat tänkbart och icke-tänkbart...) och det ligger fortfarande halvt "dödade" grässtrån över hela vardagsrumsgolvet. Men ingen skriker längre "plocka upp den jäveln och lek med mig för fan" så fort man kommer inom en tvåmetersradie från grässtråna och de där riktigt stora hårbollarna som brukar ligga i knät alternativt på ryggstödet bakom Patriks nacke lyser med sin frånvaro. 

Katternas matte var nämligen här nyss, så vi fick oss en promenad med dem bort till henne. Fyra personer bärande och (i några få ögonblick då och då) ledande på två egensinniga hårbollar. Den ena är vettskrämd för allt, precis allt, som finns utanför dörren och lyckades mirakulöst nog att skaka konstant i de ungefär tio minutrarna som den 200 m långa promenaden tog. Den andra älskar att vara ute, men är det med lite skräckblandad förtjusning (speciellt cyklar är väldigt mordiska och farliga av sig) och fick sig till sin förvåning sin andra promenad för dagen. Men det blev tydligen lite för mycket, speciellt när han inte fick gå din han ville och tugga på vartenda grässtrå på vägen, och han verkade mer än glad när vi kom fram.

Första promenaden var förövrigt ett misslyckande från början till slut, även om herr lurvig själv uppförde sig exemplariskt. Det första vi stötte på utanför dörren var en ettrig, alldeles för självsäker liten gangsterkatt som envisades med att följa efter oss, morra och fräsa, inte lyssna på mina "schas!" och istället försöka ge sig på oss. Men Diego tog det förvånansvärt bra och jag blev riktigt stolt över honom när han, trots den lilla ligistkatten, travade på fint bredvid mig. Sedan blev vi äntligen av med den lilla kattjäkeln, bara för att springa på en kattätande, blodtörstig, jättehemsk gräsklippare, som dessutom klippte gräset precis där vi tänkt promenera. Och där någonstans gav Diego upp och satte kurs mot porten med en väldig fart.

Hoppas alltså på bättre lycka inför nästa veckas promenader... Då när vi får tillbaka katterna efter att vi ägnat veckan åt att avhåra lägenheten och äntligen fått den någolunda luddfri.

I förra veckan så fyllde min kusindotter tre. Så nu ska jag strax åka iväg till henne och fika innan jag åker till stallet för terminsavslutning (vilket förövrigt är lite sorgligt, kommer att sakna pållarna under sommaren!). Först ska jag bara ordna med ett paket.

Nu sitter jag dock här och slits mellan att slå in det och att själv slita upp det och blåsa några bubblor på balkongen. När jag var i affären så tänkte jag att såpbubblor, det kan ju inget barn motstå, men nu i efterhand så inser jag att mitt undermedvetna sa mig att såpbubblor, det kan ju inte ens 20-åriga barn motstå...

Igår fick jag och Patrik för oss att vi skulle baka eget bröd. Och varför inte? Inga tråkiga färdigskivade limpor från Ica kommer nog någonsin kunna erbjuda den smaksensation som hembakat erbjuder... Eller doften från ugnen medan bröden gräddas. Så sagt och gjort inhandlade vi lite mjöl och jäst och påbörjade vårt projekt (Eller ja, för att vara ärlig var det nog Patrik som gjorde mestadels av jobbet...). Och helt tokigt blev det inte heller!

Nu undrar jag dock... vart tog brödet vägen?!

Om någon sett nästan en hel limpa kringvandrande någonstans så vänligen hör av er. Eller om ni sett en mörkklädd figur med rånarluva och en väska som luktar misstänkt gott, så snälla kontakta mig.

Åt nämligen lite av brödet till kvällsmat igår och... nej, vänta nu? Inte kan det väll ha varit så gott att vi åt upp nästan hela!? Nää... Det var visserligen helt utsökt och... och... och... Nej, så kan det inte ha varit! Fortsätt spana efter rånaren gott folk!

Visserligen inte för min del då, men båda bröderna hade skolavslutning idag och yngsta broderns skolavslutning var jag med på. Det innebar en massa uppträdanden av 8-9åringar som sjöng, dansade och spelade instrument (och imponerade stort vill jag påstå, även om lillebror själv inte var delaktig) innan det var dags att gå ut från klassrummet och ut på skolgården där alla barn (med tillhörande föräldrar, syskon, släktingar och vad det nu kan ha varit) samlades och dels sjöng de obligatoriska allsångerna den blomstertid och Idas sommarvisa och dels lyssnade på när barnen arbetslagsvis sjöng ännu lite till.

Ingen skolavslutning utan jordgubbstårta inte!

När lillebror sedan officiellt hade sommarlov så blev det kaffe/saft och tårta på verandan med föräldrarna innan de skyndade (...?) sig tillbaka till jobbet. Det var bara äldsta brodern som fattades och han anslöt sig efter ett tag han också, propert klädd i kostym och allting. Det fanns till och med en liten bit tårta kvar åt honom, snälla som vi är!

Glad sommar!

Är för tillfället otroligt stolt (haha...) över vad jag åstakommit med målarpenseln de senaste veckorna. Insåg inte riktigt vilket projekt det var att måla om en möbel. Först ska allting tvättas ordentligt, sedan slipas hyffsat noga och sedan målas flera gånger. Det sistnämnda måste man dessutom passa på att göra när sambons katter är hos sin matte (ja, dom har alltså delad vårdnad om hårbollarna) för att undvika hår och tassavtryck i färgen. Men nu är stolarna alltså äntligen klara.

Men jag kan inte riktigt släppa känslan av att det är någonting som saknas...

Trots vad jag skrev i föregående inlägg så kom jag ut i solen ganska så kvickt efter det. En kompis ringde och var i närheten, vilket ledde till en lunch(för hennes del)/fika(för min del) på Max. Sedan åkte vi vidare, för att hämta hennes son på dagis, och under tiden hon var uppe i deras lägenhet för att hämta sommarkläder så passade han och jag på att testa alla gungor i området...

-Hallå?! hur svårt kan det egentligen vara att sätta mig åt rätt håll i gungan va? Jag ramlar ju ur! Kan du ingenting om gungor va?!

-Åh, jag kommer ju inte upp ju! Vaddå för liten? Dåliga gungor säger jag!

-Perfekt! Helt perfekt! 5 av 5 stjärnor! Måste vi gå härifrån? Någonsin?

Efter att dessutom ha varit och hälsat på hönorna i parkleken och suttit och skvallrat i skuggan av ett hus medan ovan nämnda krabat cyklade omkring på lånad trehjuling så är jag nu alldeles förbi av trötthet (och ja, speciellt skvallrandet i skuggan tog på krafterna!) och hyser en stor respekt för alla småbarnsföräldrar som orkar med detta 24 timmar om dygnet. Men mysigt hade vi det!

Hade tänkt att cykla eller promenera iväg för att göra mig av med lite överflödig plasma, men tji fick jag. Istället för att få någon som helst motion idag så fick jag finna mig i att gömma mig i min (förövrigt helt underbara och ursnygga) regnkappa, hastigt springa ut till bilen och sedan stämplas som miljöbov. Allt för att slippa komma fram till klaratappen helt dyngsur och huttrande.

Det positiva var väl att jag dessutom hann iväg för att handla innan lunch och förutom det så var det ju inte helt dumt att slippa släpa hem mina tunga kassar från affären.

Så nu sitter jag här, mätt och belåten, med ett sticksår i armvecket och utan planer på att gå ut. Och utanför håller det naturligtvis på att bli riktigt fint väder...

Igår var jag och Patrik till Mariebergsskogen, förundrades över alla människor och de betydligt färre djuren, fikade och spelade boule mot Jesper och Samuel. Dessutom tog vi en promenad i gröngräset här utanför huset med den ena av katterna (medan den andra låg och skakade bakom dvdn och skrek "neeeej, inte uuut vafan!") och var sedan till Jesper och grillade på kvällen.

Somrigare än så blir det väl knappast? Om man nu inte gör allt det där med målade naglar... Tio färgglada tår och ett gäng presentabla fingernaglar gör mycket för att den där riktiga sommarkänslan ska infinna sig och helt plötsligt känner jag mig både somrig, glad och väldigt angelägen om att gå i sandaler med öppen tå.

Klockan börjar visserligen närma sig halv ett, men jag sitter ändå här och sörplar på de sista resterna av frukostsmoothien och teet. Dock tycker jag att det är helt befogat att ta en sovmorgon och en lugn start på dagen såhär någon gång ibland. Och inta bara befogat heller, utan dessutom helt otroligt mysigt!

Satt och surfade runt lite förut, medan Patrik kokade mannagrynsgröt åt mig, och helt plötsligt snubblade jag över en bild på ett par jordgubbssmoothies som jag "ååå"ade, "ooo"ade och "aaa"ade över en stund. Och vem ser då inte till att jag får en smoothie till gröten och teet jag önskade mig om inte min alldeles alldeles underbara (ja, jag gillar askungen...) pojkvän?

Så en mysig frukost i solen på balkongen senare sitter jag och funderar över om dagen kan bli så mycket bättre än såhär. Som min morbror så fint burkar uttrycka sig "såhär skulle man att ha det när man har det som sämst". (gärna sagt på bred göteborgska)

Trots en ledig dag så måste man ju äta, och omgivningarna här är riktigt fina. Så Patrik och jag beslöt oss vid tretiden idag för att ge oss ut och grilla vid ett närbeläget picknickbord.

Men fick vi göra det i godan ro alldeles ostört? Nejdå, katterna insisterade minsann på att följa med de också, vissa dock med devisen att "syns man inte så finns man inte..."

Matt fick vi oss tillslut i alla fall. Riktigt god sådan också!

Kan dessutom stolt meddela att bara en rymning genomfördes idag... och av någon mystisk anledning var plötsligt maten slut.
(oklart huruvida detta har något samband...)








Vill någon förövrigt någonsin ha grillsås till maten så kan jag inte göra annat än att starkt rekommendera denna. Höjde frågande på ögonbrynen när Patrik insisterade enträget på att köpa den trots det hutlösa priset på över 40 spänn. Men den var helt klart värd vartenda öre!

Te med honung i. Halstabletter. Ipren. Till och med ett glas whiskey igår kväll. Ändå så gör min hals fortfarande ont och jag sitter i soffan, inlindad i en filt och tycker lite smått synd om mig själv. Försökte mig på att slipa ytterligare en av köksstolarna (eftersom vi just nu har två grå och två omålade stolar, och har haft det så, utan åtgärd, i flera dagar...) men fick ge upp då min hals sa ifrån på skarpen när det kom till slipdamm.

Vad jag ska göra istället vet jag inte riktigt, men jag gissar att jag bara ligger kvar i soffan och tycker synd om mig själv fram till lunch, då jag ska pallra mig iväg alla de flera hundra metrarna till Max som ligger här i närheten och möta upp Patrik som tydligen var väldigt sugen på hamburgare.