Amanda

Nu har det inte blivit bloggande på över ett dygn, vad är detta? Kanske beviset för att jag inte är skapt att ha en blogg. Jag har i och för sig haft annat för mig än att sitta vid datorn. Som att igår vara hos Maja, som fyllde 18 för ett par veckor sedan (Grattis gumman!). Som vanligt när hela gänget samlas blev det en hel del pratande, tjatrande, snackande... You name it. Maja presenterade oss även för sin (relativt) nyfunna pojkvän. De var jättesöta tillsammans måste jag säga, och jag är så glad för hennes skull. Man kan ju inte vara annat än glad när kompisarna ser så strålande lyckliga ut. i alla fall när man vet att man själv kan se precis lika lycklig ut, annars kan det ju vara lite knepigt detdär. Även om man är hur lycklig som helst för kompisarnas skull så känner man sig så miserabel själv. (Och jag är så glad över att det inte är så just nu, glad att jag mår så jävla bra)

Vad vi gjorde tror jag jag låter ett par bilder ilustrera. Om jag har gjort rätt så kommer det till och med upp en bildtext om man håller pekaren över dem. Håller jag på att bli ett tekniskt geni måntro?

Sista bilden ilustrerar väll i princip hela kvällen, då vi satt ute på Majas altan och svor över att infraröden inte fungerade så jättebra. Ett helt lass med filtar hade vi ju i alla fall och vissa verkade dessutom ha trevligt sällskap...

Idag har jag haft en välförtjänt sovmorgon och sedan har jag tagit det lungt, slappat lite samt vilat upp mig. En väldigt häldelselös dag med andra ord. Har i alla fall börjat baka rabarberkaka, som nu står inne i ugnen och väntar på att bli klar.
 
 Det är ett under att den ens blev till då både bröder och mödrar var inne i köket och kastade lystna blicker på smeten, så håll tummarna för att den blir bra nu när jag skyddat den med mitt liv.

// Amanda