Snooze slår till igen.
Sov nästan en timme längre än jag hade tänkt mig idag, på grund av att denna funktionen är så lockande. Frukost får alltså intagas på jobbet senare och mitt hår får väl se ut som ett jäkla kråkbo, men egentligen är ingen skada skedd. Brukar ändå bara lalla runt och göra ingenting och bara försöka vakna om mornarna.
Att jag var så trött är väl inte så konstigt egentligen. Igår så jobbade jag några timmar på morgonen och sedan var jag ju vaken och uppe och hade hela dagen framför mig, så då vad det ju bara att köra igång. Först gick jag tvärs över gatan, till Karolinen, och lämnade plasma, vilket verkligen var på tiden nu. Alldeles för länge sedan jag avnjöt den goda varma chokladen och smörgåsarna och kakorna som de brukar servera där med andra ord. Efter det promenerade jag in till stan, och sedan tillbaka med outrättat ärende för att hämta bilen, åke hem för att äta lite och sedan åka ut till Väse och dricka kaffe med kusinen och mina två söta sjuklingar till kusinbarn. Att jag äntligen kom iväg dit var verkligen på tiden, det har vi pratat om ett tag nu och jag har inte sett dem på alldeles för länge!
På väg hem därifrån ringde jag sedan min mor, la fram planer om att åka och simma och blev lovad att hon skulle börja med maten. Sagt och gjort stod det en soppa på kokning när jag kom hem och sedan begav vi oss iväg och simmade 1500 m. Känns så otroligt kort när man skriver det, men det tog ändå ett tag, så sedan åkte vi in till stan och köpte med oss varsin semla hem, vilket vi tyckte att vi var väl värda.
Att jag var så trött är väl inte så konstigt egentligen. Igår så jobbade jag några timmar på morgonen och sedan var jag ju vaken och uppe och hade hela dagen framför mig, så då vad det ju bara att köra igång. Först gick jag tvärs över gatan, till Karolinen, och lämnade plasma, vilket verkligen var på tiden nu. Alldeles för länge sedan jag avnjöt den goda varma chokladen och smörgåsarna och kakorna som de brukar servera där med andra ord. Efter det promenerade jag in till stan, och sedan tillbaka med outrättat ärende för att hämta bilen, åke hem för att äta lite och sedan åka ut till Väse och dricka kaffe med kusinen och mina två söta sjuklingar till kusinbarn. Att jag äntligen kom iväg dit var verkligen på tiden, det har vi pratat om ett tag nu och jag har inte sett dem på alldeles för länge!
På väg hem därifrån ringde jag sedan min mor, la fram planer om att åka och simma och blev lovad att hon skulle börja med maten. Sagt och gjort stod det en soppa på kokning när jag kom hem och sedan begav vi oss iväg och simmade 1500 m. Känns så otroligt kort när man skriver det, men det tog ändå ett tag, så sedan åkte vi in till stan och köpte med oss varsin semla hem, vilket vi tyckte att vi var väl värda.
Kommentarer
Trackback
