Amanda

Pratade lite med Axel häromdagen och konstaterade att det vore trevligt att äta lunch någon dag (I och för sig brukar det vara, om inte nödvändigtvis trevligt så i alla fall hyfsat nödvändigt att äta lunch varje dag...). Igår så smsade jag honom således för att spika en lunch idag och han undrade i sin tur var vi skulle äta. Efter att ha tänkt över frågan en stund så konstaterade jag att det får bli en lunch här hemma.

Anledningen till det?
Jo, jag får eventuellt hem ett par hantverkare att hålla koll på någon gång under dagen.

Anledningen till att Axel således kommer förbi?
Jo, för att hålla koll på mig.

Hallå? Vänta lite här nu va!? Är det verkligen så illa så att jag inte kan låta bli att flirta med varenda snygg singel som råkar befinna sig i närheten? Eller är det kanske snarare så att varenda hopplöst fall i närheten nödvändigtvis dras till just mig?

Att Axel varit närvarande flera gånger när det sistnämnda inträffat kanske hur som helst förklarar saken. Så jag antar att jag ska känna mig tacksam över att jag har en så omtänksam och beskyddande (i alla fall nästan-)kusin.

Nu återstår det bara att vakna till (utifall hantverkarna är morgontidiga människor), dra på mig något presentabelt (utifall hantverkarna är medelålders människor med ölmage och grått skägg) och sedan försöka komma på vad i hela fridens namn jag kan tänkas överraska Axel med i matväg.