Amanda

Emma var här och hämtade de där luddiga små sakerna som fäller som bara den och vars avrammlade hår jag misstänker klonar sig självt flera gånger i minuten bara för att kunna lägga sig som en tjock matta över hela lägenheten i förmiddags. Efter som katterna dessutom är obevekligt livrädda för damsugaren så brukar den där tjocka katthårsmattan i regel inte åtgärdas innan katterna är i säkert förvar hos sin matte och så även idag. Men så fort katterna var utanför dörren så tänkte jag att jag bara skulle damsuga av lägenheten lite.

Nu, flera timmar senare så har jag putsat alla fönster i hela lägenheten (inklusive dem i glasdörren till vardagsrummet) och dessutom speglarna, diskat en hel del (bland annat kompostbehållaren som det var alldeles för länge sedan någon åtgärdade och lamporna i vardagsrummsfönstret!), gjort det jag ursprunglingen tänkt och damsugit, dessutom dammat, börjat städa ur datarummet (också kännt som förråd nummer tre, ett nere i källaren och en stor klädkammare räcker tydligen inte för mig och Patrik) litegrand, vilket ledde till en mindre omstrukturering av garderoben (när jag hittade en låda höst/vinterkläder som inte blivit uppackade sedan flytten...).

Där någonstans blev jag avbruten av Patrik som lockade med middag och ett avsnitt av Star Trek, och efter det så fastnade vi visst i soffan. Men det tycker jag nog å andra sidan att jag kan unna mig efter dagens slit.

Nu ser man både ut genom fönstren och reflektionerna i dem. Undrens tid är inte förbi.