Bara så att ni vet...
Snabbaste vägen från Kristinehamn till Skoghall går inte genom centrala Karlstad. Speciellt inte vid fyra en vardagseftermiddag.
Dessutom lyckades jag lösa lunchproblemen riktigt bra idag, om ni vill ha mer interessant information. Pappa var nämligen hemma under förmiddagen, så jag kunde äta lite utav omeletten han lagade (okej, omelett igen... men den var i alla fall riktigt god). Efter det så lekte jag taxi och stjutsade iväg honom till Kristinehamn där jag sedan stannade ett tag så att Axel fick ett tillfälle att bjuda på på lunch han också. Efter några koppar kaffe i hans kökssoffa så ringde mamma från Skoghall och det är där jag knyter ihop inlägget med inledningen. Hon ville nämligen att jag skulle komma och hämta henne från jobbet, vilket jag, snäll och timid som jag är, naturligtvis gjorde. Passade även på att planera kvällen under vägen och kan konstatera att mobiltelefoner inte går bra ihop med vägkanter, lastbilar eller 70-skyltar. Ännu en sak allmänheten bör veta så...
I alla fall, för att hålla mig till ämnet, så satt jag ute på E18 och funderade över bästa vägen till Skoghall när jag plötsligt kom på mig själv med att svänga upp på avfarten mot Färjestad. Det verkade vettigt i ungefär två sekunder... Sedan fick jag ju snällt finna mig i att köra igenom hela centrum för att komma till korsningen vid sjukhuset där jag lite smått panikartat ringde min kära mor som, efter att ha försäkrat sig om att jag inte krockat bilen eller något sådant hemskt, under högljuda skrattsalvor förklarade vägen från Bergvik (dit jag faktiskt hittar...) till Skoghall.
Tja, ett gott skratt förlänger livet säger man ju, så nu kanske jag får ha min mor kvar ytterligare några år...
Dessutom lyckades jag lösa lunchproblemen riktigt bra idag, om ni vill ha mer interessant information. Pappa var nämligen hemma under förmiddagen, så jag kunde äta lite utav omeletten han lagade (okej, omelett igen... men den var i alla fall riktigt god). Efter det så lekte jag taxi och stjutsade iväg honom till Kristinehamn där jag sedan stannade ett tag så att Axel fick ett tillfälle att bjuda på på lunch han också. Efter några koppar kaffe i hans kökssoffa så ringde mamma från Skoghall och det är där jag knyter ihop inlägget med inledningen. Hon ville nämligen att jag skulle komma och hämta henne från jobbet, vilket jag, snäll och timid som jag är, naturligtvis gjorde. Passade även på att planera kvällen under vägen och kan konstatera att mobiltelefoner inte går bra ihop med vägkanter, lastbilar eller 70-skyltar. Ännu en sak allmänheten bör veta så...
I alla fall, för att hålla mig till ämnet, så satt jag ute på E18 och funderade över bästa vägen till Skoghall när jag plötsligt kom på mig själv med att svänga upp på avfarten mot Färjestad. Det verkade vettigt i ungefär två sekunder... Sedan fick jag ju snällt finna mig i att köra igenom hela centrum för att komma till korsningen vid sjukhuset där jag lite smått panikartat ringde min kära mor som, efter att ha försäkrat sig om att jag inte krockat bilen eller något sådant hemskt, under högljuda skrattsalvor förklarade vägen från Bergvik (dit jag faktiskt hittar...) till Skoghall.
Tja, ett gott skratt förlänger livet säger man ju, så nu kanske jag får ha min mor kvar ytterligare några år...
Kommentarer
Trackback
