Saker blir bättre med tiden?
Igår var det dags för högskoleprov. Fem pass à 50 minuter uppe på universitetet i mycket trevligt sällskap... i princip hela stan var ju där! KAU-lörsagsunderhållning så att det förslår! Med tanke på att det var pauser precis hela tiden, och så lite lunch däremellan så blev det en hel del skrattande, pratande, kortspelande, godisätande osv. under dagen. Seriöst provskrivande däremot? Va? Vad pratar vi om nu?
Fast det gick bättre än jag förväntat mig. Man hör ju att första gången så blir det inte så bra... Och bra och bra kanske är en övedrift (jag fick ju inte 2,0!), men riktigt skapligt i alla fall. Mattedelen var nog en utav anledningarna till att dagen kändes mindre seriös, här får man höra att den är knivig som fan och så är den riktigt överkomlig? 19/22 rätt och tid över att powernappa (ohja, här våldtar vi det svenska språket så att det står härliga till...) får en att undra om de som skrev provet hade en väldigt tråkig dag på jobbet och kände för att skämta litegrand? Ironi i dess renaste form? För inte kan det ha varit på riktigt va? Inte när jag kom dit och förväntade mig det konverterade resultatet (alltså inte 22/19 då, utan kanske 3/22 eller liknande) men lyckades såpass bra?
Diagramdelen gick om möjligt ännu bättre men svenskan och engelskan gick väl tyvärr sådär. Slutade med en sådär 3/4 rätt på hela provet och tanken har väckts att göra det igen. Någon gång.
När jag sedan återvände hem så blev jag skälld på så fort jag kom innanför dörren. Bokstavligt talat alltså. Morbror och lillkusinen var nämligen här i sällskap med sin lurviga vovve som jag sedan satt och såg på tv med i flera timmar för att hämta mig efter dagens strapatser. Något som senare visade sig vara helt onödigt eftersom jag ändå drog till Yi efter middagen och kom hem i totalt halvdött skick vid tre eller något sådant. Efter att ha haft en jättemysig kväll. Charader och förklarande bilder är sjukt underhållande. Och två tjejer (speciellt när de två tjejerna är Maja och jag) som försöker lasta ur en cykel ur en för liten bil, mitt i stan, mitt i natten... tja, behöver jag säga att vi skrattade som fan? (men fick ut den tillslut!).
Chips är, bara så att ni vet, en livsnödvändigt och jag tackar gud för att Hagahallen har öppet ända till 11 på kvällarna. Förövrigt har Yi nästan lika många fleesefiltar som jag (!),(okej, kanske inte, men nästan!) och en mycket trevligare soffa (även om halva kvällen spenderades på golvet) och Lovisa har (hade...) god choklad!
Fast det gick bättre än jag förväntat mig. Man hör ju att första gången så blir det inte så bra... Och bra och bra kanske är en övedrift (jag fick ju inte 2,0!), men riktigt skapligt i alla fall. Mattedelen var nog en utav anledningarna till att dagen kändes mindre seriös, här får man höra att den är knivig som fan och så är den riktigt överkomlig? 19/22 rätt och tid över att powernappa (ohja, här våldtar vi det svenska språket så att det står härliga till...) får en att undra om de som skrev provet hade en väldigt tråkig dag på jobbet och kände för att skämta litegrand? Ironi i dess renaste form? För inte kan det ha varit på riktigt va? Inte när jag kom dit och förväntade mig det konverterade resultatet (alltså inte 22/19 då, utan kanske 3/22 eller liknande) men lyckades såpass bra?
Diagramdelen gick om möjligt ännu bättre men svenskan och engelskan gick väl tyvärr sådär. Slutade med en sådär 3/4 rätt på hela provet och tanken har väckts att göra det igen. Någon gång.
När jag sedan återvände hem så blev jag skälld på så fort jag kom innanför dörren. Bokstavligt talat alltså. Morbror och lillkusinen var nämligen här i sällskap med sin lurviga vovve som jag sedan satt och såg på tv med i flera timmar för att hämta mig efter dagens strapatser. Något som senare visade sig vara helt onödigt eftersom jag ändå drog till Yi efter middagen och kom hem i totalt halvdött skick vid tre eller något sådant. Efter att ha haft en jättemysig kväll. Charader och förklarande bilder är sjukt underhållande. Och två tjejer (speciellt när de två tjejerna är Maja och jag) som försöker lasta ur en cykel ur en för liten bil, mitt i stan, mitt i natten... tja, behöver jag säga att vi skrattade som fan? (men fick ut den tillslut!).
Chips är, bara så att ni vet, en livsnödvändigt och jag tackar gud för att Hagahallen har öppet ända till 11 på kvällarna. Förövrigt har Yi nästan lika många fleesefiltar som jag (!),(okej, kanske inte, men nästan!) och en mycket trevligare soffa (även om halva kvällen spenderades på golvet) och Lovisa har (hade...) god choklad!
Kommentarer
Trackback
