Vuxen man känner sig då...
Ikväll fick jag följe hem av en söt liten tjej på tretton vårar. Vi gick där på Ruds mörka cykelvägar och diskuterade djupa ämnen varvade med en del skratt emellanåt och jag kunde konstatera hur otroligt lätt det var att prata med henne. Hon var liksom en kopia av mig för några år sedan! Så jag fick ett utmärkt tillfälle att känna mig äldre, ansvarstagande och dela med mig av min livserfarenhet, samtidigt som jag kännde att vi låg på precis samma nivå.
Och varför jag vandrar omkring på Rud om fredagskvällarna i sällskap med trettonåringar då? Jo, efter att ha börjat dagen med flera timmars mysigt brunchande hos Lovisa (om jag överlever morgondagen så blir det nog ett bildkryddat inlägg om det då) och sedan spenderat ett par jätteroliga timmar på stan med Paulina så åkte jag hem till Maja, där jag hängde ett tag, disskuterade morgondagens prov, onsdagens fest och diverse andra ämnen, spelade blokus och provsmakade Majas middag. Där var då även denna tjejen, som är vän med Majas bortresta lillasyster och som Maja tydligen kidnappat när de träffats ute på gatan och när Maja sent omsider fick nog av oss och körde ut oss så var det trevligt att slippa ta sig hem i mörkret helt på egen hand.
Men nu ska jag verkligen sova! Ska ju upp jättetidigt imorgon! Då är det nämligen dags för högskoleprovet, som börjar så okristligt tidigt som 8.20. En lördag. Hemskt!
