Amanda

I föregående inlägg så skrev jag ju lite kort om hur jag hade lovat mig själv att gå till jobbet när jag började sent, som idag. Igår gjorde jag det i åtta graders kyla och höll på att avlida när jag väl kom fram. Idag så bangade jag helt när jag såg att termometern visade på tretton minus. I och för sig kan det nog vara nyttigt att ge upp sådana knäppa planer och istället ta det lite lungt en morgon som denna. Har träningsvärk i hela kroppen och känner mig rätt allmänt utsliten, även om det är bättre nu än det var igår när det enda som höll mig uppe var ren viljestyrka.

Nu ska jag istället ta bilen, och inser att jag nog måste gå ut och frosta av den rätt strax. Det är liksom en såndär sak som man lätt glömmer att ta med i planeringen. Igår till exempel, så skulle vi och dansa, och ville vara ute i god tid för att få platser på passet. Vi han i och för sig trots att jag, förutom att vara sen från början, fick ägna en halv evighet åt att skrapa rutor. Men det var allt på håret. 138 platser är det på passet om jag inte mins fel. Sju var kvar när vi kom, och den sista i vårt gäng på 4 fick med nöd och näppe den absolut sista platsen. Pjuh.