Amanda

När jag kom hem för en liten stund sedan möttes jag, hör och häpna, av en tyst, mörk och tom villa. Inte för att det slog mig med häpnad direkt, eftersom jag råkade veta redan innan att mina föräldrar lämnat staden för Göteborg ett tag, att äldsta lillebror slitit sig ifrån WoW (!) för att titta på film hos någon kompis och att åttaåringen i huset är bortlämnad till mormor och morfar, där jag för övrigt själv spenderat de senaste timmarna med att äta paj och gratulera mormor på födelsedagen. Men något underligt känndes det ändå. En tom lägenhet är ju liksom bara tyst och mörk, men ett tomt hus, det är så... ensligt.

Efter att ha tänt lite lampor, dragit på radion och rumstrerat om lite i köket för att få till en middag och en matlåda tills imorgon så känns det dock inte lika obebott längre och att kunna sjunka ned i soffan i lungn och ro är riktigt trevligt.