A Lot Like Love
Just nu sitter jag här och ler för mig själv... Ler? Bara sådär? Kan inte vara normalt va? Ni (ja, alla ni... fyra? som kommer läsa detta...) måste undra om en intagning på dårhus är nära förestående... Men nej, jag har bara haft en riktigt bra dag!
Det började i morse med ett oväntat telefonsamtal. För ett par veckor sedan ringde Lovisa och berättade att hon, via sin moster (som av sin grannes systerdotters lärares hund... eller nej, inte riktigt så långsökt kanske) hört att de sökte någon som kunde hoppa in ibland på serviceavdelningen på NWT. Jag ringde alltså dit och fick komma dit ett par dagar i förra veckan för att se hur det var. I morse så ringde de igen och vi bestämde att jag ska vara där resten av veckan och dessutom kanske det finns möjlighet att hoppa in en del framöver! Inte helt fel kan jag ju säga!
Efter det togs det en promenad iväg till Friskis & Svettis där det blev ett lunchpass på jympagolvet. Bara att promenera den biten och få röra lite på sig är ju inte helt fel och att dessutom träna sedan gör ju det hela helt toppen!
Uppåt efter träningen så gick jag ut i solskenet och promenerade in mot stan. Mötte upp Pontus och gick iväg till Subway (där människan aldrig tidigare varit! what a shame!) för att få tag på lite lunch som sedan avnjöts på en bänk i solen vid älven. Efter lite shopping (hårfärg inhandlad!) och någon timme fördriven på diverse bänkar i mitt i city så var dock solskenet spårlöst försvunnet och vi promenerade bort till busstationen där jag tog bussen hemåt.
Knappt innanför dörren insåg jag att det serverades mat hemma, slängde i mig lite kvällsmat, tog en kopp kaffe på det och sedan bar det iväg med mor och yngsta lillebrodern till stuvbutiken där vi tittade på golv till lillebrors sovrum som jag lovat att tapetsera om och sådär.
Väl hemma igen så såg jag sedan att jag hade ett missat samtal från en helt underbar lite kines. Ringde upp henne och blev sedan, till min förvåning, sittandes i telefon i en trekvart, avhandlandes allt som hänt de senaste veckorna i Stockholm respektive i lilla Karlstad. Och även om dagen hade varit helt hemsk fram tills dess så hade jag ju inte kunnat låta bli att bli glad efter det samtalet. Och efter som dagen inte varit det minsta hemsk så gjorde det mig helt euforisk.
Så kort sagt har det varit en bra dag och den avslutas just nu med att sitta och titta på A Lot Like Love (vilket rubriken på inlägget ju liksom antyder), dricka te och överanvända utropstecken. Sämre kan man ju ha det!
Det började i morse med ett oväntat telefonsamtal. För ett par veckor sedan ringde Lovisa och berättade att hon, via sin moster (som av sin grannes systerdotters lärares hund... eller nej, inte riktigt så långsökt kanske) hört att de sökte någon som kunde hoppa in ibland på serviceavdelningen på NWT. Jag ringde alltså dit och fick komma dit ett par dagar i förra veckan för att se hur det var. I morse så ringde de igen och vi bestämde att jag ska vara där resten av veckan och dessutom kanske det finns möjlighet att hoppa in en del framöver! Inte helt fel kan jag ju säga!
Efter det togs det en promenad iväg till Friskis & Svettis där det blev ett lunchpass på jympagolvet. Bara att promenera den biten och få röra lite på sig är ju inte helt fel och att dessutom träna sedan gör ju det hela helt toppen!
Uppåt efter träningen så gick jag ut i solskenet och promenerade in mot stan. Mötte upp Pontus och gick iväg till Subway (där människan aldrig tidigare varit! what a shame!) för att få tag på lite lunch som sedan avnjöts på en bänk i solen vid älven. Efter lite shopping (hårfärg inhandlad!) och någon timme fördriven på diverse bänkar i mitt i city så var dock solskenet spårlöst försvunnet och vi promenerade bort till busstationen där jag tog bussen hemåt.
Knappt innanför dörren insåg jag att det serverades mat hemma, slängde i mig lite kvällsmat, tog en kopp kaffe på det och sedan bar det iväg med mor och yngsta lillebrodern till stuvbutiken där vi tittade på golv till lillebrors sovrum som jag lovat att tapetsera om och sådär.
Väl hemma igen så såg jag sedan att jag hade ett missat samtal från en helt underbar lite kines. Ringde upp henne och blev sedan, till min förvåning, sittandes i telefon i en trekvart, avhandlandes allt som hänt de senaste veckorna i Stockholm respektive i lilla Karlstad. Och även om dagen hade varit helt hemsk fram tills dess så hade jag ju inte kunnat låta bli att bli glad efter det samtalet. Och efter som dagen inte varit det minsta hemsk så gjorde det mig helt euforisk.
Så kort sagt har det varit en bra dag och den avslutas just nu med att sitta och titta på A Lot Like Love (vilket rubriken på inlägget ju liksom antyder), dricka te och överanvända utropstecken. Sämre kan man ju ha det!
Kommentarer
Trackback
