Amanda

Regnet smattrade mot plåttaket på dansbanan där bord var uppställda och folk satt och njöt utav god mat. Under kvällen förvandlades smattret till en klart lysande regnbåge och efterhand övergick folk till något att dricka, handklappande och till att sjunga med litegrand i låtarna. På menyn för min del stod en otroligt god ceasarsallad med kyckling, en oemotståndlig cheesecake med hallonsås och kaffe till det, samt dels giftgrön dels illröd cider med lite popcorn till.

Café Augusts charm och gemytliga atmosfär och Dublin Fairs genuint trevliga och medryckande musik avnjöts i trevligt sällskap i form av bland annat kusinen som jag inte träffat på ett bra tag nu, med kille och ofödd bebis i släptåg och resulterade i en mycket trevlig kväll!

Att jag redan är hemma (vilket alltså bloggandet indikerar) och har varit det en stund vet jag dock inte om jag vågar erkänna. Har fått upprepade påtryckningar via sms om att jag faktiskt borde komma förbi stan en sväng och titta in på krogen, men så länge jag har suttit på café August så har jag ju faktiskt inte haft tid. Men att publicera detta och således erkänna att jag alldeles strax ska gå och lägga mig istället för att dansa (eh? hade nog inte hänt ändå) hela natten känns lite riskfyllt. Återstår att se om jag drar på mig blåtira och utslagna tänder imorgon om någon berörd person tittar in på bloggen och uppdagar mitt svek.