Amanda

Att inte ha något inplanerat tidigt om mornarna hjälper inte dygnsrytmen särskilt mycket kan jag ju lova. Men när resten av huset börjar slå sig till ro så brukar jag också börja dra mig mot sängen. Man vill ju inte bli en såndär som sitter uppe hela nätterna och sover bort hela dagen sedan. I och för sig innebär detta att jag får betydligt fler timmars sömn än de andra stackarna, som sedan ska upp om mornarna medan jag kan ligga kvar och sova, men det kan nog bara vara nyttigt som omväxling.

Det där med sovmornar är dock ganska relativt. I våras kunde jag sova till bortåt tolv, ett de få dagar då jag inte hade något planerat förrns på eftermiddagen (Vilket möjligtvis kan ha berott på att jag inte sov så mycket annars...) men nu brukar jag vakna av mig själv (eller av sjukligt morgonpigga personer som får för sig att ringa okristligt tidigt) i alla fall innan tio.

Och vart vill jag komma med detta då? Ingen aning. Jag konstaterar bara att jag nog ska krypa till kojs nu så att jag i vanlig ordning vaknar hyffsat tidigt och hinner iväg och träna under dagen. För sedan ska jag träffa Elin för att gå ut och ta del av karlstads nöjesliv, och efter det, ja då blir det defenitivt en okristligt tidig morgon... till och med med en van morgonmänniskas mått mätt (och med tanke på att allt innan tolv kan tyckas okristligt efter en utekväll med Elin så säger det väl endel...).