Amanda

Efter att onsdag blivit till fredag, torsdag till följd av det en riktigt lugn och ineffektiv söndag och fredag en riktig nystart i pluggandet med heldag på universitetet och en riktigt måndagskänsla hängande över sig så hade jag knappt någon koll på vilken dag det var idag. Satt till och med uppe på universitetet några timmar och pluggade på eftermiddagen. Och folk säger att studenter vänder på dygnet... HA! min dygnsrytm är nog den enda tidsrytmen jag har som fungerar, vet knappt vad det är för månad just nu ens.

Det är tur att jag har en grymt mysig pojkvän som håller ordning någorlunda på min veckorytm i alla fall, och idag har jag minsann fått veta att det är lördag. Efter att han varit på hockey och jag pluggat klart så möttes vi inne i stan och vandrade runt där en stund och spanade in restaurangmenyer innan vi slutligen hamnade på den grekiska restaurangen Agapi. Ett mycket bra val kan jag konstatera i efterhand! En Moussaka och sedan kaffe och Ananascarpaccio med riven vit choklad, passionsfruktssås och vaniljglass (det vattnas i munnen bara jag läser det!) i otroligt fint sällskap senare så befinner jag mig högt uppe bland en massa sådanadär rosa moln.

Just nu råkar de rosa molnen dock vara vår soffa, där vi sitter och tittar på konståkning. Det var liksom det som var det första lockande som Patrik bläddrade förbi när vi kom hem och landade här, och nu kan jag inte slita mig.













Riskabelt värre!

Men allvarligt? Bryter de inte nacken i alla fall i 70 % av fallen? Det måste de väl nästan göra? Egentligen är det nog bara en plott alltihop... massor av look alikes och när en bryter huvudet av sig så klipper de bara lite i programmet och kastar in nästa. Ha, avslöjade!