Nu var det länge sedan...
...men av någon anledning har jag inte riktigt hunnit sitta vid datorn så mycket.
Det kan möjligtvis bero på att solen har lyst konstant hela helgen och att vistas inomhus har känts överflödigt (Mysigt biobesök med pojkvännen på sevärda Prince of Persia var undantaget). Det kan också bero på att jag tar studenten om bara några dagar och har spenderat massor av tid med klassen den senaste veckan.
Helgen som gick var vi iväg till Sunne. Bilresan dit var utan tvekan mycket intressant. När vi skulle fara iväg från Lovisa, där jag hämtade upp henne och de andra medresenärerna, visade GPSn i bilen fel väg redan när vi skulle ut från uppfarten och vi valde istället att förlita oss på en gammal hederlig kartbok. Av någon anledning visade den oss vägen till skåre och även till förbriksförsäljning av godis där och vi kunde ju inte annat än att gå in och handla lite. Sedan följde mycket skratt, lite förtvivlan och en väg som bara blev smalare och smalare ju längre vi kom. Innan vi slutligen anlände till rätt ställe, stolta över att ha klarat oss till en så avlägsen plats helt utan hjälp utifrån och i stor stil med ljudet på högsta volym och en Emma kikandes ut genom takluckan.
Inte riktigt autobahn
Jag har även hunnit med att bada för första gången i år, något jag är mäkta stolt över och jämfört med det känns de svåra pärser som väntar, så som bal och studentfirande, inte riktigt lika skrämmande längre. Dock känns det lite konstigt att balen är redan imorgon och i skrivandets stund sitter jag och målar naglarna lila inför morgondagen.
Det kan möjligtvis bero på att solen har lyst konstant hela helgen och att vistas inomhus har känts överflödigt (Mysigt biobesök med pojkvännen på sevärda Prince of Persia var undantaget). Det kan också bero på att jag tar studenten om bara några dagar och har spenderat massor av tid med klassen den senaste veckan.
Helgen som gick var vi iväg till Sunne. Bilresan dit var utan tvekan mycket intressant. När vi skulle fara iväg från Lovisa, där jag hämtade upp henne och de andra medresenärerna, visade GPSn i bilen fel väg redan när vi skulle ut från uppfarten och vi valde istället att förlita oss på en gammal hederlig kartbok. Av någon anledning visade den oss vägen till skåre och även till förbriksförsäljning av godis där och vi kunde ju inte annat än att gå in och handla lite. Sedan följde mycket skratt, lite förtvivlan och en väg som bara blev smalare och smalare ju längre vi kom. Innan vi slutligen anlände till rätt ställe, stolta över att ha klarat oss till en så avlägsen plats helt utan hjälp utifrån och i stor stil med ljudet på högsta volym och en Emma kikandes ut genom takluckan.
Inte riktigt autobahn
Jag har även hunnit med att bada för första gången i år, något jag är mäkta stolt över och jämfört med det känns de svåra pärser som väntar, så som bal och studentfirande, inte riktigt lika skrämmande längre. Dock känns det lite konstigt att balen är redan imorgon och i skrivandets stund sitter jag och målar naglarna lila inför morgondagen.
Kommentarer
Trackback
