Amanda

Mitt träningskort gick ut ungefär i samma veva som jag tog studenten, så speciellt mycket träning måste jag erkänna att det inte blivit på senaste veckorna. Mycket promenader och en och annan springtur, men inte mer. Idag var jag ute en sväng, sprang ned till kroppkärrssjön och gick tillbaka. Insåg hur otroligt mycket jag saknat och träna och vad rastlös jag blir när jag inte gör det. Speciellt nu när jag ändå har en massa tid över. Men dansandet, skivstångspassen och den övriga gruppträningen som jag hela vårterminen ägnade mig åt på F&S kan verkligen inte ersättas med joggande.

• Dels är det så otroligt jobbigt, inte fan orkar jag springa i en timme.
• Dels är det sjukt tråkigt, jaha, här sätter jag ena foten framför den andra, och sedan andra foten framför den ena, och så börjar vi om igen. Kul...
• Dels så är det väldigt ensamt, utan det där folkhavet av människor som också tränar känns det helt enkelt inte lika motiverande.

(jo, visst kan man gå ut och jogga med någon, men ingen joggar lika långsamt som jag...)

Nu känner jag verkligen att jag är i stort behov av att snarast möjligt förnya mitt träningskort, innan jag blir förslöad, inlagd på dårhus för psykiskt ohälsosam rastlöshet eller arresterad för mord på någon stackars joggare som har mage att se glad och hurtig ut under en löprunda. Det är ju bara det att träninskort är så sjukt dyra! Min månadsinkomst som arbetslös ligger på ungefär noll kronor. Detta ska nu under sommarmånaderna täcka mina utgifter för glass (mycket viktigt!), allt annat jag kan tänkas behöva och nu dessutom ett träningskort. Jag får det inte riktigt att gå ihop och inser att det blir nog joggingturer ett tag till...