Amanda

Att gå och lägga sig i tid i gårkväll var mer än besvärligt. Att somna i tid var än värre. Att jag sedan vaknade gång på gång under natten och sedan vid kvart över sex fick nog och gick upp gjorde ju inte heller precis underverk för min nattsömn, men iväg till skolan kom jag ändå. Än är inte undrens tid förbi!

Att gå ut i kylan och ta sig hela (den otroligt långa) vägen till busshållplatsen var väldigt motsträvigt och till och med att komma in i skolan kändes rätt trevligt i jämförelse med den bitande kylan utanför. Att man sedan möttes av människor man inte sett på ett tag (och även människor man såg senast igår... men ändå) gjorde ju inte direkt upplevelsen sämmre och för ett tag så var det nästan okej att lovet var över. Nu sitter jag dock och skriver på en grej i svenskan (eh... det mäsks väl? jag är mycket ambitiös och koncentrerad idag!) och önskar att skoldagen kunde gå lite fortare.