Hur överlever pingvinerna?
Själv fryser jag nästan ihjäl och jag är ändå på varmare breddgrader och dessutom inomhus. En eld i kaminen nere i källaren hjälpte ett tag men sedan dog batterierna i datorn nästan ut och jag förflyttade mig upp till mitt rum. Innan dess hjälpte även en dusch, men till och med då frös man och dessutom tog ju ohjälpligen varmvattnet slut efter någon dryg halvtimme eller så... (mitt fel? som alltid? nejdå, jag förstår inte vad ni pratar om!?) Nu ligger jag under flera lager filtar, med en kopp te, värmer mig på datorn och skakar som en hund och ändå är det inte så att vi har ovanligt kallt inne eller någonting.
Tanken på att gå och lägga sig och sova kändes lockande ända tills jag insåg att sängen säkert är iskall nu. Åh, vad mycket trevligare det hade varit med sällskap alltså (låter det en smula besatt att säga att jag saknar någon om jag träffade senast för något halvt dygn sedan?), (och nej, det är inte bara för att sängen är kall som jag saknar hans sällskap alltså vill jag bara klargöra), (även om kylan är en bidragande orsak...), (men det hänsyftade sällskapet är dessutom väldigt trevligt liksom).
Men för att komma ifrån alla parenteser (varför blir det så många sådana när jag är trött?), (måste vara förmågan att uttrycka sig i flytande text som avtar i takt med att tröttheten tar över!), (okej, nu fastnade jag i parenteserna igen... vart ska detta sluta?) så (nu tappade jag bort vad jag skulle skriva egentligen...), (hmm...), (jo!) avslutar jag (det låter strålande just nu!) bloggandet för kvällen nu tror jag.
Fast jag tänkte ju skildra gårdagen (som jag nu inser har blivit i förrgår) på något spännande sätt också förståss... Det var faktiskt en hel del att skriva om liksom. Till exempel den otroligt spännande (nu ska jag inte låta ironisk här inser jag, för det var faktiskt rätt kul) första skoldagen efter lovet. Och hur Christoffer drog med mig till Score för att äta middag, titta på hockey (nu nämner jag den sporten för andra gången på bara ett par veckor här i bloggen, vad är detta?!) bowla (okej, den biten hade jag ändå inte tänkt skildra så ingående även om jag varit pigg nog och haft kvar förmågan att formulera mig på ett vettigt sätt), (då hade jag nog snarare haft vett nog att inte nämna den biten överhuvudtaget...), (fast oerhört roligt var det i alla fall) och träffa typ hela hans ytterst läskiga (som faktiskt visade sig vara inte fullt så läskiga, (vart har han då fått det draget ifrån!?)) familj.
Men för att ta det kortfattat så, förutom att jag gick upp mitt i natten (jag behöver nog ställa tillbaka mitt dygn snart) så var igår (eh... i förrgår), (i torsdags alltså), (den sjunde januari 2010, för att riktigt klargöra) en synnerligen trevlig dag och nu ska jag sluta babbla (heter det så när man skriver också?) och sova istället.
Godnatt bloggen, godnatt världen. Sov så gott.
