Amanda

Man inser liksom att det är ganska kallt i huset när man börjar överväga att strunta i att åka till stallet för att man inte ids byta byxor av rädsla för att förfrysa benen. Även det faktum att man vid tio, halv elva på kvällen ställer sig och bakar kladdkaka för att få en anledning att bosätta sig framför en varm ugn är ganska talande. 

Kom iväg till stallet gjorde jag i alla fall. Väl där det var frost på väggarna i manegen, is på handtagen till dörrarna och vattenledningar som frusit. Ändå kan jag inte säga att det kändes lika kallt som hemma, så det kanske är där man ska bosätta sig alltså. Då skulle man i och för sig få bo i en ganska kaotiskt värld… Gårdagens smärre incidenter innefattar bland annat en väldigt positivt inställd häst som fick för sig att det vore snällt att nypa mig i handen (de röda märkena syns än…), en sjukt söt liten ponny som sprang runt och ställde till oreda under hela ridpasset, en inte riktigt lika söt häst som hoppade runt och sparkade och ställde till oreda och barn som sprang på läktaren och fick övriga hästar att ställa till än mer oreda. Ibland kan man ju inte låta bli att undra hur ridläraren står ut (även om vi brukar ha sjukt kul, haha).

Nu imorse när jag skulle gå till skolan (eh... busshållplatsen) verkade dock kylan vara ett minne blott. Bara minus sju grader var det då och jag började undra varför jag hade jacka på mig. Fortsätter det i denna takten så kan man väl snart gå ut i t-shirt och shorts?