Amanda

Jag tror att blogg är bäst på natten. Det är nu det är kul att gå in på folks bloggar och läsa om vad de gjort under dagen och det är nu som man har lust att sätta sig ned och skriva ett inlägg. Dessutom är det på natten alla känslor letar sig fram. Även om det kanske inte alltid är possitivt. (Jag hatar honom för att han gjorde det han gjorde, jag hatar honom för att han inte lät mig betyda mer. Men jag har hört att hat och kärlek bara är två sidor av samma mynt. Jag önskar att han vore här.)

Dagtid är allting mycket lättare. På dagarna mår jag bra, på allvar. Då kan jag låta min logiska sida tala, sidan som säger att jag ju faktiskt har det bättre utan honom, sidan som vet att jag kommer träffa någon annan såsmåningom, någon som är värd att älskas. Sidan som tänker att nu slipper jag gå och undra vem det är som kommer vara i telefonen i kväll (en kille som bryr sig eller någon som bara vill bråka?). Och så undrar jag om jag är ledsen för att jag faktiskt saknar honom eller om jag bara är sårad över att jag blev förd bakom ljuset sådär.

Usch vilka jobbiga tankar egentligen. Det tror jag faktiskt inte att jag ska bry mitt trötta huvud med något mer. Istället kan jag berätta att jag haft en fin dag ute i det gröna. Jag har varit hos farbror och haft lite morsdag-firande. Smörgåstårta och paj, mums! Sedan blev det också en del dopp i den iskalla vänern. Undertecknad stod dock över. 

Hoppas att alla andra också haft en härlig dag // Amanda