Varför, varför, varför?
Ibland finns det bara en himla massa obesvarade frågor och jag kan inte säga annat än att jag verkligen inte gillar det. Jag gillar att veta hur saker och ting är, slippa fundera över det och bara veta. Men så fort man blandar in andra personer så går ju detdär med vetandet åt helvete. Det spelar ingen roll vad det gäller utan hela grejen med att man tror att man vet någonting, som sedan visar sig vara helt fel är bara så sjukt störande.
Det får mig att tänka på mitt ex, på hur saker och ting hela tiden förändrades på en bråkdels sekund. Hur någonting helt plötsligt bara blev fel. Utan att jag hade någon aning om varför. Det är inte ens någon stor sak det gäller nu, några planer som inte blev av utan att jag fått något svar på frågan "varför?", det är bara själva grejen, att inte veta. Alla tankar det sätter igång och dåliga minnen det drar tillbaka. Den ständiga känslan av att jag gjort någonting fel. Jag trodde verkligen att jag blivit av med den känslan samtidigt som jag blev av med Ante. Men tydligen så hade jag fel, för nu kommer allting plötsligt tillbaka. Plötsligt betyder de senaste månaderna (eller månaden? jag har faktiskt ingen koll på hur lång tid som gått, men det är nog faktiskt inte så mycket mer än en månad vid närmare eftertanke), månaderna när jag mått så jäkla bra och äntligen kännt mig fri som en fågel, ingenting. Jag har kännt mig så mycket mindre ensam sedan det tog slut med Ante än jag gjorde med honom, men nu kommer allting bara tillbaka. Tänker på hur annorlunda allt kunnat vara om jag bara kunde ha haft känslor för den helt underbara killen jag träffade för ett tag sedan, då hade jag med all säkerhet inte behövt känna mig så jäkla ensam nu. Men istället så sitter jag här och inser att mitt eget sällskap för en gångs skull är väldigt otillräckligt. Den mörka baksidan med att vara singel alltså, för nu har jag ingen som håller om mig när allt bara känns skit.
Det får mig att tänka på mitt ex, på hur saker och ting hela tiden förändrades på en bråkdels sekund. Hur någonting helt plötsligt bara blev fel. Utan att jag hade någon aning om varför. Det är inte ens någon stor sak det gäller nu, några planer som inte blev av utan att jag fått något svar på frågan "varför?", det är bara själva grejen, att inte veta. Alla tankar det sätter igång och dåliga minnen det drar tillbaka. Den ständiga känslan av att jag gjort någonting fel. Jag trodde verkligen att jag blivit av med den känslan samtidigt som jag blev av med Ante. Men tydligen så hade jag fel, för nu kommer allting plötsligt tillbaka. Plötsligt betyder de senaste månaderna (eller månaden? jag har faktiskt ingen koll på hur lång tid som gått, men det är nog faktiskt inte så mycket mer än en månad vid närmare eftertanke), månaderna när jag mått så jäkla bra och äntligen kännt mig fri som en fågel, ingenting. Jag har kännt mig så mycket mindre ensam sedan det tog slut med Ante än jag gjorde med honom, men nu kommer allting bara tillbaka. Tänker på hur annorlunda allt kunnat vara om jag bara kunde ha haft känslor för den helt underbara killen jag träffade för ett tag sedan, då hade jag med all säkerhet inte behövt känna mig så jäkla ensam nu. Men istället så sitter jag här och inser att mitt eget sällskap för en gångs skull är väldigt otillräckligt. Den mörka baksidan med att vara singel alltså, för nu har jag ingen som håller om mig när allt bara känns skit.
Kommentarer
Trackback
