Amanda

Nu känns inte livet så hemskt längre, jag har ju faktiskt helt underbara vänner. Det är sådant man glömmer bort när man vänjer sig vid att luta sig mot en kille. Somsagt så är jag inte så bra på det här med att vara singel (även om jag finner det oväntat trevligt) och har därför inte vanan inne att vända mig till mina stackars vänner med mina problem (de flesta problemen fick ju exet lösa och de som han orsakade ville jag knappast dra upp i ljuset och disskutera med någon). Som tur är så har jag trivts alldeles utmärkt utan kille i sommar, det var länge sedan jag mådde så bra som jag gjort nu under sommaren (men somsagt så är ju sommrar för det mesta helt underbara, vi får väl se vad jag säger i höst? Om saker och ting inte ändrats innan dess... (man kan ju hoppas) Det händer ju alltid något nytt i min värld.). Men nog om det, jag har ju underbara vänner somsagt. Efter att ha snackat lite med ett par utav dem om allt och ingenting så känns livet återigen mycket behagligt.

På tal om vänner så är jag även en mycket lycklig person av ännu en anledning nu. Alla kompisarna börjar ju återvända! Bland annat kom Lovisa just hem och jag hoppas att jag får se henne på onsdag, då vi tänkt åka båt om det är någolunda fint väder (så håll tummarna för att vädergudarna är med oss nu!). Börjar även längta väldigt mycket efter flera andra kompisar som jag inte sett på länge nu när jag tänker på det. Det måste åtgärdas! Men först ska jag nog sova, det börjar bli sent nu...