Pappa kan detdär med sms
När mamma smsar brukar det resultera i att jag får ett halvlångt sms med tusen frågor. Kommer jag hem någonting under kvällen/natten? Ska jag i så fall ska ha mat? Vad jag har för mig? Och så vidare... Nu är ju dock mamma och yngre versionen lillebror i Stockholm och pappa har tagit över rollen som smsande förälder. Han lyckas riktigt bra tycker jag. "Krabba?" är ju faktiskt det ultimata inehållet i ett sms. Kort, koncist och lockande. Det var dessutom effektivt och resulterade till och med i att jag var hemma när middagen serverades, prick sju. När jag kom innanför dörren så stod krabban, i sällskap av en stor skål räkor, en trevlig riesling, baugettebitar och givetvis en skål aioli redan på bordet. Bara att slå sig ned alltså. Perfekt! (Om mamma provade det istället för pankakor, mjölk och ett bord som behöver dukning lite oftare kanske jag skulle dyka upp hemma innan hon har gått och lagt sig lite oftare, kanske)
Att jag inte var hemma förens sju var dock väldigt oplanerat. Jag lämnade liksom huset vid 12 för att åka ned och luncha med Yi och Lovisa och möjligtvis smita in på museét och hälsa på Yi lite snabbt efter det. Gissa hur det gick? Det slutade med att vi var nio (?) pers som satt och hade picnic i museéparken. Sedan drog de flesta av oss in på museét för att hälsa på Yi och där blev vi kvar till halv fem (varför är jag inte det minsta förvånad?), då hon slutade. Vi hade jättekul där vi sprang runt på museét som småbarn och testade alla exprimenten, beundrade utställningarna, åt glass i solskenet (!) och hade diverse interessanta konversationer... Efter det blev det en shoppingtur, vilket dock inte resulterade i några inköp för min del. Men jag får en ny chans imorgon i alla fall. För då ska vi tydligen åka och besöka Lovisas jobb, innan det blir ännu en sväng på stan...
Att jag inte var hemma förens sju var dock väldigt oplanerat. Jag lämnade liksom huset vid 12 för att åka ned och luncha med Yi och Lovisa och möjligtvis smita in på museét och hälsa på Yi lite snabbt efter det. Gissa hur det gick? Det slutade med att vi var nio (?) pers som satt och hade picnic i museéparken. Sedan drog de flesta av oss in på museét för att hälsa på Yi och där blev vi kvar till halv fem (varför är jag inte det minsta förvånad?), då hon slutade. Vi hade jättekul där vi sprang runt på museét som småbarn och testade alla exprimenten, beundrade utställningarna, åt glass i solskenet (!) och hade diverse interessanta konversationer... Efter det blev det en shoppingtur, vilket dock inte resulterade i några inköp för min del. Men jag får en ny chans imorgon i alla fall. För då ska vi tydligen åka och besöka Lovisas jobb, innan det blir ännu en sväng på stan...
Kommentarer
Trackback
