Nattdopp och ensliga gator
Som alltid i mina söta vänners sällskap så blev kvällen igår mycket trevlig, speciellt eftersom att humöret var på topp och Amanda helt hyper hela kvällen... Pappa var dessutom jättesnäll och lånade ut bilen, så att jag slapp cykla i regenet.
Hemma hos Nea (eller Linnea, as you prefer) så fikade vi en hel massa, hennes syster och dennes vänner hade bakat mycket mumsig paj som vi tiggde åt oss av, varpå vi gick ut och satte oss på deras trappa allihop och kastade sten i varrandras urringningar (I alla fall jag, Maja och Harald (dvs en av Neas syster Saras vänner. Vad svårt det blir mad alla namn när man ska blogga), Harald verkade ha en stor fördel dock. T-shirtar för killar är skurna mycket olämpligt om man ska lyckas träffa urringningen). Sedan blev det Yes-man på tv-skärmen. Vid det laget var vi hela åtta stycken som försökte få plats framför tvn (som vi efter många om och men lyckades övertala att visa filmen). Chipsen och dippen som vi införskaffat, och morötterna som Maja (trots upprepade stöldförsök från min och Haralds sida) gjort iordning tog slut mycket snabbt och att i den kvävande hettan sitta allihopa och se på film blev, trots alla öppna förnster en smula påfrestande, så vi bestämmde oss för att gå ut när filmen var över.
I den vevan ringde mamma, som var i närheten och ville ha stjuts hem. När jag sedan släppt av henne och återvänt så blev det en lång promenad för att försöka hitta folket, som lagt ifrån sig mobilerna. Att gå omkring i bara en liten sommarklänning, barfota, med inget annat än mobil och bilnycklar i fickorna på okända gator, helt ensam, mitt i natten var en skrämmande upplevelse men tillslut så svarade i alla fall Maja och jag lyckades hitta dem i lagom tid för att få vara med och spela basket.
Egentligen börjar nog inlägget bli lite långt nu, men avslutar jag nu så kommer ju rubriken vara helt meningslös (för ja, för en gångs skull gjorde jag rubriken innan jag började skriva inlägget, amazing). Så efter det att vi spelat basket var vi inne en veva. Men det var en smula outhärdligt så vi bestämmde oss för att dra iväg och bada istället. (den lilla stackars 16-årigen i sällskapet var tvungen att ringa hem så att han kunde be om lov att få vara ute längre. Då kände jag och Jesper oss rätt vuxna...). Vi cyklade iväg till sandgrundsudden (Förutom jag som fick stjuts. Otroligt läskig upplevelse, som blev ännu värre när Harald inte lyssnade på mina upprepade böner om att cykla snällt och försiktigt. Elaka jäkla retsticka!) och tog ett nattdopp och sedan bar det av hemmåt.
(Och nu, en halv dag senare, upptäcker jag att jag inte publicerat inlägget än. Hur dum får man bli? Jag har i alla fall förutom ovanstående hunnit med att ha en trevlig, men något regnig kväll på välinge nu.)
Hemma hos Nea (eller Linnea, as you prefer) så fikade vi en hel massa, hennes syster och dennes vänner hade bakat mycket mumsig paj som vi tiggde åt oss av, varpå vi gick ut och satte oss på deras trappa allihop och kastade sten i varrandras urringningar (I alla fall jag, Maja och Harald (dvs en av Neas syster Saras vänner. Vad svårt det blir mad alla namn när man ska blogga), Harald verkade ha en stor fördel dock. T-shirtar för killar är skurna mycket olämpligt om man ska lyckas träffa urringningen). Sedan blev det Yes-man på tv-skärmen. Vid det laget var vi hela åtta stycken som försökte få plats framför tvn (som vi efter många om och men lyckades övertala att visa filmen). Chipsen och dippen som vi införskaffat, och morötterna som Maja (trots upprepade stöldförsök från min och Haralds sida) gjort iordning tog slut mycket snabbt och att i den kvävande hettan sitta allihopa och se på film blev, trots alla öppna förnster en smula påfrestande, så vi bestämmde oss för att gå ut när filmen var över.
I den vevan ringde mamma, som var i närheten och ville ha stjuts hem. När jag sedan släppt av henne och återvänt så blev det en lång promenad för att försöka hitta folket, som lagt ifrån sig mobilerna. Att gå omkring i bara en liten sommarklänning, barfota, med inget annat än mobil och bilnycklar i fickorna på okända gator, helt ensam, mitt i natten var en skrämmande upplevelse men tillslut så svarade i alla fall Maja och jag lyckades hitta dem i lagom tid för att få vara med och spela basket.
Egentligen börjar nog inlägget bli lite långt nu, men avslutar jag nu så kommer ju rubriken vara helt meningslös (för ja, för en gångs skull gjorde jag rubriken innan jag började skriva inlägget, amazing). Så efter det att vi spelat basket var vi inne en veva. Men det var en smula outhärdligt så vi bestämmde oss för att dra iväg och bada istället. (den lilla stackars 16-årigen i sällskapet var tvungen att ringa hem så att han kunde be om lov att få vara ute längre. Då kände jag och Jesper oss rätt vuxna...). Vi cyklade iväg till sandgrundsudden (Förutom jag som fick stjuts. Otroligt läskig upplevelse, som blev ännu värre när Harald inte lyssnade på mina upprepade böner om att cykla snällt och försiktigt. Elaka jäkla retsticka!) och tog ett nattdopp och sedan bar det av hemmåt.
(Och nu, en halv dag senare, upptäcker jag att jag inte publicerat inlägget än. Hur dum får man bli? Jag har i alla fall förutom ovanstående hunnit med att ha en trevlig, men något regnig kväll på välinge nu.)
Kommentarer
Trackback
