Amanda

Huvudet snurrar och jag känner mig öm i hela kroppen. Gjorde nämligen en mycket snygg avsittning förut.

Var ju till stallet förut, så vi var ute och red och skuttade över ett par bommar och så. Sedan skulle vi ta oss mellan två bommar på ett visst antal galoppsprång. Gjorde det på rätt många först och sedan skulle jag göra det på sju... Jaha, tänkte jag då, då blir det väl till att ta ordentligt med fart... Och fart blev det! Över sista bommen blev det dessutom ett stort skutt, följt utav en serie bocksprång vilket avslutades med en flygande Amanda och en häst som stack tillbaks till stallet.

Känslan när man vet att man kommer åka av och att det verkligen inte finns någonting att göra åt det är rätt lustig. Man hinner både oroa sig för hur man ska landa, samt sända många tankar till stigbyglarna och hoppas på att man inte fastnar med foten och blir hängandes efter en skenande häst. Nu landade jag helt okej, gled nån meter och fick sand över precis hela mig och ont överallt men klarade mig utan större blessyrer. Inte fastnade jag i stigbygeln heller, tack och lov för det! Och vafan, sju gallopsprång blev det i alla fall, innan jag for av!