Det enda possitiva med hösten...

...är de ändlösa timmarna med en kopp varmt te i handen.

Några sådana spenderades i eftermiddags hemma hos Lovisa, efter en lång och slitsam dag (ehm... timme...) i skolan. Nu har jag kurslitteratur till tre utav de hela fem kurser jag läser i höst (Bland annat 4 (!) böcker till svenska B) och har hunnit konstatera att samhällskunskap B kommer bli precis lika meningslöst som sammhällskunskap A (vi har med andra ord samma lärare...).

Men förutom att det nu defenitivt är sesong för varmt te så har jag svårt att se tjusningen med allt regn och rusk. Att jag har ont precis överallt efter det oväntade mötet med marken i onsdags, är helt utmattad efter att ha haft så mycket saker på gång och dessutom tror att jag håller på att bli sjuk hjälper mig väl inte direkt heller att se världen med blida ögon.

Nu ska jag i alla fall se till att kvällen blir riktigt lugn. Se till att få i mig något att äta (även om frysen verkar eka tomt, nudlar kanske blir), ta en varmt dusch (mabye färga håret? om jag orkar), undvika all kontakt med mänskliga varelser (det finns en gräns för hur social Amanda orkar vara, haha) och sedan sjunka ned i soffan och se på ett öga rött, som jag haft hemma ett tag men fortfarande inte fått tillfälle att se. 

Imorgon är jag förhoppningsvis fit for fight igen (och på tal om det så måste jag komma ihåg att höra efter med Emma hur imorgonkväll ser ut innan jag börjar undvika alla dedär mänskliga varelserna... så duktig är jag på att hålla mig till planerna)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0