Amanda

Vet inte hur många filmer som genom åren producerats med det namnet, men häromåret såg jag själv en av dem, som jag vill minnas var riktigt bra. Nu sitter jag och tittar på ytterligare en, som halvvägs in i filmen (ja, då behövs det faktiskt en koka te/besöka toaletten/gosa lite med datorn-paus, när man inte tittar på reklam-tv så måste man lära sig att ta tillvara på ||-knappen) verkar riktigt lovande den också.

Hur ofta händer det för övrigt att man börjar titta på film vid tjugo över sju på morgonen? I min värld är det nog en förstagångshändelse i alla fall. Men att gå upp när Patrik går upp (eller snarare någon halvtimme senare, när han har hunnit göra sig iordning och jag hunnit ligga och dra mig ordentligt...) är så mysigt, för då får jag ju liksom börja dagen med att äta frukost med, och pussa hejdå på, min alldeles underbara pojkvän.

När filmen sedan låg på soffbordet, eftersom jag hade planer på att titta på den redan igår, och jag dessutom hade en kopp te i handen och inga riktiga planer, var ju filmmorgonen ett faktum, och inte direkt ett oangenämt sådant heller.

Av någon anledning så blir möbler slitna efter ett tag. Och slitna möbler ser av någon orsak så fula och... och... slitna ut!

I badrummet har vi hur som helst haft en pall stående, så att katterna ska ha någonstans att sitta och fåna sig medan vi borstar tänderna (fast det är i och för sig en helt annan historia...). Den där pallen har dock sett ut att ha sett sina bästa dagar för länge sedan så häromdagen så fick jag för mig att den kanske vore snyggare i lite ny mundering. Lite blå färg eller så... Så döm om min förvåning när pojkvännen kom hem idag på lunchen och föreslog att vi kanske skulle ta och måla om möblerna, i köket.

I eftermiddags cyklade jag således och mötte honom när han slutade jobbet och sagt och gjort så cyklade vi sedan vidare till stuvbutiken och fick oss lite färg och penslar.

Nu återstår bara den där lilla petitessen att applicera färgen då...

Trodde att jag kidnappade mina småbröder förut... men tji fick jag!

Istället visade det sig att det var jag som blev kidnappad av dem. Vi har således ägnt eftermiddagen åt att spela spel, på Patriks wii och på Patriks dator.

Super Mario är ju faktiskt riktigt kul, till skillnad mot till exempel Minecraft. Ifall någon nu skulle behöva en spelrekomendation, eller i fallet Minecraft, en spel-o-rekomendation.


Sedan gav jag igen och tvingade ut bröderna på en promenad.
(hur mycket det nu blir promenerat när man har en katt i släptåg...)


Varpå det naturligtvis började regna och vi fick söka skydd.
(Och retirera in, tillbaka till Minecraft...)

Ojdå, jag råkade visst...


Ojdå, jag råkade visst...


Ojdå, jag råkade visst...

Skyller på att det där med självskanning är relativt nytt för mig, och då är det ju liksom inte så lätt att hålla koll på vad man råkar (och råkar glöma att) plocka med sig när man promenerar omkring i de ändlösa gångarna på storköpet.

Karlstad Kommun och orienteringsklubben här i stan fick visst någon idé om att placera ut kontroller över hela stan i fjol, för att de tjocka värmlänningarna skulle rulla ut och röra på sig. Eftersom konceptet med en flera månader lång orienteringstävling (?) tydligen visade sig vara lyckat så kör de med samma grej i år. Fick en karta neddimpande i brevlådan i förra veckan och eftersom några kontroller ändå låg på väg hem till mor och far och sedan på väg till stallet så gick mina tankar i stil med; Man va fan, varför inte liksom?

Fyra kontroller senare kände jag mig ganska nöjd med mig själv och igår passade jag på att ta ytterligare två på väg till och från gymmet, trots att det innebar en omväg. Idag har jag således tittat ut en helt ny väg hem till mor och far (där jag förvarar mina ridkläder) och ska passa på att ta ytterligare några stycken innan jag sticker till stallet.

Orienterade visserligen en kort period i min ungdom, men att jag skulle bli ett sådan kontrollfreak nu känns ändå lite otippat.

Efter en dags intensivt... eh... hmm.... Ja, vad har jag egentligen haft för mig idag? I det närmsta ingenting känns det som. Något måste jag ju uppenbart ha gjort eftersom jag var uppe strax efter sex i morse och klockan nu visar på snart tre, men att det varit något vettigt betvivlar jag...

Hur som helst, efter en dags intensivt, nåja... någonting? så känns det som att det börjar bli dags att dra sig mot gymmet nu. See you later, Aligator!

Första dagen i mitt nya liv - som hemmafru. Har hunnit med att tvätta lite, äta lunch med Patrik som kom hem med thaimat från viken (mums!), dricka kaffe som Patrik hann koka innan han stack tillbaka till jobbet, tvätta lite till, klappa på katterna, sitta vid datorn, spela sims och... hmm... det var nog allt...

Just nu känner jag att livet är väldigt besvärligt och att dagen varit otroligt tuff.

Vintern rasat, Nu grönskar det och Sköna maj välkommen i all ära, men detta är nog att kallaste dagen på länge. Jag och Patrik promenerade iväg och köpte honom en cykel förut och efter att han ägnat ett par timmar åt att montera den så är han nu ute och testcyklar. Själv ligger jag i soffan och fryser, längtar efter 30-gradig värme, eller möjligtvis efter att han ska skippa cyklandet och lägga sig här bredvid istället, så att jag slipper hacka tänder och frysa tårna av mig.


Ungefär såhär skulle jag vilja påstå att vardagsrummet känns just nu...

Funderar på om frysandet möjligtvis beror på att jag inte kommit mig för att äta något sedan frukost, så nu sitter jag i alla fall och knaprar i mig lite godis, med en varm laptop i knät, och hoppas att något av det ska hjälpa.

Påskhelgen tillbringade jag, kidnappad av min mor och far, på en liten ö utanför Göteborg. Sol vind och vatten i stora mängder. Påskfirande. 20års-kalas för kusinen. Promenader över klipporna och en allmänt underbar helg blev följderna av det...

---

Igår kväll kom jag hem till Karlstad igen, där det snabbt blev att ladda om för nya resor.

Idag har Patrik tagit med mig upp till Ekshärad, där hans föräldrar bor. Lika vattennära och fint som i Göteborgs skärgård, men onekligen väldigt annorlunda. Stenarna lyser med sin frånvaro och istället kryllar det av svarta katter (oklart dock om de kan räknas som något typiskt för den Ekshäriska naturen eller ej).

Jag hatar att springa. Hatar joggingrundor och löpturer och allt vad det nu heter. Förstår mig inte på folk som ger sig ut varje dag och springer milen, är totalt oförstående till att gymmet avfolkas så snart det blir springväder (i dubbel bemärkelse) ute.

Men just nu känner jag mig lika tung som en elefant, har spring i benen och kan inte sitta still, vill röra på mig och göra något roligare än att ta den där eftermiddagssiestan som alla andra verkar ha bestämt sig för att ta. Eftersom jag befinner mig på en ö, där jag varken vet om de har något gym, eller om där i så fall skulle pågå någon rolig verksamhet på påskafton så tänkte jag att en joggingtur kanske skulle kunna tänkas vara trevligt för en gångs skull trots allt.

Det är bara det att jag inte riktigt packat för något dylikt... Skor har i och för sig min mor ett par som jag kan låna, någon vanlig t-shirt kan jag ju alltid offra till ett så ädelt ändamål och ett par mjukisbyxor, om än inte optimala, har jag faktiskt med mig. Men den där jävla sport-BHn ligger ju hemma. Vilken tunn BH som helst skulle jag till och med kunna tänka mig att nöja mig med, sån panik är det, bara inte den jag har på mig just nu. Men det är tydligen helt omöjligt att få tag på, så jag får väll ligga kvar här och äta choklad istället.

Idag var mormor och morfar här och fikade, och passade på att kolla upp hur jag har det här borta på andra sidan stan. Till min stora glädje så fick jag därför möjligheten att testa balkongen, se om den var fikaduglig och avnjuta en kopp kaffe i solen. Helt klar godkänt!

Mamma skickade senare några våriga hälsningar och ett mms på blommorna i trädgården och jag fick akuta "vill ha-känslor" vilket jag för en gångs skull var ganska snabb med att åtgärda, istället för att bara sätta upp det på den mentala "att göra"-listan för att sedan skrota idén några månader senare. Jag och Patrik promenerade till plantagen, som bara ligger någon kvarts promenad bort, där vi införskaffade diverse blommor och ett litet träd som nu är inflyttade och planterade på balkongen. Rätt snyggt om jag får säga det själv, men givetvis kom jag ju inte på tanken att fota mitt dagsverke medan dagsljus fortfarande fanns, så bildbomben idag får bestå av dessa små solar som jag hittade på vägen hem:

Aprilväder till trots så skulle jag vilja hävda att det är vår i luften...

Har varit och hälsat på hos min familj, vilket om jag ska vara ärlig kändes en smula märkligt. Efter jobbet, som slutade strax innan lunch, så tog jag en promenad i det fina vädret, kom hem till huset där jag inte längre bor och fann det, föga förvånande, helt tomt.

Så vad gör man? Jo, man lagar lite nudelwok i köket som inte längre innehåller alla de där basala grejerna som man alltid var så noga med att se till att far köpte hem, sätter sig och surfar in på facebook på mors dator medan man saknar sin egen lilla laptop och så passar man på att fortsätta rensa lite i garderoberna. Trots alla saker som jag flyttade i förra veckan fick jag och Patrik ände med oss tre kassar med saker när vi sent om sider begav oss hemåt. Innan vi kom hem igen hann vi dock med både en tur förbi stallet, där jag hoppat och Patrik suttit och surfat/filmat med sin Galaxy tab, och en middag med min fina familj.

Jobbar bara lite drygt halvtid i princip hela april ut, bara förmiddagar, vilket betyder att jag har eftermiddagarna över till annat, vilket är hur skönt som helst. Man kan ju dock tycka att det är då som jag borde ha tagit väl till vara på tiden. Kanske hunnit storstädat lägenheten, tvättat bilen, bakat en massa eget bröd, byggt en tidsmaskin och gått ut och sprungit en mil (eller glöm den sista punkten förresten... den var kanske lite väl orealistisk)? Men nej då, allt jag tänkt hinna med idag har reducerats till att lite snabbt smita förbi affärn och handla kvällsmat på vägen hem, diska lite, äta lunch och framför allt sova middag... Hur kunde det bli så?

Ska i alla fall massa mig iväg till gymmet alldeles strax, eftersom jag ska möta upp Patrik där vid fyra när han slutar. Hade tänkt gå i lite extra god tid för att redan ha hunnit träna lite när han dyker upp, men jag kom fram till att en timmes promenad dit, överdrivet mycket träning och sedan en timmes promenad hem igen kanske var att ta i lite väl...

Min sambo (men visst serrni, har adressändrat, officiellt flyttat in nu och sådär) fyller år idag (man skulle ju kunna tro att hela han är ett aprilskämt) så imorgon har vi bjudit hit lite folk på fika/smörgåstårta och fika. Och bjuder man in folk på fika så har jag för mig att det hör till god ton att inkludera någon form av fikabröd i det hela, så att jag har enorma cravings efter cheesecake passar ju bra!

I förra helgen var vi nämligen ute på Bergvik med min mor och fikade lite där, och Patrik beställde en så otroligt god citroncheesecake som gav mersmak. Så idag har jag, förutom att jobba några timmar och sedan äta lunch med Patrik och hans bror, stått och bakat cheesecake. En med lime som jag tänkt garnera med färska jordgubbar, och en med lite vit choklad i, som jag tänkt ha hallontopping på, håller tummarna för att de blir ätbara fast jag aldrig bakat cheesecake förut och trots att jag inte riktigt följt något speciellt recept.

Under tiden de stått i ugnen så har jag dessutom hunnit med att deklarera, något som jag gladeligen gjorde efter att ha insett att jag får mer tillbaka på skatten än jag får ut en normal månad (även om det kanske säger mer om min månadsinkomst än om storleken på skatteåterbäringen...). Jag har utöver det även hunnit med att dammsuga... hela två rum. Sedan lät dammsugaren så mycket, katterna blev så vettskrämda och jag har fått för mig att åka och träna. Så då fick det vara...

Eftersom jag mötts av ett par oförstående reaktioner tänkte jag bara passa på att förtydliga vad som försigår här mitt i allt flyttstök

(dvs alla två klädhögar som ligger mitt på golvet)

(vilket utgör en stor kontrast mot alla andra klädhögar som alltid brukar ligga på mitt golv)

(ärligt talat har nog rummet snarare inte varit såhär städat på länge)

Jag tänkte alltså flytta hemmifrån. Från och med på fredag är jag officiellt sambo med någon gubbjävel som jag träffade på gymmet för bara några månader sedan och gör mamma överlycklig genom att göra mitt rum tomt och med möjlighet till att bli den tv-hörna hon alltid önskat sig.

I lördags så upptäckte jag att mina nycklar var borta, ett problem som jag snabbt avfärdade med att jag glömt dem hemma i torsdags (vilket f.ö tyder på att jag använder nycklar ytterst sällan... intressant). Messade därför min mor och far och bad dem lägga ut nycklarna ifall jag skulle vilja komma hem... Vilket visade sig bli ett problem när de skrev tillbaka och talade om att de inte hittade nycklarna.

Under helgen har de sedan tydligen vänt upp och ned på både mitt rum och hallen i jakt på ett par försvunna nycklar och jag har varit väldigt fundersam över vart i helskotta de kunnat vara. Har letat i alla fickor, vänt ut och in på handväskan, kollat på jobbet och till och med ringt till gymmet och frågat om de legat kvarglömda i något skåp där, men inte då. Igår kom jag i alla fall hem en sväng på väg till träningen, för att titta runt lite, och innan jag ens gått innanför dörren så ser jag dem. Hängandes på nyckelkroken i hallen...

En stor eloge till min mor och min far för ett väl utfört eftersöksarbete!

Att jag tydligen inte lyckats slarva bort dem som befarat kändes i alla fall väldigt skönt, och när jag slutade jobbet strax innan elva så åkte jag och ställde bilen hos Patrik och promenerade hem (en promenad som f.ö tar prick åttiotvå minuter om någon ville veta) för att kunna använda mina återfunna nycklar. Eftersom lillebror inte kom hem förrns nu var det nog tur att nycklarna återfanns, så att jag slapp sitta ute i kylan och vänta. Istället har jag hunnit med att fylla elva flyttkartonger och städa hela mitt rum...

(...eller så var det sista eventuellt enbart önsketänkande och något som jag hade planerat att göra. En Ikeabag står i alla fall på golvet och jag har en hel hög med kläder att stoppa i den, så en liiiiiten bit på väg är jag...)

Klockan visar på alldeles för mycket om man jämför med vad det känns som att den är. Sommartid är förvisso hoppingivande och positivt och något som borde uppskattas, men själva omställningen... huuu! Min värdefulla skönhetssömn blir ju lidande.

Nu är jag i alla fall uppe och pigg, har fått i mig lite frukost och till och med hunnit adressändra. Det där med att flytta var visst inte så jobbigt, alla tunga kartonger som jag alltid misstänkt att man skulle behöva släpa på har helt lyst med sin frånvaro och istället behövdes bara några klick på internet. Smidigt! Gissar dock att det där med kartongerna kommer senare... när jag inser att det kanske inte räcker med rena kläder för enbart två dagar i taget och att en bok inte räcker för att stilla läslusten för alltid.

Jag insåg just att vitsen med att ha kall soppa, som ska stå i ett kylskåp tills imorgon, i en termos är helt obefintlig. Att det nu står en petflaska med orange sörja i, istället för colan som omslaget antyder att den ska innehålla, i kylskåpet må kanske få folk att höja på ögonbrynen, men jisses vad revolutionerande det känns att slippa allt besvär som en termos innebär, i form av mer disk och mindre plats i handväskan och istället kunna dyka upp med en colaflaska till lunchen imorgon.

Eftersom det är så fint väder ute så tänkte jag ta mig en liten promenad och sagt och gjort så begav jag mig ut i solen. Kom på att det vore ju ett ypperligt tillfälle att handla lite lunch och masade mig i väg till närmaste köpcentrum. Först inhandlades lite vindruvor och annan frukt i en butik, där jag, när jag drog mitt medlemskort, fick priset reducerat från 42 till 25 (!) kr. Helt plötsligt kände jag mig väldigt vuxen och duktig som hade medlemskort och allt.

Sedan fortsatte promenaden till nästa affär, där köttfärs och diverse annat inhandlades till lunch och där jag sedan lyckades tänka att man ju faktiskt skulle kunna laga en stor portion så att man får lite över till kvällsmaten också och dessutom köpte några pitabröd med tanken att då kan man ju äta köttfärs någon mer dag framöver också. Fy så ekonomiskt och vuxet och förståndigt osv, osv, osv.

Nu när jag vid halv fyra faktiskt dessutom har hunnit med att äta lunchen så ska jag ta och bege mig hemåt, följa med lillebror någonstans dit han skulle på utflykt med sitt fritids och sedan så bär det av mot stallet.