Amanda

Woho!

Jag sitter hemma hos Maja och jobbar lite på projektarbetet. Ser otroligt upptagen och viktig ut som sitter och skriver här nu. Att jag skriver på bloggen vid sidan av de fem olika dokumenten jag har uppe märker ju liksom inte de (De är dessutom fullt upptagna med att tjafsa...) men som fingrarna glöder just nu måste de ju bli riktigt imponerade alltså.

Ett internet har jag dessutom lyckats få tag på. Det hemma är återigen på humör för att jävlas och fungerar för tillfället inte ens på de stationära datorerna men här fanns det tydligen oskyddade nätverk. Vilken tur, för nu kan jag göra alla sådana där superviktiga saker som att kolla min mail, min facebook (superviktigt!) och min bank. Och dessutom blogga lite. 

Har varit lite sådär halvvaken i nästan två timmar nu. Att sova är tydligen helt omöjligt. Jag förstår inte vad det är för fel. Att rummet luktar aceton och nagellack? Den stora ångesten över att det är måndag imorgon? En stark önskan från mitt undermedvetna om att få sitta vid datorn? För här hamnade jag ju uppenbarligen i alla fall. Gav upp försöken att blunda för en liten stund sedan och hoppas på att jag i stället, i vanlig ordning, blir sådär riktigt trött av datorn och ljuset från skärmen (faktiskt så känner jag redan hur ögonlocken börjar sjunka ihop).

Men vad det är jobbigt att inte kunna sova. Speciellt när jag vet att jag ska upp tidigt imorgon. Det känns verkligen som något som kommer göra morgondagen sådär extra kul liksom...

Väldigt många gissar jag på. I alla fall tre. Minst.

För visst är det så att söndagar är den mest frekvent återkommande dagen i veckan? Det är söndag i princip hela tiden. Jag förstår inte hur det kan gå ihop egentligen, men på något sätt så lyckas veckan ändå åter och ännu åter igen förvirra mig.

Denna söndag sitter jag i alla fall just nu och skriver på projektrapporten. Jättekul! Verkligen... Sedan är det tydligen en tur till IKEA på gång och efter det blir det nog återigen lite skolarbete (hey, det låter bra när jag skriver det i alla fall!). Kul.

Igår då? Då var jag och dendär underbara killen som av någon konstig anledning verkar uppskatta att spendera tid med mig bland annat sådär riktigt duktiga och släkte ned alla lampor. Med anledning av Earth Hour liksom. Jag kände verkligen vilken stor uppoffring det var och hur otroligt mycket jag led av att vara utan elektriskt ljus... Eller inte.

Vi tände lite stearinljus istället och helt plötsligt förstår jag inte varför vi inte genomför sådana här klimatmanifestationer oftare?!

Jag har i alla fall gått runt i shorts nästan hela dagen. I alla fall sedan jag kom hem efter att ha varit och tränat med mamma. Tränade i långbyxor dock, men hittade inga rena mjukisbyxor när jag kom ut ur duchen så mjukisshorts fick det bli istället. Att jag inte frusit ihjäl än är dock för mig en gåta...


Lite sommar vore helt klart inte fel...

(bilden är tagen ute hos farbror förra sommaren)

(hör fåglar sjunga glatt...)

Idag sitter jag vid lillebrors dator. Inte hälften så söt som min, definitivt inte lika smidig och flyttbar, men ändå rätt frän (den lyser ju blått liksom!) och i alla fall en dator. Routern har gjort det mer till regel än undantag att inte fungera och min far är inte hemma och kan fixa den, uj uj uj!

Vad händer en torsdagsmorgon som denna då? Alla hårborstar i mitt rum (i alla fall två till antalet) har spårlöst försvunnit och jag kan för mitt liv inte förstå hur? Den ena möjligtvis, den hamnar i väskan lite titt som tätt, men den andra måste ha blivit uppäten av något borstätarmonster eller dylikt? Det är ju nästan så att man blir lite rädd! Utöver det har jag målat naglarna (eh... hela fingrarna, jag hoppas verkligen att acetonet inte försvunnit det också), läst morgontidningen, druckit mitt morgonte och försökt utröna vad jag skulle ha på mig i kombination till min nya snygga sjal...

Nu ska jag gå och äta lite frukost och förtvivlat önska att jag hade en bra bok att läsa till.

Plugga är väl i vilket fall som helst överskattat? (Även om jag har lite att göra så är det faktiskt inget akut). Istället har jag tagit väl tillvara på eftermiddagen/kvällen på annat sätt. Tog en vända förbi stan när jag var klar i skolan och införskaffade där en sjal som jag föll pladask för häromdagen när jag bläddrade igenom H&Ms vårkatalog. Nöjd och lycklig (sådär som man blir efter shopping ni vet?) fortsatte jag sedan iväg och tränade, vilket med lite hänsyn till en hel massa träningsvärk blev rätt jobbigt. För att väga upp den segheten blev det en promenad hem, en massa tid lagd på absolut ingenting och nu sist så har jag suttit och sörplat te och kollat på New Moon med mor och lillebror.

Godnatt på er!

Jag är trött, jag vill sova. Men lillebror la upp 12,3 GB av en serie åt mig på servern och förutom att sova vill jag även ha ned den serien till min dator innan den försvinner.


Nu är den stora frågan, vågar jag lämna datorn på över natten eller exploderar den då? Blir överhettad och smälter? Hindrar mig att sova med det blåa skenet från på-knappen? Sänder ut läskig strålning så att jag vaknar med fyra armar och sju fötter imorgon?

Jag får nog ta den risken i så fall, jag tror nämligen bestämt att om en och en halv timme sover jag djupt, oavsett om det är med huvudet på kudden eller på tangentbordet...

Det är ju måndagar som liksom är menade att vara outhärdliga, är det inte det? Men dagen igår hade jag absolut ingenting emot. En bra dag i skolan, till och med franskan var kul, och sedan tog jag en promenad bort till friskis och körde ett pass där. Blev hämtad av mamma, fixade äntligen till håret (så att det numera inte är tvärrandigt längre) och hann till och med ta det en smula lugnt i en sådär fem minuter innan jag tog en promenad upp till Christoffer där det blev att ta det lugnt resten av kvällen också, framför en trevlig serie med en mysig kille, ja jag klagar då rakt inte...

Idag däremot, ja vad ska man säga, det började bra. Jag var knappt ens avundsjuk på den där snyggingen som fuskigt nog kunde ligga kvar och sova, kunde istället konstater hur söt (begår jag ett grovt misstag som uttalar mig så om en kille över 10?) han är lite sådär halvsovandes (eh... helsovandes). Inte heller kändes dagen hemsk när jag kom ut i kylan, den påminde snarare om en tidig sommarmorgon vid medelhavet (tyvärr vände ju inte kylan till +25'c senare dock...) och var riktigt uppiggande, men sen... Så fort jag hoppade på bussen så var min dag förstörd. Helt plötsligt överväldigades jag av en stor trötthet som sedan har suttit i hela dagen. Och tisdagar är inte direkt kortaste, roligaste dagen i skolan heller så det var ju inte direkt en väl vald dag att bara vilja sluta så fort som möjligt.

Nu är jag i alla fall hemma, har tagit mig en kopp te och ska strax iväg till stallet, så jag tror att dagen återigen håller på att vända.


Med tanke på att vi haft två fysiklektioner idag tyckte jag detta var ett bra sätt att illustrera dagen på...

Nu sitter jag i Kristinehamn, vid en uråldrig stationär dator som min nioåriga kusin (jag orkar inte skriva en lång utläggning om hur halvsläkt vi är...) brukar använda till att spela spel på och som knappt går att användas för mer avancerade saker, så som att kolla facebook och blogga och så...

På tal om nioåriga kusiner förresten, en del släktingar har varit här under dagen och firat min moster som fyller år snart. Bland annat då morfar med fru samt en annan av mina nioåriga kusiner. De hamnade, efter att morfar berättade att de igår fått ett dödfött lamm i en diskussion om fjolårslammen, varav speciellt ett flasklamm som lilltösen håller lite extra kärt. Hon ställde sig väldigt frågande till att lammet skulle få lamm nu i vår och menade med lätt bekymrad uppsyn på att det kanske var lite väl tidigt att låta lammet paras med baggen redan i höstas, hon kanske inte var mogen då?

Utöver att skratta åt det har jag ägnat hela eftermiddagen åt att äta våfflor, dricka te och hamna i än fler underliga diskussioner och nu sitter jag här, ska antagligen hem om ett tag och sedan... ja då är det måndag. Usch och fy säger jag bara!

Det är vad jag och Mamma tog (var...) för en stund sedan. En promenad ned till stan blev det efter att jag varit och tränat och ätit lite lunch. En hel del utav stegen togs säkert väl nere på stan också, där vi bland annat har köpt hårfärg (åt mig), legofigurer (åt lillebrors kompis), lakritskritor (åt mamma), te (åt mig och mamma... och eventuellt övrigt folk också om de är snälla), samt ett par skor åt mig.



Sedan bjöd jag mamma på kaffe på Wayne's som tack för att hon köpte skorna åt mig och nu ska jag gå och hjälpa henne laga müsli av nötterna som vi också köpte.

Tog en promenad förut. Till Konsum. Jag kom ungefär två meter sedan insåg jag att jag inte skulle kunna gå hela de långa hundra metrarna i mina tygskor. Gick hem och bytte till kängor. Kom ungefär två meter. Skakade på huvudet. Tittade på bilen. Tittade på vägen. Tittade på bilen igen. Tittade på vägen igen.

Hade jag inte redan druckit ett glas vin så hade jag tagit bilen dedär hundra metrarna. Utan tvekan. Då hade jag kanske till på köpet bidragit lite till den globala uppvärmningen och fått slasket på vår gata att smälta bort helt istället för att bara ligga halvsmält och göra världen helt oframkomlig.

Men nu blev det somsagt en promenad. En hemsk promenad. Och för vad? Jo... jag gick nämligen hela den långa vägen till Konsum för att spendera den gigantiska summan av tre kronor och femtio öre.

Även om veckan delvis har varit väldigt trevlig så har jag haft rätt fullt upp, men efter filosofiprovet idag, som förövrigt kändes riktigt bra så kunde jag äntligen konstatera att det är helg. Provet tog dock längre tid än jag räknat med så att hinna iväg och lunchträna gick ju käpprätt åt helvete så det blev en promenad hem och en lugn eftermiddag istället.

Nu vet jag dock inte riktigt vad jag ska göra av den efterlängtade ledigheten. Att äta middag hemma blir nog i alla fall, pappa frågade nämligen redan igår om jag inte skulle vara hemma till middagen för en gångs skull (tydligen är han trött på att hälften av middagsgästerna enbart äter pannkakor och kalla fiskpinnar... förstår inte detta). Sedan så vet jag inte riktigt, planerade utifrån scenariot att jag redan hade något att hitta på, men det hade jag tydligen inte och nu orkar jag inte riktigt ställa om och faktiskt hitta på någonting. Man kanske skulle ta tag i allt sådantdär som man borde göra? Fast det är ju å andra sidan så otroligt tråkigt!

Jag är lite trött så, kan verkligen inte förstå vad det beror på. (Möjligtvis beror det på att det blev rätt sent igår kväll, även om det är en långsökt anledning så...). Dessutom är jag hungrig (vilket problem alltså!) men orkar inte riktigt gå och fixa något att äta. Nöjer mig med min kopp te ett tag till, inser att jag inte ätit middag på hela veckan (okej, nu börjar det luta åt att knalla iväg till köket...) och fortsätter ligga här och lyssna på underbar musik och halvsova lite grann.

Hur som helst hade jag en förträfflig dag igår. Förutom möjligtvis själva dagen (innehållandes en sjukt tidig lektion, massa plugg i biblioteket och slutligen ett fysikprov...) då. När väl skoldagen var avklarad var det hög tid att bege sig hemåt för en snabb mellanlandning innan det bar av mot kronoparken där jag passade på att stanna till och mysa lite med den där underbara killen som liksom ändå till och med bor på vägen till Linnéa, där eftermiddagen/kvällen sedan fortsatte med tjejorna i klassen. Efter en mycket trevlig stund där så hoppade vi på bussen ned till stan och sedan var det utekväll på Tempel som gällde. Tummen upp alltså!

Men lite sliten nu kan jag ju inte förneka att jag är. Jag har faktiskt varit uppe ända sedan kvart i sju när Helena tyckte att det var dags att vakna. Inte hade jag vett att gå och lägga mig igen sedan när hon hade åkt till skolan heller, så jag antar att jag får skylla mig själv.

...går sådär lagom bra.

Satt med böckerna en stund och jag förstår verkligen ingenting. Allt detta har ju verkat så enkelt när vi har hållit på med det det senaste halvåret eller så, men nu så har det helt plötsligt gått och blivit helt obegripligt. Väldigt lägligt måste jag säga...

Så nu har jag nästan gett upp och har istället suttit och sökt lite jobb. Med tanke hur bra (...) det går så känns det ungefär lika meningslöst som all fysik jag inte förstår, men det känns ändå bättre för samvetet att pausen i pluggandet fylls av något nyttigt (och inte bara surfande på facebook och dylikt liksom).

Med tanke på vilken flashig rubrik jag knåpade ihop så måste jag säga att min franska inte gärna kan vara annat än nästintill perfekt? Således så kan jag konstatera att en tretimmars franskalektion mer eller mindre knappast kan ha någon inverkan på mina redan så stora språkkunskaper (ironin flödar om det gått någon förbi...). Och sålunda har jag bestämt mig för att skippa den. Det enda jag sörjer med det beslutat är att de timmarna ofta är de enda i veckan som jag får tillfälle att träffa Helena mer än ett snabbt hej i korridorerna (jag förstår verkligen inte vart människan håller till när vi har lunch och håltimmar osv?) men förhoppningsvis blir det ett nytt tillfälle på onsdag när det är studentfest på gång.

Men för att återgå till ämnet, jag skolkar från franskan i eftermiddag som sagt. För att gå på en arbetsintervju... Jag är en smula nervös måste jag erkänna, vad säger man egentligen under dylika tillfällen? Jag håller tummarna för att jag inte gör bort mig totalt i alla fall.

Och att jag har tid att sitta och skriva på morgonen förresten? Jo, gissa vem som vaknade femtio minuter innan klockan ringde förut? Har jag gått och blivit morgonpigg månntro?

Skrev för en liten stund sedan ett långt inlägg om hur jag för kvällen plötsligt kände mig otroligt nedstämd. Hur jag bara helt plötsligt överväldigades av känslan att bara vara totalt värdelös. Inlägget i sig var såpass deprimerande att jag ganska snabbt tog bort det men vad som slog mig var att bara några minuter efter att jag präntat ned det så kändes allt så mycket bättre. Jag känner mig fortfarande en smula konfunderad över varför jag helt plötsligt överväldigades av en sådan hop negativa känslor dock. Troligtvis så är det väl den stundande måndagens fel, nu när den kommer med alla sina krav och rutiner och vill göra slut på min, tills för någon timme sedan, otroligt mysiga helg.

Ve och förbannelse över måndagar alltså...

Framför denna filmen har jag spenderat kvällen. Mycket sevärd och trevlig film... tror jag.

Jag såg nämligen inte mer av den än att jag han äta lite tacos till sedan slocknade jag i soffan. Lillebror, som jag har suttit barnvakt åt ikväll tyckte i alla fall att den var bra verkade det som och det var väl väl det i alla fall.

Nu ska jag dock gå och lägga mig på riktigt, möjligtvis med en omväg runt köket (dvs tekannan) först, så att jag orkar upp relativt tidigt imorgon. Då blir det nämligen en helt underbar dag fylld av massa härligt fysikpluggande och med avbrott för en arbetsintervju för ett jobb jag ändå inte vill ha.

Bonne nuit!

Imorgon börjar skolan igen, men idag har vi haft studiedag. Någon tredjedel av klassen valde att istället för att spendera den med att fixa allt det där pluggandet som man hade tänkt hinna med under lovet åka till Karlskoga och göra ett besök på Boda Borg.

Jag får väl inse att jag ligger hopplöst efter vad det gäller pluggande till fysik- och filosofiproven nästa vecka men jag har i alla fall haft en jättetrevlig, om än sjukt utmattande dag. I bilen tillbaka till Karlstad så höll jag på att somna, ömsom lutad mot Lovisa ömsom mot Emma, mina förövrigt sjukt duktiga lagkamrater som tog oss till en seger i den outtalade kampen om flest stämplar och när jag skulle gå den otroligt långa sträckan (ca 100m) från bussen (vi fick alltså stjuts in till centrum, inser att det var lite förvirrade här) och hem så var jag väldigt nära och ringa och be mamma komma och hämta mig med bilen...

Även gårdagen var en välspenderad lovdag, vi var ett gäng på tio personer som försökte laga soppa i mitt två kvadratmeter stora kök. Ju fler kockar desto bättre soppa eller hur det nu är man säger... ;) Vissa av oss insåg emellertid att vi var till mer hjälp skvallrandes kring köksbordet och överlät domderandet i köket på Lovisa och Maja, vars starka viljor till allas förvåning gick att kombinera hyffsat väl.

Kategorin är halva djur, fotografen är 7-åriga lillebror.

I tisdags hindrade jag och äldsta lillebror nämligen grymt vår yngste bror att gå till fritids och tog istället med honom till morfar med fru som bor ute på landet. Deras gård är ett av mina favoritställen, alla kategorier, och jag tycker verkligen att det är jättemysigt att vara där. Även i tisdags hade vi en jättetrevlig dag, mestadels ute i snön och solen. Efter att vi kom in försvan dock min kamera spårlöst och när jag nu tittar igenom bilderna så hittade jag en uppsjö av bilder. Och även en del ganska komprometterande bevis...

Fredagar brukar ju vara sådanadär dagar när man tänker "åh, nu är det äntligen helg!", men efter att ha haft lov i en vecka så går tankarna snarare mot "nej fan, nu börjar snart skolan igen...". Men jag har ju faktiskt en hel helg och en ledig måndag att se fram emot innan dess så jag klagar inte.

Sitter här med två mackor med avocado, panbiff och diverse andra grönsaker och en kopp rooibos te (ny favorit!) och tittar ut genom fönstret där solen ligger på och snön droppar från taken. Om en liten stund blir det dessutom en promenad i det underbara vädret, eftersom jag tänkte ge mig iväg och dansa. Låter inte som en helt tokig fortsättning på en dag som började riktigt bra, bredvid en mysig kille (min mysiga kille, jag måste erkänna att jag gillar hur det låter...) som hade tagit dagen ledig, vilket ledde till att jag fick sovmorgon, inte helt fel. Sedan följde en lugn förmiddag, då jag har legat och läst och tittat på halva Braveheart bredvid samma mysiga kille, inte helt fel det heller.

Jag måste ju förövrigt påpeka hur otroligt duktig jag är på att planera, ända sedan jag kom hem från Christoffer har jag haft väldigt lite att göra och tagit det rätt lungt. Nu inser jag plötsligt att jag har jättebråttom... Au revoir!

Sitter vid ett fint, halvavdukat bord, med levande ljus, nyutslagna blommor, ett glas vin och två vilt disskuterande föräldrar. Och så mammas lilla dator. Känner mig så otroligt social måste jag säga...

I alla fall så har vi nyss haft mormor, morfar och en av mina söta kusiner på middag för att fira mors 43-års dag. Vi åt pizza. Hemmalagad pizza med vitkålssallad. Vilken födelsedagsmiddag va? Något min sjuåriga bror kunde ha önskat (förutom att han hellre hade velat ha hämtpizza), men tydligen så tyckte min mor att det var en bra idé och jag kan inte annat än instämma.

Och varför sitter jag då med mammas lilla dator då? För att hon är för upptagen med att fylla år för att hinna med den? Nja, det är snarare så att min egen lilla sötnos har gått in totalt för att matstrejka. Det vill säga, den tar inte emot någon form av energi längre. Vilket jag har både gråtit floder över och skrikit mig hes för, utan resultat. Att jag idag var på Kell & Company och försökte hitta nya batterikontakter utan resultat ("tyvärr, de finns inte i lager") gjorde mig ju inte direkt på bättre humör, även om jag hade en väldigt trevlig dag (innehållandes projektarbetande, promenad med Maja och sedan lite oplanerat promenerande och fotograferande med Yi och Linnea) innan dess.

Jag måste erkänna att jag känner mig handikappad, utan min dator, tillgång till min mail, mina bokmärken, mina smileysar på msn. Håller tummarna för att pappa ska lyckas fixa kontakten som behövs på något sätt i alla fall så att jag återigen kan sätta mig vid min dator. Även om jag måste erkänna att mammas 10" mini-PC får mig att bli ännu mer sugen på att skaffa en egen liknande, röd liten sak.

Anyway, vad ville jag ha sagt? Jag gråter floder och saknar min dator. Fiskar lite diskret efter sympati (tyck synd om min för fan!) men har på det stora hela haft en trevlig dag.

I och för sig är jag halvdöd efter dagens strapatser, som innefattar diverse småpromenader på morgonen, en timmes träning på förmiddagen, en timmes promenad hem från träningen (woho, ge mig en bil någon?) en jäkla massa skottande när jag äntligen kom hem och plogen hade varit på besök och... hmm... sedan är nog strapatserna slut för dagen.

Lagade i och för sig varm choklad med grädde och marsmallows åt mig och min från och med idag 16-åriga lillebror och somnade en stund på soffan också. Verkligen jobbigt så. Och sitter nu dessutom hemma hos Christoffer med en urdrucken kopp te och en pojkvän som springer runt och skjuter folk (eller snarare blir skjuten...) på tvn. Sjukt ansträngande liksom!

Nu ska jag dessutom avsluta detta otroligt krävande inlägg och gå och fortsätta läsa Christoffers bok. Kanske är allt för osanolikt att tro han innom en snar framtid skulle avsluta spelet och göra mig sällskap, men hoppas kan man ju alltid.

Hoppas att hela världen har en bra kväll nu, hejsvejs :)