Amanda

Eftersom jag ska jobba inatt blev det inget av att gå ut och hitta på något denna fredagskväll (ärligt talat vet jag inte om de andra kom iväg heller). Däremot hyrde vi film, köpte chips, kokade kaffe (trevlig omväxling mot allt te) och såg på film.

Riktigt bra film till och med. Rolig. Underhållande. Humoristisk. Dråplig. Perfekt komedi med andra ord.

Och nu ska jag sova. Godnatt cyberspace!

Nu har jag suttit ett bra tag och läst med min kopp te. Och mamma. Och min dator. Och en stund med telefonen när den där söta pojkvännen jag har ringde (fast då slutade jag faktiskt läsa några minuter...). Perfekt sätt att varva ned efter en otroligt händelserik (haha...) dag.

Planen nu är att:

1. Sova några timmar.
2. Vakna.
3. Sno föräldrarnas Volvo.
4. Åka iväg till Orrholmen och dela ut tidningar.
5. Åka hem igen.
6. Sova några timmar till.

Jag ska bara... eh...
slita mig ifrån boken jag läser...
och datorn jag sitter vid...
och koppen med te här bredvid först...

Och så var det det där med att försöka bli sömnig också.
Punkt ett och två är helt enkelt dömda att misslyckas.

Jag vet inte hur många gånger jag sagt det, men det där med regn är inte min grej. Just nu öser det ned utanför och jag vågar inte ens sticka ut näsan utanför dörren.

Som tur är finns det massvis med saker att ta tag i innanför dörren också. Som att färga bort utväxten som börjat bli ungefär lika lång som kinesiska muren. Eller ta tag i sådana där otroligt stora och tidskrävande projektet så som att laga lunch (blir nog en kantarellmacka och lite avocadosallad, avancerat värre!) eller ställa in alla (sju) böcker i bokhyllan igen efter utrensningen i förrgår.

Nej, regn är bara mysigt om man har någon att kura ihop sig tätt intill under en filt i soffan (helst framför en brasa och med varm choklad också...) och titta på film med (är det något jag saknar med att vara singel är det lustigt nog det, att det alltid fanns någon att mysa framför en film med om man kännde för det) men just nu tror jag det bästa jag kan hoppas på är att solen kikar fram en sväng. Vilket känns ungefär lika troligt som att Nordkorea helt plötsligt skulle bli demokratiskt på riktigt.

Hade en jättemysig lunch med Elin igår. Vi kilade iväg till Sjökvistens och köpte varsin baguette som vi sedan avnjöt i domkyrkan (där Elin alltså jobbar) tillsammans med en Anna (en annan kompis som Elin brukar sitta ihop med) samt hennes kollega. När lunchen sedan var slut så var det bara ett par timmar tills hon skulle sluta så jag och Anna stannade kvar. Vi var uppe alla fyra i kyrktornet ett tag, pratade om allt sådant man absolut inte ens borde nämna i kyrkan samt beundrade utsikten och sedan klättrade vi ned och fördrev lite mer tid med att sitta i kyrkbänkarna och prata samtidigt som Elin jobbade.

Idag har jag firat lillebror som fyller åtta. Umgåtts med hela släkten och... hmm... jo! Jag har solat lite också! Det var riktigt fint en stund på eftermiddagen. Till och med tillräckligt varmt för att sitta ute på gräsmattan och läsa i bikini. Underbart!

Nu sitter jag och halvtittar på 51 first dates för en sådär hundrade gången.
Går den på tv jämt eller?

Jag kunde konstatera ett par saker igår natt. Bland annat att man kan bli fruktansvärt åksjuk av hissar. Att det för en stund var såpass kallt ute att både fleecefilt och täcke (inte bara påslakan alltså...) behövdes samt att min säng är helt underbar. Sömn är helt undebart!

Nu ska jag iväg på lunchdejt med Elin. Att klockan snart är fyra (vi ska träffas vid halv fem) tycks inte spela någon roll och jag är faktiskt en smula tacksam över att det är någon mer än jag som har en skruvad dygnsrytm.

...och nu åker jag till jobbet.

Dagen träningspass blir avklarad och till på köpet väntar efterlängtad sömn, utan några som helst insomningsproblem, när jag kommer hem. Kan det bli bättre? ;)

Igår var det hur mysigt som helst med regn (i alla fall tills jag skulle upp och ut och jobba...). Att kura ihop sig i soffan under en filt med en varsin kopp te, en bok, en film som stod på och rullade och regnet som smattrade mot rutorna var bara trevligt. Riktigt efterlängtat till och med.

Idag försöker jag med samma sak. Men det ger inte alls samma känsla av att tillvaron är trevlig och att allt är bra. Det känns faktiskt riktigt otillräckligt. Jag vill ha sol och minst 30 grader ute. Kunna sitta ute och grilla med alla de där underbara vännerna som snart nog kommer lämna staden ändå. Men jag ser bara regnet, kylan, mörkret, allt det där riktigt deppiga och känner mig istället ensam och deppig själv. Helst vill jag ringa någon, hoppa in i bilen och försvinna hem till någon kompis som lagar te så att vi sedan kan sitta och mysa framför någon halvtaskig tjejfilm och förvandla det gråa och dystra till något lika trevligt som det var igår. Men med tanke på att jag ska iväg och jobba sedan så känns det kanske inte som världens bästa idé.

Istället jobbar jag på att acceptera att sommaren är över och att mörkret nog dröjer sig kvar här i Sverige ett tag. För jag orkar faktiskt inte vara positiv just nu.

Och jag ska upp och jobba inatt. På Orrholmen... Dit det bara tar en sådär fyrtio minuter att cykla.

Så jag hoppas att regnet har lagt sig tills dess. Inte heller kan bilen rädda mig för pappa har jour inatt och jag är en smula sur på honom för det. Å andra sidan så plockade han en hel hög kantareller igår trots att han själv inte äter svamp så riktigt så förbannad har jag inte hjärta att bli. Får väl helt enkelt leta upp regnkläderna ur garderoben och hålla tummarna för uppehåll.

Nu ska jag i alla fall till farmor och fika.

Insåg just varför internat fungerar på alla andra datorer än min...

Jag har gått in på IE på både mammas laptop och på den stationära, eftersom de har det som standardwebbläsare. Själv har jag firefox... som just nu är problemet. Så nu är problemet löst. Tog ungefär två sekunder att klicka upp IE istället för firefox och här har jag gått och undrat och undrat i flera timmar varför jag inte kan få datorhelvetet att fungera...

 

Får skylla på att hjärnan är lite mosig efter att ha sprungit i trappor hela natten.

Som ni säkert förstår av rubriken har mitt liv tagit en drastisk vändning.
Jag kan inte längre sitta vid internet hela dagen som planerat!

Skämt åsido så kom jag inte in på internet på min laptop när jag vaknade förut. Startade den stationära datorn i källaren och ställde om inställningarna till det trådlösa nätverket. Vilket alltid brukar fungera. Tja, jag kom in på MSN och Spotify i alla fall. Men några internetsidor ville inte visas. Startade mammas mini-laptop och kom in på internet... I en sådär tre minuter innan det hängde sig. Nu sitter jag återigen vid datorn i källaren och ser med förtvivlan hur segt internet är här och fruktar att det kommer klappa ihop vilken minut som helst det också.

Om nu internet ger upp om någon minut har jag i alla fall hunnit hitta ungefär femtioelva recept på kantarellsås innan dess. Så då är det väl bara att försöka hitta några kantareller också antar jag.

Sammanfattning av de femtioelva recepten:

Stek/bryn kantareller (och ev lök)
Häll över lite mjöl
(häll ev på lite vatten och rör ordentligt)
Häll på grädde och låt koka
Krydda (ev med soja el kalvfond) efter smak

Vilken uppfinningsrikedom och variation!

Igår så snubblade jag över en jobbannons där tidningsutbärare söktes vid behov. Skickade in en ansökan och blev uppringd ett par timmar senare med en förfrågan om jag var intresserad av att följa med en ordinarie tidningsutbärare för att prova på hur det var. Blev uppringd ytterligare någon timme senare med beskedet om att jag kunde följa med redan igår natt och sagt och gjort har jag sprungit i trappuppgångar på Rud hela natten.

Nu under eftermiddagen var jag sedan inne på kontoret, fick lite information om jobbet och har nu helt plötsligt en "vid behovs"-anställning på halsen (nu håller jag bara tummarna för att de behöver någon som hoppar in snart). Hur hände detta? Jag skickade ju för tusan in min ansökan igår.

Jag har en idé på vad vi kan hitta på! Du kan baka en såndär fin paj och så kan man äta den, antingen i din trädgård, eller inomhus om det regnar:)

---

Lovisas idé är perfekt. Ofelbar. Om jag får vara med, alltså.

---

 

Men det är ju genialiskt! Att jag inte tänkt på det själv!

Tog en fika på stan med en kompis förut och konstaterade efter lite kaffesörplande att vi har ett akut behov av att träffa resterande sommarlediga Karlstadsbor. Fick den briljanta idén att kanske hitta på något under morgondagen och sedan kom frågetecknet. Vad?

En dag på stranden? Men det kanske blir dåligt väder?
En tur med båtbussen? Men det kanske blir blåsigt?
Grillning? Men det kanske regnar?
Glass på älvstranden inne i stan? Men det kanske inte är tillräckligt varmt för glass?

I Frankrike existerade inte det problemet, där kunde man räkna med minst +30°c och strålande sol varje dag och kom det något enstaka moln var det bara trevligt. Med andra ord blev allting mycket lättare att planera och jag har inte riktigt vant mig tillbaks med detta att alltid ha en plan B om vädret skulle svika.

Lillebror ville inte vara på fritids idag vilket slutade med att jag fick vara barnvakt. Efter en hel förmiddag av tv-tittande och datorspelande (för hans del alltså) tyckte jag att det var dags att komma ut lite. Någon timme i de svenska skogarna resulterade i detta:

Inte ett helt tokigt resultat måste jag säga, och att det dessutom kompletterades av några nävar kantareller gör inte direkt saken sämre.

Efter att huset stått tomt i två veckor, och innan dess bara bebotts av ett par tonåringar i ett par veckor så var kylskåp, skafferi och så vidare bedrövligt tomma när vi kom hem. Det åtgärdades med lite panikhandlande igår och idag så åkte jag och pappa och storhandlade.

Men åh så lustigt att vara och handla i en butik där det snarare är regel än undantag att man faktiskt inte blandar ned choklad i müslin, i flingorna, i youghurten, i brödet och gud vet vad mer. I en butik där det faktiskt går att hitta färsk mjölk och dessutom till lägre literpris än (förfärligt, vedervärdigt, äckligt, men ändock) vin. I en butik där kassapersonalen inte ägnar tio minuter åt att hjälpa alla kunder att packa ned sina varor och där inte starkspriten står på samma hylla som saft. Och framför allt i en butik där det går att köpa lösviktsgodis.

(Roy Orbison – I Drove All Night)

Hemresan började i torsdags då vi skulle ta tåget från Avignon till Hamburg. Franskarna tågstrejkar dock och vi fick ta bilen upp till Tyskland, tio timmars extra bilresa, där vi på torsdag kväll kunde lasta på bilen på tåget och stuva in oss i en kupé. Framme i Hamburg på fredagen lastade vi av och begav oss vidare hemmåt. Var på väg vid tretiden på eftermiddagen och via danmark så var vi vid fyra i morse hemma. Natten var väl inte sådär otroligt händelserik. Vi körde, och körde. Och så åkte vi färja ett par gånger. Insåg att de faktiskt har trefiliga 120-vägar även i sverige, hurrade lite och åkte vidare.

Nu har jag sovit hela förmiddagen och ägnat eftermiddagen åt att göra precis ingenting. Just det som jag verkligen tröttnat på att ha för mig. Men vad gör man i ett regnit sverige egentligen?

Nu lämnar jag och lillebror Karlstad, för fyra timmars bussfärd ned till Göteborg (Jag är otroligt tacksam över att gårdagens värme ersatts med grå himmel och då och då någon regnskur, annars hade nog bussresan blivit hemsk). Sedan har vi några timmar i Göteborg framför oss innan vi tar flyget ned till Marseille och franska rivieran.

Jag klappar lite på min kära laptop. bläddrar lite nostalgiskt runt bland olika internetsidor och försöker föreställa mig två veckor utan tillgång till dator. Fy fan vad jag kommer att bli brun...

Har ägnat nästan hela kvällen åt att städa och packa. Det är dammat, ihopplockat, dammsuget, nybäddat och otroligt tjusigt överallt. Dagen till ära har det dessutom varit otroligt varmt och soligt och nu kan jag inte för mitt liv förstå vad jag ska resa utomlands och göra? När det är så fint och städat här? När värmen här räcker gott och väl? När jag för tillfället befinner mig i ett land där jag faktiskt förstår det talade språket?

Åh andra sidan finns här inga milslånga vita stränder med turkosfärgat, glasklart vatten. Inga lokala marknader där man kan strosa runt i timmar. Ingen strandpromenad fullspäckad med glassbarer, caféer och små butiker. Inga söta små byar där man knappt tar sig fram med bilen mellan husen. Inga cikador och inga grymtande vildsvin som håller en vaken om nätterna. Ingen bouganvilla som klättrar på husväggarna vart man än kommer. Så ett par veckor vid medelhavet blir nog inte så tokigt!

Eftersom senaste Twilight-filmen nyligen haft premiär så passade jag och pojkvännen på att gå på bio igår. Goda recentioner och gripande trailers till trots så trode jag inte att de skulle lyckas fånga allt så bra som de nu faktiskt gjorde. Filmen hade allt det där som en film borde ha, var spännande, välgjord (stridsscenerna imponerade!) och fick oss båda att sitta med ögonen klistrade vid duken hela (nåja... nästan) filmen.

Riktigt så omgivna av fjortonåriga tjejer som satt och suckade sig igenom filmen så fort någon av de manliga huvudrollerna dök upp som vi befarat att vi skulle bli blev vi faktiskt inte heller och pojkvännen var inte ens enda killen där (dock högst troligt att han var enda killen som släpat med sin flickvän på bio istället för tvärtom).

Allt som allt var filmen ruskigt bra och rekomenderas starkt till alla som ännnu inte sett den.