Omegle
Idag har jag varit och firat min söta kusin som nyss fyllt 3. Massor av kakor och tårta och även väldigt goda målarkritor kom vi fram till jag och hon. Den bruna smakade choklad, den svarta lakrits, den gula banan osv. mycket smaskigt helt enkelt!
Men det var inte det jag tänkt skriva om. Istället hade jag tänkt ägna inlägget åt att lovprisa den nya webbchatten Omegle. För den som inte redan provat på tjänsten så är det en väldigt underhållande sida. Man behöver inte registrera sig någonstans utan det hela går ut på att man får prata med helt okända främlingar, från hela världen. Men bara klickar på en knapp och så hamnar man i ett chattfönster med någon.
Jag tror inte ens att jag behöver nämna att där finns hur många som helst som bara är ute efter camsex och använder frasen "asl?" (jag har fått förklarat för mig att det ska betyda age/sex/location? på cyberspråk) så fort man kliver in i chattfönstret. Dessa brukar i regel inte ha något vettigt att säga och chattfönstret stängs snabbt ned.
Men under kvällen, sedan jag fick länken, så har jag faktiskt haft ett par interessanta disskutioner. Det fanns endel roligt folk att prata en väldig massa strunt med. Började chatta med en tjej från Korea, som nu bor i Canada och blev fast i säkert ett par timmar. Efter som tiden inte är densamma i Canada skulle hon dock iväg och bowla nu men jag lade till henne på msn. Så nu får jag se till att chatta mycket och höja engelskabetyget nästa år. Ingen behöver nämna att det kan vara precis vem som helst och säkert en gammal gubbe (jag förstår mig inte på småtjejer som råkar ut för pedofiler på internet, alla vet ju att man ska se upp) men jag tycker att det är kul att prata med folk man inte känner, som inte vet en massa om en redan.
//Amanda
Grymt söt är vad han är!

Mamma och pappa åkte på konsert i mariebergsskogen så nu sitter jag och denna sötnos och kikar på Natt på Museét, äter chips samt gör slut på husets förråd av läskedrycker.
Idag är defenitivt en solig dag, även om filmen är en smula läskig...
// Amanda
I <3 Sovmorgon
Men nu ska jag äta lite frukost, och sen blir det skola (och Kemi. Fyfan vad jag hater det!)
// Amanda
Spöregn och solsken.
Så fort jag kom hem blev det dock strålande sol, både utomhus och humörmässigt. I alla fall ett tag. Sedan började det dugga litegran när det gäller humöret. För vem började prata med mig på msn? Jo, mitt ex. Jag kanske inte borde bry mig så mycket, men det är svårt att låta bli. När han undrade vad jag gjorde och när jag sa att jag haft ett par interessanta msn-disskutioner så fick jag höra att "Du sa att jag skulle kämpa för dig, men om du redan börjar flörta tycker jag inte det är någon idé att kämpa". Jag hade pratat med några kompisar! Varför reagerar han så? Allt jag sagt om att kämpa för mig är förövrigt att jag tyckte att det var tråkigt att han gjorde som han gjorde, att jag var sårad över att han inte fann mig värd att kämpa för. Och jag har inte bett honom kämpa! (bara sagt att om han nu brydde sig, och älskde mig som han sa att han gjorde till och med efter det att jag dumpat honom så kunde jag inte förstå varför han inte gjorde det). Och vem är han att prata om att flirta dessutom? Vem var det som flirtade som en jävla idiot, som fann sådant vara viktigare än mig? Och tjejen han har, eller vad hon nu är... Det gick ju jäkligt fort. Så jag tycker inte att han ska säga någonting. Fast kanske var det inte meningen att säga någonting heller, kanske ville han bara logga in på msn för att visa mig hur bra han har det utan mig.
// Amanda
Blä för ont i nacken.
Men nu är jag ju i alla fall singel, så är det någon som vet vart man kan ragga upp en massör? Gärna ikväll och gärna utan att jag behöver röra mig särskilt långt från soffan. Sedan ska han helst vara jäkligt snygg, trevlig, ha humor och vara bra på att laga te. Det är väl inte för höga krav eller?
// Amanda
Inställd fysik och besvärliga skoluppgifter.
Jaha, vad gör man då då? Vi vandrade iväg mot biblioteket, där det verkade stört omöjligt att få tag på en dator. Tillslut var ändå lyckan med mig och jag kunde lägga beslag på en fyrkantig skärm med tillhörande dator. Jippie! Så nu sitter jag här, tycker lite synd om Magnus som ännu inte fått tag på någon dator, undrar hur i hela fridens namn jag kunnat missa det alla andra tydligen uppfattade igår samt skriver på reflektionsuppgiften om Estetisk verksamhet som ska in idag. (Även om det nog blir via mail ikväll snarare än när jag går iväg till Sundsta om en liten stund).
// Amanda
Baigner dans la piscine.
Simmade flera meter gjorde jag i alla fall, bara för att jag är så otroligt duktig... (*alla applåderar*) Allvarligt så blev det nog en hel del varv i bassängen, så nu är veckans motion avklarad... Dessutom så är nog all veckans irritation på brorsan uttömd sedan jag försökte passa honom en liten stund medans mamma simmade lite.
Det var jätteskönt med en simtur, och sedan så har kvällen nu avslutats med ännu ett spännande avsnitt av House. Så trots att jag känner att vissa saker idag blev lite konstiga så känns det som en bra dag trots allt. Och dessutom har jag äntligen en bok att läsa! Som jag bara har läst typ tio gånger redan... Men, men... Nu ska jag sätta mig i soffan, bredvid mamma som spelar Batman på brorsans Nintendo DS, och läsa den efterlängtade boken. Hoppas att även ni har en trevlig kväll.
// Amanda
Underbara vänner och sött folk på msn
Jag vet att det besvärligaste kommer bli att sova i natt. Jag hatar det, hatar att gå och lägga mig utan att få höra hans röst och veta att allt är bra och att jag är trygg. Jag saknar de gånger han var här och jag somnade med hans armar omkring mig, saknar att det känndes så rätt. Men det är bara att vänja sig. Hoppas bara att jag kommer kunna känna dendär känslan av tilit för någon igen. Nu känns det otänkbart, jag hade ju så fel om Honom, varför skulle jag ha rätt om någon annans avsikter då, nästa gång det händer? Kommer jag alltid gå och undra vad som är sant och vad någon bara försöker lura i mig? Igår natt blev det i alla fall inget sovet och i natt behöver jag verkligen sömn för att klara provet i morgon. Jäkla fysik!
// Amanda
Den där värkande känslan i maggropen...
Även om jag ser fördelarna, många fördelar dessutom, med att det blev som det blev så kan jag inte sluta tänka på hur det var. Jag kommer ihåg hur han berättade för mig en gång om hur intresset för personer gick i perioder, att han märkte det på personer omkring honom med samma diagnos. Och det är verkligen som han berättade för mig att det var, jag har bara inte tänkt på det så mycket förut. Om det beror på diagnosen eller om det bara är han, det vet jag inte, men allt gick i perioder. Det var som att han hade flera sidor, bytte personlighet så som andra människor byter kläder. Och jag visste aldrig vad jag skulle förvänta mig...
Det är nu jag börjar undra varför jag bloggar. Är det för att skriva av mig? Eller för att jag vill att alla andra ska läsa om mitt fantastiska liv? Kan jag skriva vad som helst, eller tycker folk att jag är underlig då? Och bryr jag mig i sådana fall? För egentligen undrar jag hur allt kommer bli sen, tänk om det blir som förut, igen? Det har hänt för mycket genom tiderna för att jag ska våga säga något defenitivt. Och vad tycker människor om det i så fall? Alla måste ju tycka att jag är ytterst velig, som inte ens vet vad jag själv vill.
Men detta är bara förvirrade tankar från en ytterst förvirrad liten flicka, som nu ska gå och plugga fysik i stället.
// Amanda
Jordgubbar och öppna takluckor

Eller fick och fick förresten... Åkte till Wallinders och handlade, och bara det var väl en upplevelse i sig. Det är verkligen trevligt att ha körkort, väldigt användbart så... Speciellt när det är sommar och sol och man kan fara runt med öppen tacklucka och musik på hög volym. Och dessutom införskaffa jordgubbar på bara några minuter. Så okej, hur nödvändigt det är för min del kan väl disskuteras, i alla fall just nu. Men eftersom det är sommar och livet är härligt så bryr jag mig just nu inte om att jag är en hemsk miljöbov utan njuter utav det i högsta grad.
// Amanda
Afraid to ask...
I'm not sure if it's worth it anymore.
Fest och rabarberkakor
Vad vi gjorde tror jag jag låter ett par bilder ilustrera. Om jag har gjort rätt så kommer det till och med upp en bildtext om man håller pekaren över dem. Håller jag på att bli ett tekniskt geni måntro?




Sista bilden ilustrerar väll i princip hela kvällen, då vi satt ute på Majas altan och svor över att infraröden inte fungerade så jättebra. Ett helt lass med filtar hade vi ju i alla fall och vissa verkade dessutom ha trevligt sällskap...

Det är ett under att den ens blev till då både bröder och mödrar var inne i köket och kastade lystna blicker på smeten, så håll tummarna för att den blir bra nu när jag skyddat den med mitt liv.
// Amanda
Tristessen smyger sig på.
Sitter här, faktiskt utan en kopp te (även om jag gärna skulle vilja ha en), och vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Om ungefär en timme hade jag tänkt att ta mig iväg till Maja som ska ha lite fest. Kanske blir det grillning, jag har i alla fall för mig att jag hört något sådant och det vore i så fall riktigt mysigt. Men somsagt så är det en stund kvar och jag har ingen aning om vad jag ska göra tills dess. I vanliga fall hade jag nog slagit en pling till älsklingen, men han är hos en kompis och har annat för sig så jag får väl försöka hitta på något annat. Kanske gå och slå in paketet som jag var nere på stan och inhandlade i sällskap med Frida och Madde förut. Vi var riktigt effektiva och duktiga och jag hade det kul nere på stan i sisådär en halvtimme eller något innan jag styrde kosan hemmåt. Vi hittade i alla fall något bra och nu håller vi bara tummarna för att Maja håller med om det.
// Amanda
Fysikplugg och söta sms
// Amanda
Mission Accomplished
Jag var helt chockad i morse. Mållös, skakad, paff, förstummad, förbluffad, synynymerna skulle kunna rulla på i en evighet utan att helt kunna beskriva det chocktillstånd jag befann mig i. Min familj, min "jag ska bara, om fem minuter" familj, kom iväg på utsatt tid... Alltså, det är nog första gången i världshistorien det händer måste jag säga. Blir spännande att se om det någonsin händer igen, eller om detta var en engångsföreteelse.
Väl framme i Väse var det ju då somsagt marknad på gång, riktigt mysigt. Vi träffade flera bekanta figurer, bland annat kusinen och hennes söta lilla bebis som jag nog till stor del har att tacka för att vi kom iväg så tidigt. Hade inte de varit där hade det nog varit stört omöjligt att väcka brorsan. Sen så gick vi omkring och kikade litegranna, det blev massor med onyttigheter, så som sockervadd, marknadskarameller och munkar på menyn, även om munkarna inte blev inmundigade förens lite senare då vi blev bjudna hos kaffe hos morfar som bor i närheten.
Hos morfar stannade vi sedan ett tag, och det är så härligt att vara på landet på sommaren! Lekte med deras tre små flasklamm, som håller på att lära sig gå i hagen med de andra fåren, kastade en hel massa boll med vovvarna samt klappade katter och blev helt hårig. Sådant gör min kattalergiker till pappa jätteglad vill jag lova.
Har försökt lägga in några bilder i inlägget också, som är tänkta att vara representiva för dagen. håll tummarna för att det går vägen!
// Amanda
Tidiga mornar och sovande bröder.
Först ska jag i alla fall få i mig en god kopp te (tror att det står Earl Grey på menyn idag) och någon slags smörgås, beroende på vad som finns hemma.
//Amanda
Studiedag, Helgdag, Lovdag.
Det är verkligen skönt med lite ledigt nu. Även om det kanske inte blir så mycket ledigt i slutänden med all fysik som jag tänkt hinna plugga inför provet på tisdag (fast å andra sidan känner jag mig själv tillräckligt väl för att veta att det nog snarare är pluggandet som får ge plats åt helgen än tvärtom). Dessutom har jag redan hunnit vara i skolan under ledigheten, för att, som jag nämnde i förra inläggen, skriva franskaprov. Det gick väll sådär men jag är nöjd.
I övrigt idag (även om dagen knappt börjat) har jag bara tagit det lungt, ätit lite kall paj som blev över igår samt kännt en stor avsky mot msn som får mig att verka helt knäpp bara för att... att... äsch, jag gillar inte skiten speciellt mycket just nu kan man väl i alla fall lungt säga.
Jag funderar dessutom allvarligt på att försöka laga till något till lunch, men kan verkligen inte komma på något som jag kan tänka mig att både laga och äta. Har en vana (eller ovana?) att vandra runt i köket jättelänge innan jag börjar laga mat. Vänder upp och ned på hela kylen, skafferiet och frysen men hittar ändå inga råvaror som jag vill använda. Om jag väl hittar något så har vi inte rätt tillbehör hemma. Är det dagens I-lands problem kanske? I vilket fall som helst så brukar det sluta med nödlösningar, ofta någon av följande:
- En kopp te
- Snabbnudlar
- Bakpotatis med någon slags Crème fraîche-gegga
- Omelett
Nu är jag rätt trött på allt detdär utom te, och te kanske inte är den perfekta lunchen, så nu vet jag ärligt talat inte vad jag ska göra.
Håll tummarna för att jag kommer på något. // Amanda
Bubblor
Men, att sitta vid datorn mer idag är egentligen mer än mitt stackars huvud klarar av, har sådan otrolig huvudvärk. Ska dessutom upp imorgon också, för att göra franskaprov trots att vi har studiedag (men har man varit sjuk så har man...). Dessutom har jag ju, bara idag, lyckats prestera TRE hela inlägg. Vad är det här? Bor det en ouptäckt liten bloggerska innom mig eller något? (Eller är det bara nyhetens behag...?)
Efter så många inlägg tycker jag i vilket fall att jag förtjänar att krypa ned i sängen och vila mitt trötta huvud. Ska bara försöka övertala min underbara pojke att ringa, så att jag kan ligga och prata med honom ett tag. (Kanske att han kan tänkas tycka synd om mig och vara sådär extra söt om jag säger att mitt huvud håller på att gå sönder?)
Nu ringde han förresten (telepati, eller vaddå?) så godnatt // Amanda
En hälsning ifrån skolan.
Får bli ett kort litet inlägg, för nu ska jag gå och se hur det går i schackkampen som pågår här intill.
// Amanda
Morgon, och skola om 65 minuter.
// Amanda
Ja, då var man här då.
Dock tycks idén vara emot mig redan från början, hemsidan (som jag förövrigt inte förstår mig på) bara krånglar, min annars så underbara lilla dator har ingen lust att göra som jag vill och dessutom så står TVn på och drar min uppmärksamhet från detta.
Men godkväll i alla fall, alla kära läsare (om jag förstått bloggvärlden är det standardfrasen när man inte har några?). Nu ska jag fortsätta se skräppogram på TV tills telefonen ringer och sen är det nog läggdags. Får se om jag lyckas fortsätta skriva här sedan. Borde kanske hålla tyst om att jag har en blogg tills jag i alla fall sett om jag är en sådan människa som klarar av att leverera inlägg. Eller så skickar jag en länk till alla och har tröttnat om en vecka. Vi får se :)
Kram från den nya stjärnan på blogghimlen // Amanda