Bloggat från köket (där kaffet snart är klart! :D)
Shoppat idag blev bland annat såpbubblor (jag är sjukligt beroende) en kortlek och fika som sedan avnjöts inne på mitt i city, där vi sökte skydd undan regnet efter det att vi besökt Lovisa på hennes jobb och räddat henne därifrån. Att övertala Helena om att mitt i city var ett trevligt ställe att fika på var dock lättare sagt än gjort.
Efter ett tag så kom vi i alla fall fram till att hon hade större chans att få syn på någon snygg kille där inne än ute i regnet (men ack vad fel vi hade, ett par timmar senare insåg vi nämligen vilket omöjligt uppdrag det var...) och vi kunde slå oss ned och tugga i oss våra muffins i lugn och ro medan vi inväntade Yi. När hon tillslut dök upp så fick vi äntligen ordentlig hjälp med spanandet (Jesper var nämligen otroligt dålig på det, Filip ville inte alls engagera sig, Lovisa och Helena hade inte en ärlig chans och jag drev mest med det hela) och förtärandet av muffinsarna (tack Yi, det behövdes verkligen...!). Sedan rännde vi runt och skulle köpa present åt nån Jacob innan alla började försvinna och jag följde med Yi på uppdrag klä Jesper i snygga kläder (Jesper var ju då givetvis också med). Det slutade med att Yi var den enda som köpte kläder (jag börjar förstå vad Helena menar med konsumtionskines alltså...) och sedan var jag tvungen att cykla hem i regnet (fyfan).
När jag sedan skulle ut i regnet igen så var ju bilen hemma i alla fall.
Då hatade jag inte regnet riktigt lika mycket längre.
Efter ett tag så kom vi i alla fall fram till att hon hade större chans att få syn på någon snygg kille där inne än ute i regnet (men ack vad fel vi hade, ett par timmar senare insåg vi nämligen vilket omöjligt uppdrag det var...) och vi kunde slå oss ned och tugga i oss våra muffins i lugn och ro medan vi inväntade Yi. När hon tillslut dök upp så fick vi äntligen ordentlig hjälp med spanandet (Jesper var nämligen otroligt dålig på det, Filip ville inte alls engagera sig, Lovisa och Helena hade inte en ärlig chans och jag drev mest med det hela) och förtärandet av muffinsarna (tack Yi, det behövdes verkligen...!). Sedan rännde vi runt och skulle köpa present åt nån Jacob innan alla började försvinna och jag följde med Yi på uppdrag klä Jesper i snygga kläder (Jesper var ju då givetvis också med). Det slutade med att Yi var den enda som köpte kläder (jag börjar förstå vad Helena menar med konsumtionskines alltså...) och sedan var jag tvungen att cykla hem i regnet (fyfan).
När jag sedan skulle ut i regnet igen så var ju bilen hemma i alla fall.
Då hatade jag inte regnet riktigt lika mycket längre.
Pappa kan detdär med sms
När mamma smsar brukar det resultera i att jag får ett halvlångt sms med tusen frågor. Kommer jag hem någonting under kvällen/natten? Ska jag i så fall ska ha mat? Vad jag har för mig? Och så vidare... Nu är ju dock mamma och yngre versionen lillebror i Stockholm och pappa har tagit över rollen som smsande förälder. Han lyckas riktigt bra tycker jag. "Krabba?" är ju faktiskt det ultimata inehållet i ett sms. Kort, koncist och lockande. Det var dessutom effektivt och resulterade till och med i att jag var hemma när middagen serverades, prick sju. När jag kom innanför dörren så stod krabban, i sällskap av en stor skål räkor, en trevlig riesling, baugettebitar och givetvis en skål aioli redan på bordet. Bara att slå sig ned alltså. Perfekt! (Om mamma provade det istället för pankakor, mjölk och ett bord som behöver dukning lite oftare kanske jag skulle dyka upp hemma innan hon har gått och lagt sig lite oftare, kanske)
Att jag inte var hemma förens sju var dock väldigt oplanerat. Jag lämnade liksom huset vid 12 för att åka ned och luncha med Yi och Lovisa och möjligtvis smita in på museét och hälsa på Yi lite snabbt efter det. Gissa hur det gick? Det slutade med att vi var nio (?) pers som satt och hade picnic i museéparken. Sedan drog de flesta av oss in på museét för att hälsa på Yi och där blev vi kvar till halv fem (varför är jag inte det minsta förvånad?), då hon slutade. Vi hade jättekul där vi sprang runt på museét som småbarn och testade alla exprimenten, beundrade utställningarna, åt glass i solskenet (!) och hade diverse interessanta konversationer... Efter det blev det en shoppingtur, vilket dock inte resulterade i några inköp för min del. Men jag får en ny chans imorgon i alla fall. För då ska vi tydligen åka och besöka Lovisas jobb, innan det blir ännu en sväng på stan...
Att jag inte var hemma förens sju var dock väldigt oplanerat. Jag lämnade liksom huset vid 12 för att åka ned och luncha med Yi och Lovisa och möjligtvis smita in på museét och hälsa på Yi lite snabbt efter det. Gissa hur det gick? Det slutade med att vi var nio (?) pers som satt och hade picnic i museéparken. Sedan drog de flesta av oss in på museét för att hälsa på Yi och där blev vi kvar till halv fem (varför är jag inte det minsta förvånad?), då hon slutade. Vi hade jättekul där vi sprang runt på museét som småbarn och testade alla exprimenten, beundrade utställningarna, åt glass i solskenet (!) och hade diverse interessanta konversationer... Efter det blev det en shoppingtur, vilket dock inte resulterade i några inköp för min del. Men jag får en ny chans imorgon i alla fall. För då ska vi tydligen åka och besöka Lovisas jobb, innan det blir ännu en sväng på stan...
The rain in Spain stays mainly in the plain
Idag fyller lillebror sju. Grattis sötnos! Vi var dock inte uppe och sjöng för honom i morse (med tanke på att han brukar vakna okristligt tidigt och de flesta av oss är lediga) men firade lite på förmiddagen istället. Sedan har vi även varit på McDonalds och lunchat, eftersom lillebror själv fick välja. Pappa hade ju snott bilen (fy! han borde cykla till jobbet för vår skull) och Puff kunde inte tänka sig att sitta i barnstol på mammas cykel ("tänk vad pinsamt om någon ser mig!") så jag stjutsade honom. Det ledde till att vi förlorade cykeltävlingen på vägen hem (Nils vann) men å andra sidan så hade vi mycket underhållande allsång.
På studiebesök i Kil
Hemma igen och är jättetrött, men det var det defenitivt värt! För äntligen så blev det av att träffa Helena, som jag inte sett på hela sommaren. Snodde nämligen mormors bil och drog med Lovisa, Emma, Yi och Jesper ut till Kil. Till Kil åker man bäst via Forshaga, inte... Hämtade bilen hos mormor vid tre och en och en halv timme och mycket omkringvirrande senare så befann vi oss i alla fall hemma hos Helena (efter att ha provåkt raggarundan i Kil, inklusive extravarv i rondellen).
Nu har jag fått se hur Helena bor, hunnit med att fika (rabarberpajen var underbar!), "delta" i interessanta disskutioner om diverse bokkaraktärers släktträd, sett på Torsk på Tallin, kommit fram till att Jonny Depp är snyggast i långt hår, disskutera tåflörtning ("Vad gör man om en kille kommer på ens fötter?" var förövrigt ett underhållande inslag i disskutionen, men jag tror att Jesper missade hur rolig han lät), upplysa världen om vad Emma ska få när hon fyller år (mycket passande), höra om en massa festivalminnen, försökt räkna ut personnummer, osv. En hel del snackande i helt enkelt.
Sedan insåg vi hur jäkla sent det höll på att bli, med tanke på att vissa delar i sällskapet skulle upp och jobba i morgon. Så vi började dra oss hemmåt så smått. På vägen hem lyckades jag trilla ned i ett dike (dock innan jag satte mig i bilen, bilen hamnade inte i något dike alltså) samt ägna 20 minuter åt att försöka tanka. Dessutom återvände vi till Helena för en värktablett (stackars Emma verkade helt utslagen där ett tag) samt missade avfarten mot Skåre (Jag och Lovisa trodde ärtlgt talat att Jesper drev med oss när han ville åt höger, där det bl.a. stod skyltat åt Forshaga, där vi redan varit en gång för mycket idag). Efter att dessutom ha virrat runt i hela Karlstad så befinner jag mig nu i alla fall hemma, efter många om och men och ska ta och gå och lägga mig.
Natti natti!
Nu har jag fått se hur Helena bor, hunnit med att fika (rabarberpajen var underbar!), "delta" i interessanta disskutioner om diverse bokkaraktärers släktträd, sett på Torsk på Tallin, kommit fram till att Jonny Depp är snyggast i långt hår, disskutera tåflörtning ("Vad gör man om en kille kommer på ens fötter?" var förövrigt ett underhållande inslag i disskutionen, men jag tror att Jesper missade hur rolig han lät), upplysa världen om vad Emma ska få när hon fyller år (mycket passande), höra om en massa festivalminnen, försökt räkna ut personnummer, osv. En hel del snackande i helt enkelt.
Sedan insåg vi hur jäkla sent det höll på att bli, med tanke på att vissa delar i sällskapet skulle upp och jobba i morgon. Så vi började dra oss hemmåt så smått. På vägen hem lyckades jag trilla ned i ett dike (dock innan jag satte mig i bilen, bilen hamnade inte i något dike alltså) samt ägna 20 minuter åt att försöka tanka. Dessutom återvände vi till Helena för en värktablett (stackars Emma verkade helt utslagen där ett tag) samt missade avfarten mot Skåre (Jag och Lovisa trodde ärtlgt talat att Jesper drev med oss när han ville åt höger, där det bl.a. stod skyltat åt Forshaga, där vi redan varit en gång för mycket idag). Efter att dessutom ha virrat runt i hela Karlstad så befinner jag mig nu i alla fall hemma, efter många om och men och ska ta och gå och lägga mig.
Natti natti!
Revolutionerande ideér
Jag har kommit fram till någonting smart, någonting revolutionerande, någonting som kan komma att förändra världen (i alla fall min värld...)! Det är nämligen så att jag kommit fram till att det kan vara smart att antingern dra ned persiennerna, fälla ned markisen eller dra för gardinerna innan man går och lägger sig... Visserligen så tycker jag att det är väldigt trevligt att vakna upp i ett ljust rum (fyfan för den mörka, kalla vintern!) men vaknar man någon gång efter gryningen så är det ju i princip omöjligt att somna om sedan! Idag har jag legat om halvslummrat sedan sjutiden, tills jag vid tio fick nog och gick upp. I och för sig hade det kanske tagit en halv minut och inte speciellt mycket ansträngning för att fälla ned markisen, men då måste man gå upp ju! Jobbigt värre...
Nu ska jag i alla fall försöka få tag på mina resekamrater för den planerade trippen till kil i eftermiddag och jag hoppas att jag inte väcker dem med mina sms såhär tidigt på morgonen (klockan är ju faktiskt bara elva...).
Nu ska jag i alla fall försöka få tag på mina resekamrater för den planerade trippen till kil i eftermiddag och jag hoppas att jag inte väcker dem med mina sms såhär tidigt på morgonen (klockan är ju faktiskt bara elva...).
Så typiskt svenskt, men; fyfan för detta dretväder!
Så fort det blir tillräckligt mycket uppehåll i regnandet för att jag och pappa ska kunna ta oss ut till bilen (en sträcka på ca 4 meter) någolunda torrskodda blir det att åka och hälsa på farmor. Men usch vad man egentligen bara vill stanna inne i detta hemska väder. Hade det varit såhär igår hade jag och Lovisa knappast behövt ta med några vattenpistoler när vi, tillsammans med Yi, åkte för att välkomna Jesper hem från stockholm. Dock hade vi kanske inte ens orkat ta oss ned till busstationen i sådana fall.
Minigolf
Igår fick vi hastigt och lustigt för oss att vi skulle spela minigolf.
(badande känndes inte riktigt lockande när solen lös med sin frånvaro)
Så sagt och gjort, minigolf blev det!
Fler bilder finns förövrigt i ett album på facebook. Se bland annat vem som försöker ha ihjäl vem, vem som vann, vad vi levde på och vem som besegrade en ondsint varg...!
NU vaknade lillebror.
Man kan ju inte annat än skratta, klockan är ju tjugo i fyra! Allvarligt, jag vet att jag kan sova länge på mornarna nån gång ibland, men så länge? Själv har jag varit vaken väldigt länge och sitter för tillfället och går igenom gårdagens bilder. Riktigt kul alltså!
Och just det, innan jag glömmer det! : Följ min blogg med bloglovin
Kommunikationscentral
Känns lite som att jag har en liten kommandobrygga eller vad det nu heter (en sådandär som de alltid har på rymdskepp ni vet?) här vid datorn. Jag och Lovisa planerar nämligen för morgondagen, har kollat upp en massa tider, försöker smsa folk (varför sitter ingen vid datorn för?), samt kollar upp morgondagens väder (det ser ut att bli hyffsat ända tills kvällen rullar in i alla fall, vi håller tummarna för att det stämmer). Jag börjar dock bli ganska sömnig och funderar på att lägga mig i soffan framför någon film. Vilken tur att vi planerade in alla aktiviteter på eftermiddagen! Så att jag kan sova bort halva dagen först liksom...
Idkar byteshandel
Pappa har varit hemma nån vecka eller två nu, och lagat helt fantastisk mat, men igår fick jag helt plötsligt för mig att jag absolut inte ville ha något annat än potatismos. Dock passade det tydligen inte så bra till fiskspetten vi åt då och jag fick klara mig utan. Idag hade dock mamma tänkt att lite snabbt röra ihop spagetthi med räksås till middag och jag påminde henne om potatismoset. Så nu står hon och lagar potatismos åt mig istället, mot att jag lovade att hjälpa brorsan med hans nya supermario-spel. Ännu en gång har mamma räddat dagen! Dock så lär det inte fungera lika bra att idka bytashandel nästa gång det blir middag här hemma (när det nu blir, det är ju ingen ide att tjata om något och sedan vara borta någonstans när det servaras) för då har jag fått för mig att jag vill ha köttgryta, något som pappa anser hör höstsäsongen till.
MarsipanCappucino
Jag vet att mina rubriker ofta bygger på något ätbart (eller drickbart...), men denna helt nya upplevelse måste jag ju bara berätta om! Mamma var i Lützen (har jag för mig att det var i alla fall) för ett par veckor sedan och när mina föräldrar åker någonstans så har dem en söt ovana att alltid köpa med lite småsaker hem till mig, och precis det gjorde alltså mamma. Förutom en hel del marsipanchoklad (ljuvligt, men slut sedan länge) så hade hon köpt med ett paket pulvercappucino med marsipansmak åt mig. Mycket spännande tyckte jag men glömde bort att prova. Nu hittade jag i alla fall paketet i skafferiet och gjorde i ordning en kopp åt mig. Efter att ha provar vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om det faktiskt. Helt hemskt eller helt fantastiskt? Väldrigt svårt att bestämma sig faktiskt. Mycket interessant (mitt nya favoritord tror jag minsann) var det i alla fall.
Snabb återhämtning.
Nu känns inte livet så hemskt längre, jag har ju faktiskt helt underbara vänner. Det är sådant man glömmer bort när man vänjer sig vid att luta sig mot en kille. Somsagt så är jag inte så bra på det här med att vara singel (även om jag finner det oväntat trevligt) och har därför inte vanan inne att vända mig till mina stackars vänner med mina problem (de flesta problemen fick ju exet lösa och de som han orsakade ville jag knappast dra upp i ljuset och disskutera med någon). Som tur är så har jag trivts alldeles utmärkt utan kille i sommar, det var länge sedan jag mådde så bra som jag gjort nu under sommaren (men somsagt så är ju sommrar för det mesta helt underbara, vi får väl se vad jag säger i höst? Om saker och ting inte ändrats innan dess... (man kan ju hoppas) Det händer ju alltid något nytt i min värld.). Men nog om det, jag har ju underbara vänner somsagt. Efter att ha snackat lite med ett par utav dem om allt och ingenting så känns livet återigen mycket behagligt.
På tal om vänner så är jag även en mycket lycklig person av ännu en anledning nu. Alla kompisarna börjar ju återvända! Bland annat kom Lovisa just hem och jag hoppas att jag får se henne på onsdag, då vi tänkt åka båt om det är någolunda fint väder (så håll tummarna för att vädergudarna är med oss nu!). Börjar även längta väldigt mycket efter flera andra kompisar som jag inte sett på länge nu när jag tänker på det. Det måste åtgärdas! Men först ska jag nog sova, det börjar bli sent nu...
På tal om vänner så är jag även en mycket lycklig person av ännu en anledning nu. Alla kompisarna börjar ju återvända! Bland annat kom Lovisa just hem och jag hoppas att jag får se henne på onsdag, då vi tänkt åka båt om det är någolunda fint väder (så håll tummarna för att vädergudarna är med oss nu!). Börjar även längta väldigt mycket efter flera andra kompisar som jag inte sett på länge nu när jag tänker på det. Det måste åtgärdas! Men först ska jag nog sova, det börjar bli sent nu...
Varför, varför, varför?
Ibland finns det bara en himla massa obesvarade frågor och jag kan inte säga annat än att jag verkligen inte gillar det. Jag gillar att veta hur saker och ting är, slippa fundera över det och bara veta. Men så fort man blandar in andra personer så går ju detdär med vetandet åt helvete. Det spelar ingen roll vad det gäller utan hela grejen med att man tror att man vet någonting, som sedan visar sig vara helt fel är bara så sjukt störande.
Det får mig att tänka på mitt ex, på hur saker och ting hela tiden förändrades på en bråkdels sekund. Hur någonting helt plötsligt bara blev fel. Utan att jag hade någon aning om varför. Det är inte ens någon stor sak det gäller nu, några planer som inte blev av utan att jag fått något svar på frågan "varför?", det är bara själva grejen, att inte veta. Alla tankar det sätter igång och dåliga minnen det drar tillbaka. Den ständiga känslan av att jag gjort någonting fel. Jag trodde verkligen att jag blivit av med den känslan samtidigt som jag blev av med Ante. Men tydligen så hade jag fel, för nu kommer allting plötsligt tillbaka. Plötsligt betyder de senaste månaderna (eller månaden? jag har faktiskt ingen koll på hur lång tid som gått, men det är nog faktiskt inte så mycket mer än en månad vid närmare eftertanke), månaderna när jag mått så jäkla bra och äntligen kännt mig fri som en fågel, ingenting. Jag har kännt mig så mycket mindre ensam sedan det tog slut med Ante än jag gjorde med honom, men nu kommer allting bara tillbaka. Tänker på hur annorlunda allt kunnat vara om jag bara kunde ha haft känslor för den helt underbara killen jag träffade för ett tag sedan, då hade jag med all säkerhet inte behövt känna mig så jäkla ensam nu. Men istället så sitter jag här och inser att mitt eget sällskap för en gångs skull är väldigt otillräckligt. Den mörka baksidan med att vara singel alltså, för nu har jag ingen som håller om mig när allt bara känns skit.
Det får mig att tänka på mitt ex, på hur saker och ting hela tiden förändrades på en bråkdels sekund. Hur någonting helt plötsligt bara blev fel. Utan att jag hade någon aning om varför. Det är inte ens någon stor sak det gäller nu, några planer som inte blev av utan att jag fått något svar på frågan "varför?", det är bara själva grejen, att inte veta. Alla tankar det sätter igång och dåliga minnen det drar tillbaka. Den ständiga känslan av att jag gjort någonting fel. Jag trodde verkligen att jag blivit av med den känslan samtidigt som jag blev av med Ante. Men tydligen så hade jag fel, för nu kommer allting plötsligt tillbaka. Plötsligt betyder de senaste månaderna (eller månaden? jag har faktiskt ingen koll på hur lång tid som gått, men det är nog faktiskt inte så mycket mer än en månad vid närmare eftertanke), månaderna när jag mått så jäkla bra och äntligen kännt mig fri som en fågel, ingenting. Jag har kännt mig så mycket mindre ensam sedan det tog slut med Ante än jag gjorde med honom, men nu kommer allting bara tillbaka. Tänker på hur annorlunda allt kunnat vara om jag bara kunde ha haft känslor för den helt underbara killen jag träffade för ett tag sedan, då hade jag med all säkerhet inte behövt känna mig så jäkla ensam nu. Men istället så sitter jag här och inser att mitt eget sällskap för en gångs skull är väldigt otillräckligt. Den mörka baksidan med att vara singel alltså, för nu har jag ingen som håller om mig när allt bara känns skit.
En tredje istid och ännu mer paj.
I fredags när jag var på stan så träffade jag på Maja och tog sällskap med henne en bit på vägen hem. Vi började prata lite på vad som skulle hända i helgen och hon berättade om lite lösa planer om picnic på bryngfjorden idag. Det blev det inte någonting utav ,då regnet har öst ned mest hela dagen. Istället begav jag mig hem till henne nu i eftermiddags och spelade en smula Buzz med henne och pojken hennes. Buzz var dock inte det minsta sammarbetsvillig så vi gav upp och hamnade i köket i stället. Där blev det chokladbollssmet, men inga chokladbollar...
Hallonplockning i regnet blev också av och sedan fick vi väldigt god hallonpaj. Vid det laget hade även Isa och hennes två ständiga följeslagare troppat in och Robert lyckades faktiskt få igång Buzz. Jag vet inte om jag tycker det var possitivt dock, för jag bara förlorade...
Efter ett tag så skulle Maja och Oscar iväg ned till stan, se på Harry Potter (snart har alla utom jag sett den... hmm...) och ha det allmänt mysigt så vi andra blev ensamna kvar i Majas hus, där det blev ett par filmer innan mamma kom och plockade upp mig (hon hade bilen, jag hade ingen lust att cykla, så det fick jag snällt finna mig i...). Första fimen var väl så där och jag kännde mig mest sömnig och höll på att somna flera gånger men sedan blev det Ice Age 3. Mycket underhållande film.
Hallonplockning i regnet blev också av och sedan fick vi väldigt god hallonpaj. Vid det laget hade även Isa och hennes två ständiga följeslagare troppat in och Robert lyckades faktiskt få igång Buzz. Jag vet inte om jag tycker det var possitivt dock, för jag bara förlorade...
Efter ett tag så skulle Maja och Oscar iväg ned till stan, se på Harry Potter (snart har alla utom jag sett den... hmm...) och ha det allmänt mysigt så vi andra blev ensamna kvar i Majas hus, där det blev ett par filmer innan mamma kom och plockade upp mig (hon hade bilen, jag hade ingen lust att cykla, så det fick jag snällt finna mig i...). Första fimen var väl så där och jag kännde mig mest sömnig och höll på att somna flera gånger men sedan blev det Ice Age 3. Mycket underhållande film.
101 dalmatiner och en smula paj
Regnet smattrar utanför fönstret och på tvn går 101 dalmatiner (den ickeanimerade versionen). Bredvid mig har jag både en kopp kaffe (nu under sommaren har det till viss del fått ersätta te, som mer känns som en vinterdryck) och en bit blåbärspaj. Filmen är ju hur söt som helst och man kan ju inte låta bli att avundas karaktärerna lite, tänk vad allt verkar enkelt på film. Sen så är det ju dr House som spelar en av bovarna! Där ser man.
Godmorgon
Nyss hemkommen sitter man nu här igen då, med ett glas varm o'boy (aldeles för längesedan jag drack det senast, åh vad gott det är) och känner sig ganska seg. Vaknade imorse bredvid Emma, som konstaterade att klockan bara var nio. Av någon anledning var det otroligt lustigt men efter att ha skrattat lite åt det så sov vi faktiskt nästan till ett. Vilket var välbehövligt.
Kvällen igår var mycket underhållande. Först och främst var det ju så otroligt kul att träffa Emma igen (vilket var aldeles för länge sedan sist) och sitta och prata en jäkla massa om allt som har hänt på senaste tiden osv. (dock blev det svårt när de bestämde sig för att höja volymen på Score, men när vi återvände efter en trevlig kvälspromenad så var det helt okej igen). Sedan fick vi för oss att gå till Arena för att dansa och sagt och gjort så hamnade vi på dansgolvet där. Inte speciellt länge dock, då Emma blev meddragen därifrån av någon främande svetsare och jag blev meddragen därifrån av Emma (jag var glad att hon inte försvann, hon var glad över min närvaro... win, win). Killen var en smula påverkad men vi konstaterade snabbt att han var allt som Emma någonsin letat efter (Eller kanske inte, men gud vad kul det var, i alla fall eftersom att det hände någon annan än mig) och det blir interessant att se vad som händer på den fronten nu. Efter att ha avböjt ett kvällsdopp så stjutsade Emma iväg oss på min cykel till lägenheten hon fått låna (en mycket skumpig tur vill jag lova), där vi, efter ett snabbt stopp på 7-eleven, blev sittandes framför Miami Inc med varsin micro-pizza, chips och godis. Vid fyratiden höll vi dock på att somna båda två, så då kröp vi till kojs, efter en mycket rolig kväll.
Kvällen igår var mycket underhållande. Först och främst var det ju så otroligt kul att träffa Emma igen (vilket var aldeles för länge sedan sist) och sitta och prata en jäkla massa om allt som har hänt på senaste tiden osv. (dock blev det svårt när de bestämde sig för att höja volymen på Score, men när vi återvände efter en trevlig kvälspromenad så var det helt okej igen). Sedan fick vi för oss att gå till Arena för att dansa och sagt och gjort så hamnade vi på dansgolvet där. Inte speciellt länge dock, då Emma blev meddragen därifrån av någon främande svetsare och jag blev meddragen därifrån av Emma (jag var glad att hon inte försvann, hon var glad över min närvaro... win, win). Killen var en smula påverkad men vi konstaterade snabbt att han var allt som Emma någonsin letat efter (Eller kanske inte, men gud vad kul det var, i alla fall eftersom att det hände någon annan än mig) och det blir interessant att se vad som händer på den fronten nu. Efter att ha avböjt ett kvällsdopp så stjutsade Emma iväg oss på min cykel till lägenheten hon fått låna (en mycket skumpig tur vill jag lova), där vi, efter ett snabbt stopp på 7-eleven, blev sittandes framför Miami Inc med varsin micro-pizza, chips och godis. Vid fyratiden höll vi dock på att somna båda två, så då kröp vi till kojs, efter en mycket rolig kväll.
Bara det man inte kan få...
Varför är det så? Att det bara är allt det som man inte kan få (eller inte borde ha) som är lockande? Förutom det uppenbara just nu så framkom ytterligare belägg för detta under en snabb shoppingtur nere på stan. Skorna för femtonhundra var väldigt lockande och kjolen som bara fanns i storlek 34 var jag bara tvungen att ha.
På tal om shoppingen så blev det förresten inte någon klänning. I stället blev det en svart kjol (i storlek 34 somsagt...). Och har man en kjol så är man ju bara tvungen att ha en blus till. Dock var det inte jättesnyggt med en svart BH under den vita blusen jag köpte utan jag blev tvungen att köpa en vit BH att ha till (vet inte om det blir så mycket bättre, men jag hittade ingen annan så det får duga). Självklart kunde jag inte låta bli utan handlade i bara farten ytterligare lite underkläder när jag ändå höll på och då tyckte jag att jag lika gärna kunde passa på och köpte även några sminkpennor och en (rosaglittrig...)ögonskugga när jag ändå var nere på stan. Och jag som bara skulle ha en klänning... Färgglad dessutom... Helt hopplös somsagt.
På tal om shoppingen så blev det förresten inte någon klänning. I stället blev det en svart kjol (i storlek 34 somsagt...). Och har man en kjol så är man ju bara tvungen att ha en blus till. Dock var det inte jättesnyggt med en svart BH under den vita blusen jag köpte utan jag blev tvungen att köpa en vit BH att ha till (vet inte om det blir så mycket bättre, men jag hittade ingen annan så det får duga). Självklart kunde jag inte låta bli utan handlade i bara farten ytterligare lite underkläder när jag ändå höll på och då tyckte jag att jag lika gärna kunde passa på och köpte även några sminkpennor och en (rosaglittrig...)ögonskugga när jag ändå var nere på stan. Och jag som bara skulle ha en klänning... Färgglad dessutom... Helt hopplös somsagt.
Shopping på G.
Jag fick just sådan oemotståndlig lust att ha på mig klänning av någon anledning. Vilket ju dessutom kan vara lite kul att ha när jag och Emma ska ut och röja ikväll, vilket förövrigt ska bli jäkligt skojigt, eftersom att det var längesedan jag träffade tjejen.
Men, nu till problemet. Jag har ju i princip inga klänningar! Så jag tror faktiskt att det blir en tur ned till stan nu på en gång (möjligtvis att jag försöker äta en smula brunch först) för att se om det finns nägra snygga sommarklänningar i butikerna. Sen får jag väl se om det blir något att ha på sig nu eller något som passar i kväll, eller om jag ger upp efter fem minuter, shoppar lite annat jag behöver och sedan åker hem igen.
Men, nu till problemet. Jag har ju i princip inga klänningar! Så jag tror faktiskt att det blir en tur ned till stan nu på en gång (möjligtvis att jag försöker äta en smula brunch först) för att se om det finns nägra snygga sommarklänningar i butikerna. Sen får jag väl se om det blir något att ha på sig nu eller något som passar i kväll, eller om jag ger upp efter fem minuter, shoppar lite annat jag behöver och sedan åker hem igen.
Livets små mysterier.
Trots en lång sovmorgon i morse så funderar jag redan på att gå och lägga mig. Kan man verkligen göra det halv tio när man är ledig dagen därpå? Tveksamt. Inte har det varit en speciellt ansträngande dag heller, en hel del solande nu när chansen dök upp, en smula badande nere på sandgrund (och en interessant bilfärd dit), en halv bok avklarad och sedan lite tid med familjen. Så jag förstår verkligen inte varför jag är trött. Eller varför jag har så jäkla ont i nacken för den delen, för det har jag också. Och usch vad jobbigt det är.
Gräsmatta+sol+bra bok...
En riktigt bra kombination. Nu hoppas jag bara att det är tillräckligt varmt i solen för att blåsten ute inte ska vara distraherande samt att boken jag hittade i biblioteket i källaren är bra. En kopp te kanske ytterligare förhöjer upplevelsen något dessutom? Får fundera över om det är värt besväret.
Uppe med tuppen.
Vad är detta? Jag har sommarlov, vilket egentligen borde vara ganska synonymt med sovmornar. Men jag kan inte ens minnas när jag senast vaknade av mig själv, efter att ha sovit ut ordentligt och sedan kunde ligga och dra mig hur länge jag ville. I morse ringde klockan halv åtta (tack och lov för snooze-knappen, gick nog inte upp förrens efter en halvtimme) och jag kunde verkligen inte förstå varför. Sedan kom jag på att det var för att morbröderna skulle hämta mig och brorsan runt nio för att vi ska ut till ena morbrors renoveringsobjekt till hus. Dock är de inte här än utan kommer vid tio och jag inser att jag hade kunnat sova en timme till. Tusan också.
Som en groda utan ben...
...hopplös. Först tyckar jag att allt rullar på rätt fint så, som när man cyklar i svag nedförsbake. Men sedan upptäcker jag att cykeln rullar för snabbt. Alldeles för snabbt... Backen har blivit för brant helt enkelt. Så då är det bara att antingen kasta sig av cykeln och slå sig en smula, eller att krashlanda i slutet av backen och få riktigt ont. Det valet borde väl inte vara så svårt eller? Det som komplicerar saker är ju att det inte är säkert att man krashlandar, vågar man försöka så kanske man bara får en jäkla massa fart upp för nästa backe. Kanske.Eller så borde jag kanske helt enkelt skaffa en bil med ordentliga bromsar istället...
Blåbärspaj kanske?
Nu när det är så fint väder kanske man skulle ta och gå ut och plocka blåbär (kanske till och med fråga lillebror om han ska med?) att göra smulpaj av. För smulpaj har jag inte ätit på jättelänge (...), inte sedan rabarber-säsongen tog slut (vid midsommar tydligen...). Dessutom vore det nog rätt skönt att komma ut lite, för jag har suttit inne vid datorn och halvsovit och tittat på tv sedan nio imorse. (Okristligt tidigt, jag vet, men det var då jag kom hem från Martin som skulle iväg och jobba).
Känner mig ungefär lika seg nu som jag gjorde igår, men igår så fick jag i alla fall sova längre (fast det blev i och för sig mycket senare i lördags kväll än igårkväll, så det kanske jämnar ut sig?). Lördagen var i alla fall jätterolig, åkte ut till kusinen i väse (okej, nästan väse i alla fall) och agerade chaufför till sällskapet som skulle på logdans. Blev förvånansvärt mycket dansat och en otroligt kul kväll. Dock så tror jag att jag borde sova hemma någon natt snart, annars kommer jag nog att bli både koffeinmissbrukare och omåttligt bortskämd... (Och poängen med det var väl ungefär att vart man än tar vägen så tycks det alltid finnas både nybrygt kaffe och någon som servarar det åt en på morgonen. Varför är det inte så hemma?).
Innan det blir blåbär blir det nog förresten lunch, har haft inlägget öppet i ett par timmar medan jag gjort annat, så det börjar bli dags nu. Nudlar kanske? Eller ett par av pankakorna som mamma lagat? Det blir nog nudlar för pankakor känns en smula uttjatat då det serveras det hela tiden här hemma.
Känner mig ungefär lika seg nu som jag gjorde igår, men igår så fick jag i alla fall sova längre (fast det blev i och för sig mycket senare i lördags kväll än igårkväll, så det kanske jämnar ut sig?). Lördagen var i alla fall jätterolig, åkte ut till kusinen i väse (okej, nästan väse i alla fall) och agerade chaufför till sällskapet som skulle på logdans. Blev förvånansvärt mycket dansat och en otroligt kul kväll. Dock så tror jag att jag borde sova hemma någon natt snart, annars kommer jag nog att bli både koffeinmissbrukare och omåttligt bortskämd... (Och poängen med det var väl ungefär att vart man än tar vägen så tycks det alltid finnas både nybrygt kaffe och någon som servarar det åt en på morgonen. Varför är det inte så hemma?).
Innan det blir blåbär blir det nog förresten lunch, har haft inlägget öppet i ett par timmar medan jag gjort annat, så det börjar bli dags nu. Nudlar kanske? Eller ett par av pankakorna som mamma lagat? Det blir nog nudlar för pankakor känns en smula uttjatat då det serveras det hela tiden här hemma.
Förvirrat?
Nu tror jag att jag lyckats göra Maja riktigt förvirrad, eller kanske bara en smula nyfiken. Jag har i alla fall lovat henne en förklaring, vilket nog hade blivit en smula dyrt att skicka via sms, så den kommer väl här då efter som att jag inte har något bättre för mig än att sitta i vår iskalla källare (vid den stationära datorn här nere, routern krånglar igen så jag kommer inte in på internet på min söta laptop, blä) och surfa omkring och skriva blogginlägg som ingen ändå läser.
Grejen är att igårkväll så fick jag sms av Maja, som hade tråkigt och ville leka (hoppas att du fick tag på folk förresten och att ni hade det kul!). Dock kunde jag tyvärr inte göra henne sällskap då jag var nere på stan och tog en öl med Martin, vilket jag ju självklart medelade henne om. Retsticka ut i fingertopparna som man är så. Nu undrar hon såklart vem han är och hur detta hänt så jag får väl göra mitt bästa för att försöka förklara.
I alla fall (och här kommer någon utav mina osammanhängande förklaringar, jag är helt enkelt inte så bra på att förklara saker så att andra förstår), så är detta en kille jag började chatta lite (ehm, ganska mycket...) med i förra veckan och sedan träffade jag honom på stan och tog en kaffe i måndags innan det blev grillning hemma hos Maja. Efter fem (!) timmars fikande så var det dags att dra vidare till Maja. Gentleman som killen är så lånade han ut sin jacka så att jag slapp promenera hela vägen till färjestad frysande och sedan bjöd han på bio i tisdags för att få tillbaka den.
Igårkväll, efter att jag har träffat honom i princip varenda kväll/natt denna vecka (mamma börjar fundera på om jag flyttat hemifrån) så satt vi hemma hos honom och tittade på Bolt (efter det att vi varit nere på stan och alltså efter det att jag och Maja sms:at, nödvändigt vetande så). Det var bara det att efter ett tag så började han titta mer på mig än på filmen, vilket sedan slutade med att han kysste mig efter filmen (För tro det eller ej Maja, jag har faktiskt spenderat ett par nätter med killen utan att det hänt någonting alls, can you belive it?) och sedan låg och myste med mig hela natten (och inte hände det något då heller, så jag kan inte ens underhålla Maja med massa snuskiga detaljer, sorry, fast det hade jag ändå inte tagit i bloggen, så struntsamma).
Nu träffar jag honom ingenting ikväll (blir hämtad om typ en halvtimme, för att åka till kusinen och sedan följa med på logdans) men vi får väl se hur saker och ting blir i morgon... Om det blir något mer eller så. Jag har i och för sig kommit fram till att det är väldigt trevligt att vara singel (även om jag är otroligt dålig på det... ) och skulle lätt kunna tänka mig att fortsätta vara det om det är så. Det är väl i och för sig bara bra, för då vet jag att jag inte kastar mig in i någonting bara för att slippa vara ensam eller så.
Undrar om någonting blev mer lättförståeligt nu (med alla mina fina, förklarande parenteser...), eller om jag bara lyckats förvirra Maja ännu mer... Haha. Jag får nog ta och träffa henne någon dag istället.
Grejen är att igårkväll så fick jag sms av Maja, som hade tråkigt och ville leka (hoppas att du fick tag på folk förresten och att ni hade det kul!). Dock kunde jag tyvärr inte göra henne sällskap då jag var nere på stan och tog en öl med Martin, vilket jag ju självklart medelade henne om. Retsticka ut i fingertopparna som man är så. Nu undrar hon såklart vem han är och hur detta hänt så jag får väl göra mitt bästa för att försöka förklara.
I alla fall (och här kommer någon utav mina osammanhängande förklaringar, jag är helt enkelt inte så bra på att förklara saker så att andra förstår), så är detta en kille jag började chatta lite (ehm, ganska mycket...) med i förra veckan och sedan träffade jag honom på stan och tog en kaffe i måndags innan det blev grillning hemma hos Maja. Efter fem (!) timmars fikande så var det dags att dra vidare till Maja. Gentleman som killen är så lånade han ut sin jacka så att jag slapp promenera hela vägen till färjestad frysande och sedan bjöd han på bio i tisdags för att få tillbaka den.
Igårkväll, efter att jag har träffat honom i princip varenda kväll/natt denna vecka (mamma börjar fundera på om jag flyttat hemifrån) så satt vi hemma hos honom och tittade på Bolt (efter det att vi varit nere på stan och alltså efter det att jag och Maja sms:at, nödvändigt vetande så). Det var bara det att efter ett tag så började han titta mer på mig än på filmen, vilket sedan slutade med att han kysste mig efter filmen (För tro det eller ej Maja, jag har faktiskt spenderat ett par nätter med killen utan att det hänt någonting alls, can you belive it?) och sedan låg och myste med mig hela natten (och inte hände det något då heller, så jag kan inte ens underhålla Maja med massa snuskiga detaljer, sorry, fast det hade jag ändå inte tagit i bloggen, så struntsamma).
Nu träffar jag honom ingenting ikväll (blir hämtad om typ en halvtimme, för att åka till kusinen och sedan följa med på logdans) men vi får väl se hur saker och ting blir i morgon... Om det blir något mer eller så. Jag har i och för sig kommit fram till att det är väldigt trevligt att vara singel (även om jag är otroligt dålig på det... ) och skulle lätt kunna tänka mig att fortsätta vara det om det är så. Det är väl i och för sig bara bra, för då vet jag att jag inte kastar mig in i någonting bara för att slippa vara ensam eller så.
Undrar om någonting blev mer lättförståeligt nu (med alla mina fina, förklarande parenteser...), eller om jag bara lyckats förvirra Maja ännu mer... Haha. Jag får nog ta och träffa henne någon dag istället.
Uttråkad.
Jag tänkte att det skulle bli skönt att komma hem ett tag och bara ta det lungt. Men tji fick jag. Kom hem runt halv tolv och sedan klarade jag väl ungefär en timme eller något innan det började krypa i benen och jag ville hitta på någonting igen. En kort promenad i regnet, en tvättmaskin och några serietidningar senare sitter jag här, lika uttråkad igen och har ingen aning om vad jag ska hitta på. Kanske blir att fortsätta med gårdagens projekt och städa eller något annat lika roligt...
Hittade i alla fall en bild (för att i alla fall försöka liva upp inlägget en smula) ur den otroligt söta filmen Wall.E som är en i raden utav filmer som blivit sedda de senaste kvällarna/nätterna. Det började med the Proposal (förövrigt sjukt bra/rolig film) på bio i tisdags, sedan spenderades hela onsdagsnatten med en jäkla massa film och även igårkväll hann vi med ett par stycken (bland annat den ovan nämnda Wall.E) innan sömnbristen började ta ut sin rätt efter alla sena kvällar.
Och jag och mamma som trodde att vi skulle få det besvärligt med att få mat på bordet nu när pappa är borta och seglar istället för att laga god mat åt oss... Haha... det har ju inte direkt varit några problem. Jag har ju bara varit hemma en halv kväll eller något sedan pappa (och lillebror) åkte och då var det jag som stod för maten. Mycket praktiskt tycker mamma.
Och jag och mamma som trodde att vi skulle få det besvärligt med att få mat på bordet nu när pappa är borta och seglar istället för att laga god mat åt oss... Haha... det har ju inte direkt varit några problem. Jag har ju bara varit hemma en halv kväll eller något sedan pappa (och lillebror) åkte och då var det jag som stod för maten. Mycket praktiskt tycker mamma.
Sjukt duktig är vad jag är...
För jag har faktiskt städat lite på rummet, eller i alla fall plockat undan alla högar med kläder som låg på golvet och alla högar med papper på skrivbordet, så nu är golvet nästan framkomligt istället för att se ut som en labyrint. Inte lika spännande kanske, men en smula mer praktiskt. Nu borde jag bädda om och damsuga, men omotiverad som satan känner man sig ju verkligen när allt bara är grått och trist och regnet bara öser ned utanför.
I och för sig är väl det perfekt väder när man bara ska vara inne och städa, men det får mig verkligen deppig så det blir nog en varm dusch för att värma upp mina stelfrusna tår istället (tänk, för bara någon vecka sedan så tog man en sval dusch för att det var varmt ute. Tack och lov att duschar finns när det svenska vädret är så opålitligt). Sedan återvänder jag nog till datorn (eftersom att jag inte har någon trevlig bok för tillfället, usch och fy.) kanske till och med blir mer bloggande, dock inte om mina interessanta städproblem och aggressioner mot vädret hoppas jag, för jag känner mig väldigt tråkig som sitter och skriver om något sådant. Skrivande bara för skrivandets skull liksom.
Kanske att jag kan lyckas få in ett par utav bilderna jag tog igår i datorn, vore mycket mer interessant. Sedan kanske jag kan tillbringa eftermiddagen, (i alla fall tills dess att jag får för mig att ge mig ut i regnet för att hämnas på människan som höll mig vaken hela natten och nu har orsakat mycket snygga mörka ringar utav trötthet under ögonen på mig), med att redigera bilder i photoshop, för det var otroligt länge sedan och något som verkligen brukar bli kul när jag har tråkigt. Vi får se.
I och för sig är väl det perfekt väder när man bara ska vara inne och städa, men det får mig verkligen deppig så det blir nog en varm dusch för att värma upp mina stelfrusna tår istället (tänk, för bara någon vecka sedan så tog man en sval dusch för att det var varmt ute. Tack och lov att duschar finns när det svenska vädret är så opålitligt). Sedan återvänder jag nog till datorn (eftersom att jag inte har någon trevlig bok för tillfället, usch och fy.) kanske till och med blir mer bloggande, dock inte om mina interessanta städproblem och aggressioner mot vädret hoppas jag, för jag känner mig väldigt tråkig som sitter och skriver om något sådant. Skrivande bara för skrivandets skull liksom.
Kanske att jag kan lyckas få in ett par utav bilderna jag tog igår i datorn, vore mycket mer interessant. Sedan kanske jag kan tillbringa eftermiddagen, (i alla fall tills dess att jag får för mig att ge mig ut i regnet för att hämnas på människan som höll mig vaken hela natten och nu har orsakat mycket snygga mörka ringar utav trötthet under ögonen på mig), med att redigera bilder i photoshop, för det var otroligt länge sedan och något som verkligen brukar bli kul när jag har tråkigt. Vi får se.
Off we go.
Jag och mamma har interessanta disskutioner
- Jamen älskling, det är inte sommar nu.
- Vad är det då?
- Kallt!
Alltså blev det inte shorts ikväll (inte för att det var planerat heller, mamma blev bara så förskräckt när jag gick omkring i ett par förut). Inte heller behöver jag cykla om jag missar bussen, för i såfall har jag lyckats skaffa stjuts:
- Men du kan ju faktiskt cykla!
- Och bli rånad, våldtagen och mördad på vägen hem eller?
- Du är inte snäll Amanda! Du får väl stjuts ned då.
Jag vet hur man övertalar föräldrar alltså. Men nu måste jag rusa för att i alla fall försöka hinna med bussen.
- Jamen älskling, det är inte sommar nu.
- Vad är det då?
- Kallt!
Alltså blev det inte shorts ikväll (inte för att det var planerat heller, mamma blev bara så förskräckt när jag gick omkring i ett par förut). Inte heller behöver jag cykla om jag missar bussen, för i såfall har jag lyckats skaffa stjuts:
- Men du kan ju faktiskt cykla!
- Och bli rånad, våldtagen och mördad på vägen hem eller?
- Du är inte snäll Amanda! Du får väl stjuts ned då.
Jag vet hur man övertalar föräldrar alltså. Men nu måste jag rusa för att i alla fall försöka hinna med bussen.
Tisdag morgon.
För det är tisdag va? Det är rätt härligt att vara ledig nu, att inte behöva ha koll på vilken dag det är. Dessutom fick jag min första, välbehövliga sovmorgon i morse. Mamma är på jobbet, ena brorsan på fritids och andra brorsan är ute och seglar med pappa hela veckan. Vilket betyder att huset är tomt och tyst på mornarna. Härligt!
Det enda som är jobbigt med att huset är så tomt på mornarna är att jag måste fixa lunch själv... Det är jättesvårt att komma på vad jag ska laga, så det lär väl bli ett par mackor eller något snabbt ur frysen kan jag tänka mig. Dessutom tänkte jag fixa middag åt mor och lillebror sedan när de kommer hem och det är mycket mer komplicerat än lunchen det. Lillebror gillar inte speciellt många maträtter, så urvalet är inte så stort, speciellt inte som jag ogillar de flesta maträtter han gillar. Just nu lutar det åt tacos, enkelt och bra. Eller kanske hamburgare, vilket det i och för sig har blivit rätt ofta på sista tiden. Annars kanske pankakor vore en trevlig ide, fick ett nytt recept igår som verkade väldigt spännande, tror dock inte att lillebror accepterar en sådan förändring i sin favoritmaträtt, så jag skippar nog det.
Nu ska jag i alla fall gå och njuta lite utav ledigheten, kanske sätta mig ute på gräsmattan och sola? Eller just det! Jag glömde ju att en sol och cirka 15, 20 grader extra fattas för att något sådant ska vara möjligt... Så dumt utav mig. Jag är inte speciellt nöjd med vädergudarnas insats de senaste dagarna kan jag ju avslöja, ifall någon har missat det.
Det enda som är jobbigt med att huset är så tomt på mornarna är att jag måste fixa lunch själv... Det är jättesvårt att komma på vad jag ska laga, så det lär väl bli ett par mackor eller något snabbt ur frysen kan jag tänka mig. Dessutom tänkte jag fixa middag åt mor och lillebror sedan när de kommer hem och det är mycket mer komplicerat än lunchen det. Lillebror gillar inte speciellt många maträtter, så urvalet är inte så stort, speciellt inte som jag ogillar de flesta maträtter han gillar. Just nu lutar det åt tacos, enkelt och bra. Eller kanske hamburgare, vilket det i och för sig har blivit rätt ofta på sista tiden. Annars kanske pankakor vore en trevlig ide, fick ett nytt recept igår som verkade väldigt spännande, tror dock inte att lillebror accepterar en sådan förändring i sin favoritmaträtt, så jag skippar nog det.
Nu ska jag i alla fall gå och njuta lite utav ledigheten, kanske sätta mig ute på gräsmattan och sola? Eller just det! Jag glömde ju att en sol och cirka 15, 20 grader extra fattas för att något sådant ska vara möjligt... Så dumt utav mig. Jag är inte speciellt nöjd med vädergudarnas insats de senaste dagarna kan jag ju avslöja, ifall någon har missat det.
Jag är ju helt hopplös.
Eftersom att vem som helst kan läsa denna blogg, och eftersom att de dessutom vet att det är mig det handlar om ska jag nog inte skriva för mycket om min hopplöshet. Men just nu kan jag inte göra så mycket annat än att sitta och skratta åt mig själv. Hur lyckas jag trassla till det såhär? Men det är rätt trevligt att ha allting lite tilltrasslat...
Eller vem försöker jag lura egetligen? rätt trevligt? Jag tycker faktiskt att det är kul som fan.
Nattdopp och ensliga gator
Som alltid i mina söta vänners sällskap så blev kvällen igår mycket trevlig, speciellt eftersom att humöret var på topp och Amanda helt hyper hela kvällen... Pappa var dessutom jättesnäll och lånade ut bilen, så att jag slapp cykla i regenet.
Hemma hos Nea (eller Linnea, as you prefer) så fikade vi en hel massa, hennes syster och dennes vänner hade bakat mycket mumsig paj som vi tiggde åt oss av, varpå vi gick ut och satte oss på deras trappa allihop och kastade sten i varrandras urringningar (I alla fall jag, Maja och Harald (dvs en av Neas syster Saras vänner. Vad svårt det blir mad alla namn när man ska blogga), Harald verkade ha en stor fördel dock. T-shirtar för killar är skurna mycket olämpligt om man ska lyckas träffa urringningen). Sedan blev det Yes-man på tv-skärmen. Vid det laget var vi hela åtta stycken som försökte få plats framför tvn (som vi efter många om och men lyckades övertala att visa filmen). Chipsen och dippen som vi införskaffat, och morötterna som Maja (trots upprepade stöldförsök från min och Haralds sida) gjort iordning tog slut mycket snabbt och att i den kvävande hettan sitta allihopa och se på film blev, trots alla öppna förnster en smula påfrestande, så vi bestämmde oss för att gå ut när filmen var över.
I den vevan ringde mamma, som var i närheten och ville ha stjuts hem. När jag sedan släppt av henne och återvänt så blev det en lång promenad för att försöka hitta folket, som lagt ifrån sig mobilerna. Att gå omkring i bara en liten sommarklänning, barfota, med inget annat än mobil och bilnycklar i fickorna på okända gator, helt ensam, mitt i natten var en skrämmande upplevelse men tillslut så svarade i alla fall Maja och jag lyckades hitta dem i lagom tid för att få vara med och spela basket.
Egentligen börjar nog inlägget bli lite långt nu, men avslutar jag nu så kommer ju rubriken vara helt meningslös (för ja, för en gångs skull gjorde jag rubriken innan jag började skriva inlägget, amazing). Så efter det att vi spelat basket var vi inne en veva. Men det var en smula outhärdligt så vi bestämmde oss för att dra iväg och bada istället. (den lilla stackars 16-årigen i sällskapet var tvungen att ringa hem så att han kunde be om lov att få vara ute längre. Då kände jag och Jesper oss rätt vuxna...). Vi cyklade iväg till sandgrundsudden (Förutom jag som fick stjuts. Otroligt läskig upplevelse, som blev ännu värre när Harald inte lyssnade på mina upprepade böner om att cykla snällt och försiktigt. Elaka jäkla retsticka!) och tog ett nattdopp och sedan bar det av hemmåt.
(Och nu, en halv dag senare, upptäcker jag att jag inte publicerat inlägget än. Hur dum får man bli? Jag har i alla fall förutom ovanstående hunnit med att ha en trevlig, men något regnig kväll på välinge nu.)
Hemma hos Nea (eller Linnea, as you prefer) så fikade vi en hel massa, hennes syster och dennes vänner hade bakat mycket mumsig paj som vi tiggde åt oss av, varpå vi gick ut och satte oss på deras trappa allihop och kastade sten i varrandras urringningar (I alla fall jag, Maja och Harald (dvs en av Neas syster Saras vänner. Vad svårt det blir mad alla namn när man ska blogga), Harald verkade ha en stor fördel dock. T-shirtar för killar är skurna mycket olämpligt om man ska lyckas träffa urringningen). Sedan blev det Yes-man på tv-skärmen. Vid det laget var vi hela åtta stycken som försökte få plats framför tvn (som vi efter många om och men lyckades övertala att visa filmen). Chipsen och dippen som vi införskaffat, och morötterna som Maja (trots upprepade stöldförsök från min och Haralds sida) gjort iordning tog slut mycket snabbt och att i den kvävande hettan sitta allihopa och se på film blev, trots alla öppna förnster en smula påfrestande, så vi bestämmde oss för att gå ut när filmen var över.
I den vevan ringde mamma, som var i närheten och ville ha stjuts hem. När jag sedan släppt av henne och återvänt så blev det en lång promenad för att försöka hitta folket, som lagt ifrån sig mobilerna. Att gå omkring i bara en liten sommarklänning, barfota, med inget annat än mobil och bilnycklar i fickorna på okända gator, helt ensam, mitt i natten var en skrämmande upplevelse men tillslut så svarade i alla fall Maja och jag lyckades hitta dem i lagom tid för att få vara med och spela basket.
Egentligen börjar nog inlägget bli lite långt nu, men avslutar jag nu så kommer ju rubriken vara helt meningslös (för ja, för en gångs skull gjorde jag rubriken innan jag började skriva inlägget, amazing). Så efter det att vi spelat basket var vi inne en veva. Men det var en smula outhärdligt så vi bestämmde oss för att dra iväg och bada istället. (den lilla stackars 16-årigen i sällskapet var tvungen att ringa hem så att han kunde be om lov att få vara ute längre. Då kände jag och Jesper oss rätt vuxna...). Vi cyklade iväg till sandgrundsudden (Förutom jag som fick stjuts. Otroligt läskig upplevelse, som blev ännu värre när Harald inte lyssnade på mina upprepade böner om att cykla snällt och försiktigt. Elaka jäkla retsticka!) och tog ett nattdopp och sedan bar det av hemmåt.
(Och nu, en halv dag senare, upptäcker jag att jag inte publicerat inlägget än. Hur dum får man bli? Jag har i alla fall förutom ovanstående hunnit med att ha en trevlig, men något regnig kväll på välinge nu.)
Off to Nea
17 minuter får jag generöst på mig att ta mig dit, smsar Maja. Kommer in på mitt rum och upptäcker att datorn fortfarande står på (Jag håller nämligen på att läsa första twilightboken, fast ur Edwards perspektiv här). Ska bara avsluta innan jag slänger i mig något att äta lite fort. Jag hoppas vi har något hemma. Avocado kanske.
Många kramar (för jag är på strålande humör idag)// Amanda
Sista dagen på jobbet
Nu är det slut då, sommarjobbet, och jag har sommarlov på riktigt. Det ska verkligen bli jätteskönt med några sovmornar men sedan är jag rädd för att jag kommer bli ett nervvrak. Att bara vara ledig, ta det lungt och inte ha något att göra är faktiskt ganska ansträngande för en person som mig. Jag klarar helt enkelt inte av det (speciellt inte när jag inte har något bra att läsa) utan får se till att utnytja den lediga tiden till att hitta på mycket roliga saker. Vi får se hur det går.
Hur som helst så kommer jag nog att sakna sommarjobbet lite, det var mycket att göra om dagarna, visst, men jag hade i alla fall någonting att göra. Dessutom i sällskap av söta personer och i en mysig miljö. Perfekt. Idag hade Carro (vår handledare) bakat tårta åt oss sommarjobbare. I alla fall dem av oss som var kvar, för några utav sötnosarna har haft annat för sig, som bilträff i Västerås eller Arvikafestival, istället för att leka med oss andra under de sista dagarna på Färjestad ridklubb. Så vi slet i värmen, för att förbereda för tävlingar där till helgen och sedan sjönk vi alla ned trötta och slitna och mumsade på tårtan. Hejdå.
Hur som helst så kommer jag nog att sakna sommarjobbet lite, det var mycket att göra om dagarna, visst, men jag hade i alla fall någonting att göra. Dessutom i sällskap av söta personer och i en mysig miljö. Perfekt. Idag hade Carro (vår handledare) bakat tårta åt oss sommarjobbare. I alla fall dem av oss som var kvar, för några utav sötnosarna har haft annat för sig, som bilträff i Västerås eller Arvikafestival, istället för att leka med oss andra under de sista dagarna på Färjestad ridklubb. Så vi slet i värmen, för att förbereda för tävlingar där till helgen och sedan sjönk vi alla ned trötta och slitna och mumsade på tårtan. Hejdå.
Siesta
Jag tror att jag ska anamma den sydeuropeiska trenden med siesta på dagarna. Efter det att jag kom hem från jobbet förut, halvkvävd av värmen, så såg jag inget annat alternativ än att så snabbt som möjligt slänga mig i duschen för att svalka av mig en smula. Sedan stapplade jag ut på gräsmattan för att torka och föll nästan omdelbart i djup sömn. Nu, en liten stund senare så kan jag ju bara konstatera att det var välbehövligt med en liten tupplur, för nu känner jag mig både sval, pigg och glad. Mycket trevligt.
