Amanda

Knappt man hinner med att sitta vid datorn längre. Festar numera på heltid och utöver det så orkar man på sin höjd orkar knäppa på datorn för att glo på serier i soffan... Men nu är det snart dags för första riktiga föreläsningen under kursen. Hade introduktion i onsdags (Och drog med Ninnie ut och red i tisdags och lämnade plasma i går morse, inte konstigt att man är trött om man ska orka med sådant utöver festandet!) och nu känner jag att kursen vi ska läsa de kommande tio veckorna nog kan komma att bli rätt kul! Så nu ska jag ned på stan och luncha med älsklingen, möjligtvis hinna hämta 3 kg av min kurslitteratur på ICA och sedan bär det av till skolan!

Sparkade igång med team-building igår, och är just nu hur peppad som helst för ett par veckor som verkar ha potential att bli helt jäkla awesome! Förutom Ninnie, som jag anmälde mig med, kände jag typ bara tre personer i vår faddergrupp sedan innan. Och eftersom Ninnie var borta i helgen så var det en ensam och osäker liten Amanda som dök upp hos en av de andra faddrarna igår innan teambuildingen. Men hur är det man säger? Främlingar är bara vänner man inte träffat än! ;)

Vid kvällens slut hade jag hunnit med att inse att flera av de där vännerna jag aldrig förut träffat var riktigt trevliga filurer, leka massvis av lekar och spela en del ölspel, dansa mig trött på rumpan bar och sedan åka igenom drive-through på Donken för att sedan sitta på en parkering utanför lägenheten och äta på bjuden hamburgare i en bil som skjutsat hem mig, med tre personer jag aldrig hade pratat med innan kvällen började.

När Gossip Girl (fånig tjejserie, full av tonårsintriger ni vet?) började sändas på tv för ett par (?) år sedan så var jag lite halvinne på att försöka följa serien. Men som redan konstaterats med flera anda serier så kom jag även där fram till att jag helt enkelt inte kan följa en serie på tv, det går inte. Slutar alltid med att jag missar tre avsnitt i rad och tröttnar.

 

Av en slump trillade jag i alla fall över serien igen, på en play-sida på nätet, häromdagen och nu måste jag erkänna att på bara ett par dagar har jag hunnit se nästan halva första säsongen...

Efter att således suttit inne och tittat på serier under förmiddagen är det nu dags att ta sig ut i den riktiga världen. Blir en tur till stallet och kanske lite nötande i paddocken inför morgondagens träning. Har inte ridit lektion sen i våras och imorgon är det dags att rida för Jennifers (Dinas matte alltså) western(!)tränare för första gången. En smula nervöst måste jag erkänna!

Idag tog jag ytterligare ett steg närmare vardagen och gick och fick mig en riktig frisyr igen. Vissa sparar ju ut semesterskägg (men för egen del så fann jag det något komplicerat att genomföra...) och för min del fick det bli en semesterfrisyr. Eller snarare en semesterickefrisyr.

Dagens motion (i alla fall än så länge) fick således bli en promenad in till stan. Väl där, och nyklippt, strosade jag in i ett par affärer. På gott humör som jag var efter klippningen fick det strategiskt nog bli en pysselaffär och en inredningsbutik för att slippa köphetsen som ofta infinner sig (i alla fall hos mig) i klädaffärer och som på nolltid kan ta död på vilket gott humör som helst. En kaffe blev det också på det hela och när jag i godan ro satt och läste min medhavda bok och smuttade på mitt kaffe insåg jag att det nog var första gången någonsin jag suttit själv på ett café. Skärpning! Det var ju riktigt trevligt och jag inser att jag nog får förlägga några av höstens pluggtimmar till stadens caféer.

 

Har en vecka kvar på sommarlovet, en ynka vecka. Trots vädret (i min egenskap av svensk så kan jag inte låta bli att nämna det...) och trots min oförmåga att uppdatera bloggen under sommaren kan jag i alla fall meddela att det varit ett väldigt trevligt lov!

Men nu blir det som sagt snart tillbaka till vardagen. Har så många idéer om hur jag ska återvända till vardagslivet som en effektivare och mer organiserad människa. Upprätta träningsschema, avsätta tid åt pluggande på mer regelbunden basis, lägga in påminnelser i mobilen om att vattna blommorna, begränsa mitt datoranvändande...ja, det finns massor. Känner jag mig själv kommer det att falla bort efter mindre än en månad, men just nu har jag i alla fall köpt en ny kalender och känner mig redo för terminsstart. Bring it on liksom, jag fixar't, inga problem! (intalar jag mig själv och börjar räkna veckorna tills nästa sommar).

Älsklingen har sin semester nu, och då har tydligen jag också gått in i något slags semesterläge. Varför blogga om allt kul man kan göra när man istället kan göra det liksom?

Som idag, och igår också för den delen, när jag och pojkvännen tillbringat den mesta av vår vakna (och ovakna också för den delen) tid i sovrummet... Inte riktigt lika kul som det låter men nu är, i alla fall två av, våra väggar nymålade och mycket tjusiga!

Är ofrivilligt hästlös i ett par veckor när Dina ska med matte Jennifer på två läger. Som tur är är första lägret på Välinge, där jag känner mig rätt så hemma, så i måndags så var jag där och tittade. Iklädd jeans och t-shirt fick jag dra på mig både tjocktröja och jacka och frös ändå så idag när det var bättre väder så körde jag liknande utstyrsel i hopp om att inte frysa. Inga problem, iklädd jeans, som slutade mycket uppkavlade, och t-shirt som slutade som magtröja så höll jag på att svettas bort i solen. 

 

Men inga klagomål på det inte, riktigt mysigt att det äntligen kommer lite värme. Dina var sjöblöt av svett efter passet och ryttarna tyckte kanske inte riktigt att den plötsliga värmeböljan var lika rolig, men jag njöt i alla fall i solen. Och imponerades stort av Dina. Hade förväntat mig en väldigt nervös och sprättig liten häst, men fick se en liten dam som (mestadels i alla fall) gick riktigt fint. Nu ska jag bara få henne att gå lika fint, som regel och inte bara undantag, när det är jag som sitter på.

Patriks far fyller 70 idag. Ingenting vi hade tänkt fira förrns nästa helg eftersom Patrik går på semester först imorgon eftermiddag och eftersom det tar ett tag och köra upp till nordvärmland. Men precis när jag börjat planera upp min eftermiddag (hoppas att vännerna kan tänka sig att fika med mig en annan dag istället?) så ringde älsklingen och förvarnade om en flykt från jobbet redan efter lunch så innan jag visste ordet av så satt jag i en bil på väg upp till X-här (urinvånarslang för Ekshärad, reds anm).

Efter tårta (vad vore väl ett firande med pojkvännens släkt utan smörgåstårta liksom), mer tårta (se ovan), kattjakt (hos grannarna uppe i X-här) och kattvakt (hos grannarna här) sitter vi båda två nu till slut i soffan hemma, mätta och belåtna, och peppar för Putte i Parken imorgon.

Chiquita kör tydligen en reklamkampanj just nu. Överallt sitter de, affischerna som försöker förmedla att chiquita är det bästa som finns.

Inte varje dag man hittar sin pojkvän i köket, bakandes bröd, när man kliver upp om morgonen. Nu brukar han i och för sig baka någon gång i veckan, så att vi ska ha frukostbröd, men det brukar ske om eftermiddagen eller i samband med att vi lagar kvällsmat. Att få helt nygräddat bröd till frukost är ju ren och skär lyx!

Tänkte göra naglarna lite fredagsfina såhär till helgen och satte mig ned för att måla dem. Inte en katt i närheten och en relativt nydamsugen lägenhet och ändå så sitter det nu katthår i varenda nagel. Uh vad trött man blir på långhåriga katter ibland!

Fast... de är ju så jäkla söta!

Har ni någon gång ena sekunden suttit säkert i sadeln på en trevlig promenad i det fina vädret för att sedan, i nästa sekund, stå på en grusväg mitt i ingenstans, helt jävla toppless?! Nej, jag tänkte väl det.

 

Vet inte vart jag ska börja... Tänkte ta med kameran ut på ridturen, och mobilen som alltid är med hade jag ingen ficka till, så den fick också åka med i kameraväskan, i ett litet ytterfack. Inte så farligt kan man ju tycka, förutom att ytterfacket inte gick att stänga...

 

Rätt som det var hade där jäkla mobilen ramlat ur väskan och låg på vägen och jag hade inget annat val än att hoppa av och hämta den. Inte så farligt det hellar kan man ju tycka om det inte hade varit så att jag fastnat med tröjan i sadelknappen när jag hoppade av. Drog och drog, men den där jäkla tröjan satt fast och Dina blev bara otåligare och otåligare så till slut insåg jag att det inte fanns någon annan utväg än att ta av hjälmen och dra tröjan över huvudet. Inte heller det hade väl varit så farligt om det inte vore för att BHn också följde med.

 

Så där stod jag, med tröja och BH i ena handen, en häst som undrade vad fan jag höll på med i andra handen, hjälm, mobil i flera bitar (den överlevde, om någon undrar), spö och kameraväska utspritt över hela vägen och var enormt lycklig över att trafiken inte var så tät mitt på dagen...

När jag har vaknat på morgonen, gått upp och ätit frukost med älsklingen innan han åker till jobbet och sedan börjar fundera på vad jag ska hitta på så brukar inte klockan vara mer än strax efter sju. Helt klart för tidigt för att sticka ut och hitta på någonting. Istället brukar hamna framför datorn eller liknande en stund.

Sen blir klockan åtta och det är ju också rätt tidigt, så det är ju ingen ide att hitta på någonting då. En bok är på sin höjd en bra ide liksom.

Klockan far iväg mot nio och vid det laget kanske man kan hitta på någonting tycker man. Man ska bara läsa lite mer i boken först, och kolla datorn lite...

Och innan man vet ordet av är klockan tio, hela förmiddagen har i princip gått och man har ändå inte hunnit hitta på något vettigt...

Skäms på mig! Nu blir det bara att byta om lite snabbt och så ska jag kasta mig ut i det fina vädret sedan!

Har ägnat dagen åt att städa, diska, tvätta, bädda rent (och i detta nu hänger halva sängen till och med ute på balkongen och vädrar) och nu så står maten på spisen och puttrar. Har dessutom suttit flera timmar på fik i stan och druckit varm choklad (med marsmallows!) tillsammans med Helena.

 

Tänker att det är ungefär så hemmafruarna därborta på andra sidan Atlanten har det (bortsett från att de mer välbeställda säkert har hemhjälp som gör det mesta åt dem)(hmm... och att kanske varm choklad inte ingår i veckans diet). Ja, jag känner mig faktiskt så extremt hemmafruig att jag funderar på att skriva in "professionell hemmafru" på mitt CV. Så att jag i alla fall har någonting att skriva där.

Såhär såg det ut utanför mitt fönster hela dagen igår. Regnigt. blött, kallt, grått och trist. Trots det så masade jag mig ut och red en tur i regnet. Iförd regnjacka ovanpå säkerhetsväst, flera storlekar förstora regnbyxor, gummistövlar och över alltihop en reflexväst på grund av det regniga mörkret så måste jag och Dina varit det snyggaste ekipaget på flera mils avstånd.

 

Idag, när förmiddagen borde ägnas åt att plocka i ordning lite här hemma, så lyser dock solen. Motivationen för att stanna inne då är väl inte riktigt på topp kan man ju lätt konstatera. Ska i alla fall ned på stan och fika sedan, så man får väl hoppas att solen håller i sig, så blir det kanske till och med uteservering (ta i trä).